Som ett stort oväder rullar den in.
Kväver lusten, orken glädjen .... ensamheten
Det är snart Jul min älskade högtid, å som vanligt har jag pyntat å fixat i alla julens gladaste färger
Krupit upp i soffhörnet framför se filmen på tv
Å så är den här... ensamhetens monster
Det är den sjunde julen utan Lasse
Jag hatar det, att han inte är här, att det redan gått så många år å jag fortfarande är ensam.
Så jävla patetisk som inte ”hittat” någon ny man någon ny kärlek
Orkade inte med att springa på dater, alla har så bråttom så stora krav och märkliga egenheter för att inte tala om de som utan pardon skickar bilder på sin minsta egendom i tron att man ska bli så till sig att man kastar sig ut i en taxi hälsat utan trosor.
Jag kräks
Jo så jag ensam å så kommer det bli !!
Gråter i bland åt min patetiska ensamhet å självömkan
Men vem vet
Somewhere over the rainbow.....
fredag 20 december 2019
måndag 18 juni 2018
Bröllopsdag 30 år
Jag är trött, så väldigt trött, datumet har hängt över mig hela helgen, dagens datum, 18 Juni 1988
Vet exakt vad jag gjorde denna dag för 30 år sedan, nästan timme för timme.
Hämtade brudbuketten, frissan, fotografen, den långa gräddfärgade Limon vi hyrde, vigseln hur nervös jag var, händerna som skakade när jag Lasse tog min hand, där framför altaret.
Hade någon talat om att ni får bara 25 år som gifta, hade jag nog skrattat bort det, på sin bröllopsdag är man i ett rus, och oslagbar, oövervinnlig.... Tills döden skiljer oss åt.
Vilken hemsk mening att upprepa där framför prästen, att bara höra Tills döden skiljer er åt, på vår lyckligaste dag.
Och det är precis så den gör, skiljer oss åt.
För 25 år sedan, stod vi denna dag i New York, det var Lasses drömresa att besöka Ground Zero.
Märkligt, en plats som är fylld av död och sorg.
Vi hade den bilden på Lasse tagen framför ett av de två vattenfalls monumenten, som byggds för hedra, minnas och aldrig glömma, terror attentatet 9/11
Idag minns jag hur vattnet brusade ner för kanten, hur lågmält alla talade, med stor respekt för de som grät vid platsen.
Alla blev tagna och påverkade av den massiva tyngd som låg över platsen.
New York blev vår sista resa, som vi gjorde tillsammans, 3½ månad senare gjorde Lasse en egen resa, hans sista, den eviga vilan.
På en gravsten någonstans i världen står det.
Missing You Always.
You never said l´m leaving
You never said Goodbye.
You were gone Before we knew
And only God knows why.
In Life l loved you dearly
in Death l love you still.
In my heart l hold a Place
that only you can fill.
It broke my heart to lose you
But you didn´t go alone.
A part of me went with you
The day God took you home.
så fin text, säger så mycket.
De säger att allt händer med en mening, men det är inte alltid vi förstår det.
Det har snart gått 5 år, och jag kan fortfarande inte hitta eller förstå vad det var för mening.
Och jag blir så arg och ledsen över att vårt barnbarn aldrig får ha en morfar.
Vi fick kämpa i äktenskapet precis som alla andra, upp och ner, fram och tillbaka, i nöd och lust.
Idag på vår 30 års bröllopsdag, hade vi inte varit i Sverige, utan verkligen gjort en drömresa till en plats vi längtat till.
Idag åker jag till kyrkogården, till graven, till Lasse
Är så trött, så trött vill dra täcket över huvudet, gömma mig, sova.
Jag har gått vidare, men så kommer sådan här årsdag, och i ett slag är man tillbaka, men man faller inte lika djupt, sorgen finns där alltid, varje dag, man lär sig leva med den sida vid sida.
Han var så mycket Lasse, make, pappa, en son, en bror, en svåger, kusin, vän, arbetskamrat å ibland surgubbe.
Vigsel ringen sitter där på mitt finger, och det är fortfarande den vackraste smycke jag har.
För även om han inte är på vår planhalva, så har vi bröllopsdag, vi är fortfarande gifta.
Jag hoppas att han sitter där uppe, på ett moln, en kall bira, samtalar med min mamma, sin pappa, och alla andra som vi saknar.
Jag har svårt med ensamheten, den är kvävande i bland, särskilt i semestertider, eller högtider.
Men fan vad jag har lärt mig saker, till och med att säga ifrån, ibland.
Vet exakt vad jag gjorde denna dag för 30 år sedan, nästan timme för timme.
Hämtade brudbuketten, frissan, fotografen, den långa gräddfärgade Limon vi hyrde, vigseln hur nervös jag var, händerna som skakade när jag Lasse tog min hand, där framför altaret.
Hade någon talat om att ni får bara 25 år som gifta, hade jag nog skrattat bort det, på sin bröllopsdag är man i ett rus, och oslagbar, oövervinnlig.... Tills döden skiljer oss åt.
Vilken hemsk mening att upprepa där framför prästen, att bara höra Tills döden skiljer er åt, på vår lyckligaste dag.
Och det är precis så den gör, skiljer oss åt.
För 25 år sedan, stod vi denna dag i New York, det var Lasses drömresa att besöka Ground Zero.
Märkligt, en plats som är fylld av död och sorg.
Vi hade den bilden på Lasse tagen framför ett av de två vattenfalls monumenten, som byggds för hedra, minnas och aldrig glömma, terror attentatet 9/11
Idag minns jag hur vattnet brusade ner för kanten, hur lågmält alla talade, med stor respekt för de som grät vid platsen.
Alla blev tagna och påverkade av den massiva tyngd som låg över platsen.
New York blev vår sista resa, som vi gjorde tillsammans, 3½ månad senare gjorde Lasse en egen resa, hans sista, den eviga vilan.
På en gravsten någonstans i världen står det.
Missing You Always.
You never said l´m leaving
You never said Goodbye.
You were gone Before we knew
And only God knows why.
In Life l loved you dearly
in Death l love you still.
In my heart l hold a Place
that only you can fill.
It broke my heart to lose you
But you didn´t go alone.
A part of me went with you
The day God took you home.
så fin text, säger så mycket.
De säger att allt händer med en mening, men det är inte alltid vi förstår det.
Det har snart gått 5 år, och jag kan fortfarande inte hitta eller förstå vad det var för mening.
Och jag blir så arg och ledsen över att vårt barnbarn aldrig får ha en morfar.
Vi fick kämpa i äktenskapet precis som alla andra, upp och ner, fram och tillbaka, i nöd och lust.
Idag på vår 30 års bröllopsdag, hade vi inte varit i Sverige, utan verkligen gjort en drömresa till en plats vi längtat till.
Idag åker jag till kyrkogården, till graven, till Lasse
Är så trött, så trött vill dra täcket över huvudet, gömma mig, sova.
Jag har gått vidare, men så kommer sådan här årsdag, och i ett slag är man tillbaka, men man faller inte lika djupt, sorgen finns där alltid, varje dag, man lär sig leva med den sida vid sida.
Han var så mycket Lasse, make, pappa, en son, en bror, en svåger, kusin, vän, arbetskamrat å ibland surgubbe.
Vigsel ringen sitter där på mitt finger, och det är fortfarande den vackraste smycke jag har.
För även om han inte är på vår planhalva, så har vi bröllopsdag, vi är fortfarande gifta.
Jag hoppas att han sitter där uppe, på ett moln, en kall bira, samtalar med min mamma, sin pappa, och alla andra som vi saknar.
Jag har svårt med ensamheten, den är kvävande i bland, särskilt i semestertider, eller högtider.
Men fan vad jag har lärt mig saker, till och med att säga ifrån, ibland.
måndag 16 april 2018
Operation cellförändringar
Nu har det gått antal veckor sedan operationen jag gjorde där alla cellförändringar togs bort på livmoderstappen, lyckligtvis fick jag sova gott undertiden.
provsvaret som kom, gav inga uppgifter på vad cellförändringarna var, cancer eller inte, utan bara att det var kraftiga cellförändringar.
Det som är intressant är vad nästa cellprov ger efter provtagning i September, om de är tillbaka eller inte... är det så att de kommit tillbaka, vet jag inte vad som händer då kanske det städar ur hela garderoben och ta bort rubbet.
Jag tänker inte så mycket på det, jag packat ner det i den mentala lådan, och ställt det på en hylla långt bort.
Jag har ju haft migrän sedan jag var sex år, ett jävla helvete, som förstör mycket av min vardag som fest, dag och som natt.
Har fått höra, när du kommer i tonåren då försvinner den säker, inte då, sen när du fött barn kommer den mattas ut... jo tjena, och sedan dess, när du kommer i klimakteriet då flyr den bort...
Som jag längtat, och väntat.... min mamma dog när hon var 50 år, och hon hade landat i klimakteriet kanske runt 45, åt östrogen typ och sånt.
Det är ju klart som fan att man själv ska dras med eländet med mens längre än vad man har lust till, var klar med det för länge sedan.
Och jag är en frusen själ, så svallningar bring it on... välkommen hit, så slipper jag frysa.
Så i Mars hände det plötsligt.... shit fick jag feber, illröd i plåten, ner på halsen och varm.... äntligen.... kan jag äntligen få slänga alla mens skydd nu.... in på google,.... Man kan ha mens upp till 1 år innan den sedan försvinner det är inte ovanligt alls .... Men va fan !
Och så efter själva operationen gjordes.... inte en enda svallning eller värmevåg, eller något annat klimakteriet grejs.... vad göra, fortsätta vänta.
Tack för omtanke och peppning, jag behövde det.
Love Always !
provsvaret som kom, gav inga uppgifter på vad cellförändringarna var, cancer eller inte, utan bara att det var kraftiga cellförändringar.
Det som är intressant är vad nästa cellprov ger efter provtagning i September, om de är tillbaka eller inte... är det så att de kommit tillbaka, vet jag inte vad som händer då kanske det städar ur hela garderoben och ta bort rubbet.
Jag tänker inte så mycket på det, jag packat ner det i den mentala lådan, och ställt det på en hylla långt bort.
Jag har ju haft migrän sedan jag var sex år, ett jävla helvete, som förstör mycket av min vardag som fest, dag och som natt.
Har fått höra, när du kommer i tonåren då försvinner den säker, inte då, sen när du fött barn kommer den mattas ut... jo tjena, och sedan dess, när du kommer i klimakteriet då flyr den bort...
Som jag längtat, och väntat.... min mamma dog när hon var 50 år, och hon hade landat i klimakteriet kanske runt 45, åt östrogen typ och sånt.
Det är ju klart som fan att man själv ska dras med eländet med mens längre än vad man har lust till, var klar med det för länge sedan.
Och jag är en frusen själ, så svallningar bring it on... välkommen hit, så slipper jag frysa.
Så i Mars hände det plötsligt.... shit fick jag feber, illröd i plåten, ner på halsen och varm.... äntligen.... kan jag äntligen få slänga alla mens skydd nu.... in på google,.... Man kan ha mens upp till 1 år innan den sedan försvinner det är inte ovanligt alls .... Men va fan !
Och så efter själva operationen gjordes.... inte en enda svallning eller värmevåg, eller något annat klimakteriet grejs.... vad göra, fortsätta vänta.
Tack för omtanke och peppning, jag behövde det.
Love Always !
måndag 5 mars 2018
Cell prov
Är det min tur nu ?
Ett cellprov som kom tillbaka med förändringar, jag vet inte hur och vad menas med det, bara att det inte är bra, och att de måste tas bort, livmoders tappen.
Så på Måndag om en vecka, sövs ner, och cell förändringarna skärs bort, sen skickas de på labb för att se vad det kan vara, cancer, virus, eller något annat.
Under de här veckorna har jag verkligen lagt tankar och funderingar i en låda, och upp på en hög hylla i minnet.
Det är nu som det bubblar upp, ramlar över mig, i tid och otid.
Jag har haft det här en gång för länge sedan, året efter mamma gått bort, då sövde de ner mig och tog bort allt och allt blev bra, och det ska det nu med, jag har lovat mina flickor att bli 100 år
Jag hör flickornas funderingar, om det skulle vara cancer, det är tungt, vi gaskar upp oss med att så fan heller att det är cancer, det är bara ytterligare ett hinder på vägen, att hoppa över.
Jag tar sats, springer flyger över, och landar....
Ett cellprov som kom tillbaka med förändringar, jag vet inte hur och vad menas med det, bara att det inte är bra, och att de måste tas bort, livmoders tappen.
Så på Måndag om en vecka, sövs ner, och cell förändringarna skärs bort, sen skickas de på labb för att se vad det kan vara, cancer, virus, eller något annat.
Under de här veckorna har jag verkligen lagt tankar och funderingar i en låda, och upp på en hög hylla i minnet.
Det är nu som det bubblar upp, ramlar över mig, i tid och otid.
Jag har haft det här en gång för länge sedan, året efter mamma gått bort, då sövde de ner mig och tog bort allt och allt blev bra, och det ska det nu med, jag har lovat mina flickor att bli 100 år
Jag hör flickornas funderingar, om det skulle vara cancer, det är tungt, vi gaskar upp oss med att så fan heller att det är cancer, det är bara ytterligare ett hinder på vägen, att hoppa över.
Jag tar sats, springer flyger över, och landar....
fredag 17 mars 2017
Ha Pillutta dig !
För ca ett år sedan blev jag bara nog på min stationära dator hemma, den var segare än skumtomtar, så en eftermiddag så åkte jag i väg och handlade en ny.
Har funkat mycket bättre, men så hände något för några månader sedan, den blev också seg och trög, och det gör mig fan tokig, det ska bara fungera.
Då och då kommer det upp luckor på skärmen, om en massa teknobabbel, å jag orkar fan inte läsa eller sätta mig in i det, vill inte lära mig, så varje gång gastar jag på S.
Å hon kommer in som den mer vuxna i hushållet helt plötsligt.
- Ja mamma, ja vad står det ? Du måste läsa och kolla vad den vill att du ska göra, kan vara en uppdatering bla bla bla...
- Hörbarhet nolla !
- zzzz
Å så muttrar hon något innan hon kollar och fixar, djupt tacksam.
Men så en kväll ville den inte alls, och naturligtvis, när tjejerna var över och vi skulle boka den årliga tjejresan ( ja vi tjejer i glada medel åldern)
Men allt ordnade sig, med S dator som stand in.
Men min dator, min stationära, jag trivs med en sådan, trots att jag har en liten laptop i rosa som jag fick av Lasse, har även hans laptop, men det har jag inte orkat öppna ännu.
Den ligger i förrådet som en monument över det som var.
Så min dator, fick åka på SPA till syrrans sambo, som är fena på just datorgrejor... fick tillbaka den tom, och fixad, jag hade tre olika virusprogram, som härjade fritt, mycket märkligt, jag har då inte lagt in dem.
Hursom, så var allt frid och fröjd... tills jag vevade igång den härom kvällen...
D- internet ej tillgängligt !
J- Men vad fan !
D- sätt in kabel, den är urkopplad, eller trasig !
J- SSSSSSSSSSS KOM
S- Men vad är det nu ?
J- det funkar inte, har inget internet, den säger att kabeln är trasig, vilken jävla sladd, har kollat alla, alla sladdar är inne, för jag vet ju, att Pongo, gojjan, smakar på sladdarna ibland.
S- Men du har ju trådlöst internet !
Öööhhh jaha, vad fan betyder det ?
S tog över och kollade och scannade, å sökte fel, men inget hjälpte, den envisades med att hävda att kabeln var trasig...
Så jag ringde syrran, som via hennes sambo, J guidade mig genom olika steg, men inget funkade, han bad mig ta ut Wifi förstärkaren, D-Link !
Och jag visste ju vad det var, en liten mackapär stor som en treo tablett, fast fyrkantig.
När jag drar ut den, så får jag en del i handen medan själva chipet ramlar ut, och höljet sitter kvar i datorn... och hur jag än försökte mecka ihop det så fungerade det inte, och chipet kändes lite böjd, så den har nog fått sig en smäll.
Så det var ju bara att köpa en ny.
Och igår, spatserade jag in på en affär som säljer just sådant bla.
Säljaren jag möter, är en man i kanske trettioårs fasen, liten rund, kaxigt ansikte.
Mannen- Hej vad kan jag hjälpa dig med ?
Jag tar upp mackapären ur jackfickan, och visar honom.
J- Hej jag behöver en sådan här !
Det är nu mimiken hos mannen ändras, hela hans kropps språk andas, äh nu ska jag förklara för tant så hon förstår.
M- äh vi säljer dem inte så där, man måste köpa hela paketet !
Han småskrattar lite.
J- vad då hela paketet ?
M- Jaa man måste köpa hela USB minnet, inte bara en del !!
Det är nu, som jag växer bergis hela tio centimeter,
J-äh men hallå, det här är en D-Link, en WIFI förstärkare !!!
Sorry, jag har just dumförklarat dig, my gadd, så skönt !!
Mannen börjar stamma och småskratta nervöst,.
M- jaha, ja ja ja är det det, ja ja då bra, ja ja här......
Go känsla som höll i sig hel 7,3 meter fram till hyllan för dator tillbehör.
M- har du fiber ?
Crap ! -öh jag vet inte ! Han frågade om något mer som jag inte minns vad, - har ingen aning.
Så började han bladdra på om fiber eller inte, att den här, är för fiber, men du kan ju ta den här, för den jobbar även bakåt, om man inte har fiber.... han kunde lika gärna fråga hur många meter det är till månen....
- Ja men då tar jag den som funkar för icke fiber och för !!
Fyra hundra jävla spänn !!
Nu hoppas jag att det är den här som är problemet.
annars vete tusan vad det kan vara....
Har funkat mycket bättre, men så hände något för några månader sedan, den blev också seg och trög, och det gör mig fan tokig, det ska bara fungera.
Då och då kommer det upp luckor på skärmen, om en massa teknobabbel, å jag orkar fan inte läsa eller sätta mig in i det, vill inte lära mig, så varje gång gastar jag på S.
Å hon kommer in som den mer vuxna i hushållet helt plötsligt.
- Ja mamma, ja vad står det ? Du måste läsa och kolla vad den vill att du ska göra, kan vara en uppdatering bla bla bla...
- Hörbarhet nolla !
- zzzz
Å så muttrar hon något innan hon kollar och fixar, djupt tacksam.
Men så en kväll ville den inte alls, och naturligtvis, när tjejerna var över och vi skulle boka den årliga tjejresan ( ja vi tjejer i glada medel åldern)
Men allt ordnade sig, med S dator som stand in.
Men min dator, min stationära, jag trivs med en sådan, trots att jag har en liten laptop i rosa som jag fick av Lasse, har även hans laptop, men det har jag inte orkat öppna ännu.
Den ligger i förrådet som en monument över det som var.
Så min dator, fick åka på SPA till syrrans sambo, som är fena på just datorgrejor... fick tillbaka den tom, och fixad, jag hade tre olika virusprogram, som härjade fritt, mycket märkligt, jag har då inte lagt in dem.
Hursom, så var allt frid och fröjd... tills jag vevade igång den härom kvällen...
D- internet ej tillgängligt !
J- Men vad fan !
D- sätt in kabel, den är urkopplad, eller trasig !
J- SSSSSSSSSSS KOM
S- Men vad är det nu ?
J- det funkar inte, har inget internet, den säger att kabeln är trasig, vilken jävla sladd, har kollat alla, alla sladdar är inne, för jag vet ju, att Pongo, gojjan, smakar på sladdarna ibland.
S- Men du har ju trådlöst internet !
Öööhhh jaha, vad fan betyder det ?
S tog över och kollade och scannade, å sökte fel, men inget hjälpte, den envisades med att hävda att kabeln var trasig...
Så jag ringde syrran, som via hennes sambo, J guidade mig genom olika steg, men inget funkade, han bad mig ta ut Wifi förstärkaren, D-Link !
Och jag visste ju vad det var, en liten mackapär stor som en treo tablett, fast fyrkantig.
När jag drar ut den, så får jag en del i handen medan själva chipet ramlar ut, och höljet sitter kvar i datorn... och hur jag än försökte mecka ihop det så fungerade det inte, och chipet kändes lite böjd, så den har nog fått sig en smäll.
Så det var ju bara att köpa en ny.
Och igår, spatserade jag in på en affär som säljer just sådant bla.
Säljaren jag möter, är en man i kanske trettioårs fasen, liten rund, kaxigt ansikte.
Mannen- Hej vad kan jag hjälpa dig med ?
Jag tar upp mackapären ur jackfickan, och visar honom.
J- Hej jag behöver en sådan här !
Det är nu mimiken hos mannen ändras, hela hans kropps språk andas, äh nu ska jag förklara för tant så hon förstår.
M- äh vi säljer dem inte så där, man måste köpa hela paketet !
Han småskrattar lite.
J- vad då hela paketet ?
M- Jaa man måste köpa hela USB minnet, inte bara en del !!
Det är nu, som jag växer bergis hela tio centimeter,
J-äh men hallå, det här är en D-Link, en WIFI förstärkare !!!
Sorry, jag har just dumförklarat dig, my gadd, så skönt !!
Mannen börjar stamma och småskratta nervöst,.
M- jaha, ja ja ja är det det, ja ja då bra, ja ja här......
Go känsla som höll i sig hel 7,3 meter fram till hyllan för dator tillbehör.
M- har du fiber ?
Crap ! -öh jag vet inte ! Han frågade om något mer som jag inte minns vad, - har ingen aning.
Så började han bladdra på om fiber eller inte, att den här, är för fiber, men du kan ju ta den här, för den jobbar även bakåt, om man inte har fiber.... han kunde lika gärna fråga hur många meter det är till månen....
- Ja men då tar jag den som funkar för icke fiber och för !!
Fyra hundra jävla spänn !!
Nu hoppas jag att det är den här som är problemet.
annars vete tusan vad det kan vara....
tisdag 21 februari 2017
Brunch
Härom Söndagen var vi ett gäng som intog en mycket god och fin brunch på blu water front hotell i Stockholms city.
Vi satt där med några kändisar minsann, som lät sig väl smaka.
Jag hade äran att vara barnvakt till barnbarnet, nu hela 3½ månad, somnade in bredvid mormor klockan 23 sov lugnt fram till klockan 04, sen var det 400 meter medly i bassängen, det lilla livet provade alla simsätt, tror jag... stackars mormor som inte fick sova vidare.
Men vad gör väl det, han är ju världens goaste.
Så det var att återuppleva det kommunala färdmedel, med barnvagn igen.
Gick hur bra som helst, han sov hela vägen, han skulle bara veta hur bra han har det.
Jag rekommenderar deras Bruch, allt serverades i små formar av porslin, inget slafs, och klet, man plockade på sig det man ville ha.
Vi hann också med ett glas skumpa på Continental innan kvällen..
Mina flickor är ju överdrivet oroliga när mamma ska ut och åka tunnelbana eller buss... de tror jag inte klarar mig, men allt ordnar ju sig.
Lika som när jag ute och kör bil, på okänd adress, visst jag kör fel, men i slutet så kommer jag ju alltid fram, eller hem.
När nu vi skulle ta tuben, (tunnelbanan) hem, så vid spärrarna, står vi och kramar om de sista vännerna, när S hojtar att vårat tåg, går om 1 minut.
Hej och puss !
vi springer mot rulltrappan och även i rulltrappan tar vi oss ned på perongen, och jag måste alltid titta vart jag sätter fötterna, så det enda jag ser är mina fötter och trappstegen, kan ha göra med glasögonen eller skiträddslan att trampa fel och rasa.
Sista trappsteget i rulltrappan avklarat, jag tittar upp, ser tåget med dörrarna öppna, å ingen unge, helt plötsligt är S borta, och alla, jaaa ALLA framför mig, ett helt batteri av folk, som småspringer in i vagnen, har svarta kläder... varje tvåbenta varelse och samtliga har svarta kläder, så även min dotter S.
Han väl tänka, vad fan gör jag nu !
så jag galoperar med strömmen, och gallskriker Sxxxx !!
Då känner jag hur någon rycker tag i jackan min... å jag min jacka är rosa, samtidigt hör jag S skriker -MAMMA det är fel tåg !!!
Jaha... fel tåg mot helt motsatt håll än dit vi skulle...
Vi fick ju några att åtmindståne le när vi någon minut senare kliver in i rätt tåg, åt rätt håll, å med rätt unge, som hamnade i vår diskution, om hur hopplös jag är med att åka kommunalt..
- ähh Hallå liksom körkort daaaa !!
- Men du sprang ju förbi mig, såg du inte att jag vek åt höger ??
-Men hålla igen, det var ju bara en svart smet av alla svartklädda människor, å du har svart jacka, svarta byxor, svart mössa, å nää jag gjorde allt för inte snava i rulltrappan, med mina atrosknän... ju
- Mamma, nästa gång ska jag ha koppel på dig... eller en GPS sändare. !!
skitunge !
Vi kom hem tryggt och bra i alla fall... och mätta.
Vi satt där med några kändisar minsann, som lät sig väl smaka.
Jag hade äran att vara barnvakt till barnbarnet, nu hela 3½ månad, somnade in bredvid mormor klockan 23 sov lugnt fram till klockan 04, sen var det 400 meter medly i bassängen, det lilla livet provade alla simsätt, tror jag... stackars mormor som inte fick sova vidare.
Men vad gör väl det, han är ju världens goaste.
Så det var att återuppleva det kommunala färdmedel, med barnvagn igen.
Gick hur bra som helst, han sov hela vägen, han skulle bara veta hur bra han har det.
Jag rekommenderar deras Bruch, allt serverades i små formar av porslin, inget slafs, och klet, man plockade på sig det man ville ha.
Vi hann också med ett glas skumpa på Continental innan kvällen..
Mina flickor är ju överdrivet oroliga när mamma ska ut och åka tunnelbana eller buss... de tror jag inte klarar mig, men allt ordnar ju sig.
Lika som när jag ute och kör bil, på okänd adress, visst jag kör fel, men i slutet så kommer jag ju alltid fram, eller hem.
När nu vi skulle ta tuben, (tunnelbanan) hem, så vid spärrarna, står vi och kramar om de sista vännerna, när S hojtar att vårat tåg, går om 1 minut.
Hej och puss !
vi springer mot rulltrappan och även i rulltrappan tar vi oss ned på perongen, och jag måste alltid titta vart jag sätter fötterna, så det enda jag ser är mina fötter och trappstegen, kan ha göra med glasögonen eller skiträddslan att trampa fel och rasa.
Sista trappsteget i rulltrappan avklarat, jag tittar upp, ser tåget med dörrarna öppna, å ingen unge, helt plötsligt är S borta, och alla, jaaa ALLA framför mig, ett helt batteri av folk, som småspringer in i vagnen, har svarta kläder... varje tvåbenta varelse och samtliga har svarta kläder, så även min dotter S.
Han väl tänka, vad fan gör jag nu !
så jag galoperar med strömmen, och gallskriker Sxxxx !!
Då känner jag hur någon rycker tag i jackan min... å jag min jacka är rosa, samtidigt hör jag S skriker -MAMMA det är fel tåg !!!
Jaha... fel tåg mot helt motsatt håll än dit vi skulle...
Vi fick ju några att åtmindståne le när vi någon minut senare kliver in i rätt tåg, åt rätt håll, å med rätt unge, som hamnade i vår diskution, om hur hopplös jag är med att åka kommunalt..
- ähh Hallå liksom körkort daaaa !!
- Men du sprang ju förbi mig, såg du inte att jag vek åt höger ??
-Men hålla igen, det var ju bara en svart smet av alla svartklädda människor, å du har svart jacka, svarta byxor, svart mössa, å nää jag gjorde allt för inte snava i rulltrappan, med mina atrosknän... ju
- Mamma, nästa gång ska jag ha koppel på dig... eller en GPS sändare. !!
skitunge !
Vi kom hem tryggt och bra i alla fall... och mätta.
söndag 29 januari 2017
Arga snickaren.... vad hände sen
Ser på avsnittet av Arga Snickaren, vad hände sen.
Alltså, Anna Book.
Först allt grinande, jösses.
De fick, helt nya vitvaror, tvättmaskin, tumlare, kyl, frys mm, nya soffor, bord, stolar, tapeter, inredning.
Sen står hon och grinar förstås och klagar över allt som är fel, soffan för liten, bordet för litet, bänkskivorna är inte bytta, tvätt och tumlar som inte fungerar, hur svårt hennes liv har blivit.
Och pissed, över att hon inte fick nytt kakel i köket.
Förlåt, men jag tycker det är oerhört otacksamt, att ha fått så mycket, GRATIS...
Det är väl en sak att inte allt blev som familjen tänkt sig, då får man ordna det så det blir som man vill ha det... att lacka om köks skåpens dörrar och sätta nya handtag, urch och fy så dåligt, - äh om man ogillar dem så pass, varför har då de inte blivit bytta från början.
Om inte de nya vitvarorna fungerar, varför ringer man inte företaget, alla har väl garanti.
Ofattbart tycker jag.
Jag är väl inte så himla bra själv på att snickra och så, jag lagde byrålådan i byrån med silver teip, ja men jag gjorde något i alla fall.
Och ja Anna, har man vit klädsel på möblerna, så får man tvätta dem,
Läste också artikeln i kvällstidningen för någon vecka sedan, om just detta program, där A säger att de varit tvungna att byta ut matbordet flera gånger...
Flera gånger ?
Hur kan det vara arga snickarens fel, och vad gör ni med borden att de måste bytas ut ett flertal gånger ?
Nää , otacksam är inte smickrande.
Alltså, Anna Book.
Först allt grinande, jösses.
De fick, helt nya vitvaror, tvättmaskin, tumlare, kyl, frys mm, nya soffor, bord, stolar, tapeter, inredning.
Sen står hon och grinar förstås och klagar över allt som är fel, soffan för liten, bordet för litet, bänkskivorna är inte bytta, tvätt och tumlar som inte fungerar, hur svårt hennes liv har blivit.
Och pissed, över att hon inte fick nytt kakel i köket.
Förlåt, men jag tycker det är oerhört otacksamt, att ha fått så mycket, GRATIS...
Det är väl en sak att inte allt blev som familjen tänkt sig, då får man ordna det så det blir som man vill ha det... att lacka om köks skåpens dörrar och sätta nya handtag, urch och fy så dåligt, - äh om man ogillar dem så pass, varför har då de inte blivit bytta från början.
Om inte de nya vitvarorna fungerar, varför ringer man inte företaget, alla har väl garanti.
Ofattbart tycker jag.
Jag är väl inte så himla bra själv på att snickra och så, jag lagde byrålådan i byrån med silver teip, ja men jag gjorde något i alla fall.
Och ja Anna, har man vit klädsel på möblerna, så får man tvätta dem,
Läste också artikeln i kvällstidningen för någon vecka sedan, om just detta program, där A säger att de varit tvungna att byta ut matbordet flera gånger...
Flera gånger ?
Hur kan det vara arga snickarens fel, och vad gör ni med borden att de måste bytas ut ett flertal gånger ?
Nää , otacksam är inte smickrande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)