Som ett stort oväder rullar den in.
Kväver lusten, orken glädjen .... ensamheten
Det är snart Jul min älskade högtid, å som vanligt har jag pyntat å fixat i alla julens gladaste färger
Krupit upp i soffhörnet framför se filmen på tv
Å så är den här... ensamhetens monster
Det är den sjunde julen utan Lasse
Jag hatar det, att han inte är här, att det redan gått så många år å jag fortfarande är ensam.
Så jävla patetisk som inte ”hittat” någon ny man någon ny kärlek
Orkade inte med att springa på dater, alla har så bråttom så stora krav och märkliga egenheter för att inte tala om de som utan pardon skickar bilder på sin minsta egendom i tron att man ska bli så till sig att man kastar sig ut i en taxi hälsat utan trosor.
Jag kräks
Jo så jag ensam å så kommer det bli !!
Gråter i bland åt min patetiska ensamhet å självömkan
Men vem vet
Somewhere over the rainbow.....
fredag 20 december 2019
måndag 18 juni 2018
Bröllopsdag 30 år
Jag är trött, så väldigt trött, datumet har hängt över mig hela helgen, dagens datum, 18 Juni 1988
Vet exakt vad jag gjorde denna dag för 30 år sedan, nästan timme för timme.
Hämtade brudbuketten, frissan, fotografen, den långa gräddfärgade Limon vi hyrde, vigseln hur nervös jag var, händerna som skakade när jag Lasse tog min hand, där framför altaret.
Hade någon talat om att ni får bara 25 år som gifta, hade jag nog skrattat bort det, på sin bröllopsdag är man i ett rus, och oslagbar, oövervinnlig.... Tills döden skiljer oss åt.
Vilken hemsk mening att upprepa där framför prästen, att bara höra Tills döden skiljer er åt, på vår lyckligaste dag.
Och det är precis så den gör, skiljer oss åt.
För 25 år sedan, stod vi denna dag i New York, det var Lasses drömresa att besöka Ground Zero.
Märkligt, en plats som är fylld av död och sorg.
Vi hade den bilden på Lasse tagen framför ett av de två vattenfalls monumenten, som byggds för hedra, minnas och aldrig glömma, terror attentatet 9/11
Idag minns jag hur vattnet brusade ner för kanten, hur lågmält alla talade, med stor respekt för de som grät vid platsen.
Alla blev tagna och påverkade av den massiva tyngd som låg över platsen.
New York blev vår sista resa, som vi gjorde tillsammans, 3½ månad senare gjorde Lasse en egen resa, hans sista, den eviga vilan.
På en gravsten någonstans i världen står det.
Missing You Always.
You never said l´m leaving
You never said Goodbye.
You were gone Before we knew
And only God knows why.
In Life l loved you dearly
in Death l love you still.
In my heart l hold a Place
that only you can fill.
It broke my heart to lose you
But you didn´t go alone.
A part of me went with you
The day God took you home.
så fin text, säger så mycket.
De säger att allt händer med en mening, men det är inte alltid vi förstår det.
Det har snart gått 5 år, och jag kan fortfarande inte hitta eller förstå vad det var för mening.
Och jag blir så arg och ledsen över att vårt barnbarn aldrig får ha en morfar.
Vi fick kämpa i äktenskapet precis som alla andra, upp och ner, fram och tillbaka, i nöd och lust.
Idag på vår 30 års bröllopsdag, hade vi inte varit i Sverige, utan verkligen gjort en drömresa till en plats vi längtat till.
Idag åker jag till kyrkogården, till graven, till Lasse
Är så trött, så trött vill dra täcket över huvudet, gömma mig, sova.
Jag har gått vidare, men så kommer sådan här årsdag, och i ett slag är man tillbaka, men man faller inte lika djupt, sorgen finns där alltid, varje dag, man lär sig leva med den sida vid sida.
Han var så mycket Lasse, make, pappa, en son, en bror, en svåger, kusin, vän, arbetskamrat å ibland surgubbe.
Vigsel ringen sitter där på mitt finger, och det är fortfarande den vackraste smycke jag har.
För även om han inte är på vår planhalva, så har vi bröllopsdag, vi är fortfarande gifta.
Jag hoppas att han sitter där uppe, på ett moln, en kall bira, samtalar med min mamma, sin pappa, och alla andra som vi saknar.
Jag har svårt med ensamheten, den är kvävande i bland, särskilt i semestertider, eller högtider.
Men fan vad jag har lärt mig saker, till och med att säga ifrån, ibland.
Vet exakt vad jag gjorde denna dag för 30 år sedan, nästan timme för timme.
Hämtade brudbuketten, frissan, fotografen, den långa gräddfärgade Limon vi hyrde, vigseln hur nervös jag var, händerna som skakade när jag Lasse tog min hand, där framför altaret.
Hade någon talat om att ni får bara 25 år som gifta, hade jag nog skrattat bort det, på sin bröllopsdag är man i ett rus, och oslagbar, oövervinnlig.... Tills döden skiljer oss åt.
Vilken hemsk mening att upprepa där framför prästen, att bara höra Tills döden skiljer er åt, på vår lyckligaste dag.
Och det är precis så den gör, skiljer oss åt.
För 25 år sedan, stod vi denna dag i New York, det var Lasses drömresa att besöka Ground Zero.
Märkligt, en plats som är fylld av död och sorg.
Vi hade den bilden på Lasse tagen framför ett av de två vattenfalls monumenten, som byggds för hedra, minnas och aldrig glömma, terror attentatet 9/11
Idag minns jag hur vattnet brusade ner för kanten, hur lågmält alla talade, med stor respekt för de som grät vid platsen.
Alla blev tagna och påverkade av den massiva tyngd som låg över platsen.
New York blev vår sista resa, som vi gjorde tillsammans, 3½ månad senare gjorde Lasse en egen resa, hans sista, den eviga vilan.
På en gravsten någonstans i världen står det.
Missing You Always.
You never said l´m leaving
You never said Goodbye.
You were gone Before we knew
And only God knows why.
In Life l loved you dearly
in Death l love you still.
In my heart l hold a Place
that only you can fill.
It broke my heart to lose you
But you didn´t go alone.
A part of me went with you
The day God took you home.
så fin text, säger så mycket.
De säger att allt händer med en mening, men det är inte alltid vi förstår det.
Det har snart gått 5 år, och jag kan fortfarande inte hitta eller förstå vad det var för mening.
Och jag blir så arg och ledsen över att vårt barnbarn aldrig får ha en morfar.
Vi fick kämpa i äktenskapet precis som alla andra, upp och ner, fram och tillbaka, i nöd och lust.
Idag på vår 30 års bröllopsdag, hade vi inte varit i Sverige, utan verkligen gjort en drömresa till en plats vi längtat till.
Idag åker jag till kyrkogården, till graven, till Lasse
Är så trött, så trött vill dra täcket över huvudet, gömma mig, sova.
Jag har gått vidare, men så kommer sådan här årsdag, och i ett slag är man tillbaka, men man faller inte lika djupt, sorgen finns där alltid, varje dag, man lär sig leva med den sida vid sida.
Han var så mycket Lasse, make, pappa, en son, en bror, en svåger, kusin, vän, arbetskamrat å ibland surgubbe.
Vigsel ringen sitter där på mitt finger, och det är fortfarande den vackraste smycke jag har.
För även om han inte är på vår planhalva, så har vi bröllopsdag, vi är fortfarande gifta.
Jag hoppas att han sitter där uppe, på ett moln, en kall bira, samtalar med min mamma, sin pappa, och alla andra som vi saknar.
Jag har svårt med ensamheten, den är kvävande i bland, särskilt i semestertider, eller högtider.
Men fan vad jag har lärt mig saker, till och med att säga ifrån, ibland.
måndag 16 april 2018
Operation cellförändringar
Nu har det gått antal veckor sedan operationen jag gjorde där alla cellförändringar togs bort på livmoderstappen, lyckligtvis fick jag sova gott undertiden.
provsvaret som kom, gav inga uppgifter på vad cellförändringarna var, cancer eller inte, utan bara att det var kraftiga cellförändringar.
Det som är intressant är vad nästa cellprov ger efter provtagning i September, om de är tillbaka eller inte... är det så att de kommit tillbaka, vet jag inte vad som händer då kanske det städar ur hela garderoben och ta bort rubbet.
Jag tänker inte så mycket på det, jag packat ner det i den mentala lådan, och ställt det på en hylla långt bort.
Jag har ju haft migrän sedan jag var sex år, ett jävla helvete, som förstör mycket av min vardag som fest, dag och som natt.
Har fått höra, när du kommer i tonåren då försvinner den säker, inte då, sen när du fött barn kommer den mattas ut... jo tjena, och sedan dess, när du kommer i klimakteriet då flyr den bort...
Som jag längtat, och väntat.... min mamma dog när hon var 50 år, och hon hade landat i klimakteriet kanske runt 45, åt östrogen typ och sånt.
Det är ju klart som fan att man själv ska dras med eländet med mens längre än vad man har lust till, var klar med det för länge sedan.
Och jag är en frusen själ, så svallningar bring it on... välkommen hit, så slipper jag frysa.
Så i Mars hände det plötsligt.... shit fick jag feber, illröd i plåten, ner på halsen och varm.... äntligen.... kan jag äntligen få slänga alla mens skydd nu.... in på google,.... Man kan ha mens upp till 1 år innan den sedan försvinner det är inte ovanligt alls .... Men va fan !
Och så efter själva operationen gjordes.... inte en enda svallning eller värmevåg, eller något annat klimakteriet grejs.... vad göra, fortsätta vänta.
Tack för omtanke och peppning, jag behövde det.
Love Always !
provsvaret som kom, gav inga uppgifter på vad cellförändringarna var, cancer eller inte, utan bara att det var kraftiga cellförändringar.
Det som är intressant är vad nästa cellprov ger efter provtagning i September, om de är tillbaka eller inte... är det så att de kommit tillbaka, vet jag inte vad som händer då kanske det städar ur hela garderoben och ta bort rubbet.
Jag tänker inte så mycket på det, jag packat ner det i den mentala lådan, och ställt det på en hylla långt bort.
Jag har ju haft migrän sedan jag var sex år, ett jävla helvete, som förstör mycket av min vardag som fest, dag och som natt.
Har fått höra, när du kommer i tonåren då försvinner den säker, inte då, sen när du fött barn kommer den mattas ut... jo tjena, och sedan dess, när du kommer i klimakteriet då flyr den bort...
Som jag längtat, och väntat.... min mamma dog när hon var 50 år, och hon hade landat i klimakteriet kanske runt 45, åt östrogen typ och sånt.
Det är ju klart som fan att man själv ska dras med eländet med mens längre än vad man har lust till, var klar med det för länge sedan.
Och jag är en frusen själ, så svallningar bring it on... välkommen hit, så slipper jag frysa.
Så i Mars hände det plötsligt.... shit fick jag feber, illröd i plåten, ner på halsen och varm.... äntligen.... kan jag äntligen få slänga alla mens skydd nu.... in på google,.... Man kan ha mens upp till 1 år innan den sedan försvinner det är inte ovanligt alls .... Men va fan !
Och så efter själva operationen gjordes.... inte en enda svallning eller värmevåg, eller något annat klimakteriet grejs.... vad göra, fortsätta vänta.
Tack för omtanke och peppning, jag behövde det.
Love Always !
måndag 5 mars 2018
Cell prov
Är det min tur nu ?
Ett cellprov som kom tillbaka med förändringar, jag vet inte hur och vad menas med det, bara att det inte är bra, och att de måste tas bort, livmoders tappen.
Så på Måndag om en vecka, sövs ner, och cell förändringarna skärs bort, sen skickas de på labb för att se vad det kan vara, cancer, virus, eller något annat.
Under de här veckorna har jag verkligen lagt tankar och funderingar i en låda, och upp på en hög hylla i minnet.
Det är nu som det bubblar upp, ramlar över mig, i tid och otid.
Jag har haft det här en gång för länge sedan, året efter mamma gått bort, då sövde de ner mig och tog bort allt och allt blev bra, och det ska det nu med, jag har lovat mina flickor att bli 100 år
Jag hör flickornas funderingar, om det skulle vara cancer, det är tungt, vi gaskar upp oss med att så fan heller att det är cancer, det är bara ytterligare ett hinder på vägen, att hoppa över.
Jag tar sats, springer flyger över, och landar....
Ett cellprov som kom tillbaka med förändringar, jag vet inte hur och vad menas med det, bara att det inte är bra, och att de måste tas bort, livmoders tappen.
Så på Måndag om en vecka, sövs ner, och cell förändringarna skärs bort, sen skickas de på labb för att se vad det kan vara, cancer, virus, eller något annat.
Under de här veckorna har jag verkligen lagt tankar och funderingar i en låda, och upp på en hög hylla i minnet.
Det är nu som det bubblar upp, ramlar över mig, i tid och otid.
Jag har haft det här en gång för länge sedan, året efter mamma gått bort, då sövde de ner mig och tog bort allt och allt blev bra, och det ska det nu med, jag har lovat mina flickor att bli 100 år
Jag hör flickornas funderingar, om det skulle vara cancer, det är tungt, vi gaskar upp oss med att så fan heller att det är cancer, det är bara ytterligare ett hinder på vägen, att hoppa över.
Jag tar sats, springer flyger över, och landar....
fredag 17 mars 2017
Ha Pillutta dig !
För ca ett år sedan blev jag bara nog på min stationära dator hemma, den var segare än skumtomtar, så en eftermiddag så åkte jag i väg och handlade en ny.
Har funkat mycket bättre, men så hände något för några månader sedan, den blev också seg och trög, och det gör mig fan tokig, det ska bara fungera.
Då och då kommer det upp luckor på skärmen, om en massa teknobabbel, å jag orkar fan inte läsa eller sätta mig in i det, vill inte lära mig, så varje gång gastar jag på S.
Å hon kommer in som den mer vuxna i hushållet helt plötsligt.
- Ja mamma, ja vad står det ? Du måste läsa och kolla vad den vill att du ska göra, kan vara en uppdatering bla bla bla...
- Hörbarhet nolla !
- zzzz
Å så muttrar hon något innan hon kollar och fixar, djupt tacksam.
Men så en kväll ville den inte alls, och naturligtvis, när tjejerna var över och vi skulle boka den årliga tjejresan ( ja vi tjejer i glada medel åldern)
Men allt ordnade sig, med S dator som stand in.
Men min dator, min stationära, jag trivs med en sådan, trots att jag har en liten laptop i rosa som jag fick av Lasse, har även hans laptop, men det har jag inte orkat öppna ännu.
Den ligger i förrådet som en monument över det som var.
Så min dator, fick åka på SPA till syrrans sambo, som är fena på just datorgrejor... fick tillbaka den tom, och fixad, jag hade tre olika virusprogram, som härjade fritt, mycket märkligt, jag har då inte lagt in dem.
Hursom, så var allt frid och fröjd... tills jag vevade igång den härom kvällen...
D- internet ej tillgängligt !
J- Men vad fan !
D- sätt in kabel, den är urkopplad, eller trasig !
J- SSSSSSSSSSS KOM
S- Men vad är det nu ?
J- det funkar inte, har inget internet, den säger att kabeln är trasig, vilken jävla sladd, har kollat alla, alla sladdar är inne, för jag vet ju, att Pongo, gojjan, smakar på sladdarna ibland.
S- Men du har ju trådlöst internet !
Öööhhh jaha, vad fan betyder det ?
S tog över och kollade och scannade, å sökte fel, men inget hjälpte, den envisades med att hävda att kabeln var trasig...
Så jag ringde syrran, som via hennes sambo, J guidade mig genom olika steg, men inget funkade, han bad mig ta ut Wifi förstärkaren, D-Link !
Och jag visste ju vad det var, en liten mackapär stor som en treo tablett, fast fyrkantig.
När jag drar ut den, så får jag en del i handen medan själva chipet ramlar ut, och höljet sitter kvar i datorn... och hur jag än försökte mecka ihop det så fungerade det inte, och chipet kändes lite böjd, så den har nog fått sig en smäll.
Så det var ju bara att köpa en ny.
Och igår, spatserade jag in på en affär som säljer just sådant bla.
Säljaren jag möter, är en man i kanske trettioårs fasen, liten rund, kaxigt ansikte.
Mannen- Hej vad kan jag hjälpa dig med ?
Jag tar upp mackapären ur jackfickan, och visar honom.
J- Hej jag behöver en sådan här !
Det är nu mimiken hos mannen ändras, hela hans kropps språk andas, äh nu ska jag förklara för tant så hon förstår.
M- äh vi säljer dem inte så där, man måste köpa hela paketet !
Han småskrattar lite.
J- vad då hela paketet ?
M- Jaa man måste köpa hela USB minnet, inte bara en del !!
Det är nu, som jag växer bergis hela tio centimeter,
J-äh men hallå, det här är en D-Link, en WIFI förstärkare !!!
Sorry, jag har just dumförklarat dig, my gadd, så skönt !!
Mannen börjar stamma och småskratta nervöst,.
M- jaha, ja ja ja är det det, ja ja då bra, ja ja här......
Go känsla som höll i sig hel 7,3 meter fram till hyllan för dator tillbehör.
M- har du fiber ?
Crap ! -öh jag vet inte ! Han frågade om något mer som jag inte minns vad, - har ingen aning.
Så började han bladdra på om fiber eller inte, att den här, är för fiber, men du kan ju ta den här, för den jobbar även bakåt, om man inte har fiber.... han kunde lika gärna fråga hur många meter det är till månen....
- Ja men då tar jag den som funkar för icke fiber och för !!
Fyra hundra jävla spänn !!
Nu hoppas jag att det är den här som är problemet.
annars vete tusan vad det kan vara....
Har funkat mycket bättre, men så hände något för några månader sedan, den blev också seg och trög, och det gör mig fan tokig, det ska bara fungera.
Då och då kommer det upp luckor på skärmen, om en massa teknobabbel, å jag orkar fan inte läsa eller sätta mig in i det, vill inte lära mig, så varje gång gastar jag på S.
Å hon kommer in som den mer vuxna i hushållet helt plötsligt.
- Ja mamma, ja vad står det ? Du måste läsa och kolla vad den vill att du ska göra, kan vara en uppdatering bla bla bla...
- Hörbarhet nolla !
- zzzz
Å så muttrar hon något innan hon kollar och fixar, djupt tacksam.
Men så en kväll ville den inte alls, och naturligtvis, när tjejerna var över och vi skulle boka den årliga tjejresan ( ja vi tjejer i glada medel åldern)
Men allt ordnade sig, med S dator som stand in.
Men min dator, min stationära, jag trivs med en sådan, trots att jag har en liten laptop i rosa som jag fick av Lasse, har även hans laptop, men det har jag inte orkat öppna ännu.
Den ligger i förrådet som en monument över det som var.
Så min dator, fick åka på SPA till syrrans sambo, som är fena på just datorgrejor... fick tillbaka den tom, och fixad, jag hade tre olika virusprogram, som härjade fritt, mycket märkligt, jag har då inte lagt in dem.
Hursom, så var allt frid och fröjd... tills jag vevade igång den härom kvällen...
D- internet ej tillgängligt !
J- Men vad fan !
D- sätt in kabel, den är urkopplad, eller trasig !
J- SSSSSSSSSSS KOM
S- Men vad är det nu ?
J- det funkar inte, har inget internet, den säger att kabeln är trasig, vilken jävla sladd, har kollat alla, alla sladdar är inne, för jag vet ju, att Pongo, gojjan, smakar på sladdarna ibland.
S- Men du har ju trådlöst internet !
Öööhhh jaha, vad fan betyder det ?
S tog över och kollade och scannade, å sökte fel, men inget hjälpte, den envisades med att hävda att kabeln var trasig...
Så jag ringde syrran, som via hennes sambo, J guidade mig genom olika steg, men inget funkade, han bad mig ta ut Wifi förstärkaren, D-Link !
Och jag visste ju vad det var, en liten mackapär stor som en treo tablett, fast fyrkantig.
När jag drar ut den, så får jag en del i handen medan själva chipet ramlar ut, och höljet sitter kvar i datorn... och hur jag än försökte mecka ihop det så fungerade det inte, och chipet kändes lite böjd, så den har nog fått sig en smäll.
Så det var ju bara att köpa en ny.
Och igår, spatserade jag in på en affär som säljer just sådant bla.
Säljaren jag möter, är en man i kanske trettioårs fasen, liten rund, kaxigt ansikte.
Mannen- Hej vad kan jag hjälpa dig med ?
Jag tar upp mackapären ur jackfickan, och visar honom.
J- Hej jag behöver en sådan här !
Det är nu mimiken hos mannen ändras, hela hans kropps språk andas, äh nu ska jag förklara för tant så hon förstår.
M- äh vi säljer dem inte så där, man måste köpa hela paketet !
Han småskrattar lite.
J- vad då hela paketet ?
M- Jaa man måste köpa hela USB minnet, inte bara en del !!
Det är nu, som jag växer bergis hela tio centimeter,
J-äh men hallå, det här är en D-Link, en WIFI förstärkare !!!
Sorry, jag har just dumförklarat dig, my gadd, så skönt !!
Mannen börjar stamma och småskratta nervöst,.
M- jaha, ja ja ja är det det, ja ja då bra, ja ja här......
Go känsla som höll i sig hel 7,3 meter fram till hyllan för dator tillbehör.
M- har du fiber ?
Crap ! -öh jag vet inte ! Han frågade om något mer som jag inte minns vad, - har ingen aning.
Så började han bladdra på om fiber eller inte, att den här, är för fiber, men du kan ju ta den här, för den jobbar även bakåt, om man inte har fiber.... han kunde lika gärna fråga hur många meter det är till månen....
- Ja men då tar jag den som funkar för icke fiber och för !!
Fyra hundra jävla spänn !!
Nu hoppas jag att det är den här som är problemet.
annars vete tusan vad det kan vara....
tisdag 21 februari 2017
Brunch
Härom Söndagen var vi ett gäng som intog en mycket god och fin brunch på blu water front hotell i Stockholms city.
Vi satt där med några kändisar minsann, som lät sig väl smaka.
Jag hade äran att vara barnvakt till barnbarnet, nu hela 3½ månad, somnade in bredvid mormor klockan 23 sov lugnt fram till klockan 04, sen var det 400 meter medly i bassängen, det lilla livet provade alla simsätt, tror jag... stackars mormor som inte fick sova vidare.
Men vad gör väl det, han är ju världens goaste.
Så det var att återuppleva det kommunala färdmedel, med barnvagn igen.
Gick hur bra som helst, han sov hela vägen, han skulle bara veta hur bra han har det.
Jag rekommenderar deras Bruch, allt serverades i små formar av porslin, inget slafs, och klet, man plockade på sig det man ville ha.
Vi hann också med ett glas skumpa på Continental innan kvällen..
Mina flickor är ju överdrivet oroliga när mamma ska ut och åka tunnelbana eller buss... de tror jag inte klarar mig, men allt ordnar ju sig.
Lika som när jag ute och kör bil, på okänd adress, visst jag kör fel, men i slutet så kommer jag ju alltid fram, eller hem.
När nu vi skulle ta tuben, (tunnelbanan) hem, så vid spärrarna, står vi och kramar om de sista vännerna, när S hojtar att vårat tåg, går om 1 minut.
Hej och puss !
vi springer mot rulltrappan och även i rulltrappan tar vi oss ned på perongen, och jag måste alltid titta vart jag sätter fötterna, så det enda jag ser är mina fötter och trappstegen, kan ha göra med glasögonen eller skiträddslan att trampa fel och rasa.
Sista trappsteget i rulltrappan avklarat, jag tittar upp, ser tåget med dörrarna öppna, å ingen unge, helt plötsligt är S borta, och alla, jaaa ALLA framför mig, ett helt batteri av folk, som småspringer in i vagnen, har svarta kläder... varje tvåbenta varelse och samtliga har svarta kläder, så även min dotter S.
Han väl tänka, vad fan gör jag nu !
så jag galoperar med strömmen, och gallskriker Sxxxx !!
Då känner jag hur någon rycker tag i jackan min... å jag min jacka är rosa, samtidigt hör jag S skriker -MAMMA det är fel tåg !!!
Jaha... fel tåg mot helt motsatt håll än dit vi skulle...
Vi fick ju några att åtmindståne le när vi någon minut senare kliver in i rätt tåg, åt rätt håll, å med rätt unge, som hamnade i vår diskution, om hur hopplös jag är med att åka kommunalt..
- ähh Hallå liksom körkort daaaa !!
- Men du sprang ju förbi mig, såg du inte att jag vek åt höger ??
-Men hålla igen, det var ju bara en svart smet av alla svartklädda människor, å du har svart jacka, svarta byxor, svart mössa, å nää jag gjorde allt för inte snava i rulltrappan, med mina atrosknän... ju
- Mamma, nästa gång ska jag ha koppel på dig... eller en GPS sändare. !!
skitunge !
Vi kom hem tryggt och bra i alla fall... och mätta.
Vi satt där med några kändisar minsann, som lät sig väl smaka.
Jag hade äran att vara barnvakt till barnbarnet, nu hela 3½ månad, somnade in bredvid mormor klockan 23 sov lugnt fram till klockan 04, sen var det 400 meter medly i bassängen, det lilla livet provade alla simsätt, tror jag... stackars mormor som inte fick sova vidare.
Men vad gör väl det, han är ju världens goaste.
Så det var att återuppleva det kommunala färdmedel, med barnvagn igen.
Gick hur bra som helst, han sov hela vägen, han skulle bara veta hur bra han har det.
Jag rekommenderar deras Bruch, allt serverades i små formar av porslin, inget slafs, och klet, man plockade på sig det man ville ha.
Vi hann också med ett glas skumpa på Continental innan kvällen..
Mina flickor är ju överdrivet oroliga när mamma ska ut och åka tunnelbana eller buss... de tror jag inte klarar mig, men allt ordnar ju sig.
Lika som när jag ute och kör bil, på okänd adress, visst jag kör fel, men i slutet så kommer jag ju alltid fram, eller hem.
När nu vi skulle ta tuben, (tunnelbanan) hem, så vid spärrarna, står vi och kramar om de sista vännerna, när S hojtar att vårat tåg, går om 1 minut.
Hej och puss !
vi springer mot rulltrappan och även i rulltrappan tar vi oss ned på perongen, och jag måste alltid titta vart jag sätter fötterna, så det enda jag ser är mina fötter och trappstegen, kan ha göra med glasögonen eller skiträddslan att trampa fel och rasa.
Sista trappsteget i rulltrappan avklarat, jag tittar upp, ser tåget med dörrarna öppna, å ingen unge, helt plötsligt är S borta, och alla, jaaa ALLA framför mig, ett helt batteri av folk, som småspringer in i vagnen, har svarta kläder... varje tvåbenta varelse och samtliga har svarta kläder, så även min dotter S.
Han väl tänka, vad fan gör jag nu !
så jag galoperar med strömmen, och gallskriker Sxxxx !!
Då känner jag hur någon rycker tag i jackan min... å jag min jacka är rosa, samtidigt hör jag S skriker -MAMMA det är fel tåg !!!
Jaha... fel tåg mot helt motsatt håll än dit vi skulle...
Vi fick ju några att åtmindståne le när vi någon minut senare kliver in i rätt tåg, åt rätt håll, å med rätt unge, som hamnade i vår diskution, om hur hopplös jag är med att åka kommunalt..
- ähh Hallå liksom körkort daaaa !!
- Men du sprang ju förbi mig, såg du inte att jag vek åt höger ??
-Men hålla igen, det var ju bara en svart smet av alla svartklädda människor, å du har svart jacka, svarta byxor, svart mössa, å nää jag gjorde allt för inte snava i rulltrappan, med mina atrosknän... ju
- Mamma, nästa gång ska jag ha koppel på dig... eller en GPS sändare. !!
skitunge !
Vi kom hem tryggt och bra i alla fall... och mätta.
söndag 29 januari 2017
Arga snickaren.... vad hände sen
Ser på avsnittet av Arga Snickaren, vad hände sen.
Alltså, Anna Book.
Först allt grinande, jösses.
De fick, helt nya vitvaror, tvättmaskin, tumlare, kyl, frys mm, nya soffor, bord, stolar, tapeter, inredning.
Sen står hon och grinar förstås och klagar över allt som är fel, soffan för liten, bordet för litet, bänkskivorna är inte bytta, tvätt och tumlar som inte fungerar, hur svårt hennes liv har blivit.
Och pissed, över att hon inte fick nytt kakel i köket.
Förlåt, men jag tycker det är oerhört otacksamt, att ha fått så mycket, GRATIS...
Det är väl en sak att inte allt blev som familjen tänkt sig, då får man ordna det så det blir som man vill ha det... att lacka om köks skåpens dörrar och sätta nya handtag, urch och fy så dåligt, - äh om man ogillar dem så pass, varför har då de inte blivit bytta från början.
Om inte de nya vitvarorna fungerar, varför ringer man inte företaget, alla har väl garanti.
Ofattbart tycker jag.
Jag är väl inte så himla bra själv på att snickra och så, jag lagde byrålådan i byrån med silver teip, ja men jag gjorde något i alla fall.
Och ja Anna, har man vit klädsel på möblerna, så får man tvätta dem,
Läste också artikeln i kvällstidningen för någon vecka sedan, om just detta program, där A säger att de varit tvungna att byta ut matbordet flera gånger...
Flera gånger ?
Hur kan det vara arga snickarens fel, och vad gör ni med borden att de måste bytas ut ett flertal gånger ?
Nää , otacksam är inte smickrande.
Alltså, Anna Book.
Först allt grinande, jösses.
De fick, helt nya vitvaror, tvättmaskin, tumlare, kyl, frys mm, nya soffor, bord, stolar, tapeter, inredning.
Sen står hon och grinar förstås och klagar över allt som är fel, soffan för liten, bordet för litet, bänkskivorna är inte bytta, tvätt och tumlar som inte fungerar, hur svårt hennes liv har blivit.
Och pissed, över att hon inte fick nytt kakel i köket.
Förlåt, men jag tycker det är oerhört otacksamt, att ha fått så mycket, GRATIS...
Det är väl en sak att inte allt blev som familjen tänkt sig, då får man ordna det så det blir som man vill ha det... att lacka om köks skåpens dörrar och sätta nya handtag, urch och fy så dåligt, - äh om man ogillar dem så pass, varför har då de inte blivit bytta från början.
Om inte de nya vitvarorna fungerar, varför ringer man inte företaget, alla har väl garanti.
Ofattbart tycker jag.
Jag är väl inte så himla bra själv på att snickra och så, jag lagde byrålådan i byrån med silver teip, ja men jag gjorde något i alla fall.
Och ja Anna, har man vit klädsel på möblerna, så får man tvätta dem,
Läste också artikeln i kvällstidningen för någon vecka sedan, om just detta program, där A säger att de varit tvungna att byta ut matbordet flera gånger...
Flera gånger ?
Hur kan det vara arga snickarens fel, och vad gör ni med borden att de måste bytas ut ett flertal gånger ?
Nää , otacksam är inte smickrande.
tisdag 17 januari 2017
Januari
Samma sega trista månad som varje år... Januari.
Känns hur lång som helst, efter att all julbelysning plockats ner, så blir det så mörkt igen.
Glädjande nog, så ser man ljuset på dagen blir längre vecka för vecka, urhärligt.
Gäller ju glädjas åt det lilla ibland.
Börjar fundera på vad jag ska göra i båten, så fort det blir varmare, ska bli riktigt kul faktiskt, på något märkligt vis, så vill jag shoppa slip papper och trälack, i stället för väskor och armband... förstår inte hur det gått till.
Å så måste jag få tag i någon som kan byta reglaget i båten, känner att det är ett måste.
Började i alla fall året med att bada varmbad, utomhus med syrran min, väldigt avslappnat och skönt, det snöade, och några grader minus, perfekt.
Yasiragi kan varmt rekomenderas, god mat, skönt och lugnt, inga barn, fast bara därför i tystnaden runt den stora innomhus poolen, kantad med vilstolar, känna lusten att hoppa bomben just där och då... det är tur man kan hejda sig ibland.
Det var där jag smakade på chiafrön, någon kladdig gröt eller pudding, man ser ju det överallt, chia hit och dit, i desserer och bröd, så himla nyttigt...bla bla
Å det var fan det äckligaste jag smakat på... urk, slemigt och märklig smak, fi fan, sen får det vara hur nyttigt som helst, Nej Tack.
Men annars är allt toppen, både ren och avslappnad när man åker hem.
Känns hur lång som helst, efter att all julbelysning plockats ner, så blir det så mörkt igen.
Glädjande nog, så ser man ljuset på dagen blir längre vecka för vecka, urhärligt.
Gäller ju glädjas åt det lilla ibland.
Börjar fundera på vad jag ska göra i båten, så fort det blir varmare, ska bli riktigt kul faktiskt, på något märkligt vis, så vill jag shoppa slip papper och trälack, i stället för väskor och armband... förstår inte hur det gått till.
Å så måste jag få tag i någon som kan byta reglaget i båten, känner att det är ett måste.
Började i alla fall året med att bada varmbad, utomhus med syrran min, väldigt avslappnat och skönt, det snöade, och några grader minus, perfekt.
Yasiragi kan varmt rekomenderas, god mat, skönt och lugnt, inga barn, fast bara därför i tystnaden runt den stora innomhus poolen, kantad med vilstolar, känna lusten att hoppa bomben just där och då... det är tur man kan hejda sig ibland.
Det var där jag smakade på chiafrön, någon kladdig gröt eller pudding, man ser ju det överallt, chia hit och dit, i desserer och bröd, så himla nyttigt...bla bla
Å det var fan det äckligaste jag smakat på... urk, slemigt och märklig smak, fi fan, sen får det vara hur nyttigt som helst, Nej Tack.
Men annars är allt toppen, både ren och avslappnad när man åker hem.
torsdag 5 januari 2017
Min lilla bebis Pongo
Jag är förtjust i fåglar, särskilt papegojor, min egna goja,
Pongo, är min lilla bebis.
Han, ja det är en han, fick göra en DNA test hos veterinären för flera år sedan, för ta reda på vilket kön han faktiskt var.
Namnet Pongo hette han när vi köpte honom för 15 år sedan, så det fick han behålla.
Pongo är en Ara fågel, över 90 centimeter lång, och har säkert över en meter från vingspets till vingspets i utfällt läge.
Ibland är han stans tjurigaste fågel, å ibland är han världens goaste, mot mig, men bara mig... S kan handtera honom, och C jagar han så fort han får changsen.
Hon flyttade hemifrån och det gillades icke av Herr P
Och att det nu kommit en till bebis i familjen gillar inte en smula, Pongo är riktigt avundsjuk och ilsk över detta, ingen får ta mattes uppmärksamhet.
Han låter oss höra sitt missnöje ofta, för ofta, han är och blir asskitajobbig... skriker konstant, även om han åker in i sin bur, släcker ner, så kraxas det och skriks. Då kan jag nästan sälja honom billigt.
Men han har ju inget annat sätt att tala om sitt missnöje.
Vi männskor talar eller skriker också ut vårat missnöje ibland.
Hela hösten har han varit jobbig, hans beteende är att skrika, och när han är utsläppt, så är han på mig hela tiden, drar i håret, biter mig i näsan, i ögonfransarna, nafsar, pillar och drar i örhängen.
Biter på blommorna, har en yogabok, som underlägg och musmatta, den blir mindre och mindre eftersom Pongo tar en bit.
Vet inte hur många gånger han bitit av sladden till musen, och ja jag har haft trådlös mus också, men någon slänger den i väggen, när den krånglar, trots batteribyte... samma någon slänger även tidningarna på golvet vid sängen, ska ta ett allvarligt snack med denna någon en dag.
Pongo har haft en infektion, vilket har visat sig på blodproven, fått pencelin, nytt blodprov, ny kur, men skriken har fortsatt, även beteendet av att boa, har dykt upp, dvs han gömmer sig under soffan, eller under min säng, under skåpen i badrummet, eller så drar han ut lådorna i byrån i sovrummet för att klättra upp, i sängen min.
Det är där han bitit av några kablar, släckte hela vardagsrummet sist, datorn, tv rubbet, papegojor är inte ledade i käkarna, så de överlever en stöt, men det blir märke på näbben.
När han då ligger och trycker, och S kommer gående, så far han ut med en jäfla fart, brer ut vingarna och går till attack mot fötterna, vilket då resulterar i att S blir skiträdd och skriker och kastar sig upp i soffan, eller på stolarna.
S skäller på honom, - mamma din jävla fågel,. hon får heller inte komma för nära, i soffan om han är ute, då blir han sotis och kommer springandes och nyper till, gärna i näsan, vilket gör skitont, om Lasse kom för nära mig, så gjorde Pongo utfall mot Lasse, högg näbben i skallen, dra i håret, eller näsan, nu anfaller han den som är närmast, även om han skyddar mig, så kan jag få stryk, undar hur han tänker där.
Jag kan göra vad som helst, lägga honom på rygg i handen, han hänger i ett finger, utan att det gör ont, pilla på näbben, stoppa in fingrarna i munnen.
Men när jag ska klippa vingarna på honom, på våren, eller sätta på kopplet då är det slagsmål, en får hålla och S får klippa eller knäppa koppel.
Har man börjat så får man inte ge sig, han får absolut inte vinna kampen, då är man i underläge, en arafågel är en herrefågel, vill gärna vara överst på pyramiden.
Även jag måste då och då "ta" ner honom, visa att det är jag som bestämmer. !!
Så en operation, för att sätta in ett hormonchip, på ryggen, så de fick söva ner honom, och så passa på att klippa klorna, vilket var tur, för det klippte för långt, så det blödde, stackarn, tur att han sov.
Hans klor är svarta, så man vet inte var pulpan tar slut, och en fågel glömmer inte om man klipper för långt.
Att ha en Pongo hemma, är som att ha en ständit 3 årigt barn, lika intelligent, trotsig, och vet vad olika saker betyder, att han kan svara tillbaka.
Han vet att han inte får bita på blommorna, kan han sitta och slicka på bladen, samtidigt som han säger till sig själv - Nää Pongo, Nää sa jag, om jag inte han före.
Att slänga saker i golvet, är roligt, speciellt mattes fina ljuslycktor i glas, å fort går det, ut över kanten, med orden - Hej dåå !!
Höjer jag rösten till honom, eller till någon annan, så får jag höra - Vad är det för liv på dig ? eller
- Vad skriker du för ?
Ringer telefonen, min eller på tv, så säger han
- Ja det är Lasse !
Och medans jag pratar i mitt samtal, så kör han det han brukade höra av Lasse
- mm, ja, vad bra då, mm, aaa, vad ere, om och om igen.
skrattar jag, så skrattar han, för han skrattar precis som jag gör, tyvärr så som en häxa typ.
Han vet när han ska säga godnatt, och att man säger god morgon , när jag kommer in i hans rum, efter natten. ordet smaka, är det han använder mest, så fort jag äter så ska han smaka, och det måste gå fort, han hinner säga smaka minst 20 gånger medans jag brer mackan.
Älskar chips, julmust, godis, frukt, grönsaker nja så där, och han skalar allt, nötter med skal, vindruvor, majskorn, apelsin, äpple m.m
Avacodo är giftigt för fåglar, även grön potatis är inget bra. choklad inte så bra heller, men naturligtvis så vill han gärna ha det.
Vi duschar tillsammans, Pongo och jag, han ogillar starkt att bli inlindad i handuk, kan bero på att veterinären tar fåglar med handukar.
Och för mig är han ett gott sällskap, han säger hej då, eller hej dårå när jag går, Hej Pongo när jag kommer hem, oavsett tidpunkt, vilket var flickornas största hinder när vi bodde i huset, och de kom hem sent på natten, smygandes.... så tyst de bara kunde, tills Pongos ljuva stämma hördes,
- God natt !
och de var tvungna att svara, för annars hojtade han högre -GOD NAAATTT !
- Shsss ja god natt
Gick inte att smyga sig för där inte.
Pongo sitter fortarande i fönstret och ropar Pappa, trots att det var en konkurent till matte.
Fler än jag och flickorna som saknar honom.
Vi hade med oss honom i båten, på semestern, och det gick hur bra som helst, sov på sin mobila sittpinne, i akterruffen, han fick vara med hela tiden, hade jag ont huvudet och gick och vilade, så var han med, satte sig på mig, och satt blick stilla, och vacktade, ingen fick komma för nära.
Tror att han känner när jag är sjuk, med migrän, han är lugn och tyst då.
Ibland är han snäll, och vill mata matte med att kräkas upp mat, och ge mig.... hua vad äckligt, vet hur han gör så nu hinner jag stoppa honom, maten får han mer än gärna behålla.
Vilket minne fåglar har, för flera år sedan hade Lasse som ringsignal, vinjetten till sällskapsresan filmen, i höstas speladen den upp på tv, i nåot sammanhang... Å Pongo direkt - Ja Lasse !!
När han är med mig ut, spelar ingen roll, så väcker han uppmärksamhet, hos alla, han är fantastiskt vacker med sina färger och artig. Säger oftast Goddag när nya männskor kommer nära.
Även i väntrummet hos veterinären, det är väl det enda väntrum, där människor pratar med alla runt om, sist så var det en katt som jamade i sin bur, uppenbart missnöjd, och Pongo frågade - va ere ?
Jag hör ju att han lär sig orden som jag pratar, med e i stället för ä, som Va ere, i stället för vad är det, hejdårå ibland, i stället för hej då.
Han älskar vara i min säng när jag bäddar om, byter lakan, då springer han fram och tillbaka under lakanet, och hoppar mellan kuddarna.
Duktig på att klättra, drar ut lådor, slänger gärna ut det som ligger i lådan oavsett om det är kläder eller bestik, är glad att mina fönsterbänkar är av sten och inte av trä.
Då och då så övar han på sina ord, rabblar dem fram och tillbaka, hejdå, godmorgon, vad skriker du för, vaere, smaka, tacktack, va gott, gott nytt år, akta re, aktare sa jag, pappa, osv
Att lära honom säga skål, går inte, mamma kommer ibland, och det är ett under att han inte säger men skut då, efter mig när det är hockey på TV.
Han är ju världens sällskap, och precis som vilken katt som helst, ligger han i knät och vill bli kliad.
Han har inte lärt sig flyga, när han var liten, och det är rätt skönt, många är rädda just för fåglar, för att de kommer flygande, Pongo går på golvet, vaggar fram, och han som är minst, klampar mest.
Är han med i bilen, så gillar han best att sitta på knät, på den som sitter på passagerar sidan, han kan ju inte sitta på mig när jag kör, det är ju ingen liten pippi direkt, varje gång jag kör in i en tunnel, säger han god natt, å så duckar han, är det någon som tutar, så säger han va ere ?
¨Å så säger han Hej Pongo typ tjugo gånger.
Min älskade lilla pippi.
Pongo, är min lilla bebis.
Han, ja det är en han, fick göra en DNA test hos veterinären för flera år sedan, för ta reda på vilket kön han faktiskt var.
Namnet Pongo hette han när vi köpte honom för 15 år sedan, så det fick han behålla.
Pongo är en Ara fågel, över 90 centimeter lång, och har säkert över en meter från vingspets till vingspets i utfällt läge.
Ibland är han stans tjurigaste fågel, å ibland är han världens goaste, mot mig, men bara mig... S kan handtera honom, och C jagar han så fort han får changsen.
Hon flyttade hemifrån och det gillades icke av Herr P
Och att det nu kommit en till bebis i familjen gillar inte en smula, Pongo är riktigt avundsjuk och ilsk över detta, ingen får ta mattes uppmärksamhet.
Han låter oss höra sitt missnöje ofta, för ofta, han är och blir asskitajobbig... skriker konstant, även om han åker in i sin bur, släcker ner, så kraxas det och skriks. Då kan jag nästan sälja honom billigt.
Men han har ju inget annat sätt att tala om sitt missnöje.
Vi männskor talar eller skriker också ut vårat missnöje ibland.
Hela hösten har han varit jobbig, hans beteende är att skrika, och när han är utsläppt, så är han på mig hela tiden, drar i håret, biter mig i näsan, i ögonfransarna, nafsar, pillar och drar i örhängen.
Biter på blommorna, har en yogabok, som underlägg och musmatta, den blir mindre och mindre eftersom Pongo tar en bit.
Vet inte hur många gånger han bitit av sladden till musen, och ja jag har haft trådlös mus också, men någon slänger den i väggen, när den krånglar, trots batteribyte... samma någon slänger även tidningarna på golvet vid sängen, ska ta ett allvarligt snack med denna någon en dag.
Pongo har haft en infektion, vilket har visat sig på blodproven, fått pencelin, nytt blodprov, ny kur, men skriken har fortsatt, även beteendet av att boa, har dykt upp, dvs han gömmer sig under soffan, eller under min säng, under skåpen i badrummet, eller så drar han ut lådorna i byrån i sovrummet för att klättra upp, i sängen min.
Det är där han bitit av några kablar, släckte hela vardagsrummet sist, datorn, tv rubbet, papegojor är inte ledade i käkarna, så de överlever en stöt, men det blir märke på näbben.
När han då ligger och trycker, och S kommer gående, så far han ut med en jäfla fart, brer ut vingarna och går till attack mot fötterna, vilket då resulterar i att S blir skiträdd och skriker och kastar sig upp i soffan, eller på stolarna.
S skäller på honom, - mamma din jävla fågel,. hon får heller inte komma för nära, i soffan om han är ute, då blir han sotis och kommer springandes och nyper till, gärna i näsan, vilket gör skitont, om Lasse kom för nära mig, så gjorde Pongo utfall mot Lasse, högg näbben i skallen, dra i håret, eller näsan, nu anfaller han den som är närmast, även om han skyddar mig, så kan jag få stryk, undar hur han tänker där.
Jag kan göra vad som helst, lägga honom på rygg i handen, han hänger i ett finger, utan att det gör ont, pilla på näbben, stoppa in fingrarna i munnen.
Men när jag ska klippa vingarna på honom, på våren, eller sätta på kopplet då är det slagsmål, en får hålla och S får klippa eller knäppa koppel.
Har man börjat så får man inte ge sig, han får absolut inte vinna kampen, då är man i underläge, en arafågel är en herrefågel, vill gärna vara överst på pyramiden.
Även jag måste då och då "ta" ner honom, visa att det är jag som bestämmer. !!
Så en operation, för att sätta in ett hormonchip, på ryggen, så de fick söva ner honom, och så passa på att klippa klorna, vilket var tur, för det klippte för långt, så det blödde, stackarn, tur att han sov.
Hans klor är svarta, så man vet inte var pulpan tar slut, och en fågel glömmer inte om man klipper för långt.
Att ha en Pongo hemma, är som att ha en ständit 3 årigt barn, lika intelligent, trotsig, och vet vad olika saker betyder, att han kan svara tillbaka.
Han vet att han inte får bita på blommorna, kan han sitta och slicka på bladen, samtidigt som han säger till sig själv - Nää Pongo, Nää sa jag, om jag inte han före.
Att slänga saker i golvet, är roligt, speciellt mattes fina ljuslycktor i glas, å fort går det, ut över kanten, med orden - Hej dåå !!
Höjer jag rösten till honom, eller till någon annan, så får jag höra - Vad är det för liv på dig ? eller
- Vad skriker du för ?
Ringer telefonen, min eller på tv, så säger han
- Ja det är Lasse !
Och medans jag pratar i mitt samtal, så kör han det han brukade höra av Lasse
- mm, ja, vad bra då, mm, aaa, vad ere, om och om igen.
skrattar jag, så skrattar han, för han skrattar precis som jag gör, tyvärr så som en häxa typ.
Han vet när han ska säga godnatt, och att man säger god morgon , när jag kommer in i hans rum, efter natten. ordet smaka, är det han använder mest, så fort jag äter så ska han smaka, och det måste gå fort, han hinner säga smaka minst 20 gånger medans jag brer mackan.
Älskar chips, julmust, godis, frukt, grönsaker nja så där, och han skalar allt, nötter med skal, vindruvor, majskorn, apelsin, äpple m.m
Avacodo är giftigt för fåglar, även grön potatis är inget bra. choklad inte så bra heller, men naturligtvis så vill han gärna ha det.
Vi duschar tillsammans, Pongo och jag, han ogillar starkt att bli inlindad i handuk, kan bero på att veterinären tar fåglar med handukar.
Och för mig är han ett gott sällskap, han säger hej då, eller hej dårå när jag går, Hej Pongo när jag kommer hem, oavsett tidpunkt, vilket var flickornas största hinder när vi bodde i huset, och de kom hem sent på natten, smygandes.... så tyst de bara kunde, tills Pongos ljuva stämma hördes,
- God natt !
och de var tvungna att svara, för annars hojtade han högre -GOD NAAATTT !
- Shsss ja god natt
Gick inte att smyga sig för där inte.
Pongo sitter fortarande i fönstret och ropar Pappa, trots att det var en konkurent till matte.
Fler än jag och flickorna som saknar honom.
Vi hade med oss honom i båten, på semestern, och det gick hur bra som helst, sov på sin mobila sittpinne, i akterruffen, han fick vara med hela tiden, hade jag ont huvudet och gick och vilade, så var han med, satte sig på mig, och satt blick stilla, och vacktade, ingen fick komma för nära.
Tror att han känner när jag är sjuk, med migrän, han är lugn och tyst då.
Ibland är han snäll, och vill mata matte med att kräkas upp mat, och ge mig.... hua vad äckligt, vet hur han gör så nu hinner jag stoppa honom, maten får han mer än gärna behålla.
Vilket minne fåglar har, för flera år sedan hade Lasse som ringsignal, vinjetten till sällskapsresan filmen, i höstas speladen den upp på tv, i nåot sammanhang... Å Pongo direkt - Ja Lasse !!
När han är med mig ut, spelar ingen roll, så väcker han uppmärksamhet, hos alla, han är fantastiskt vacker med sina färger och artig. Säger oftast Goddag när nya männskor kommer nära.
Även i väntrummet hos veterinären, det är väl det enda väntrum, där människor pratar med alla runt om, sist så var det en katt som jamade i sin bur, uppenbart missnöjd, och Pongo frågade - va ere ?
Jag hör ju att han lär sig orden som jag pratar, med e i stället för ä, som Va ere, i stället för vad är det, hejdårå ibland, i stället för hej då.
Han älskar vara i min säng när jag bäddar om, byter lakan, då springer han fram och tillbaka under lakanet, och hoppar mellan kuddarna.
Duktig på att klättra, drar ut lådor, slänger gärna ut det som ligger i lådan oavsett om det är kläder eller bestik, är glad att mina fönsterbänkar är av sten och inte av trä.
Då och då så övar han på sina ord, rabblar dem fram och tillbaka, hejdå, godmorgon, vad skriker du för, vaere, smaka, tacktack, va gott, gott nytt år, akta re, aktare sa jag, pappa, osv
Att lära honom säga skål, går inte, mamma kommer ibland, och det är ett under att han inte säger men skut då, efter mig när det är hockey på TV.
Han är ju världens sällskap, och precis som vilken katt som helst, ligger han i knät och vill bli kliad.
Han har inte lärt sig flyga, när han var liten, och det är rätt skönt, många är rädda just för fåglar, för att de kommer flygande, Pongo går på golvet, vaggar fram, och han som är minst, klampar mest.
Är han med i bilen, så gillar han best att sitta på knät, på den som sitter på passagerar sidan, han kan ju inte sitta på mig när jag kör, det är ju ingen liten pippi direkt, varje gång jag kör in i en tunnel, säger han god natt, å så duckar han, är det någon som tutar, så säger han va ere ?
¨Å så säger han Hej Pongo typ tjugo gånger.
Min älskade lilla pippi.
måndag 2 januari 2017
Nytt år
Jahaja.... då var det ett nytt år igen.
Mitt vanliga så kallade nyårs löfte är alltid detsamma.
Att i år ska jag försöka ha ännu roligare än förra året... ambitionen finns i alla fall.
Så vad hände då, förra året, i stora drag.
Nytt jobb
Ny båt..... ja eller nygammal, men ny för mig.
Resan till Amsterdam, men som jag gillade den staden, trots alla galningar på cykel.
Men framför allt lilla Liam, barnbarnet, fick äran att vara barnvakt på nyårsafton, så himla fantastiskt, man kan inte sluta att titta på honom, sötaste som finns.
Och även S var hemma, så vi satt tillbaka lutade i soffan och kollade på småkronorna spela hockey.
Ett nytt år, idag är jag äldre än vad min mamma någonsin hann bli, känns konstigt, jag är rädd för att dö, jätterädd, inte för att jag tänker på det varje dag, men då och då.
Jag vet hur jobbigt det kommer bli för flickorna, ångest.
jobbar på att bli jättegammal !!
Så vad ligger i planeringen våren 2017
just nu ligger det att få min papegoja frisk, troligen kommer han sövas ner och få ett hormonchip inopererat, redan i morgon, om blodprovet visar att han inte har infektonen kvar i kroppen.
Kostar flis, kommer det göra, hur som, hormonchip går nämligen inte på försäkringen, jäfla försäkringsbolag, nödvändigt ont.
Sen så fort det bli lite varmare, så sätter arbetet med båten igång, har en hel del att slipa och lacka, ta reda på varför och var hon tar in vatten, sy gardiner, bygga en sittpinne till gojan så han kan följa med. han är väl inte överförtjust att just åka båt eller bil, då han blir åksjuk och kräks.
Men annars gillar han det, får ju massor med uppmärksamhet.
Toaletten i båten är bytt redan, ny gasolslang och ventil är inhandlad, och även nya landtärnor som skall bytas.
Något som måste göras är att byta reglaget, urkass, måste ha ett gasreglage jag kan lite på, och inte ketchupreglage, händer inget, händer inget, för sen ge för mycket.
Har en plan, och ser faktiskt fram mot få slipa och lacka.
Och hitta så många rosa saker som går, tex skärbräda, kniv, koppar m.m
För hon heter ju M.M Rosé då måste man ha rosa inredning i den mån det går. :-)
Sen hoppas jag på kanske någon resa, och naturligtvis få träffa nära kära så ofta det går.
Inom arbetet, så hoppas jag att det rullar på, känns bra, lär mig saker varje dag.
Sen önskar jag frid och fred på jorden.
Ibland behöver jag ta ett steg tillbaka, för att sortera tankar och fundera på vad som sagts och gjorts, det är något som kommit med tiden.
Jag som alltid varit inpulsiv, drivande och bestämmer mig på sekunden om ja eller nej... det går nog inte att göra så mycket åt, och att om man tror sig känna en männska sedan länge, så vet man faktiskt inte allt, vilka öden, som just den medmänniskan bär på, vilket gäller alla människor i och för sig.
Det är ett tufft samhälle vi bor i.
Mitt vanliga så kallade nyårs löfte är alltid detsamma.
Att i år ska jag försöka ha ännu roligare än förra året... ambitionen finns i alla fall.
Så vad hände då, förra året, i stora drag.
Nytt jobb
Ny båt..... ja eller nygammal, men ny för mig.
Resan till Amsterdam, men som jag gillade den staden, trots alla galningar på cykel.
Men framför allt lilla Liam, barnbarnet, fick äran att vara barnvakt på nyårsafton, så himla fantastiskt, man kan inte sluta att titta på honom, sötaste som finns.
Och även S var hemma, så vi satt tillbaka lutade i soffan och kollade på småkronorna spela hockey.
Ett nytt år, idag är jag äldre än vad min mamma någonsin hann bli, känns konstigt, jag är rädd för att dö, jätterädd, inte för att jag tänker på det varje dag, men då och då.
Jag vet hur jobbigt det kommer bli för flickorna, ångest.
jobbar på att bli jättegammal !!
Så vad ligger i planeringen våren 2017
just nu ligger det att få min papegoja frisk, troligen kommer han sövas ner och få ett hormonchip inopererat, redan i morgon, om blodprovet visar att han inte har infektonen kvar i kroppen.
Kostar flis, kommer det göra, hur som, hormonchip går nämligen inte på försäkringen, jäfla försäkringsbolag, nödvändigt ont.
Sen så fort det bli lite varmare, så sätter arbetet med båten igång, har en hel del att slipa och lacka, ta reda på varför och var hon tar in vatten, sy gardiner, bygga en sittpinne till gojan så han kan följa med. han är väl inte överförtjust att just åka båt eller bil, då han blir åksjuk och kräks.
Men annars gillar han det, får ju massor med uppmärksamhet.
Toaletten i båten är bytt redan, ny gasolslang och ventil är inhandlad, och även nya landtärnor som skall bytas.
Något som måste göras är att byta reglaget, urkass, måste ha ett gasreglage jag kan lite på, och inte ketchupreglage, händer inget, händer inget, för sen ge för mycket.
Har en plan, och ser faktiskt fram mot få slipa och lacka.
Och hitta så många rosa saker som går, tex skärbräda, kniv, koppar m.m
För hon heter ju M.M Rosé då måste man ha rosa inredning i den mån det går. :-)
Sen hoppas jag på kanske någon resa, och naturligtvis få träffa nära kära så ofta det går.
Inom arbetet, så hoppas jag att det rullar på, känns bra, lär mig saker varje dag.
Sen önskar jag frid och fred på jorden.
Ibland behöver jag ta ett steg tillbaka, för att sortera tankar och fundera på vad som sagts och gjorts, det är något som kommit med tiden.
Jag som alltid varit inpulsiv, drivande och bestämmer mig på sekunden om ja eller nej... det går nog inte att göra så mycket åt, och att om man tror sig känna en männska sedan länge, så vet man faktiskt inte allt, vilka öden, som just den medmänniskan bär på, vilket gäller alla människor i och för sig.
Det är ett tufft samhälle vi bor i.
torsdag 22 december 2016
Allmänt babbel
Bråda dagar nu, speciellt efter jobbet, man far och flänger, handlar lax, och tusen andra grejer, i min lilla kyl, så plockas alla glasburkar ut, och ställs i en låda på ballkongen.
Finns inte en changs att allt får plats annars.
För tre år sedan förändrades våra liv radikalt, när min make och flickornas pappa dog.
Den julen flydde vi hem till syster, en annorlunda men trevlig julafton, drack skumpa och åt ris a la malta, och åkte dyr taxi hem.
Sen flyttade jag till lägenhet, det har jag inte ångrat en sekund.
Våra jular har alltid varit lugna och behagliga, jag börjar alltid med köpa julklappar redan på sensommaren, dels för sprida ut kostnaden, och om jag endå går för just den grejen/saken kan jag ju lika bra handla den på engång.
Och så orkar jag inte trängas med alla andra när det blir December.
Baksidan är att jag gömmer presenterna så väl att till och med jag glömmer bort dem, har hänt att mina barn fått julklapp i februari.
Denna jul kommer också bli lite annorlunda, nu är det inte bara jag och flickorna, nu har vi svärsonen och lilla barnbarnet L
Förändringarnas tid är här.
Helt plötsligt måste jag dela mina käraste med svärsonens familj.
Och det är ju som det är, helst skulle jag låsa in dem hos mig.
Även S min yngsta, som bor med mig, har lite svårt att ta det till sig, att uppesittarkvällen, och även julafton inte blir som den varit.
På julaftonen, åker vi till Lasse, tänder en jättemarchall och ställer en mugg med glögg, precis som förra året.
Sen hem, för skala potatis till jansson frestelse, fika och tända ljusen lagom till Kalle jul på Tv,
Men det är ju för deppigt att det är EN dags ledigt på hela jul och nyårshelgen... EN ynka dag.
I mitt tidigare inlägg, ( jag en hora ? ) om den galna människan i bilen framför.
Den händelsen ger fortfarande ringar på vattnet, S stod och tittade ut i köksfönstret, utanför står en vit jeep/suv, jag frågade vad hon gjorde, och hon nästan lite lättat säger att - å jag trodde det var arga kärringen som stod utanför.
Hon arga galna kvinnan, skulle bara veta vilka konsekvenser hennes utbrott fått, och kan inte låta bli att dock konstatera vilken förbild hon är för sina barn som var med.
Jag skulle aldrig kalla någon annan för jävla hora, eller jävla horunge, och framför allt inte framför mina barn, eller barnbarn.
"Om du inte sublimerar ditt språk så fördummas du "
ovan sitat taget ur filmen SOS Sällskapsresan.
ligger lite i den meningen att fundera över för den som behöver.
Vad mer, jo det är då ett saligt bärande när det är jul, matkassar, julmust, gran... och appropå just gran, i år bestämde jag mig för köpa en fakegran.
Har i flera år velat just köpa en plastgran, men stött på massivt motstånd från flickorna, som fått ombersörja omaket med att gå och köpa en riktig gran, för jag vägrar lägga in den i bilen.
Och det värsta är alltid böket med att få ut den, slutar alltid med att man får städa hela trappen i porten... Men nu är det klart, en stycket gran i kartong står i hallen hemma... äntligen.
Även kriget av julmusten vann jag, eller det finns inget jag kan göra, butikern säljer inte julmust i glasflaska längre, för handteringen är för krävande.
Så nu blir det julmust på burk, bättre än pet flaska i alla fall.
Kakorna är bakade, knäcken färdig, likaså chokladkolan, ikväll blir det uppestittar kväll med S i väntan på julskinkan.
Finns inte en changs att allt får plats annars.
För tre år sedan förändrades våra liv radikalt, när min make och flickornas pappa dog.
Den julen flydde vi hem till syster, en annorlunda men trevlig julafton, drack skumpa och åt ris a la malta, och åkte dyr taxi hem.
Sen flyttade jag till lägenhet, det har jag inte ångrat en sekund.
Våra jular har alltid varit lugna och behagliga, jag börjar alltid med köpa julklappar redan på sensommaren, dels för sprida ut kostnaden, och om jag endå går för just den grejen/saken kan jag ju lika bra handla den på engång.
Och så orkar jag inte trängas med alla andra när det blir December.
Baksidan är att jag gömmer presenterna så väl att till och med jag glömmer bort dem, har hänt att mina barn fått julklapp i februari.
Denna jul kommer också bli lite annorlunda, nu är det inte bara jag och flickorna, nu har vi svärsonen och lilla barnbarnet L
Förändringarnas tid är här.
Helt plötsligt måste jag dela mina käraste med svärsonens familj.
Och det är ju som det är, helst skulle jag låsa in dem hos mig.
Även S min yngsta, som bor med mig, har lite svårt att ta det till sig, att uppesittarkvällen, och även julafton inte blir som den varit.
På julaftonen, åker vi till Lasse, tänder en jättemarchall och ställer en mugg med glögg, precis som förra året.
Sen hem, för skala potatis till jansson frestelse, fika och tända ljusen lagom till Kalle jul på Tv,
Men det är ju för deppigt att det är EN dags ledigt på hela jul och nyårshelgen... EN ynka dag.
I mitt tidigare inlägg, ( jag en hora ? ) om den galna människan i bilen framför.
Den händelsen ger fortfarande ringar på vattnet, S stod och tittade ut i köksfönstret, utanför står en vit jeep/suv, jag frågade vad hon gjorde, och hon nästan lite lättat säger att - å jag trodde det var arga kärringen som stod utanför.
Hon arga galna kvinnan, skulle bara veta vilka konsekvenser hennes utbrott fått, och kan inte låta bli att dock konstatera vilken förbild hon är för sina barn som var med.
Jag skulle aldrig kalla någon annan för jävla hora, eller jävla horunge, och framför allt inte framför mina barn, eller barnbarn.
"Om du inte sublimerar ditt språk så fördummas du "
ovan sitat taget ur filmen SOS Sällskapsresan.
ligger lite i den meningen att fundera över för den som behöver.
Vad mer, jo det är då ett saligt bärande när det är jul, matkassar, julmust, gran... och appropå just gran, i år bestämde jag mig för köpa en fakegran.
Har i flera år velat just köpa en plastgran, men stött på massivt motstånd från flickorna, som fått ombersörja omaket med att gå och köpa en riktig gran, för jag vägrar lägga in den i bilen.
Och det värsta är alltid böket med att få ut den, slutar alltid med att man får städa hela trappen i porten... Men nu är det klart, en stycket gran i kartong står i hallen hemma... äntligen.
Även kriget av julmusten vann jag, eller det finns inget jag kan göra, butikern säljer inte julmust i glasflaska längre, för handteringen är för krävande.
Så nu blir det julmust på burk, bättre än pet flaska i alla fall.
Kakorna är bakade, knäcken färdig, likaså chokladkolan, ikväll blir det uppestittar kväll med S i väntan på julskinkan.
lördag 17 december 2016
Tänk om
Nästan varje gång jag håller och ser på barnbarnet mitt, så tänker jag alltid att
Tänk om Lasse var med, och Tänk om mamma var här nu, det hade inte varit helt omöjligt, hon skulle vara 71 år nu i så fall.
Jag hoppas verkligen de ser denna fantastiska lilla människa som är en liten del av oss alla
från himlen.
En dag ska jag berätta för honom om morfar och mormors mor, och hur djupt saknade de är varje dag.
När svärmor, fyllde 80 låg parveln, han kallas fortfarande för det, i famnen, med skillnaden på nästan hela 80 år, fantastiskt.
Skänker även en tanke till Lasses pappa som också lämnade livet på tok för tidigt, långt innan jag fanns med i bilden.
Mina barn har alltid haft förlusten av sin farfar, mormor morfar.
Stor saknad.
Om en vecka är det julafton, och vi åker till graven, för att tända ljus och lämna en mugg med glögg.
De finns de som säger att när anhöriga besöker graven av sin älskade, så är den saknade med, från andra sidan, och det tror jag stenhårt på, därför pratar vi alltid högt, även om jag är där ensam.
Berättar vad som hänt, om ditt och datt, en liten tröst.
Tänk om himlen hade besökstid.
Tänk om, Tänk om....
Tänk om Lasse var med, och Tänk om mamma var här nu, det hade inte varit helt omöjligt, hon skulle vara 71 år nu i så fall.
Jag hoppas verkligen de ser denna fantastiska lilla människa som är en liten del av oss alla
från himlen.
En dag ska jag berätta för honom om morfar och mormors mor, och hur djupt saknade de är varje dag.
När svärmor, fyllde 80 låg parveln, han kallas fortfarande för det, i famnen, med skillnaden på nästan hela 80 år, fantastiskt.
Skänker även en tanke till Lasses pappa som också lämnade livet på tok för tidigt, långt innan jag fanns med i bilden.
Mina barn har alltid haft förlusten av sin farfar, mormor morfar.
Stor saknad.
Om en vecka är det julafton, och vi åker till graven, för att tända ljus och lämna en mugg med glögg.
De finns de som säger att när anhöriga besöker graven av sin älskade, så är den saknade med, från andra sidan, och det tror jag stenhårt på, därför pratar vi alltid högt, även om jag är där ensam.
Berättar vad som hänt, om ditt och datt, en liten tröst.
Tänk om himlen hade besökstid.
Tänk om, Tänk om....
fredag 9 december 2016
Jag en Hora ?
Jag och S var på väg till svärmor för fira hennes 80 års dag.
I backen mot första rödlyset står det en vit kia, av jeep model, framför mig.
Som börjar rulla bakåt, mot mig, så jag tutar till, men bilen fortsätter rulla mot mig, jag släpper på bromsen och börjar rulla bakåt en bit, eller så långt jag vågar till bilen bakom mig.
Det uppstår lite halvpanik, när bilen framför inte får stopp på bilen, hänger mig över tutan igen.
Till slut så får föraren stop på bilen, och börjar åka framåt.
Jag byter fil och jag ser hur hon fäktar med armarna och skriker.... å jag sätter upp handen absolut inget långfinger, utan vad håller du på med ??
Var på hon slänger sig in bakom mig, och slår på hel ljuset och tutar som en galning.... å vad kan jag göra, byter fil, och hon efter... det blir rött vid trafikljuset.
I backspegen ser jag hur hon kastar sig ur bilen och stormar fram till mig, slår knytnäven i rutan, och skriker - Jävla hora !
trycker ner rutan en liten bit, fem cm, och hon trycker in näsan samtidigt som hon skriker könsord, så det fräser om henne.
Då får jag någon slags blockering, eller något, jag vet inte, för jag knyter näven och boxar till på hennes näsa PANG !! nu var ju rutan bara öppen några centimeter, så fick inte ut hela näven.
Vet inte vad som hände, det bara small till, har ju aldrig slagit någon annan männsika tidigare, ja förrutom Lasse då, när han snarkade och lät mer en grävskopa på betong.
Kvinnan utanför fönstret tittar förvånat på mig och frågar - vaa slog du mig, du slog mig, hon vänder och går mot sin bil, och skriker att ta bilnumret !!
Och jag har världens lättaste bilnr, så det är inte svårt att komma ihåg det.
Men jösses vad gjorde jag ?
Nu i eftertanke, så det enda förklaring jag har, är att jag blev nog rädd, för hon var så aggresiv och hotfull.
Vi åker vidare, och hon ligger efter, tätt tätt, jag svänger av från vägen, och rundar refugern, för att köra ut på samma väg igen, då är det kö, och jag måste stanna.
Då slänger sig en av kvinnans döttrar ut, springer fram till min bil, rycker allt vad hon kan i handtaget, som tur är så har jag låst dörrarna, hon slår med knuten näve rakt in i glasrutan ett flertal gånger och skriker jävla horunge flera gånger.
Bilarna framför börjar rulla så jag lägger i växeln och kör där i från.
Och nu fick jag nog, ringer upp polisen, får prata med en jättegullig kvinna, berättar allt, vad jag gjorde och vad de gjorde, och att de nu kör efter mig hela tiden, hur jag än åker så åker de efter.
Polisen i telefon ber att få ringa upp mig, jag är ganska skärrad, S också, tårarna rinner på oss bägga, mina händer skakar som asplöv.
Efter några minuter ringer hon polisen upp mig, och säger att hon nu har talat med kvinnan i bilen bakom, och bett henne sluta att följa efter mig... men att hon har anmält mig för misshandel.
Jag blir överkopplad till en annan jättegullig kvinna som lyssnar på hela min upplevelse igen, hon hör att jag är skärrad, ibland kan jag inte ens prata, samtidigt som jag kör, den vita bilen ligger fortfarande bakom, jag svänger av mot ikea, till slut så åker jag fram och tillbaka mellan de stora rondellerna, jag törs fan inte stanna.
Hon i telefon, hon står och förstår, Men självklart, du vill väl inte ha hennes näsa inne i din bil, men vad läskigt att hon fortfarande följer efter dig... hon verkar ju tokig. osv.
Jag kör runt runt, fram och tillbaka, och medans jag har polisen i telefon, så dyker det upp en polisbil bakom mig, och innan jag äns hinner tänka tanken, slår de på blåljusen och sirenen !!
Hon i telefon, pratar vidare med mig medans jag svänger åt sidan och stannar.
Hon ringer upp mig om en stund efter att jag fått prata med patrullen på plats.
Jag sitter kvar i bilen, en ung kille, han ber om körkortet, och jag får knappt upp det ur facket för händerna skakar så.
Så får jag berätta min upplevelse, vad som hänt, medans hans kvinnlig kollega pratar med kvinnan.
När jag är klar, så säger han lite förvånat att, - så du har inte ens gått ur bilen ?
Vilket jag förnekar, har inte lämnat bilen en enda gång.
Han säger att det här har ju varit en liten liten orsak som blivit en stor grej av.
Ja det kan jag ju hålla med om, allt jag gjorde var att tuta för hon höll på att backa på mig.
Sen kommer den kvinnlig polisen fram, och frågar om jag är villig att prata med kvinnan i den andra bilen, för att lösa detta på bästa sätt.
Å så säger hon
- Ja du vet ju vad du har gjort ! så jag vill inte höra något om att du gjorde det och du gjorde så.
Jag tittar på henne och hennes fula glasögon, säger lugnt,
- vad är det jag har gjort ? vad menar du ?
- Jag tänker inte stå här och tala om för dig vad du har gjort det vet du själv.
Jag frågar igen, vad är det jag har gjort, förrutom att tuta ?
Du får gå och prata med kvinnan, vi kommer stå med, men inte ingripa... det här ska ni lösa.
Går ur bilen, S får sitta kvar, så även hennes döttrar.
Hon kvinnan, börjar tala, hon är betydligt lugnare, hennes försvar är att hon inte fick i friläget, och därför var det så hon började rulla bakåt.
Å så säger hon, - ja jag har ju ett hett temperament, och det har ju tydligen du med "!
Jag svarar lugnt, - Nää det har jag inte.
Sen får jag berätta, allt jag gjorde var att tuta på dig för du höll på att rulla på min bil, och du rullade ganska långt.
Jag har heller inte givigt dig fingret eller skrikigt mot dig.
Den polis jag pratade med, ringde upp dig och bad dig sluta jaga och följa efter mig, vilket du inte gjorde, och när din dotter sliter och drar och slår på min bil, ja jag var rädd för att nu åker jag på stryk, därför körde jag därifrån, men trots att polisen pratat med dig om att sluta följa efter, så gjorde du inte det, vilket hon förnekade att de hade sagt så
Hon berättar vidare, och säger att hon är villig att släppa anmälan om misshandel, om jag ber om ursäkt. För hon har faktiskt ont i näsan.
Innan hon ens har pratat klart, så sträcker jag fram handen, - visst ber om ursäkt.
Hon tar min hand och sen kramar hon om mig.
Hon ger mig ytterligare en kram, när allt är klart, och vi kan åka därifrån.
Inte förren en bra stund senare kom jag på att jag glömde tala om att jag är en jävla hora och en horunge, vilket kan irritera mig.
Både jag och S blev rädda och något chockade över deras betende, och hur aggresiva de var, för allt jag gjorde var att jag var rädd om min bil... så hon inte skulle krocka med mig.
I efterskott, när man har sorterat och tänkt över händelsen i huvudet, så är jag nog mest irriterad över den kvinnliga polisen i bilen.
Vilket även S kommenterade, - fan vad hon var otrevlig i tonen och framträdandet.
Hur som så löste det sig, gubben som sedan körde rakt ut i rondellen rakt framför mig, så jag fick ställa mig på bromsarna, jag var då redan i rondellen,.... men tordes fan tuta igen.
Men vad har hänt med männskors uppträdande i trafiken, otrevliga, ser ofta hur folk hänger sig på tutan, och blinkar med helljusen, pekar finger och har sig mot varann. ( och då har det inte varit mot mig)
Jag själv, visst jag svär och muttrar jag med, men det är ingen som varken hör eller ser mig, och jag släpper hellre fram än ställer mig för.
Allt jag gjorde var att tuta.
I backen mot första rödlyset står det en vit kia, av jeep model, framför mig.
Som börjar rulla bakåt, mot mig, så jag tutar till, men bilen fortsätter rulla mot mig, jag släpper på bromsen och börjar rulla bakåt en bit, eller så långt jag vågar till bilen bakom mig.
Det uppstår lite halvpanik, när bilen framför inte får stopp på bilen, hänger mig över tutan igen.
Till slut så får föraren stop på bilen, och börjar åka framåt.
Jag byter fil och jag ser hur hon fäktar med armarna och skriker.... å jag sätter upp handen absolut inget långfinger, utan vad håller du på med ??
Var på hon slänger sig in bakom mig, och slår på hel ljuset och tutar som en galning.... å vad kan jag göra, byter fil, och hon efter... det blir rött vid trafikljuset.
I backspegen ser jag hur hon kastar sig ur bilen och stormar fram till mig, slår knytnäven i rutan, och skriker - Jävla hora !
trycker ner rutan en liten bit, fem cm, och hon trycker in näsan samtidigt som hon skriker könsord, så det fräser om henne.
Då får jag någon slags blockering, eller något, jag vet inte, för jag knyter näven och boxar till på hennes näsa PANG !! nu var ju rutan bara öppen några centimeter, så fick inte ut hela näven.
Vet inte vad som hände, det bara small till, har ju aldrig slagit någon annan männsika tidigare, ja förrutom Lasse då, när han snarkade och lät mer en grävskopa på betong.
Kvinnan utanför fönstret tittar förvånat på mig och frågar - vaa slog du mig, du slog mig, hon vänder och går mot sin bil, och skriker att ta bilnumret !!
Och jag har världens lättaste bilnr, så det är inte svårt att komma ihåg det.
Men jösses vad gjorde jag ?
Nu i eftertanke, så det enda förklaring jag har, är att jag blev nog rädd, för hon var så aggresiv och hotfull.
Vi åker vidare, och hon ligger efter, tätt tätt, jag svänger av från vägen, och rundar refugern, för att köra ut på samma väg igen, då är det kö, och jag måste stanna.
Då slänger sig en av kvinnans döttrar ut, springer fram till min bil, rycker allt vad hon kan i handtaget, som tur är så har jag låst dörrarna, hon slår med knuten näve rakt in i glasrutan ett flertal gånger och skriker jävla horunge flera gånger.
Bilarna framför börjar rulla så jag lägger i växeln och kör där i från.
Och nu fick jag nog, ringer upp polisen, får prata med en jättegullig kvinna, berättar allt, vad jag gjorde och vad de gjorde, och att de nu kör efter mig hela tiden, hur jag än åker så åker de efter.
Polisen i telefon ber att få ringa upp mig, jag är ganska skärrad, S också, tårarna rinner på oss bägga, mina händer skakar som asplöv.
Efter några minuter ringer hon polisen upp mig, och säger att hon nu har talat med kvinnan i bilen bakom, och bett henne sluta att följa efter mig... men att hon har anmält mig för misshandel.
Jag blir överkopplad till en annan jättegullig kvinna som lyssnar på hela min upplevelse igen, hon hör att jag är skärrad, ibland kan jag inte ens prata, samtidigt som jag kör, den vita bilen ligger fortfarande bakom, jag svänger av mot ikea, till slut så åker jag fram och tillbaka mellan de stora rondellerna, jag törs fan inte stanna.
Hon i telefon, hon står och förstår, Men självklart, du vill väl inte ha hennes näsa inne i din bil, men vad läskigt att hon fortfarande följer efter dig... hon verkar ju tokig. osv.
Jag kör runt runt, fram och tillbaka, och medans jag har polisen i telefon, så dyker det upp en polisbil bakom mig, och innan jag äns hinner tänka tanken, slår de på blåljusen och sirenen !!
Hon i telefon, pratar vidare med mig medans jag svänger åt sidan och stannar.
Hon ringer upp mig om en stund efter att jag fått prata med patrullen på plats.
Jag sitter kvar i bilen, en ung kille, han ber om körkortet, och jag får knappt upp det ur facket för händerna skakar så.
Så får jag berätta min upplevelse, vad som hänt, medans hans kvinnlig kollega pratar med kvinnan.
När jag är klar, så säger han lite förvånat att, - så du har inte ens gått ur bilen ?
Vilket jag förnekar, har inte lämnat bilen en enda gång.
Han säger att det här har ju varit en liten liten orsak som blivit en stor grej av.
Ja det kan jag ju hålla med om, allt jag gjorde var att tuta för hon höll på att backa på mig.
Sen kommer den kvinnlig polisen fram, och frågar om jag är villig att prata med kvinnan i den andra bilen, för att lösa detta på bästa sätt.
Å så säger hon
- Ja du vet ju vad du har gjort ! så jag vill inte höra något om att du gjorde det och du gjorde så.
Jag tittar på henne och hennes fula glasögon, säger lugnt,
- vad är det jag har gjort ? vad menar du ?
- Jag tänker inte stå här och tala om för dig vad du har gjort det vet du själv.
Jag frågar igen, vad är det jag har gjort, förrutom att tuta ?
Du får gå och prata med kvinnan, vi kommer stå med, men inte ingripa... det här ska ni lösa.
Går ur bilen, S får sitta kvar, så även hennes döttrar.
Hon kvinnan, börjar tala, hon är betydligt lugnare, hennes försvar är att hon inte fick i friläget, och därför var det så hon började rulla bakåt.
Å så säger hon, - ja jag har ju ett hett temperament, och det har ju tydligen du med "!
Jag svarar lugnt, - Nää det har jag inte.
Sen får jag berätta, allt jag gjorde var att tuta på dig för du höll på att rulla på min bil, och du rullade ganska långt.
Jag har heller inte givigt dig fingret eller skrikigt mot dig.
Den polis jag pratade med, ringde upp dig och bad dig sluta jaga och följa efter mig, vilket du inte gjorde, och när din dotter sliter och drar och slår på min bil, ja jag var rädd för att nu åker jag på stryk, därför körde jag därifrån, men trots att polisen pratat med dig om att sluta följa efter, så gjorde du inte det, vilket hon förnekade att de hade sagt så
Hon berättar vidare, och säger att hon är villig att släppa anmälan om misshandel, om jag ber om ursäkt. För hon har faktiskt ont i näsan.
Innan hon ens har pratat klart, så sträcker jag fram handen, - visst ber om ursäkt.
Hon tar min hand och sen kramar hon om mig.
Hon ger mig ytterligare en kram, när allt är klart, och vi kan åka därifrån.
Inte förren en bra stund senare kom jag på att jag glömde tala om att jag är en jävla hora och en horunge, vilket kan irritera mig.
Både jag och S blev rädda och något chockade över deras betende, och hur aggresiva de var, för allt jag gjorde var att jag var rädd om min bil... så hon inte skulle krocka med mig.
I efterskott, när man har sorterat och tänkt över händelsen i huvudet, så är jag nog mest irriterad över den kvinnliga polisen i bilen.
Vilket även S kommenterade, - fan vad hon var otrevlig i tonen och framträdandet.
Hur som så löste det sig, gubben som sedan körde rakt ut i rondellen rakt framför mig, så jag fick ställa mig på bromsarna, jag var då redan i rondellen,.... men tordes fan tuta igen.
Men vad har hänt med männskors uppträdande i trafiken, otrevliga, ser ofta hur folk hänger sig på tutan, och blinkar med helljusen, pekar finger och har sig mot varann. ( och då har det inte varit mot mig)
Jag själv, visst jag svär och muttrar jag med, men det är ingen som varken hör eller ser mig, och jag släpper hellre fram än ställer mig för.
Allt jag gjorde var att tuta.
torsdag 1 december 2016
UPS !!
Men hallå på mig själv, hur lyckas jag igentligen...
Jag har ju inte betalt mina räkningar via internet banken, så värst länge, utan jag var ju tvungen att gå med hatten i hand och erkänna på banken, vid 47 års ålder att jag vet inte hur man gör, när Lasse blev sjuk, tappade både synen, och minnet på lösenord.
Och det hade ju bara blivit så, att han skötte sådant, och jag fixade med annat, inget kostigt alls.
Så nu i tre år har jag fixat, och lärt mig betala räkningarna, lägga om lånen, flytta pengar, öppna konton å bla bla... skitbra av mig faktiskt.
Även tyvärr lärt mig att shoppa online... himla praktiskt.
Så förra månaden vet jag inte vad som hände, någon vecka in i November, en fredag, så dimper det ner en påminnelse från Telia.
Men va fan, Men nu minsann betalade jag den via telefon, å där kan man scanna koden, as skita enkelt.
Allt gott !!
Men så dimper det ner en ny påminnelser från Telia två dagar senare på Måndagen med en helt annan summa.
Så nu ringer jag upp, och pratar med en tjej, på kundservice, frågar vad som kan ha hänt, var är orginalfakturan ? eller orginal fakturorna ?
Uppenbarligen så ligger de någonstans på posten..
Men det är ju som vanligt bara att betala... vilket jag nu gjorde igen.
Å så säger hon på kundservice att
- den faktura som du nu har betalt, den som går ut för betalning i slutet av November, så har du kastat om de två sista siffrorna, så det fattast 18 kronor !
Öh.... Men hur vet du det ????
- jo för den har du betalt redan en månad för tidigt. !!
Men jesus, vilken bra koll jag hade då.... så det var bara att logga in och betala de 18 kronorna som saknades, trots en månad förtidig betalning.
Sen går dagarna, inga större händelser eller överraskningar.
Så kom det ett brev från företaget som handahåller hyran och parkeringarna hos oss som bor där.
Hej Mari
Du har betalt in din hyra 6842 kronor på parkeringskontot ! var vänlig uppmärksamma detta, till nästa månads betalning, pengarna är överförda till rätt konto hos oss.
CRAP !!
Två dagar senare kommer ytterligare ett brev, från telia, höll fan på börja brinna under peruken, hur många telia räkninga kan man ha, och missa...
Hej Mari
du har betalt in för mycket, så här är avi med beloppet tillbaka 347 kronor. !!!!!
äh Hallå, hur ska ni ha det ???
Så nu har jag en utbetalningsavi, som inte går att lösa in, varsomhelst... å varför kan de inte sätta tillbaka pengarna på kontot.?
Vi åker till månen, men inte föra över pengar till kundens konto ....NOPP !
Så nu denna månad, tog jag en extra koll på December som redan är inlagd för betalning.
Å joråsåatt.. samma visa, inlagd på parkeringsplatskontot !
Det går bra nu !!
Jag har ju inte betalt mina räkningar via internet banken, så värst länge, utan jag var ju tvungen att gå med hatten i hand och erkänna på banken, vid 47 års ålder att jag vet inte hur man gör, när Lasse blev sjuk, tappade både synen, och minnet på lösenord.
Och det hade ju bara blivit så, att han skötte sådant, och jag fixade med annat, inget kostigt alls.
Så nu i tre år har jag fixat, och lärt mig betala räkningarna, lägga om lånen, flytta pengar, öppna konton å bla bla... skitbra av mig faktiskt.
Även tyvärr lärt mig att shoppa online... himla praktiskt.
Så förra månaden vet jag inte vad som hände, någon vecka in i November, en fredag, så dimper det ner en påminnelse från Telia.
Men va fan, Men nu minsann betalade jag den via telefon, å där kan man scanna koden, as skita enkelt.
Allt gott !!
Men så dimper det ner en ny påminnelser från Telia två dagar senare på Måndagen med en helt annan summa.
Så nu ringer jag upp, och pratar med en tjej, på kundservice, frågar vad som kan ha hänt, var är orginalfakturan ? eller orginal fakturorna ?
Uppenbarligen så ligger de någonstans på posten..
Men det är ju som vanligt bara att betala... vilket jag nu gjorde igen.
Å så säger hon på kundservice att
- den faktura som du nu har betalt, den som går ut för betalning i slutet av November, så har du kastat om de två sista siffrorna, så det fattast 18 kronor !
Öh.... Men hur vet du det ????
- jo för den har du betalt redan en månad för tidigt. !!
Men jesus, vilken bra koll jag hade då.... så det var bara att logga in och betala de 18 kronorna som saknades, trots en månad förtidig betalning.
Sen går dagarna, inga större händelser eller överraskningar.
Så kom det ett brev från företaget som handahåller hyran och parkeringarna hos oss som bor där.
Hej Mari
Du har betalt in din hyra 6842 kronor på parkeringskontot ! var vänlig uppmärksamma detta, till nästa månads betalning, pengarna är överförda till rätt konto hos oss.
CRAP !!
Två dagar senare kommer ytterligare ett brev, från telia, höll fan på börja brinna under peruken, hur många telia räkninga kan man ha, och missa...
Hej Mari
du har betalt in för mycket, så här är avi med beloppet tillbaka 347 kronor. !!!!!
äh Hallå, hur ska ni ha det ???
Så nu har jag en utbetalningsavi, som inte går att lösa in, varsomhelst... å varför kan de inte sätta tillbaka pengarna på kontot.?
Vi åker till månen, men inte föra över pengar till kundens konto ....NOPP !
Så nu denna månad, tog jag en extra koll på December som redan är inlagd för betalning.
Å joråsåatt.. samma visa, inlagd på parkeringsplatskontot !
Det går bra nu !!
söndag 20 november 2016
partner
Nää så less jag är på vara singel, inget jag valde direkt.
Tre år har passerat, har ensamheten blivit lättare.... nää
Finns ingen att längta efter, och ännu värre ingen som längtar efter mig.
sökte efter en weekend resa till London i December, hittade mysigt hotell, bara gå se julpyntningen, ljusen, ta en drink på någon pub, shoppa, och bara vara...
Eller till Saltzburg berömda julmarknad, eller till Köpenhamns jultivoli.
Problemet är att det finns ingen att åka med.
Ingen att kyssas med under misteln.
Inte någon att dela vardagen med, eller helgen, högtiden, semestern... ingen som bryr sig över om jag kom hem ordentligt, förutom mina barn som ständigt oroas när jag är ute på vift.
Å är man med på en dating sida, där efter fem meddelanden vill krypa ner hos mig mellan lakanen...
då blir jag ännu mera less, fan dra åt helvete.... som jag skulle öppna dörren för en total främling.
Så hur ska man träffa någon, tycker det är svårt, och utmattande.
Vill också hålla någon i handen och någon att luta huvudet mot, och inte nödvändigtvis varje dag,
men någon som faktiskt tycker om mig för den jag är.
Se mig, hör mig, jag finns , jag lever !
Så hur gör man då, jag öppnade dörren till mitt inre släppte in någon, brände mig, blev illa behandlad, tappade tron, hur högt har jag byggt upp muren om mig, vågar jag igen öppna och kliva ut, eller öppna och släppa in. ?
Hur ser min dating annons ut då ?
Social kvinna, mamma, mormor :-) gillar rosa, men inte brunt.
Generös, blond, blåögd, utan lokalsinne, undanber skogspromenader,
Kör egen diskmaskin, bil och båt.
Gillar bubblor i både vin ömsom vatten.
Tackar nej till öl, cigg, snus och inälvsmat.
Kräsen med grönsaker, och är orolig i själen.
Lätt för att skratta, gråta och ingen går någonsin hungrig från mitt bord.
typ något sådant kanske !
Det är svårt det där.
onsdag 2 november 2016
Bebis
Å så kom han då.... den lilla guldklimpen.
På dagen, och med akut snitt, min stackars lilla flicka som fick bli mamma med värsta tänkbara sätt.
En liten kille, 3140g och 49 cm lång, med mörkt hår.... å så himla liten.
Tänk vad man glömmer
Jag fick äran att åka till BB andra dagen i hans liv... känna hans otroligt lena hud och sniffa lite bebis.
Fantastiskt, jag kan inte sluta titta på honom.
C har det kämpigt med kroppen efter operation, och den infektion hon fick, ömma, bröst, å jag vet hur det var, hur jäfla ont det gjorde, gillade inte att amma alls, och så hade jag ingen mjölk heller...
Å den här underbara lilla gosiga fina gossen, lever rövare hela nätterna.
Å jag ser hur trötta de är, lilla mamman å pappan... men det går över om typ några år...
längtar tills jag får hålla honom igen, lilla knytet, som satt i system att pinka ner sina föräldrar när det är blöjbyte dags.... kör redan nu helekoptern.
I söndags var vi på utflykt till en stor butik som hade öppnat sin julavdelning, fick mormor bära knyttet, innan det blev matdags.
Han e så söt, å dom små fötterna....
Å äntligen händer något som är fantastiskt roligt, det här behövde vi, efter alla bedrövelser
och förluster.
Tänk om bara Lasse och min mamma hade varit kvar.
På dagen, och med akut snitt, min stackars lilla flicka som fick bli mamma med värsta tänkbara sätt.
En liten kille, 3140g och 49 cm lång, med mörkt hår.... å så himla liten.
Tänk vad man glömmer
Jag fick äran att åka till BB andra dagen i hans liv... känna hans otroligt lena hud och sniffa lite bebis.
Fantastiskt, jag kan inte sluta titta på honom.
C har det kämpigt med kroppen efter operation, och den infektion hon fick, ömma, bröst, å jag vet hur det var, hur jäfla ont det gjorde, gillade inte att amma alls, och så hade jag ingen mjölk heller...
Å den här underbara lilla gosiga fina gossen, lever rövare hela nätterna.
Å jag ser hur trötta de är, lilla mamman å pappan... men det går över om typ några år...
längtar tills jag får hålla honom igen, lilla knytet, som satt i system att pinka ner sina föräldrar när det är blöjbyte dags.... kör redan nu helekoptern.
I söndags var vi på utflykt till en stor butik som hade öppnat sin julavdelning, fick mormor bära knyttet, innan det blev matdags.
Han e så söt, å dom små fötterna....
Å äntligen händer något som är fantastiskt roligt, det här behövde vi, efter alla bedrövelser
och förluster.
Tänk om bara Lasse och min mamma hade varit kvar.
måndag 17 oktober 2016
Telefonförsäljare
Jag jobbar med telefonförsäljning, och det innebär inte bara att få kunden att köpa så mycket som möjligt vid ett tillfälle, ett samtal, är kundvård, service och möte mellan köpare och säljare, alla vill ha en nöjd och glad kund, som kommer tillbaka.... men man kan inte göra alla nöjda, ibland är kraven för höga, och ibland ligger inte besluten i egna händer.
Jag har jobbat med kundservice, försäljning och kundvård i hela mitt arbetsliv på något sätt.
I kväll ringde en försäljare till mig.
Och jag har alltid med mig att det är ofta unga människor som sitter bakom de här samtalen, så jag är alltid så trevlig jag kan med att säga nej tack, jag är inte intresserad.
Men ibland är sista droppen innan det rinner över, inte så många.
-Hej jag heter xxx, och jag ringer från Stadsmissionen ! Stör jag ?
- Hej, ja faktiskt
- Men då ska jag fatta mig kort !
Vill tacka dig för dina bidrag du gett till stadsmissionen.... bla bla i flera minuter pratar hon på att behovet är stort, och det behövs mer pengar... osv minut efter minut, jag försöker avbryta att be henne ringa en annan dag, men det lyssnar hon överhuvudtaget inte på, utan maler vidare...
- så vi vill gärna att du blir en månadsgivare !
Här har jag tappat tålamodet, och kort säger jag att Nej, det vill jag inte...
Och det här handlar inte om att sätta henne eller någon annan på plats.
Jag vill inte bli månadsgivare för orsaker som är bara mina.
-Men varför inte, det är ju stort behov ?
Jag talar om lugnt och glasklart att jag ger bidrag när jag kan... Då avbryter hon mig, med att höja rösten och men det gäller ju inte sådana stora summor
Då brinner säkringen...
- Du... jag ger när jag kan, och jag har sagt nej till ditt förslag mer än tre gånger... tack för ditt samtal och lägger på luren...
Jag stödjer flera insamlingar, jag ger allt jag rensat ut till stadsmissionens butiker, nästan alla kläder efter Lasse gick till myrorna, köper alltid rosa bandet, och rosa bandet varor, köper filmer, böcker och glas m..m på stadsmissionen,
Jag skickar in en slant till stadsmissionen varje jul,... m.m
jag ger när jag kan, vissa månader är det mer räkningar, och efter ha varit arbetslös i ett halvår, tog en bra tugga av mina besparingar...
så ingen ska ge mig dåligt samvete för att jag inte vill vara en månadsgivare.
En bra säljare lyssnar.... lyssnar av läget.
Jag har jobbat med kundservice, försäljning och kundvård i hela mitt arbetsliv på något sätt.
I kväll ringde en försäljare till mig.
Och jag har alltid med mig att det är ofta unga människor som sitter bakom de här samtalen, så jag är alltid så trevlig jag kan med att säga nej tack, jag är inte intresserad.
Men ibland är sista droppen innan det rinner över, inte så många.
-Hej jag heter xxx, och jag ringer från Stadsmissionen ! Stör jag ?
- Hej, ja faktiskt
- Men då ska jag fatta mig kort !
Vill tacka dig för dina bidrag du gett till stadsmissionen.... bla bla i flera minuter pratar hon på att behovet är stort, och det behövs mer pengar... osv minut efter minut, jag försöker avbryta att be henne ringa en annan dag, men det lyssnar hon överhuvudtaget inte på, utan maler vidare...
- så vi vill gärna att du blir en månadsgivare !
Här har jag tappat tålamodet, och kort säger jag att Nej, det vill jag inte...
Och det här handlar inte om att sätta henne eller någon annan på plats.
Jag vill inte bli månadsgivare för orsaker som är bara mina.
-Men varför inte, det är ju stort behov ?
Jag talar om lugnt och glasklart att jag ger bidrag när jag kan... Då avbryter hon mig, med att höja rösten och men det gäller ju inte sådana stora summor
Då brinner säkringen...
- Du... jag ger när jag kan, och jag har sagt nej till ditt förslag mer än tre gånger... tack för ditt samtal och lägger på luren...
Jag stödjer flera insamlingar, jag ger allt jag rensat ut till stadsmissionens butiker, nästan alla kläder efter Lasse gick till myrorna, köper alltid rosa bandet, och rosa bandet varor, köper filmer, böcker och glas m..m på stadsmissionen,
Jag skickar in en slant till stadsmissionen varje jul,... m.m
jag ger när jag kan, vissa månader är det mer räkningar, och efter ha varit arbetslös i ett halvår, tog en bra tugga av mina besparingar...
så ingen ska ge mig dåligt samvete för att jag inte vill vara en månadsgivare.
En bra säljare lyssnar.... lyssnar av läget.
lördag 15 oktober 2016
LP - Lost On You [Official Video]
Jag fullkomligt älskar den här låten.... den säger mig en hel del... lyssna och njut.
torsdag 13 oktober 2016
Andra sidan
Igår skulle jag på möte och de skulle hållas hemma hos sammankallande, som bor på andra sidan stan.
Jag som har nära noll i lokalsinne, var riggad till tänderna med hjälp...
Först skrev jag ut hans vägbeskrivning, så ledes till en ort Järfälla... för mig hade han kunnat bott i borås, typ.
Eftersom texten på hans vägbeskrivning var mikroskopisk liten, skrev jag upp den för hand...
Kör över Tranebergsbron, (en mega big bro i Stockholm) kör mot Hässelby !
Så jag hoppar in i bilen, och kopplar in min vän GPS en ouppdaterad men funkar nästan alltid.
Eftersom båtvarvet ligger i Ulvsunda, så vet jag vilken bro som är just Tranebergsbron, ut på essingeleden... Håller HÖGER mot Tranebergsbron.
- Sväng vänster, håll vänster... vänster !! Gör om rutt !!
Men va fan, är kvinnan i GPS helt coco, jag vet väl var Tranebergbron ligger....
- Gör om rutt !!
stup i ett vill hon att jag ska svänga av leden och vända...
Av leden, på bron.... Ha där ser du, här är jag !!
Gpsen ville att jag skulle köra mot skärholmen ??? Helt obegripligt.
På min handskrivna lapp står det sedan kör mot Hässelby.... Å det står Vällingby där jag är, hela vägen förbi brommaplansrondellen... Vällingby Vällingby Vällingby
Upp med telefon, och appen för vägledning waze, och ja det var kö och alla bilarna stod stilla..
så nu hade jag GPS, WAZE, lappen.... jag åker och åker å åker, in i en rondell, ut in i nästa rondell, säket sju eller åtta sycken... kvinnan i gpsen är lugn och har slutat att hojta gör om rutt...
Å som ett under är jag framme, å jag åkte inte fel en enda gång, vilket gpsen inte skulle hålla med om,
På vägen hem, nöjde jag med gpsen, igentligen var det inte alls svårt, hem kommer man ju alltid, och så fort man kom ut på stora vägen, så var det bara att köra rakt fram i alla rondellerna... tillslut var jag ju på Tranebergsbron igen.
Blev lite sent, så jag stod på lite, kör väl alltid för fort, men i går så la jag mig efter en bil som höll hastigheten, å jag vet inte riktigt varför, tills vi åkte rakt igenom polisspärren....
Hastighets och säket nykterhets kontroll... de tog bilen som låg en bit framför oss, och bilen som kom ikapp oss bakifrån... hehe gott, bara att putsa upp glorian.... eller tacka bilen framför.
Jag kör nästan alltid bil, det är viktigare för mig att kunna åka när jag vill, och mest bekvämt är med egen bil, trots att jag inte hittar... men det lösers sig ju alltid, och ibland eller för det mesta hispar jag helt i onödan.
Och ibland gör man misstag, som den gången jag och C skulle äta frukost på ett känt snabbmatsställe med drive thru... då jag körde förbi den där sabla lådan man pratar i, C höll på kissa på sig av skratt och tjejen i lådan gastade Hallå... för full hals.... det var ju bara att backa... ju
Whats the problem ?? Simma lugnt !
Jag som har nära noll i lokalsinne, var riggad till tänderna med hjälp...
Först skrev jag ut hans vägbeskrivning, så ledes till en ort Järfälla... för mig hade han kunnat bott i borås, typ.
Eftersom texten på hans vägbeskrivning var mikroskopisk liten, skrev jag upp den för hand...
Kör över Tranebergsbron, (en mega big bro i Stockholm) kör mot Hässelby !
Så jag hoppar in i bilen, och kopplar in min vän GPS en ouppdaterad men funkar nästan alltid.
Eftersom båtvarvet ligger i Ulvsunda, så vet jag vilken bro som är just Tranebergsbron, ut på essingeleden... Håller HÖGER mot Tranebergsbron.
- Sväng vänster, håll vänster... vänster !! Gör om rutt !!
Men va fan, är kvinnan i GPS helt coco, jag vet väl var Tranebergbron ligger....
- Gör om rutt !!
stup i ett vill hon att jag ska svänga av leden och vända...
Av leden, på bron.... Ha där ser du, här är jag !!
Gpsen ville att jag skulle köra mot skärholmen ??? Helt obegripligt.
På min handskrivna lapp står det sedan kör mot Hässelby.... Å det står Vällingby där jag är, hela vägen förbi brommaplansrondellen... Vällingby Vällingby Vällingby
Upp med telefon, och appen för vägledning waze, och ja det var kö och alla bilarna stod stilla..
så nu hade jag GPS, WAZE, lappen.... jag åker och åker å åker, in i en rondell, ut in i nästa rondell, säket sju eller åtta sycken... kvinnan i gpsen är lugn och har slutat att hojta gör om rutt...
Å som ett under är jag framme, å jag åkte inte fel en enda gång, vilket gpsen inte skulle hålla med om,
På vägen hem, nöjde jag med gpsen, igentligen var det inte alls svårt, hem kommer man ju alltid, och så fort man kom ut på stora vägen, så var det bara att köra rakt fram i alla rondellerna... tillslut var jag ju på Tranebergsbron igen.
Blev lite sent, så jag stod på lite, kör väl alltid för fort, men i går så la jag mig efter en bil som höll hastigheten, å jag vet inte riktigt varför, tills vi åkte rakt igenom polisspärren....
Hastighets och säket nykterhets kontroll... de tog bilen som låg en bit framför oss, och bilen som kom ikapp oss bakifrån... hehe gott, bara att putsa upp glorian.... eller tacka bilen framför.
Jag kör nästan alltid bil, det är viktigare för mig att kunna åka när jag vill, och mest bekvämt är med egen bil, trots att jag inte hittar... men det lösers sig ju alltid, och ibland eller för det mesta hispar jag helt i onödan.
Och ibland gör man misstag, som den gången jag och C skulle äta frukost på ett känt snabbmatsställe med drive thru... då jag körde förbi den där sabla lådan man pratar i, C höll på kissa på sig av skratt och tjejen i lådan gastade Hallå... för full hals.... det var ju bara att backa... ju
Whats the problem ?? Simma lugnt !
tisdag 11 oktober 2016
Bilkontroll
Jaha.... då var det dags för lilla axa s första bilbesiktning.
Varit så himla duktig, beställt tid, och betalat via nätet.... alltså grym liksom
Åkte i god tid, gillar inte att komma försent, eller stressa om jag kan undvika det...
väl där, så anmälde jag min ankomst via en dator, inga problem...
satt där i godan ro och lyssnade på radion, när det slog mig, äh varningstriangeln !!
Visst är det så, att om man inte har en sådan så är det en tvåa i protokollet och man åker på en ombesiktning...
Jag ut ur bilen, upp med bakluckan och röjde runt, bland dunk med spolarvätska, gravljus, fälgrengörning, Hammarby flagga, en coca-cola burk, min rosa svandunsboa, en mjukis älg, en söt mjukis anka, slipmaskin, reflexväst, första hjälpen, och en del
annat jag inte ens registrerade vad det var... men ingen triangel.... CRAP !!
Har ju haft bilen sedan ny, så den borde ju vara där...
Vad fanns det att göra, suck.... har jag tur kanske de glömmer att kolla den, eller om de till och med strukigt den grejen.
Så när det var min tur, körde in igenom porten, så står killen och vinkar in mig tills jag står precis rätt...
Hoppar ur med ett bländande leende och lägger huvudet så där lite charmigt på sne, och frågar innan karln ens hinner säga hej, om handbromsen ska vara i eller inte...
Han skakar på huvudet, och med ett ord.... VARNINGSTRIANGELN ???
Jaha så var det med det....
- Ja den är väl i skuffen, säger jag och ler igen.
Han upp med luckan och upp med luckan där reservhjulet låg förrut, nu mer så har man någon mockafjong som man fyller däcket med i stället för att byta.
- Den borde ju vara här, för jag har haft den sedan den var ny typ.
Men som ett litet mirakel, knackar han på någon ask, som sitter mot kanten bak,
- Där är den !!
Puh.... !!
Sen skruva han på charmen och bjöd på kaffe medans jag väntade...
Glad i sinnet så tuffade vi hemmåt lilla axa och jag, med ett blankt papper från bestiktningen.
.
Varit så himla duktig, beställt tid, och betalat via nätet.... alltså grym liksom
Åkte i god tid, gillar inte att komma försent, eller stressa om jag kan undvika det...
väl där, så anmälde jag min ankomst via en dator, inga problem...
satt där i godan ro och lyssnade på radion, när det slog mig, äh varningstriangeln !!
Visst är det så, att om man inte har en sådan så är det en tvåa i protokollet och man åker på en ombesiktning...
Jag ut ur bilen, upp med bakluckan och röjde runt, bland dunk med spolarvätska, gravljus, fälgrengörning, Hammarby flagga, en coca-cola burk, min rosa svandunsboa, en mjukis älg, en söt mjukis anka, slipmaskin, reflexväst, första hjälpen, och en del
annat jag inte ens registrerade vad det var... men ingen triangel.... CRAP !!
Har ju haft bilen sedan ny, så den borde ju vara där...
Vad fanns det att göra, suck.... har jag tur kanske de glömmer att kolla den, eller om de till och med strukigt den grejen.
Så när det var min tur, körde in igenom porten, så står killen och vinkar in mig tills jag står precis rätt...
Hoppar ur med ett bländande leende och lägger huvudet så där lite charmigt på sne, och frågar innan karln ens hinner säga hej, om handbromsen ska vara i eller inte...
Han skakar på huvudet, och med ett ord.... VARNINGSTRIANGELN ???
Jaha så var det med det....
- Ja den är väl i skuffen, säger jag och ler igen.
Han upp med luckan och upp med luckan där reservhjulet låg förrut, nu mer så har man någon mockafjong som man fyller däcket med i stället för att byta.
- Den borde ju vara här, för jag har haft den sedan den var ny typ.
Men som ett litet mirakel, knackar han på någon ask, som sitter mot kanten bak,
- Där är den !!
Puh.... !!
Sen skruva han på charmen och bjöd på kaffe medans jag väntade...
Glad i sinnet så tuffade vi hemmåt lilla axa och jag, med ett blankt papper från bestiktningen.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)