När ingen ser

Vad gör du när ingen ser ?
Jag sjunger,   kan absolut inte sjunga,  men när jag är ensam,  så gör jag det gärna,  ofta i bilen,  för full hals.... I huset så hade vi en högtalare i badrummet,  och en i köket,  och sedan i vårat så kallade allrum,  de var seriekopplade,  så det var musik där man var mest.
Att sjunga i duschen,  gjorde jag också,  och så dansar jag.
När jag lagar mat,  på med musiken,  så blir det en piruett vid spisen,  sträcker händerna mot himlen,  låter kroppen känna musiken,  ett steg åt sidan,  två tillbaka,  en snurr.
Men bara när ingen ser....  det kan också hända när jag har kära vänner över,  fast då mer nedtonat läge.
Har inte riktigt kommit i gång med att bjuda över på middag än,  det har varit andra saker som tagit min tid...  men viljan finns.
Många gånger,  ute,  på en klippa i skärgården,  eller på båtklubbens holme,  eller på en gångväg på väg någonstans,  kan jag stanna upp...  luta huvudet bakåt,  upp mot himlen,  sträcka ut armarna rakt ut,  snurra sakta runt... bara för känna vinden i håret,  regnet mot huden,  doften från vattnet,  känna livet i mig.....  Jag är här !!
Och kanske ser alla de som jag saknar så förtvivlat mycket,  från himlen att jag överlevt, att jag klarat mig....  
Men en idag,  kan jag känna förvåning över att Lasse är borta,  för kort sekund glömma bort,  och känslan att allt är som vanligt,  tills uppdateringen slår ner,  om verkligheten.
Jag ser på alla fotografier,  och det är verkligen som ett helt annat liv,   jag har alltid sett framåt,  på det som kan komma,  har alltid levt i nuet,  aldrig sett bakåt på det som varit,  tills nu...  Nu är det allt jag har,, minnen av det som var mitt hela liv.
Jag ser att flickorna mår bättre,  jag mår bättre,  kommer alltid att bära på sorgen.
Så när ingen ser,  gråter jag ibland,  sjunger och dansar ibland,   och för mig gör det inget om det regnar en hel dag,  det är bra för blommorna,   det gör inget om det är bilkö,   jag kommer fram tillslut.  Det gör inget att mjölken är slut,  till kaffet,  det finns alltid Te.
Det gör inget att någon ser hur jag tar ett dans steg och en piruett i köket,  eller ser att jag sjunger i bilen,  eller ler fånigt mot främlingen på gatan.
Det är jag och det här är livet !!!

Hammarby och sport

Det är mitt lag,  har alltid varit så,  och kommer att förbli.   För länge sedan,  så var jag med och startade upp  Damhockey laget i Hammarby,  något av det roligaste jag gjort,  det enda som finns kvar från den tiden,  är matchtröjan...  nummer 14.
Den kommer jag aldrig att slänga bort...   jag spelade center forward,   när jag inte satt utvisad...  hade visst ett jäfla humör,  på isen.   Det var crosschecking,  slagsmål,  och en massa annat,   och då och då gjorde jag mål... faktiskt
Fick lära mig en del mindre fina knep,  om hur man fäller en motspelare....   Vi var på hockey läger i Falun,  fick spela med Tomas Jonsson och Anders Kallur.  De var proffs på den tiden...    och självklart kunde man inte gå ut på isen, utan mascara,  trodde tränaren skulle dö,  när han såg att jag hade en rosett i håret, under hjälmen.... 
Å satan vad vältränad jag var,  men då fanns inte onda knän,  och annat elände.   Vi åkte på storstyrk, mot lag, som funnits mycket längre,  men vad gjorde det,  vi hade hysteriskt roligt.   Vi busade rätt friskt med tränaren,  vill jag minnas... 
Det kostade ledband och några månader på kryckor,  en flisa av en tand....  vi spelade innebandy, på icke istid,  lika roligt det.  Så Hammarby är mitt lag,  i alla väder,  i alla sportgrenar. 
Och i går  gick lag Hammarby fotboll upp till Allsvenskan,  så himla jävla bra...  äntligen. 
Nu hejar jag på Hammarby Bandy...  skulle sitta fint med ett guld där.
Och när jag tittar på sport,  så är det med stor inlevelse.... med betoning på STOR.  
S vägrar att sitta i samma rum som jag när det är sport,  jag älskar ishockey,   följer alla stora evenemang,  som VM, OS och EM.  Sen finns det andra sporter som är roliga,  skidor,  curling,   lite handboll, fotboll så klart .
Går det dåligt för mitt lag,  eller för Sverige  så måste jag byta plats i soffan,  med ojämna mellanrum,  så jag hoppar runt,  i soffan, fotöljen, ibland står jag upp,  särskilt när det är straffläggning.. hua   Jag skriker för full hals,  vid mål,  eller missade mål,  jag gormar på domaren, ( men inga fula ord )  står på en fot, om det var så jag stod när straffen gick vägen...
En gång, när Tre Kronor spelade och det var så där nervspännande, så slet jag av mig BHn...
Då gick det bättre....  och C är lika knäpp när det gäller hockey.   så ibland kommer det ett SMS
- Mamma ta av dig BHn !!!
Så står det i tidningen dagen efter en hockeymatch,  att den galen kvinna sprang omkring och viftade med sin Bh,  så är det nog bara jag.
När jag var ung,  och man satt och kollade hockey hemma med mor och far,  och min absoluta idol,  var Patrik Sundström... gud så kär jag var,  i han.    Farsan gjorde sitt bästa för att klaga och komma med sura kommentarer om hur dåliga de var,  det gjorde mig fan tokig,  så då gormade jag på honom,  att gå ut på isen själv då,  om du nu kan så mycket bättre....   jäfla gubbe !!
Ingen fick dissa min idol,  då lackade  jag fan. 
Under alla år,  så har Lasse stått ut med,  att jag kollade sporten, och han gjorde något annat,  han var totalt ointresserad av sport,  förutom  Formel 1 som det enda  vi såg på tillsammans.
Finns ingen som kan väcka sådana känslor som just sport,  jag grinar fan fortfarande när de visar straffläggningen från OS i Lillehammer....  Det var stort.
Om nu S hörde hur jag skrek,  framför fotbollen i går,  genom betongväggar och ståldörrar.... Grattis grannar, ni lär höra det fler gånger... 
Kan kanske skylla på gojan min....  att inte han lärt sig skrika  - Men skjut då !!  Det är ett under.
Så nu Hammarby  fräls oss tappra anhängare,  speciellt på derbyna...

Make up !!

Har ju fått lära mig tusen saker på den här tiden... på gott och ont.
Men det finns några saker som alltid stannar hos mig,  mer en regel än ett undantag.
Som att gå till affären utan mascara,  och läppstift.... Nej Nej  Åka ner till båtvarvet,  för jobba med båten,  eller städa varvsplan... utan make up...  Nej  går inte.
Gå till tvättstugan,  utan att kolla i spegeln hur håret ser ut.... Nej,  vem vet man kan träffa på där.
Kalla mig ytlig... men man ser faktiskt piggare och kryare ut, med lite färg på fransarna...  sen kan motståndarna säga vad de vill.
Och sitta ner för middag med den man älskar, utan  smink.... typ aldrig !!   Varför skulle man sluta att fixa till sig,  för den man älskar mest...  Han ser ju hur man ser ut på morgonen i alla fall.
Håret åt alla håll,  kuddstreck på kinden,  trötta ögon,  bleka läppar.... jäsp !!  Very Sexy... Not
Nää  lite färg livar upp,  har massor med ögonskuggor,  att variera med,  läppstift,  från rosa till mörkt rött,  bronze puder,  ögonpennor  och en massa annat nödvändigt.
Bär alltid med mig lite make up i väskan,   vet aldrig när man kan behöva lite extra,  eller fylla på.  Lika så med min favorit parfym,  en dutt på morgonen,  sitter i hela dagen.   varje dag,  om inte annat för min egen skull.
Så idag när jag knallade i väg till affären,  spännen i håret,  målade fransar,  läppstift,  parfym...  väl ute,  så inser jag att det regnar,  äh so what,  det är bara vatten,   så jag knatade på,  med musik i öronen.
Vid ett ställe på vägen,  kan man gena igenom ett skogsparti,  en upptrampad stig,  och alla som känner mig vet vad jag tycker om att gå i skogen... men för slö för att gå runt.
Väl inne på affären,  var glamouren långt borta... väldigt långt borta.
Blöt,  det regnade lite mer än mysigt,  och vem halkar i skogen,  där det var som mest lera och elände,  så fin var jag...  leriga byxor,  blött hängande hår,  hade till och med löv i håret.
Sa jag att skogen inte är min bästa vän...  Kan höra alla de som  sjunger i kör  - Det är så mysigt och härligt att gå i skogen....  yeah  right !!    Det är ju fan bara kottar, rötter, hala stenar, grenar och inte en rak väg så långt ögat ser.
Nää   Mer Glamour... mer glitter läppstift och färg !!   

Chicago !!

Ikväll ska den här människan gå och besöka Stadsteatern för första gången i sitt liv....  inbodd Stockholmare...  Jo minsann.
Vi ska se Chicago Musikalen...  det ska bli kul.
Och nu när jag inte mer bor i byhåla,  så  är det inga problem att ta sig hem,  så ikväll ska jag till och med ta ett glas vin.... 
Har dock sämst lokalsinne,  sist när jag var bjuden på middag, av kära vänner,  tog jag tåget hem,  mitt i natten,  och självklart hittade jag ut ur stationshuset, utan virrade ner mig på den andra perrongen... så typiskt mig.
Men hem kommer man alltid på något sätt....
Bäst jag tar två glas så man inte blir halt och lytt :-)
Så bästa vänner,  får jag önska er en angenäm  FÖR FREDAG !! 

Lättnad

Är så lättad,  och glad över att kunna lägga jobbiga saker åt sidan...   Båten  är klar, för vintern,  Stort Tack  och så himla bra att det finns människor som kan motorgrejer. 
Check !!
Nu kan jag släppa den i flera månader,  skönt...
Och så är jag så himla glad för mina flickor,  tror att allt vände i September,  när vi åkte till Turkiet, tillsammans,  de höll sams,  alla fick vi sol, och vila.
Även om vi hade årsdagen framför oss.
Vi blev nog lite stärkta av att vi klarade av årsdagen så bra,  vid graven,  missnöjda över att minnessaker inte får ligga kvar, utan snors av skitmänniskor.   Blommor och ljus, och minnen. 
Sen tog jag tjejerna på Värdshus, och åt en god middag...  vi gjorde helt rätt,  det tog udden av allt sorgliga.
Så himla glad över att S fått in foten på ett nytt jobb,  en helt annan unge,  kvittrande glad,  och det gör mig också vansinnigt glad...  Precis vad hon behöver.
Och även C mår bra,  förväntansfull över nya bekantskaper....  Så glad för flickorna,   själv  jo jag är cool,  nöjd med att klarat av massor med saker under det här året.   Allt jag har lärt mig,  och allt jag har varit tvungen att göra,  man klarar absolut mer än vad man anar.
Snart är det Jul,  och jag älskar julen,  ser fram emot att vara lite ledig. 
Lite roligt är det att C,  tycker jag aldrig är hemma nu mer,   tjejkvällar,  teaterbesök, fikastunder med arbetskollegor, julmarknader,  mässbesök,  event med jobbet,  och då och då få krypa upp i soffan hemma,  och bara boa in sig...   Jag har landat i mig själv,  och  det känns bättre,  jag gråter ibland, men det är okej.  Jag är trygg hos mig !!'


Och en gång till...  Stort TACK  för alla vänner som funnits i min närhet, under den här tiden,  för maten, ni kom med,  för alla kramar, och support,  för middagar, och fika.
För flytthjälp,  och sätta upp lampa hjälp,  för koppla ihop sladdar, och borra i taket hjälp.
För blommor och tjat på mig, att jag fick rumpan ur vagnen.
Tack alla !!  Jag är evigt Tacksam, för mina fina vänner.... Ni är fantastiska !!

Var inte oroliga

Här är jag !!   Jag mår bra !!   Jag lever!!   Ser Ljuset !!
Alla ni som saknat mig, här   så har jag inte flyttat till månen  eller  suttit inne..
Det förvånar mig att fast man tror sig känna sig själv,  så är det alls så...   Det har varit en vecka med massor med känslor och allt i en salig röra.   Upp och Ned,  hit och dit....  Praktiska jag som alltid träder in när det blir kaos,   har fått sällskap av en Mari i panik,  när båtmotorn gick varm.
Hej på dig liksom !  Varit en hel del fokus på båten den här veckan och helgen.
Igår Fredag skulle jag få hjälp med att konservera motorn... toppenbra,  och ingenting ska ju någonsin gå lätt... För hon startade inte,  och man kan inte dra runt glykolen om motorn inte startar.
Så med  sju  karlar runt och i min båt,  alla med goda ideer,   tre set av startkablar, min bil,  och en starter så brakade hon igång.  Det tog sin tid,  är evigt tacksam för all hjälp.  Det kostade något revben,  och lite öl och whisky och kramar.
Sen hamnade jag med kära båtvänner i en husbil,  tokrolig kväll,  allt för att inte sitta ensam hemma.
Sen vaknade jag i natt vid två tiden, med huvudvärk,  som i och för sig inte var konstigt,  allt jag fick i mig i går,  var ett kokt ägg,  och en hårdmacka med skinka,  för tok för lite,  och för tok för lite vätska,  blev några glas vatten under hela dagen.   Men det fan inte att somna om,  och klockan var satt på sex... 
Mörkt,  kallt och med regn i luften,  travade jag mig iväg till bilen i morse,  det är dags för Båt upptagning,  omgång  två.
Efter ha dragit vagnar, stöttat båtar, hämtat dryck, burit ställningar och trappor,  och framför allt  fryst...  så pass  att nu inne i värmen,  blossar hela jag.  Men nu är det gjort.   Kapellet är på väg in på tvätt,  batterierna är på laddning,  torrbollar utställda i båten,  och faktiskt så tror jag Lasse är lite nöjd med allt som nu är på sin plats.  Sitter rätt bra med att detta dygn har en timmer mer i natt.
¨
Och faktiskt så känns det som det har vänt,  allt är lite ljusare,  lite lättare,  jag kan inte riktigt förstå hur jag har överlevt det här året,  att jag grejjade det,  fast jag många gånger känt att ge upp.

Jag har krachat så många gånger,  gråtit så mycket... Men nu är jag här !!

Att berätta

Det här med att människor inte vet,  eller kopplar ihop mig med Lasse,  och att man måste berätta att han inte finns längre,  bara att ta orden i munnen tar emot.
- Han är död.
- Han finns inte längre
-Han dog
- Han är borta


En medlem i båtklubben,  som jag samspråkade med,  frågade vad jag hade för båt,  och jag förklarade modell, var den låg vid bryggan och så vidare.  Men nej han kom inte på det,  till slut tog jag upp telefonen,  och visade en bild på båten.
- Men det är ju Lasses båt. !!
- Äh Ja nu finns ju inte Lasse längre, så nu är det min båt...


Jag vet att jag tvekade,  vad ska jag säga,  hur ska jag säga det,   borde jag inte säga att det var vår båt,  och att nu är det min.   Det var ju inte bara hans båt innan,  precis som nu,  när det är min och flickornas båt...
För inte kan han ha undgått att missat att Lasse inte finns längre,  då det har hållits tyst minut, och minnes ord på hemsidan.  Eller tänker man bara inte på det,  som jag gör,  jag lever i det varje minut.
mer eller mindre...  i alla fall.
Men varje gång så tvekar jag,  vad ska jag säga...