Nästan varje gång jag håller och ser på barnbarnet mitt, så tänker jag alltid att
Tänk om Lasse var med, och Tänk om mamma var här nu, det hade inte varit helt omöjligt, hon skulle vara 71 år nu i så fall.
Jag hoppas verkligen de ser denna fantastiska lilla människa som är en liten del av oss alla
från himlen.
En dag ska jag berätta för honom om morfar och mormors mor, och hur djupt saknade de är varje dag.
När svärmor, fyllde 80 låg parveln, han kallas fortfarande för det, i famnen, med skillnaden på nästan hela 80 år, fantastiskt.
Skänker även en tanke till Lasses pappa som också lämnade livet på tok för tidigt, långt innan jag fanns med i bilden.
Mina barn har alltid haft förlusten av sin farfar, mormor morfar.
Stor saknad.
Om en vecka är det julafton, och vi åker till graven, för att tända ljus och lämna en mugg med glögg.
De finns de som säger att när anhöriga besöker graven av sin älskade, så är den saknade med, från andra sidan, och det tror jag stenhårt på, därför pratar vi alltid högt, även om jag är där ensam.
Berättar vad som hänt, om ditt och datt, en liten tröst.
Tänk om himlen hade besökstid.
Tänk om, Tänk om....
lördag 17 december 2016
fredag 9 december 2016
Jag en Hora ?
Jag och S var på väg till svärmor för fira hennes 80 års dag.
I backen mot första rödlyset står det en vit kia, av jeep model, framför mig.
Som börjar rulla bakåt, mot mig, så jag tutar till, men bilen fortsätter rulla mot mig, jag släpper på bromsen och börjar rulla bakåt en bit, eller så långt jag vågar till bilen bakom mig.
Det uppstår lite halvpanik, när bilen framför inte får stopp på bilen, hänger mig över tutan igen.
Till slut så får föraren stop på bilen, och börjar åka framåt.
Jag byter fil och jag ser hur hon fäktar med armarna och skriker.... å jag sätter upp handen absolut inget långfinger, utan vad håller du på med ??
Var på hon slänger sig in bakom mig, och slår på hel ljuset och tutar som en galning.... å vad kan jag göra, byter fil, och hon efter... det blir rött vid trafikljuset.
I backspegen ser jag hur hon kastar sig ur bilen och stormar fram till mig, slår knytnäven i rutan, och skriker - Jävla hora !
trycker ner rutan en liten bit, fem cm, och hon trycker in näsan samtidigt som hon skriker könsord, så det fräser om henne.
Då får jag någon slags blockering, eller något, jag vet inte, för jag knyter näven och boxar till på hennes näsa PANG !! nu var ju rutan bara öppen några centimeter, så fick inte ut hela näven.
Vet inte vad som hände, det bara small till, har ju aldrig slagit någon annan männsika tidigare, ja förrutom Lasse då, när han snarkade och lät mer en grävskopa på betong.
Kvinnan utanför fönstret tittar förvånat på mig och frågar - vaa slog du mig, du slog mig, hon vänder och går mot sin bil, och skriker att ta bilnumret !!
Och jag har världens lättaste bilnr, så det är inte svårt att komma ihåg det.
Men jösses vad gjorde jag ?
Nu i eftertanke, så det enda förklaring jag har, är att jag blev nog rädd, för hon var så aggresiv och hotfull.
Vi åker vidare, och hon ligger efter, tätt tätt, jag svänger av från vägen, och rundar refugern, för att köra ut på samma väg igen, då är det kö, och jag måste stanna.
Då slänger sig en av kvinnans döttrar ut, springer fram till min bil, rycker allt vad hon kan i handtaget, som tur är så har jag låst dörrarna, hon slår med knuten näve rakt in i glasrutan ett flertal gånger och skriker jävla horunge flera gånger.
Bilarna framför börjar rulla så jag lägger i växeln och kör där i från.
Och nu fick jag nog, ringer upp polisen, får prata med en jättegullig kvinna, berättar allt, vad jag gjorde och vad de gjorde, och att de nu kör efter mig hela tiden, hur jag än åker så åker de efter.
Polisen i telefon ber att få ringa upp mig, jag är ganska skärrad, S också, tårarna rinner på oss bägga, mina händer skakar som asplöv.
Efter några minuter ringer hon polisen upp mig, och säger att hon nu har talat med kvinnan i bilen bakom, och bett henne sluta att följa efter mig... men att hon har anmält mig för misshandel.
Jag blir överkopplad till en annan jättegullig kvinna som lyssnar på hela min upplevelse igen, hon hör att jag är skärrad, ibland kan jag inte ens prata, samtidigt som jag kör, den vita bilen ligger fortfarande bakom, jag svänger av mot ikea, till slut så åker jag fram och tillbaka mellan de stora rondellerna, jag törs fan inte stanna.
Hon i telefon, hon står och förstår, Men självklart, du vill väl inte ha hennes näsa inne i din bil, men vad läskigt att hon fortfarande följer efter dig... hon verkar ju tokig. osv.
Jag kör runt runt, fram och tillbaka, och medans jag har polisen i telefon, så dyker det upp en polisbil bakom mig, och innan jag äns hinner tänka tanken, slår de på blåljusen och sirenen !!
Hon i telefon, pratar vidare med mig medans jag svänger åt sidan och stannar.
Hon ringer upp mig om en stund efter att jag fått prata med patrullen på plats.
Jag sitter kvar i bilen, en ung kille, han ber om körkortet, och jag får knappt upp det ur facket för händerna skakar så.
Så får jag berätta min upplevelse, vad som hänt, medans hans kvinnlig kollega pratar med kvinnan.
När jag är klar, så säger han lite förvånat att, - så du har inte ens gått ur bilen ?
Vilket jag förnekar, har inte lämnat bilen en enda gång.
Han säger att det här har ju varit en liten liten orsak som blivit en stor grej av.
Ja det kan jag ju hålla med om, allt jag gjorde var att tuta för hon höll på att backa på mig.
Sen kommer den kvinnlig polisen fram, och frågar om jag är villig att prata med kvinnan i den andra bilen, för att lösa detta på bästa sätt.
Å så säger hon
- Ja du vet ju vad du har gjort ! så jag vill inte höra något om att du gjorde det och du gjorde så.
Jag tittar på henne och hennes fula glasögon, säger lugnt,
- vad är det jag har gjort ? vad menar du ?
- Jag tänker inte stå här och tala om för dig vad du har gjort det vet du själv.
Jag frågar igen, vad är det jag har gjort, förrutom att tuta ?
Du får gå och prata med kvinnan, vi kommer stå med, men inte ingripa... det här ska ni lösa.
Går ur bilen, S får sitta kvar, så även hennes döttrar.
Hon kvinnan, börjar tala, hon är betydligt lugnare, hennes försvar är att hon inte fick i friläget, och därför var det så hon började rulla bakåt.
Å så säger hon, - ja jag har ju ett hett temperament, och det har ju tydligen du med "!
Jag svarar lugnt, - Nää det har jag inte.
Sen får jag berätta, allt jag gjorde var att tuta på dig för du höll på att rulla på min bil, och du rullade ganska långt.
Jag har heller inte givigt dig fingret eller skrikigt mot dig.
Den polis jag pratade med, ringde upp dig och bad dig sluta jaga och följa efter mig, vilket du inte gjorde, och när din dotter sliter och drar och slår på min bil, ja jag var rädd för att nu åker jag på stryk, därför körde jag därifrån, men trots att polisen pratat med dig om att sluta följa efter, så gjorde du inte det, vilket hon förnekade att de hade sagt så
Hon berättar vidare, och säger att hon är villig att släppa anmälan om misshandel, om jag ber om ursäkt. För hon har faktiskt ont i näsan.
Innan hon ens har pratat klart, så sträcker jag fram handen, - visst ber om ursäkt.
Hon tar min hand och sen kramar hon om mig.
Hon ger mig ytterligare en kram, när allt är klart, och vi kan åka därifrån.
Inte förren en bra stund senare kom jag på att jag glömde tala om att jag är en jävla hora och en horunge, vilket kan irritera mig.
Både jag och S blev rädda och något chockade över deras betende, och hur aggresiva de var, för allt jag gjorde var att jag var rädd om min bil... så hon inte skulle krocka med mig.
I efterskott, när man har sorterat och tänkt över händelsen i huvudet, så är jag nog mest irriterad över den kvinnliga polisen i bilen.
Vilket även S kommenterade, - fan vad hon var otrevlig i tonen och framträdandet.
Hur som så löste det sig, gubben som sedan körde rakt ut i rondellen rakt framför mig, så jag fick ställa mig på bromsarna, jag var då redan i rondellen,.... men tordes fan tuta igen.
Men vad har hänt med männskors uppträdande i trafiken, otrevliga, ser ofta hur folk hänger sig på tutan, och blinkar med helljusen, pekar finger och har sig mot varann. ( och då har det inte varit mot mig)
Jag själv, visst jag svär och muttrar jag med, men det är ingen som varken hör eller ser mig, och jag släpper hellre fram än ställer mig för.
Allt jag gjorde var att tuta.
I backen mot första rödlyset står det en vit kia, av jeep model, framför mig.
Som börjar rulla bakåt, mot mig, så jag tutar till, men bilen fortsätter rulla mot mig, jag släpper på bromsen och börjar rulla bakåt en bit, eller så långt jag vågar till bilen bakom mig.
Det uppstår lite halvpanik, när bilen framför inte får stopp på bilen, hänger mig över tutan igen.
Till slut så får föraren stop på bilen, och börjar åka framåt.
Jag byter fil och jag ser hur hon fäktar med armarna och skriker.... å jag sätter upp handen absolut inget långfinger, utan vad håller du på med ??
Var på hon slänger sig in bakom mig, och slår på hel ljuset och tutar som en galning.... å vad kan jag göra, byter fil, och hon efter... det blir rött vid trafikljuset.
I backspegen ser jag hur hon kastar sig ur bilen och stormar fram till mig, slår knytnäven i rutan, och skriker - Jävla hora !
trycker ner rutan en liten bit, fem cm, och hon trycker in näsan samtidigt som hon skriker könsord, så det fräser om henne.
Då får jag någon slags blockering, eller något, jag vet inte, för jag knyter näven och boxar till på hennes näsa PANG !! nu var ju rutan bara öppen några centimeter, så fick inte ut hela näven.
Vet inte vad som hände, det bara small till, har ju aldrig slagit någon annan männsika tidigare, ja förrutom Lasse då, när han snarkade och lät mer en grävskopa på betong.
Kvinnan utanför fönstret tittar förvånat på mig och frågar - vaa slog du mig, du slog mig, hon vänder och går mot sin bil, och skriker att ta bilnumret !!
Och jag har världens lättaste bilnr, så det är inte svårt att komma ihåg det.
Men jösses vad gjorde jag ?
Nu i eftertanke, så det enda förklaring jag har, är att jag blev nog rädd, för hon var så aggresiv och hotfull.
Vi åker vidare, och hon ligger efter, tätt tätt, jag svänger av från vägen, och rundar refugern, för att köra ut på samma väg igen, då är det kö, och jag måste stanna.
Då slänger sig en av kvinnans döttrar ut, springer fram till min bil, rycker allt vad hon kan i handtaget, som tur är så har jag låst dörrarna, hon slår med knuten näve rakt in i glasrutan ett flertal gånger och skriker jävla horunge flera gånger.
Bilarna framför börjar rulla så jag lägger i växeln och kör där i från.
Och nu fick jag nog, ringer upp polisen, får prata med en jättegullig kvinna, berättar allt, vad jag gjorde och vad de gjorde, och att de nu kör efter mig hela tiden, hur jag än åker så åker de efter.
Polisen i telefon ber att få ringa upp mig, jag är ganska skärrad, S också, tårarna rinner på oss bägga, mina händer skakar som asplöv.
Efter några minuter ringer hon polisen upp mig, och säger att hon nu har talat med kvinnan i bilen bakom, och bett henne sluta att följa efter mig... men att hon har anmält mig för misshandel.
Jag blir överkopplad till en annan jättegullig kvinna som lyssnar på hela min upplevelse igen, hon hör att jag är skärrad, ibland kan jag inte ens prata, samtidigt som jag kör, den vita bilen ligger fortfarande bakom, jag svänger av mot ikea, till slut så åker jag fram och tillbaka mellan de stora rondellerna, jag törs fan inte stanna.
Hon i telefon, hon står och förstår, Men självklart, du vill väl inte ha hennes näsa inne i din bil, men vad läskigt att hon fortfarande följer efter dig... hon verkar ju tokig. osv.
Jag kör runt runt, fram och tillbaka, och medans jag har polisen i telefon, så dyker det upp en polisbil bakom mig, och innan jag äns hinner tänka tanken, slår de på blåljusen och sirenen !!
Hon i telefon, pratar vidare med mig medans jag svänger åt sidan och stannar.
Hon ringer upp mig om en stund efter att jag fått prata med patrullen på plats.
Jag sitter kvar i bilen, en ung kille, han ber om körkortet, och jag får knappt upp det ur facket för händerna skakar så.
Så får jag berätta min upplevelse, vad som hänt, medans hans kvinnlig kollega pratar med kvinnan.
När jag är klar, så säger han lite förvånat att, - så du har inte ens gått ur bilen ?
Vilket jag förnekar, har inte lämnat bilen en enda gång.
Han säger att det här har ju varit en liten liten orsak som blivit en stor grej av.
Ja det kan jag ju hålla med om, allt jag gjorde var att tuta för hon höll på att backa på mig.
Sen kommer den kvinnlig polisen fram, och frågar om jag är villig att prata med kvinnan i den andra bilen, för att lösa detta på bästa sätt.
Å så säger hon
- Ja du vet ju vad du har gjort ! så jag vill inte höra något om att du gjorde det och du gjorde så.
Jag tittar på henne och hennes fula glasögon, säger lugnt,
- vad är det jag har gjort ? vad menar du ?
- Jag tänker inte stå här och tala om för dig vad du har gjort det vet du själv.
Jag frågar igen, vad är det jag har gjort, förrutom att tuta ?
Du får gå och prata med kvinnan, vi kommer stå med, men inte ingripa... det här ska ni lösa.
Går ur bilen, S får sitta kvar, så även hennes döttrar.
Hon kvinnan, börjar tala, hon är betydligt lugnare, hennes försvar är att hon inte fick i friläget, och därför var det så hon började rulla bakåt.
Å så säger hon, - ja jag har ju ett hett temperament, och det har ju tydligen du med "!
Jag svarar lugnt, - Nää det har jag inte.
Sen får jag berätta, allt jag gjorde var att tuta på dig för du höll på att rulla på min bil, och du rullade ganska långt.
Jag har heller inte givigt dig fingret eller skrikigt mot dig.
Den polis jag pratade med, ringde upp dig och bad dig sluta jaga och följa efter mig, vilket du inte gjorde, och när din dotter sliter och drar och slår på min bil, ja jag var rädd för att nu åker jag på stryk, därför körde jag därifrån, men trots att polisen pratat med dig om att sluta följa efter, så gjorde du inte det, vilket hon förnekade att de hade sagt så
Hon berättar vidare, och säger att hon är villig att släppa anmälan om misshandel, om jag ber om ursäkt. För hon har faktiskt ont i näsan.
Innan hon ens har pratat klart, så sträcker jag fram handen, - visst ber om ursäkt.
Hon tar min hand och sen kramar hon om mig.
Hon ger mig ytterligare en kram, när allt är klart, och vi kan åka därifrån.
Inte förren en bra stund senare kom jag på att jag glömde tala om att jag är en jävla hora och en horunge, vilket kan irritera mig.
Både jag och S blev rädda och något chockade över deras betende, och hur aggresiva de var, för allt jag gjorde var att jag var rädd om min bil... så hon inte skulle krocka med mig.
I efterskott, när man har sorterat och tänkt över händelsen i huvudet, så är jag nog mest irriterad över den kvinnliga polisen i bilen.
Vilket även S kommenterade, - fan vad hon var otrevlig i tonen och framträdandet.
Hur som så löste det sig, gubben som sedan körde rakt ut i rondellen rakt framför mig, så jag fick ställa mig på bromsarna, jag var då redan i rondellen,.... men tordes fan tuta igen.
Men vad har hänt med männskors uppträdande i trafiken, otrevliga, ser ofta hur folk hänger sig på tutan, och blinkar med helljusen, pekar finger och har sig mot varann. ( och då har det inte varit mot mig)
Jag själv, visst jag svär och muttrar jag med, men det är ingen som varken hör eller ser mig, och jag släpper hellre fram än ställer mig för.
Allt jag gjorde var att tuta.
torsdag 1 december 2016
UPS !!
Men hallå på mig själv, hur lyckas jag igentligen...
Jag har ju inte betalt mina räkningar via internet banken, så värst länge, utan jag var ju tvungen att gå med hatten i hand och erkänna på banken, vid 47 års ålder att jag vet inte hur man gör, när Lasse blev sjuk, tappade både synen, och minnet på lösenord.
Och det hade ju bara blivit så, att han skötte sådant, och jag fixade med annat, inget kostigt alls.
Så nu i tre år har jag fixat, och lärt mig betala räkningarna, lägga om lånen, flytta pengar, öppna konton å bla bla... skitbra av mig faktiskt.
Även tyvärr lärt mig att shoppa online... himla praktiskt.
Så förra månaden vet jag inte vad som hände, någon vecka in i November, en fredag, så dimper det ner en påminnelse från Telia.
Men va fan, Men nu minsann betalade jag den via telefon, å där kan man scanna koden, as skita enkelt.
Allt gott !!
Men så dimper det ner en ny påminnelser från Telia två dagar senare på Måndagen med en helt annan summa.
Så nu ringer jag upp, och pratar med en tjej, på kundservice, frågar vad som kan ha hänt, var är orginalfakturan ? eller orginal fakturorna ?
Uppenbarligen så ligger de någonstans på posten..
Men det är ju som vanligt bara att betala... vilket jag nu gjorde igen.
Å så säger hon på kundservice att
- den faktura som du nu har betalt, den som går ut för betalning i slutet av November, så har du kastat om de två sista siffrorna, så det fattast 18 kronor !
Öh.... Men hur vet du det ????
- jo för den har du betalt redan en månad för tidigt. !!
Men jesus, vilken bra koll jag hade då.... så det var bara att logga in och betala de 18 kronorna som saknades, trots en månad förtidig betalning.
Sen går dagarna, inga större händelser eller överraskningar.
Så kom det ett brev från företaget som handahåller hyran och parkeringarna hos oss som bor där.
Hej Mari
Du har betalt in din hyra 6842 kronor på parkeringskontot ! var vänlig uppmärksamma detta, till nästa månads betalning, pengarna är överförda till rätt konto hos oss.
CRAP !!
Två dagar senare kommer ytterligare ett brev, från telia, höll fan på börja brinna under peruken, hur många telia räkninga kan man ha, och missa...
Hej Mari
du har betalt in för mycket, så här är avi med beloppet tillbaka 347 kronor. !!!!!
äh Hallå, hur ska ni ha det ???
Så nu har jag en utbetalningsavi, som inte går att lösa in, varsomhelst... å varför kan de inte sätta tillbaka pengarna på kontot.?
Vi åker till månen, men inte föra över pengar till kundens konto ....NOPP !
Så nu denna månad, tog jag en extra koll på December som redan är inlagd för betalning.
Å joråsåatt.. samma visa, inlagd på parkeringsplatskontot !
Det går bra nu !!
Jag har ju inte betalt mina räkningar via internet banken, så värst länge, utan jag var ju tvungen att gå med hatten i hand och erkänna på banken, vid 47 års ålder att jag vet inte hur man gör, när Lasse blev sjuk, tappade både synen, och minnet på lösenord.
Och det hade ju bara blivit så, att han skötte sådant, och jag fixade med annat, inget kostigt alls.
Så nu i tre år har jag fixat, och lärt mig betala räkningarna, lägga om lånen, flytta pengar, öppna konton å bla bla... skitbra av mig faktiskt.
Även tyvärr lärt mig att shoppa online... himla praktiskt.
Så förra månaden vet jag inte vad som hände, någon vecka in i November, en fredag, så dimper det ner en påminnelse från Telia.
Men va fan, Men nu minsann betalade jag den via telefon, å där kan man scanna koden, as skita enkelt.
Allt gott !!
Men så dimper det ner en ny påminnelser från Telia två dagar senare på Måndagen med en helt annan summa.
Så nu ringer jag upp, och pratar med en tjej, på kundservice, frågar vad som kan ha hänt, var är orginalfakturan ? eller orginal fakturorna ?
Uppenbarligen så ligger de någonstans på posten..
Men det är ju som vanligt bara att betala... vilket jag nu gjorde igen.
Å så säger hon på kundservice att
- den faktura som du nu har betalt, den som går ut för betalning i slutet av November, så har du kastat om de två sista siffrorna, så det fattast 18 kronor !
Öh.... Men hur vet du det ????
- jo för den har du betalt redan en månad för tidigt. !!
Men jesus, vilken bra koll jag hade då.... så det var bara att logga in och betala de 18 kronorna som saknades, trots en månad förtidig betalning.
Sen går dagarna, inga större händelser eller överraskningar.
Så kom det ett brev från företaget som handahåller hyran och parkeringarna hos oss som bor där.
Hej Mari
Du har betalt in din hyra 6842 kronor på parkeringskontot ! var vänlig uppmärksamma detta, till nästa månads betalning, pengarna är överförda till rätt konto hos oss.
CRAP !!
Två dagar senare kommer ytterligare ett brev, från telia, höll fan på börja brinna under peruken, hur många telia räkninga kan man ha, och missa...
Hej Mari
du har betalt in för mycket, så här är avi med beloppet tillbaka 347 kronor. !!!!!
äh Hallå, hur ska ni ha det ???
Så nu har jag en utbetalningsavi, som inte går att lösa in, varsomhelst... å varför kan de inte sätta tillbaka pengarna på kontot.?
Vi åker till månen, men inte föra över pengar till kundens konto ....NOPP !
Så nu denna månad, tog jag en extra koll på December som redan är inlagd för betalning.
Å joråsåatt.. samma visa, inlagd på parkeringsplatskontot !
Det går bra nu !!
söndag 20 november 2016
partner
Nää så less jag är på vara singel, inget jag valde direkt.
Tre år har passerat, har ensamheten blivit lättare.... nää
Finns ingen att längta efter, och ännu värre ingen som längtar efter mig.
sökte efter en weekend resa till London i December, hittade mysigt hotell, bara gå se julpyntningen, ljusen, ta en drink på någon pub, shoppa, och bara vara...
Eller till Saltzburg berömda julmarknad, eller till Köpenhamns jultivoli.
Problemet är att det finns ingen att åka med.
Ingen att kyssas med under misteln.
Inte någon att dela vardagen med, eller helgen, högtiden, semestern... ingen som bryr sig över om jag kom hem ordentligt, förutom mina barn som ständigt oroas när jag är ute på vift.
Å är man med på en dating sida, där efter fem meddelanden vill krypa ner hos mig mellan lakanen...
då blir jag ännu mera less, fan dra åt helvete.... som jag skulle öppna dörren för en total främling.
Så hur ska man träffa någon, tycker det är svårt, och utmattande.
Vill också hålla någon i handen och någon att luta huvudet mot, och inte nödvändigtvis varje dag,
men någon som faktiskt tycker om mig för den jag är.
Se mig, hör mig, jag finns , jag lever !
Så hur gör man då, jag öppnade dörren till mitt inre släppte in någon, brände mig, blev illa behandlad, tappade tron, hur högt har jag byggt upp muren om mig, vågar jag igen öppna och kliva ut, eller öppna och släppa in. ?
Hur ser min dating annons ut då ?
Social kvinna, mamma, mormor :-) gillar rosa, men inte brunt.
Generös, blond, blåögd, utan lokalsinne, undanber skogspromenader,
Kör egen diskmaskin, bil och båt.
Gillar bubblor i både vin ömsom vatten.
Tackar nej till öl, cigg, snus och inälvsmat.
Kräsen med grönsaker, och är orolig i själen.
Lätt för att skratta, gråta och ingen går någonsin hungrig från mitt bord.
typ något sådant kanske !
Det är svårt det där.
onsdag 2 november 2016
Bebis
Å så kom han då.... den lilla guldklimpen.
På dagen, och med akut snitt, min stackars lilla flicka som fick bli mamma med värsta tänkbara sätt.
En liten kille, 3140g och 49 cm lång, med mörkt hår.... å så himla liten.
Tänk vad man glömmer
Jag fick äran att åka till BB andra dagen i hans liv... känna hans otroligt lena hud och sniffa lite bebis.
Fantastiskt, jag kan inte sluta titta på honom.
C har det kämpigt med kroppen efter operation, och den infektion hon fick, ömma, bröst, å jag vet hur det var, hur jäfla ont det gjorde, gillade inte att amma alls, och så hade jag ingen mjölk heller...
Å den här underbara lilla gosiga fina gossen, lever rövare hela nätterna.
Å jag ser hur trötta de är, lilla mamman å pappan... men det går över om typ några år...
längtar tills jag får hålla honom igen, lilla knytet, som satt i system att pinka ner sina föräldrar när det är blöjbyte dags.... kör redan nu helekoptern.
I söndags var vi på utflykt till en stor butik som hade öppnat sin julavdelning, fick mormor bära knyttet, innan det blev matdags.
Han e så söt, å dom små fötterna....
Å äntligen händer något som är fantastiskt roligt, det här behövde vi, efter alla bedrövelser
och förluster.
Tänk om bara Lasse och min mamma hade varit kvar.
På dagen, och med akut snitt, min stackars lilla flicka som fick bli mamma med värsta tänkbara sätt.
En liten kille, 3140g och 49 cm lång, med mörkt hår.... å så himla liten.
Tänk vad man glömmer
Jag fick äran att åka till BB andra dagen i hans liv... känna hans otroligt lena hud och sniffa lite bebis.
Fantastiskt, jag kan inte sluta titta på honom.
C har det kämpigt med kroppen efter operation, och den infektion hon fick, ömma, bröst, å jag vet hur det var, hur jäfla ont det gjorde, gillade inte att amma alls, och så hade jag ingen mjölk heller...
Å den här underbara lilla gosiga fina gossen, lever rövare hela nätterna.
Å jag ser hur trötta de är, lilla mamman å pappan... men det går över om typ några år...
längtar tills jag får hålla honom igen, lilla knytet, som satt i system att pinka ner sina föräldrar när det är blöjbyte dags.... kör redan nu helekoptern.
I söndags var vi på utflykt till en stor butik som hade öppnat sin julavdelning, fick mormor bära knyttet, innan det blev matdags.
Han e så söt, å dom små fötterna....
Å äntligen händer något som är fantastiskt roligt, det här behövde vi, efter alla bedrövelser
och förluster.
Tänk om bara Lasse och min mamma hade varit kvar.
måndag 17 oktober 2016
Telefonförsäljare
Jag jobbar med telefonförsäljning, och det innebär inte bara att få kunden att köpa så mycket som möjligt vid ett tillfälle, ett samtal, är kundvård, service och möte mellan köpare och säljare, alla vill ha en nöjd och glad kund, som kommer tillbaka.... men man kan inte göra alla nöjda, ibland är kraven för höga, och ibland ligger inte besluten i egna händer.
Jag har jobbat med kundservice, försäljning och kundvård i hela mitt arbetsliv på något sätt.
I kväll ringde en försäljare till mig.
Och jag har alltid med mig att det är ofta unga människor som sitter bakom de här samtalen, så jag är alltid så trevlig jag kan med att säga nej tack, jag är inte intresserad.
Men ibland är sista droppen innan det rinner över, inte så många.
-Hej jag heter xxx, och jag ringer från Stadsmissionen ! Stör jag ?
- Hej, ja faktiskt
- Men då ska jag fatta mig kort !
Vill tacka dig för dina bidrag du gett till stadsmissionen.... bla bla i flera minuter pratar hon på att behovet är stort, och det behövs mer pengar... osv minut efter minut, jag försöker avbryta att be henne ringa en annan dag, men det lyssnar hon överhuvudtaget inte på, utan maler vidare...
- så vi vill gärna att du blir en månadsgivare !
Här har jag tappat tålamodet, och kort säger jag att Nej, det vill jag inte...
Och det här handlar inte om att sätta henne eller någon annan på plats.
Jag vill inte bli månadsgivare för orsaker som är bara mina.
-Men varför inte, det är ju stort behov ?
Jag talar om lugnt och glasklart att jag ger bidrag när jag kan... Då avbryter hon mig, med att höja rösten och men det gäller ju inte sådana stora summor
Då brinner säkringen...
- Du... jag ger när jag kan, och jag har sagt nej till ditt förslag mer än tre gånger... tack för ditt samtal och lägger på luren...
Jag stödjer flera insamlingar, jag ger allt jag rensat ut till stadsmissionens butiker, nästan alla kläder efter Lasse gick till myrorna, köper alltid rosa bandet, och rosa bandet varor, köper filmer, böcker och glas m..m på stadsmissionen,
Jag skickar in en slant till stadsmissionen varje jul,... m.m
jag ger när jag kan, vissa månader är det mer räkningar, och efter ha varit arbetslös i ett halvår, tog en bra tugga av mina besparingar...
så ingen ska ge mig dåligt samvete för att jag inte vill vara en månadsgivare.
En bra säljare lyssnar.... lyssnar av läget.
Jag har jobbat med kundservice, försäljning och kundvård i hela mitt arbetsliv på något sätt.
I kväll ringde en försäljare till mig.
Och jag har alltid med mig att det är ofta unga människor som sitter bakom de här samtalen, så jag är alltid så trevlig jag kan med att säga nej tack, jag är inte intresserad.
Men ibland är sista droppen innan det rinner över, inte så många.
-Hej jag heter xxx, och jag ringer från Stadsmissionen ! Stör jag ?
- Hej, ja faktiskt
- Men då ska jag fatta mig kort !
Vill tacka dig för dina bidrag du gett till stadsmissionen.... bla bla i flera minuter pratar hon på att behovet är stort, och det behövs mer pengar... osv minut efter minut, jag försöker avbryta att be henne ringa en annan dag, men det lyssnar hon överhuvudtaget inte på, utan maler vidare...
- så vi vill gärna att du blir en månadsgivare !
Här har jag tappat tålamodet, och kort säger jag att Nej, det vill jag inte...
Och det här handlar inte om att sätta henne eller någon annan på plats.
Jag vill inte bli månadsgivare för orsaker som är bara mina.
-Men varför inte, det är ju stort behov ?
Jag talar om lugnt och glasklart att jag ger bidrag när jag kan... Då avbryter hon mig, med att höja rösten och men det gäller ju inte sådana stora summor
Då brinner säkringen...
- Du... jag ger när jag kan, och jag har sagt nej till ditt förslag mer än tre gånger... tack för ditt samtal och lägger på luren...
Jag stödjer flera insamlingar, jag ger allt jag rensat ut till stadsmissionens butiker, nästan alla kläder efter Lasse gick till myrorna, köper alltid rosa bandet, och rosa bandet varor, köper filmer, böcker och glas m..m på stadsmissionen,
Jag skickar in en slant till stadsmissionen varje jul,... m.m
jag ger när jag kan, vissa månader är det mer räkningar, och efter ha varit arbetslös i ett halvår, tog en bra tugga av mina besparingar...
så ingen ska ge mig dåligt samvete för att jag inte vill vara en månadsgivare.
En bra säljare lyssnar.... lyssnar av läget.
lördag 15 oktober 2016
LP - Lost On You [Official Video]
Jag fullkomligt älskar den här låten.... den säger mig en hel del... lyssna och njut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)