Att bara vara

Jag och Lasse sitter i soffan, timme in och timme ut, vi har tysta konversationer vi behöver inte säga så mycket, vi vet en då, jag förklarar när han inte förstår, jag vilar bredvid när han somnar för en stund.
Vi lever i en bubbla, världen utanför  fortsätter, men vår har stannat, det är som vi står vid ett fönster och tittar på,  men vill jag verkligen nå morgondagen, jag vet inte, jag är rädd, jag vet vad vi är idag, men vad är vi i morgon,
Vi tittar på TV, vi vet allt om Amerikanska Hollywood fruars liv som verkligen har problem,  om fiske, hur Engelska kakor bakas, men vi är tillsammans, idag, just nu.....

Trötta

Det har varit jobbiga dygn nu, med infektionen, med all denna medicinering,  Lasse vaknar på natten av att har ont, mer smärtstillande tabletter, har vi tur så hjälper dem, om inte måste jag ringa in sjuksköterska som kommer med sprutor,  det blir ca 4-5 timmars sömn, igår fick jag inte i honom någon middag, han mådde illa, och ont i ryggen av tumörerna, ont i lungorna av infektionen.
Idag är det dag 2 med antibiotika dropp, de säger att det "vänder" i morgon, att han ska må bättre, hur kan de veta det,  det var på vippen han skulle bli inlagd på sjukhus igen, eftersom han är så dålig, vi tar en dag i taget, förut nu tar vi 4 timmar i taget, han kan snabbt bli sämre.
Fans jävla skit, han säger att han är så less, så jäkla less på att ha ont, vara sjuk, inte orka, jag önskar jag kunde trolla, eller vad som helst bara han blir av med smärtan, bara han blev frisk...
Han är så smal och tunn, när jag smeker han på ryggen kan jag räkna ryggkotorna, för de sticker liksom ut, benen så tunna att knäskålarna är bredare, man ser revbenen både bak och fram.
Jag trycker i så mycket smör, och vispgrädde där jag kan, allt för att han ska få i sig så mycket kalorier som det bara går.
Lasse har aldrig brytt sig om smärta förr, han är inte rädd eller att han reagerat över sätta kanyler, eller att de sticker honom, tills nu, han skriker när de sticker honom för ta blod, vi håller honom i handen och försöker göra honom stark, han kämpar, vi kämpar....

Bakslag igen

Ytterligare ett bakslag, Lasse vaknade före 5, att han var andfådd och kände sig dålig, han ville gå på toa,  han är så andfådd och slut av de få stegen mellan sängen och toaletten, han klagade på värk i höger  sida och att han hade svårt att andas.
Åter igen, så blir så cool lugn, bara hämtar telefonen, och ringer akut teamet, som efter en stund knackar på dörren,  jag och S har tagit ett blodsockerprov under tiden, och sett till att Lasse är tillbaka i sängen igen, han är varm och flåsar.
Sköterskan tar prover, han har feber, men andas lugnare,  han får en Alvedon och somnar om...
Jag tror att jag dåsar till en stund, och känner på Lasse han är svettig, men andas lugnt fortfarande,  vid 10 kommer nästa sjukvårdare, blodproverna visade på en starkt förhöjd infektion, Lasses tidigare blodprov låg på ca 50, lite förhöjt av tumörerna, nu i natt låg samma prov på 250, så det blev dropp direkt med antibiotika, finns det något mer han kan råka ut för nu, ?
Ikväll kommer de ge mer dropp, känns oroande det här, på Tisdag ska vi på möte om och när det blir några cellgifter...
Kämpa nu min älskling !

Arg

Jag blir arg, då och då, varför ska Lasse drabbas av cancer igen, jag blir arg på läkare, som säger att man har dragit en nitlott i livet, arg på människor, vänner som missköter sin hälsa, av ren slöhet, arg på orättvisa, arg på allt de som krånglar till vår vardag.
Arg på apoteket som måste beställa, just vår medicin, arg på parkeringsapparaten på sös som alltid är ur funktion, minst 2 gånger i veckan, arg arg arg
Jag blir avundsjuk på alla de som har sin mamma kvar, avundsjuk på de som alltid är friska, och ibland på de som verkar glida genom livet på en räkmacka....
Är det för mycket att önska god hälsa, välmående, jobb och att man klarar vardagens ups and downs !!
Jag ser på de lyckliga tu, som går igenom entren på sjukhuset med sitt nyfödda barn, så lyckliga de är, jag ser lyckliga par håller handen på väg någonstans, de kramas, skrattar....
Jag ser oron, och räddslan i ögonen på de som sitter vid sina älskade på avdelningen vi delar, jag möter anhöriga i korridoren, i samförstånd utan ord, ingen ler, vi stöttar våra kära, en kort nick,  vi delar kanske samma öde, vi ser ner i golvet, för att det är lättast så....
Jag blir arg på att solen skiner just idag, när mitt hjärta är tungt, blir avundsjuk på att livet går vidare där utanför fönstret, i morgon är en annan dag, kanske..

sovmorgon

Vi tog en liten sovmorgon idag, gick inte upp förrän före 9, hann precis ta en dusch innan akut teamet kom, Lasse hade en hel del blod i pink påsen i morse, så i morgon ska de spola igenom urinblåsan.
så efter frukost var Lasse jättetrött, bäddade ner homom i soffan, just nu visar de alla sagan om ringen filmerna på tv, något att slötitta på, och så är det något han känner igen, eftersom han inte kan läsa texten.  Hej och Hå, så tog jag tag i dammsugaren, och städade av, med hjälp från S.
Så nu känner jag mig jättetrött, jag borde vara pigg, man gör ju inte av med så mycket energi, fast jag är ju ganska spänd, man tittar till Lasse hela tiden, har han ont, vill han ha något, alla mediciner och så vidare  man är livrädd för att göra fel.
Då vi kan ringa akut teamet, dygnet runt, vilket vi har gjort, så känns det nästan som man kan säga, Hej det är jag igen !!  Bra att de finns, hon som var här i morse frågade om jag fick någon egen tid, och visst, egen tid i duschen, eller när man går på toa, det är min egen tid.
Vi vill ha så mycket tillsammans tid som går, både natt som dag.

Ogilla och Gilla

Alltså jag är inge bra på det här att tömma pinkpåse, jag tycker det är lite läbbigt,  jag andas genom munnen för vågar inte vill inte känna vad det kan lukta....
Men jag gör det, självklart !!
Jag dosserar medicin, tar blodsocker prover, plåstrar om, ger sprutor, hämtar vatten, tvättar av och fixar... men framför allt så klappar jag om honom, kramar, pussar och håller om på dagen och håller om på natten.
Jag har till och med handlat högrev för att laga kalops som han älskar, och  bruna bönor, han får allt som han älskar att äta.
Igår hann jag putsa sovrumsfönstret, medans C bäddade ner Lasse för en tupplur,  S överraskade med att putsa fönstren i köket, jag bloggar, sms ar, mailar och pratar i telefon samtidigt som vi lagar mat,
ser på tv och hämtar posten, Men framför allt så sitter vi/jag nära Lasse, vi pratar, äter, och bara är
Det är vi, vi är en familj.....och vi älskar varann !!!

P.S Men vi gillar inte pink påsen...

Väldigt Trött

Idag orkar Lasse inte med några besök...