Men va Fan

Två gånger har jag ringt till Vattenfall, för att de ska sätta mitt namn på fakturan, så inget blir fel, och två gånger har de försäkrat mig att det är inga problem, alls vi flyttar över avtalet i ditt namn, bla bla
BULLSHIT,  igår kom ett brev från Vattenfall, där de skriver att eftersom maken avlidit så gäller avtalet till den 30 November, idag, och att de kommer stänga av elen... Hur svårt kan det vara, ta bort L och S sätt dit M och I  två jävla bokstäver, så är allt klart, men nää !!
Lika så med Telia,  fick ett jättefint meddelande här, att det var lätt som pannkaka att ta över gällande avtal, skriv ut en överlåtelse blankett, fyll i och skicka in, det gjorde jag för liksom 4 veckor sedan,
Det tar en sådan fruktansvärt mycket ork och tid att få ordning på alla papper, det är blanketter hit, och avtalsöverlåtande dit, jag mailar, skickar in, ringer, och endå så funkar det inte...

Jag har typ haft ont i huvudet i flera veckor känns det som, varje dag, börjar på natten, tar medicin, släpper för att börja om på eftermiddagen igen, det är väl stressen...
Imorgon är det första advent, tiden går så fort, i vanliga fall, kör jag stora städ och pynt racet, och Lasse gör sitt bästa för att slippa undan, då brukar saker bli gjorda som väntat länge, typ socklar, taklister eller något annat viktigare än just städning..
Men i år, blir det inte som vanligt, jag orkar inte sätta upp julgardinerna, jag kommer inte häller ha gran i år, det var alltid Lasses uppgift, att fixa gran, så de julprydnaderna som jag köpte i New York och Washington får ligga kvar i sin låda,
Men ljus stakar, och dukar och ljus blev det i alla fall, ljusslingan på baksidan, och lyktstolpen fick jag inte i gång,  det får väl vara utan ljus där då,  i morgon ska vi åka och titta på en lägenhet, måste börja med att kolla runt, en stor lottovinst skulle sitta bra nu.
Ikväll var det glöggafton i båthamnen, brukar vara jättetrevligt, att träffa båtkamrater igen, men jag orkade inte, jag ville, men trycket i bröstet och huvudvärken gjorde att jag gick och la mig i stället.
Tänk om man kunde snabbspola fram ett halvår, eller så...

Jobbig dag igen

På jobbet, klockan stormar mot den tid jag måste åka, mot kyrkan, i Enskede, ännu en begravning.
Jag tänker på familjen, känner med dem, de har frågat mig flera gånger, om jag kommer att orka, och att de skulle ha full förståelse för om jag inte gjorde det.
Och jag har känt mig väldigt cool,  tills timmarna innan, hjärtat klappar, en klump i bröstet, jag drar ett djupt andetag, släpper ut luften, sakta... gör det ofta det lugnar lite.
Enskede där jag växte upp, det är som komma hem, går upp mot kyrkan, där väntar många ungdomar, som skall ta farväl av en vän. Det är kallt, blåser och jag står där ensam, gud vad jag saknar Lasse, han hade stått där vid min sida, suttit bredvid i bänken.
Jag grät för Lasse, grät för familjen, det gör mig lugn, jag klarade mig igenom begravningen, den var fin, sorglig som de alltid är.
Sen tog jag bilen till huset där vi bodde, förbi skolan, Memory  Lane , tittar in i husen jag passerar, ser ljusen som glimmar i deras fönster, och det gör mig ledsen, de har allt det som jag inte har längre. Drömmen eller framtids visionen var att flytta tillbaka till Enskede, framtids tron var att vi skulle göra det tillsammans jag och Lasse.
Bilder flimrar förbi, Lasse frisk, när han, vi får beskedet att cancern är tillbaka, jag hör hans sista andetag.
Fan jävla skit, varför blev det så här.
Jag är helt slut, tömd på energi, tömd på känslor, eller så är det fullt med känslor, jag vet inte, vakuum
Nu måste det vara nog med begravningar och elände för många år framöver, kvoten är överfylld.

Mitt i krysset

Ibland när man fattar sammanhanget, lite fortare, lite kvickare än den som frågar, eller påstår, är som att lägga upp bollen på straffpunkten, och skjuta den rakt i krysset... så himla gott !!
För flera år sedan var vi på födelsedags middag hos goda vänner, och med på samma middag fanns en dryg karl som utmärkte sig, på bordet fanns en liten leksaksbil, vi hade ätit gott, det var vin och säkert goda drinkar, då han säger.
- Du som är blondin, om en bil svänger vänster, vilket av däcket/hjulet slits minst ?? Han tar leksaksbilen och kör en vänster sväng på bordet, karln hånflinar mot mig.
jag som inte hört eller fått frågan förr, kläcker den direkt.
- Reservdäcket i bakluckan !!!
Så pratade han inte med mig mer den kvällen, å så synd, verkligen NOT.
Men fy fan vad skönt det var, mitt i krysset  med en pungspark som bonus...

Idag blev jag bjuden på lunch av min kusin, vi hade en väldigt trevliga timmar, hon behövde köpa lite lim på panduro hobby, i kassan låg en korg med stansar, fanns hjärtan, stjärna, eller en liten ängel, att stansa ut och dekorera julkort med tex, hon trycker till och lyfter, men hur då undrar hon, jag tar ett papper som ligger bredvid, för provstansning,
-  Tryck
Ut ramlar en liten vit ängel  Tadaa!!
varpå hon säger lugnt
- Men finns det bara vita änglar ?
Och där igen, några få sekunder före hon i kassan,  mitt i krysset
- Det beror på vilket papper du sätter in !!  i krysset stenhårt !!!  Gott !!!
Så tokigt det kan bli, när munnen är snabbare än tanken... vi skrattade gott, tillsammans.
Tack kusin för du bjuder på dig själv. I love you !!

Kylen

Det är helt otroligt, jag har väl aldrig slängt så här mycket mat, någonsin förut, det kändes som det inte alls länge sedan jag gjorde en rensning, nu var det dags igen, det var burkar med mat som jag har lagat, och som någon anledning blivit kvar, Lasse var expert på ta hand om rester, han kunde äta, säkert åtta smårätter på samma tallrik, allt för bli av med det i kylen, rester är också mat...
Nu kan jag nöja mig med en macka, eller en omelett, så åtgången är inte lika stor nu som förr, även här saknas Lasse, fan också  fan fan fan, varför blev det så här....
På Torsdag, ska jag på begravning,  en son, en bror, en kille på 27 år, livet är så fruktansvärt orättvist,  och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, kommer jag orka, ingen aning, jag går för att visa mitt stöd, och medkänsla och kärlek, till familjen.
På Lördag är det glögg afton i sommarhamnen, vill jag gå, ja absolut, men jag vågar inte säker säga ja, för det beror på dagsformen,  men målen varje gång är att säga JA.
Ja är roligare än Nej, men det är inte jag som bestämmer, utan kroppen, men varje dag är en kamp, på ett eller flera sätt.

Ännu en helg

Då var det söndag igen, och jag har klarat ännu en helg.  Fredags kvällen var grymt jobbig, då jag inte hade S hemma, och självklart ska hon ut och träffa de sina, men det är svårt att vara ensam, storgrät böjd över köksbordet, jag grät så det tjöt, högt, släppte alla spärrar tror jag,  kanske så behövde jag det, för har varit lugnare sedan dess, det gick inte alls att sova, för det var så mycket ljud i huset, jag var övertygad att det var någon i huset, så jag vågade inte gå upp, somnade efter 04 av utmattning tror jag, aldrig förr har väl sängen varit så kall och stor.
På Lördagen så sålde jag iväg, Lasses motorcykel, så himla skönt, men sorgligt också, men jag tror det gick till en som sköter om den, han försökte pruta på priset, men se det gick inte... han fick till och med betala 100 kronor över priset som var satt, för det är väl upp till köparen att ha jämna pengar, och så fick han flera burkar med motorolja med, och så fick han fordonsregestrerings fakturan ¨på 65 kr också..... fan vad jag kan..
Så idag städade vi ur garaget fyllde bilen och for till tippen, blir fler vändor, men det blir bättre och finare hela tiden.
 Är det ingen av er som läser som vill köpa en mobil barmöbel....den kostade nästan 25 000 pikadoller som ny.....

Ge mig ett bud, så här ser den ut när man har fyllt den....

Idag är det 1 månad kvar till julafton.... det kommer bli en jobbig och väldigt konstig jul.
Nu ska S och jag festa på en entrecote, potatiskroketter och bea...

Vad är sorg

Vad är sorg, är det att  ha svårt att andas i mellanåt, känna paniken inom sig, att alla de saker som var självklara innan, är helt plötsligt ouppnåbara.
Är sorg, att man slutar bry sig över banala saker som skitiga fönster, sopa av uppfarten, att möblerna behövs poleras, är sorg att gråta i tid och otid, är sorg att hålla om fotografier, använda hans kläder, dricka upp whiskeyn, att ha ont i själen, så förbannat mycket att blodtrycket går upp.
Är sorg att tro man drunknar, fast man har näsan precis över vattenytan, att sova med öppna ögon, vad är det som river en från insidan.
Är sorg att känna sig ensam i ett rum fullt med människor, att inte möta blicken på dem man möter, smyga ut med soporna i mörkret, rädd för att möta någon, som inte vet.
Är sorg att sitta i mörkret, och en då känna hur det sticks i ögonen, att det tjuter i öronen, att inte ha ork eller vilja till någonting, vad gör man för att överleva, komma tillbaka till något som aldrig blir vad det varit, hur får man ork att skapa någonting nytt, gå vidare, andas, skratta, och njuta.
Varför är sorgen svart, varför inte brun, grå eller orange, den absolut inte rosa, röd eller blå...
Vad är motsatsen till sorg, när du alltid kommer att bära den med dig....

Ensamt

Trots att det finns vänner, arbetskamrater runt mig, ofta, så finns känslan av att vara ensam..
När jag idag jobbat mina timmar,  är trött efter ha fokuserat på annat, vilket jag tror är viktigt, för både kropp och själ, så gick jag en vända i köpcentret som ligger nedför kontoret.
Målet var att köpa frimärken, titta lite i affärerna,  medans jag går där, är jag ensamast i världen, ser en man och kvinna kyssas, barn som håller mormor i handen,  vänner som fikar tillsammans, shoppar, skrattar, och jag syns inte,  jag blir genomskinlig själ som världen passerar.
Lusten att gå i affärer, rinner av mig,  jag skiter i att köpa frimärken, orkar inte, obemärkt och skyggt tar jag rulltrappan upp till bilen, hjärtat slår, skyndar på stegen, jag vet vad som komma skall, fort in i bilen, och där i tryggheten i Lasses bil storgrinar jag böjd över ratten, det tjuter i öronen,  Herregud,  var det alla herrkläderna som triggade igång, eller var det julskyltningen, eller paret som kysstes,  jag tittar ner på min hand, och inser att jag aldrig mer får hålla Lasse i handen, för det gjorde vi ofta, i bilen, ute, i soffan, här och där.
Lasse, jag höll dig i handen, din sista natt,  höll den mot min kind, pussade på den, kramade, smekte
och jag hoppas du kände det, att du aldrig var ensam.