Lasses födelsedag

Ännu en tung jobbig dag,... fick bita mig i läppen flera gånger på jobbet, för inte grina....  det är svårt att andas nästan, köpte tre stora mörk rosa rosor till Lasse,  tre rosor,  jag älskar dig.
C köpte en bärs och den hällde hon runt om stenen,  enligt medium så varje gång anhöriga besöker sin saknades gravplats, så måste anden följa med, och det ger mig tröst, att Lasse är med när jag talar till honom, ja eller snörvlar mest,  förra gången hade jag inga näsdukar kvar i väskan, så jag fick snyta mig i ett trosskydd, men det gick det med.
Jag har lagt två stenar hos Lasse, en där jag skrivit vår Lasse, och den andra som är urgröpt med Älskar dig,  kyrkogårdsfolket flyttar på dem hela tiden, för de får inte ligga vid stenen, och jag bär tillbaka, jag trycker ner en vas vid sidan, för blommorna, de flyttar och jag bär tillbaka, för väl se vem som tröttnar först.
Så annorlunda allt blivit,  någon påstod att allt i livet har en mening,  kan någon förklara för mig vad detta har för mening, för jag förstår inte varför han inte fick vara kvar hos oss, hos mig, hos flickorna, och hos vännerna.... jag fattar inte hur grymt livet är ibland.

Städfirman

Vilka hemska människor det finns,  förutom mördare, misshandlare, våldtäcksmän och allt sådant...  jag pratade med städbolaget idag, för fråga hur det gick på omstädningen i lördags, och killen berättade att det gått bra, köparkillen var nöjd, efter firman tvättat allt på deras lista och alla väggar, som inte alls ingår i en flyttstädning,  och en del annat som inte ingick.
Vilken otäck människa, han kommer aldrig vara nöjd,  och det gör mig nervös, varje gång telefon ringer, så är jag rädd för att det är han, det kryper liksom under skinnet på mig.... jag vill verkligen inte prata med människan,  och antagligen så kommer de ringa om fler saker..... Men nu kan det ju inte finnas något som kan kosta mig pengar, städningen är godkänd,  uppenbarligen har de ström i huset,  och jag fått pengarna, som en kollega sa,  har du fått pengarna, så finns de inte....

Städning och båten

Gårdagen var väldigt jobbig på fler sätt,  när jag är på väg till bilen, så ringer mannen som köpt huset,  och jag orkade inte svara, vill inte ens prata med människan,  han är arrogant och gå påig...
Det tar exakt 28 minuter så ringer det igen, och då är det mäklaren, som absolut inte står på min sida, på något sätt,  så känns det ialla fall,  han berättar att mannen ringer och är "väldigt mycket på"  och om det inte blir omstädat idag fredag eller senast lördag, så kommer de anlita en egen städfirma som jag får betala, och mäklaren började läsa upp massa bladder som står om städning i kontraktet...
Då har inte städbolaget ringt upp köparna vilket han skulle göra redan på förmiddagen, när jag pratade med honom,  och att jag skickade över köparens mailklagan där kontakt uppgifterna finns.
Suck...
Jag får tag i städbolaget och är rätt sur i tonen, varför de inte ringt upp, och att de är skitarga...
- Jag har inte fått ditt mail ???
Jag tror det höll på brinna en säkring i skallen,  - Jo det har du, för 7 timmar sedan.
Och mycket riktigt så fanns mailet i hans inbox.
ring upp kunden och återkoppla till mig !  Det tog 5 minuter innan han ringde tillbaka och de ska åka över i dag lördag och städa om....

Det värker i bröstet av stress, jag försöker andas lugnt,  jag är framme på båtvarvet, det är 1:a sjösättning i kväll, och man måste hjälpa till på en, plus den man själv sjösätter på....  jag får kämpa för att inte gråta, när jag ser alla båtvänner, se all den glädje med att nu är det vår och hela sommaren ligger framför,  se allt det som vi hade,  att jag inte kommer få vakna upp i båten, av alla ljud som en sommarmorgon ute i skärgården ger.  Det gör fruktansvärt ont,  det kommer fram vänner och kramar om mig, och några berättar något minne de har från Lasse, hur han alltid hjälpte till, vad det än var, och hur de fick en chock över beskedet att han gått bort.
Det är som en helt annat liv. 
Båt efter båt sjösätts,  jag klappar lite på vår båt som jag måste ta tag i nu,  till och båten ser övergiven och sorgsen ut,  solen går ner, och det blir kallt, och 24 båtar är nu sjösatta,  är helt slut när jag kommer hem, hittar inte nycklarna, efter grävt i handväskan, vänt upp och ner på den, så kommer jag på att de ligger i bilen,   varför ligger de i bilen ?? 

Men jag är trygg i mitt hem, långt borta från mäklare, köpare och människor som jag inte orkar med.

Onda aningar

Så fort de steg in genom dörren så kände jag vibbarna, av att det här kommer bli trubbel....
Dagen nu för att lämna över nycklar och göra upp det sista och säja hej då till huset för gått.
Först konstaterade jag att elbolaget stängt av all el i huset, så med det kunde jag inte visa att kyl, frys och spis fungerar,  mannen kastade sig över telefon och ringde upp vattenfall, och givetvis så är det mitt fel att de inte signat upp sig på en el leverantör,  Vattenfall frågade när huset övergår i annan ägo,  och jag svarade den 24 April...  jag är inte villig att betala mer än jag behöver. 
Mannen klagade på att det fanns färg på parketten i vardagsrummet,  och något annat som han muttrade om,  men det är ju inte ett nytt hus han köpt,  vilket han tycks tro,  mötet med mäklaren gick väl enligt plan,  något som känns märkligt är som säljare av hus, så har jag en massa skyldigheter, och som köpare av lägenhet, är det jag som har en massa skyldigheter....
Det tog 2 timmar efter att vi lämnade mäklarens kontor.... 120 minuter  när mäklaren ringde och sa att köparna ringt och klagat på städningen.... Självklart har dom det, och jag har köpt  den tjänsten, flyttstädning,  sen kom ett mail från köparmannen... men en lång lång lista med punkter om hur uselt och icke städat det var,  och hur irriterad han var över att de inte fanns någon ström...
Och att han vill ha svar imorgon hur vi ska fixa det här.
Jag kommer bolla den över till städfirman självklart,  men fy fan vad jag är less, på  köparena, på mäklare, på människor, på att alltid ha oflyt,  så jävla less.
Jag har aldrig bett någon fara åt helvete,  men är på god väg,  men då kommer jag få säkerligen betala en ny städning,  eller en ny kyl, eller fan själv.
Och det kommer säkert ringa om fler saker, det är helt säkert.... som sagt dåliga vibbar och onda aningar, det kändes direkt.
Kan jag dra täcket över huvudet och sova några månader, tills allt jobbigt är över... så himla deppig nu, orkar inte ens resa på mig ur soffan för att gå och lägga mig.

Årsmöte och Årsmöte

Alltså holy shit, !
Mitt första årsmöte i bostadsrättsföreningen,  och  snacka om by the book.... alltså jag är inte så svängd i mötes ordning och fackord, som bordlägges, motioner, och något som hette aktioner..
Jag ( lite stolt) är minsann vice ordförande i Rörstrands Damsektions  i båtklubben... jo jo  och där är det glada tillbud, och vi serverar bubbelvin, och massor med goda tilltugg, och då och då tar vi en skål under mötets gång.... fungerar väldigt bra.
Men idag.... efter alla som skrivit upp sig på närvarolistan och svarat ja på uppropet,  så valdes mötes ordförande ! i båtklubben så svarar vi alltid "sittande" och så skålar vi...
Här valdes en annan karl klädd i en Blazer.... mmm,  sen valdes mötes sekreterare, röst räknare 2 stycken, och sen satte det igång,  Herr mötes ordförande tog ordet, och föreslog att mötes skulle skjutas upp i minst 1 vecka för att vi vanliga sitter inte i styrelsen,  fick årsrapporten i går kväll, och att det går inte för sig,  alla har inte fått tid att läsa redovisningen och det är ju sant,  jag då som inte är särskilt bra på siffror, eller matte... men jag bläddrade faktiskt igenom  och var nöjd så.
Men på mötet var det pinsamt tyst efter ordförandes utlägg om hur styrelsen skött sitt jobb, och  när två började prata samtidigt,  höjdes blazermannen rösten och här begär man ordet med att räcka upp handen... punkt !!!
Så det blev röstning,  och de som valts som rösträknare, 2 män,  och efter ha räknat alla händer flera gånger efter ha räknat varann flera gånger... så blev det uppskjutet i minst 2 veckor... pang i bordet med klubban !!¨
Efter kom en fråga upp om det kunde bestämmas datum redan nu, så vet vi.... NEJ NEJ... mötet var redan klubbat och avslutat.... by the book.
Jag hade en liten liten fråga om,  att det kanske vore bra om styrelsen presenterade sig  så  man vet, vem som är vad... Men jag svalde den,  annars kanske man fick klubban i skallen...
Men jag skulle ha ställt mig upp och gastat
  - Ja men skål då !!!

Lägenheten

Måste bara säga, att efter en veckas boende i lägenhet så trivs jag.... jätte trivs.
Och jag har inte ens funderat på om jag skulle trivas att bo i lägenhet,  efter många år i hus,  men jag är så klar med att bo i hus, i alla fall det i byhåla.
Nu tassar jag upp ibland mitt i natten,  för hämta mer vatten eller gå på toa, och så tittar jag ut, kollar så bilen står kvar, är inte trygg med bilgrejen än, men det kommer bli bättre, för f o m 1 maj har jag garage plats, och det känns väldigt bra, då är den skyddad en del i alla fall, mer kan jag inte göra.
Nu är nästan alla tavlor uppe på väggarna, och bara lådor fyllda med lite lampor och massor med sladdar står kvar,  får väl se om jag kommer att behöva alla sladdar och grejor som finns.
Gardiner är uppe, porslinet är på plats, nya lampor har kommit upp.

Imorgon ska jag åka tillbaka till huset, för  släppa in de som skall städa ur huset,  så himla skönt att jag bestämde mig för att köpa den tjänsten,  annars hade det tagit mig flera dagar att bli klar, och finns det något tråkigare jobb, att städa något som man har lämnat mentalt.

Jag hoppas få någon snäll kunnig vän som kan hjälpa mig att sätta upp spegel, och några vägglampor,  så är det klart sedan...

Sen på Torsdag ska jag lämna över hela huset till de nya ägarna,  och det ska bli så skönt, att stänga den dörren mentalt, dock så kommer minnen alltid finnas kvar att det var Lasses sista tid,  innan han blev tvungen att läggas in igen,  sista bilden jag tog, när han sitter i soffan och så tyngd och märkt av sjukdomen.   Det var vårt hus då.

 Sen måste jag ta tag i båten, tvätta ur, vaxa och göra fin och hoppas att marinan jag kontaktat kan sälja den åt mig,  och det är svårt att läsa och se alla bilder och kommentarer om båtlivet,  vi skulle också vara där, om inte ....  och båten är full av minnen,  och planering som aldrig kommer bli av,  det var vår båt inte min.
Jag har varit tvungen att ta en sak i taget,  det är fortfarande en väldig oreda i huvudet, kan bara hoppas att det släpper och att jag får tillbaka den simultanförmåga jag hade.
Därför känns det så väldigt bra med lyan jag nu har, en sak som jag tror på är att ödet,  jag är övertygad om att det styr våra liv mer än vad vi vet.  Som att få klara besked att man har valt rätt, tex att jag som har bensin kort på JET,  och vilken mack ligger närmast mig, jo JET, vilket jag upptäckte efter köpet, och även små saker som att det finns vetrinär  i alldellens i närheten, och flera små ödes beslut.
Jag tror till och med att Lasse skulle ha gillat lägenheten.

Ensamheten

Jag kunde verkligen inte föreställa mig hur livet skulle vara vid påsken förra året, det är klart att man känner sig odödlig.  Det har vänt, nu tänker man bara tillbaka på vad som varit, för framtiden går inte längre att planera för. Och varför skulle jag det,  se fram mot en en glad påsk, för mig och mina löss då eller !  Kommer säkerligen vara lika ensamt  då som nu.
Förra årets påskafton, var precis som den innan,  stor påskbuffe,  helgskinka, påskvört, must, sill och köttbullar, och lammstek och godis.  Till middag ikväll blev det färdigköpta pannkakor, gott  nää inte mycket,  jag tänkte göra en Janssons frestelse men varför det,  är det så här det kommer vara nu,  kommer kvällarna vara tysta,  att inte ha någon vid sin sida, i soffan, vid matbordet,  någon att vila hos, och det spelar ingen hur många vänner man än har,  så är det inte det samma som att dela sitt liv med,  tyvärr....
Efter den inte så delikata middagen,  så tänkte jag ta mig ett glas bayleis likör,  men jag fick inte upp kapsylen på flaskan, jag kan börja grina för en sådan bagatell, en liten obetydlig händelse, det rullar över en, hur värdelös jag känner mig, kan inte koppla på en lampa, inte koppla in dvd spelaren, eller tv boxen, eller få upp korken,  eller hålla reda på städ dagar på gatan.
Men jag har gjort massor med saker, lärt mig så otroligt mycket, jag borde vara nöjd med det,  men det är väl inte hälsosamt att låta sig nöjas med det man redan kan, eller ?
Alla de saker jag blev irriterad över, som hur Lasse glömde sina snusaskar,  eller sitt knäppande med tandtråden,  och alla andra egenheter han hade,  jag hade tagit tillbaka dem i ett hjärtslag om det gick.
Jag tror det är just ensamheten som är svårast, i alla fall just nu...   Jag saknar honom så fruktansvärt mycket, det finns inte ord....