Chicago !!

Ikväll ska den här människan gå och besöka Stadsteatern för första gången i sitt liv....  inbodd Stockholmare...  Jo minsann.
Vi ska se Chicago Musikalen...  det ska bli kul.
Och nu när jag inte mer bor i byhåla,  så  är det inga problem att ta sig hem,  så ikväll ska jag till och med ta ett glas vin.... 
Har dock sämst lokalsinne,  sist när jag var bjuden på middag, av kära vänner,  tog jag tåget hem,  mitt i natten,  och självklart hittade jag ut ur stationshuset, utan virrade ner mig på den andra perrongen... så typiskt mig.
Men hem kommer man alltid på något sätt....
Bäst jag tar två glas så man inte blir halt och lytt :-)
Så bästa vänner,  får jag önska er en angenäm  FÖR FREDAG !! 

Lättnad

Är så lättad,  och glad över att kunna lägga jobbiga saker åt sidan...   Båten  är klar, för vintern,  Stort Tack  och så himla bra att det finns människor som kan motorgrejer. 
Check !!
Nu kan jag släppa den i flera månader,  skönt...
Och så är jag så himla glad för mina flickor,  tror att allt vände i September,  när vi åkte till Turkiet, tillsammans,  de höll sams,  alla fick vi sol, och vila.
Även om vi hade årsdagen framför oss.
Vi blev nog lite stärkta av att vi klarade av årsdagen så bra,  vid graven,  missnöjda över att minnessaker inte får ligga kvar, utan snors av skitmänniskor.   Blommor och ljus, och minnen. 
Sen tog jag tjejerna på Värdshus, och åt en god middag...  vi gjorde helt rätt,  det tog udden av allt sorgliga.
Så himla glad över att S fått in foten på ett nytt jobb,  en helt annan unge,  kvittrande glad,  och det gör mig också vansinnigt glad...  Precis vad hon behöver.
Och även C mår bra,  förväntansfull över nya bekantskaper....  Så glad för flickorna,   själv  jo jag är cool,  nöjd med att klarat av massor med saker under det här året.   Allt jag har lärt mig,  och allt jag har varit tvungen att göra,  man klarar absolut mer än vad man anar.
Snart är det Jul,  och jag älskar julen,  ser fram emot att vara lite ledig. 
Lite roligt är det att C,  tycker jag aldrig är hemma nu mer,   tjejkvällar,  teaterbesök, fikastunder med arbetskollegor, julmarknader,  mässbesök,  event med jobbet,  och då och då få krypa upp i soffan hemma,  och bara boa in sig...   Jag har landat i mig själv,  och  det känns bättre,  jag gråter ibland, men det är okej.  Jag är trygg hos mig !!'


Och en gång till...  Stort TACK  för alla vänner som funnits i min närhet, under den här tiden,  för maten, ni kom med,  för alla kramar, och support,  för middagar, och fika.
För flytthjälp,  och sätta upp lampa hjälp,  för koppla ihop sladdar, och borra i taket hjälp.
För blommor och tjat på mig, att jag fick rumpan ur vagnen.
Tack alla !!  Jag är evigt Tacksam, för mina fina vänner.... Ni är fantastiska !!

Var inte oroliga

Här är jag !!   Jag mår bra !!   Jag lever!!   Ser Ljuset !!
Alla ni som saknat mig, här   så har jag inte flyttat till månen  eller  suttit inne..
Det förvånar mig att fast man tror sig känna sig själv,  så är det alls så...   Det har varit en vecka med massor med känslor och allt i en salig röra.   Upp och Ned,  hit och dit....  Praktiska jag som alltid träder in när det blir kaos,   har fått sällskap av en Mari i panik,  när båtmotorn gick varm.
Hej på dig liksom !  Varit en hel del fokus på båten den här veckan och helgen.
Igår Fredag skulle jag få hjälp med att konservera motorn... toppenbra,  och ingenting ska ju någonsin gå lätt... För hon startade inte,  och man kan inte dra runt glykolen om motorn inte startar.
Så med  sju  karlar runt och i min båt,  alla med goda ideer,   tre set av startkablar, min bil,  och en starter så brakade hon igång.  Det tog sin tid,  är evigt tacksam för all hjälp.  Det kostade något revben,  och lite öl och whisky och kramar.
Sen hamnade jag med kära båtvänner i en husbil,  tokrolig kväll,  allt för att inte sitta ensam hemma.
Sen vaknade jag i natt vid två tiden, med huvudvärk,  som i och för sig inte var konstigt,  allt jag fick i mig i går,  var ett kokt ägg,  och en hårdmacka med skinka,  för tok för lite,  och för tok för lite vätska,  blev några glas vatten under hela dagen.   Men det fan inte att somna om,  och klockan var satt på sex... 
Mörkt,  kallt och med regn i luften,  travade jag mig iväg till bilen i morse,  det är dags för Båt upptagning,  omgång  två.
Efter ha dragit vagnar, stöttat båtar, hämtat dryck, burit ställningar och trappor,  och framför allt  fryst...  så pass  att nu inne i värmen,  blossar hela jag.  Men nu är det gjort.   Kapellet är på väg in på tvätt,  batterierna är på laddning,  torrbollar utställda i båten,  och faktiskt så tror jag Lasse är lite nöjd med allt som nu är på sin plats.  Sitter rätt bra med att detta dygn har en timmer mer i natt.
¨
Och faktiskt så känns det som det har vänt,  allt är lite ljusare,  lite lättare,  jag kan inte riktigt förstå hur jag har överlevt det här året,  att jag grejjade det,  fast jag många gånger känt att ge upp.

Jag har krachat så många gånger,  gråtit så mycket... Men nu är jag här !!

Att berätta

Det här med att människor inte vet,  eller kopplar ihop mig med Lasse,  och att man måste berätta att han inte finns längre,  bara att ta orden i munnen tar emot.
- Han är död.
- Han finns inte längre
-Han dog
- Han är borta


En medlem i båtklubben,  som jag samspråkade med,  frågade vad jag hade för båt,  och jag förklarade modell, var den låg vid bryggan och så vidare.  Men nej han kom inte på det,  till slut tog jag upp telefonen,  och visade en bild på båten.
- Men det är ju Lasses båt. !!
- Äh Ja nu finns ju inte Lasse längre, så nu är det min båt...


Jag vet att jag tvekade,  vad ska jag säga,  hur ska jag säga det,   borde jag inte säga att det var vår båt,  och att nu är det min.   Det var ju inte bara hans båt innan,  precis som nu,  när det är min och flickornas båt...
För inte kan han ha undgått att missat att Lasse inte finns längre,  då det har hållits tyst minut, och minnes ord på hemsidan.  Eller tänker man bara inte på det,  som jag gör,  jag lever i det varje minut.
mer eller mindre...  i alla fall.
Men varje gång så tvekar jag,  vad ska jag säga...

Ingen rolig vecka

Det var ju inte det här som jag behövde,  känns som man ramlade ner i det svarta hålet igen..  Att få veta att man kanske inte har sitt jobb kvar om ett halvår. 
- Nej det finns inga sådana planer nu,  eller om tre veckor,   men kanske om tre månader,  vem vet.
Det fick jag i ansiktet vid samtal på jobbet.
Du ska inte vara orolig,   lätt för dem att säga,  hur fan ska jag vara då,  låsas att det regnar att jag aldrig har hört, vad han sa....  Varför inte vara tyst,  men måste hålla med C,   karma hatar oss.
När ska man få lugn och ro.
Är så trött,  uppgiven och ledsen.

Rätt eller orätt

Idag var jag i bokhandeln,  för köpa en ny kokbok,   inget märkvärdigt alls...   Jag hittade boken jag sökte,  och ställde mig i kön till kassan.
Längst fram i kassan,  står en kvinna med en bebis i sin famn,  inget konstigt,  mannen som står framför mig i kön,  blir framvinkad till kassan bakom,   när han försöker tränga sig förbi kvinnans barnvagn som står mitt i vägen.   Mannen stöter i vagnen,  och kvinnan ger honom onda ögat och fnyser,  hon lägger en hand på vagnen,  men inte för att flytta på den, utan bara för försvåra för mannen och alla andra kunder som ville förbi.  Mannen ger upp och går runt till andra sidan.
Mamman som nu står framför mig,  väntar på att få sina böcker inslagna.  Hon hade inte köpt en bok,  utan ett flertal,  den vänliga tjejen bakom disken,  frågade om han ville välja omslagspapper,   varpå mamman säger nej,  inte nej tack det går bra vilket som... utan bara nej !!
Nu kom turen till mig....  då ser jag att mamman framför står och ammar sitt barn.... Men va fan,  är hon så himla upptagen att hon inte hinner gå till de amnings rum som finns i köpcentret,  eller de soffor som finns lite här och där..  även jag fick gå runt både henne och barnvagn och bokbord.
Jag har inget mot kvinnor som ammar,  men på cafe,  restauranger,  och i butiker...  för det är ju inte bara att amma,  sen ska det rapas, klappas, kräkas.... och luktas i blöjan. 
Nu förstår jag mannens arga uppsyn, mot mamman,  och att amma är något privat, en stilla stund mellan mor och barn. 

Helg igen och lära sig nya saker

Jag älskar Lördagar.... första dagen på veckan man får ligga kvar,  långfrukost,  morgon TV,   kaffelatte,  bara mys...   så i går kväll var vi bjudna på middag, hos kära båtvänner.  Så himla trevligt och gott,  vi pratade massor,  och Lasse kom upp ganska ofta,  det går liksom inte att undvika,  han är med oss,  alltid.
Var en tung vecka,  då det var 1 års dag sedan han lämnade oss,  och det känns inte klokt,  ett helt år har gått,  det är svårt att greppa.
Vi var vid graven, med rosor och ljus,   och för konstatera att även våra vita hjärtformade stenar där det står vår Lasse,  och älskar dig, på även de var nu borta,  stulna.   Det gör mig så fruktansvärt arg,  vad fan är det för människor...   Vi stod där och pratade,  länge,   sen åkte vi till Enskede Värdshus och åt middag,  vi gjorde det så lätt vi kunde.

Så middagen i går var kanon,  och sällskapet ännu bättre,  det blev sent,  näst sista tåget hem,  men vad gör det,  för idag var det söndag och då får  man vända på kudden.

På det här året som gått, har jag fått lära mig massor med nya saker.   Massor  !!
För ett år sedan,  fick jag skamset gå till banken och medge att jag har inte betalt räkningarna,  sedan  färgtv n  kom,  typ.   Så det var bara att bita ihop och lära sig,  och nu med facit,  så är det inte så svårt,  jag lägger in räkningar,  överför och fixar,  har till och med lagt om ett lån,  jag,  alldellens själv,  och idag har jag lärt mig hur man använder swich,  betalar via mobilnumret.... vet tusan hur det funkar,  men det gjorde det... 
Och  nu har jag en ny ugn,  och en ny mikro inbyggd i köket,   så jävla nöjd....   nu kan jag baka,  och laga julskinka.  Jag fixar och donar,  har några saker med båten som måste fixas.
Men hör ni.... jag är med i matchen....   Swish Swish !!    Jag är grym !!