Januari

Samma sega trista månad som varje år...  Januari.
Känns hur lång som helst,  efter att all julbelysning plockats ner,  så blir det så mörkt igen.
Glädjande nog, så ser man ljuset på dagen blir längre vecka för vecka,  urhärligt.
Gäller ju glädjas åt det lilla ibland.
Börjar fundera på vad jag ska göra i båten, så fort det blir varmare,  ska bli riktigt kul faktiskt,  på något märkligt vis, så vill jag shoppa slip papper och trälack,  i stället för väskor och armband...  förstår inte hur det gått till.
Å så måste jag få tag i någon som kan byta reglaget i båten, känner att det är ett måste.


Började i alla fall året med att bada varmbad, utomhus med syrran min,  väldigt avslappnat och skönt, det snöade, och några grader minus,  perfekt.
Yasiragi  kan varmt rekomenderas,  god mat,  skönt och lugnt,  inga barn,  fast bara därför i tystnaden runt den stora innomhus poolen,  kantad med vilstolar,  känna lusten att hoppa bomben just där och då...  det är tur man kan hejda sig ibland.
Det var där jag smakade på chiafrön,  någon kladdig gröt eller pudding,  man ser ju det överallt, chia hit och dit,  i desserer och bröd,  så himla nyttigt...bla bla
Å det var fan det äckligaste jag smakat på... urk,  slemigt och märklig smak,  fi fan,  sen får det vara hur nyttigt som helst,  Nej Tack.
Men annars är allt toppen,  både ren och avslappnad när man åker hem.

Min lilla bebis Pongo

Jag är förtjust i fåglar, särskilt papegojor,  min egna goja,
  Pongo, är min lilla bebis.
Han,  ja det är en han,  fick göra en DNA test hos veterinären för flera år sedan,  för ta reda på vilket kön han faktiskt var.
Namnet Pongo hette  han när vi köpte honom för 15 år sedan, så det fick han behålla.
Pongo är en Ara fågel,  över 90 centimeter lång,  och har säkert över en meter från vingspets till vingspets i utfällt läge.
Ibland är han stans tjurigaste fågel,  å ibland är han världens goaste, mot mig, men bara mig... S kan handtera honom,  och C jagar han så fort han får changsen.
Hon flyttade hemifrån och det gillades icke av Herr P
Och att det nu kommit en till bebis i familjen gillar inte en smula, Pongo är riktigt avundsjuk och ilsk över detta,  ingen får ta mattes uppmärksamhet.
Han låter oss höra sitt missnöje ofta,  för ofta,  han är och blir asskitajobbig...  skriker konstant,  även om han åker in i sin bur,  släcker ner,  så kraxas det och skriks. Då kan jag nästan sälja honom billigt.
Men han har ju inget annat sätt att tala om sitt missnöje.
Vi männskor talar eller skriker också ut vårat missnöje ibland.
Hela hösten har han varit jobbig,  hans beteende är att skrika, och när han är utsläppt,  så är han på mig hela tiden,  drar i håret,  biter mig i näsan,  i ögonfransarna, nafsar,  pillar och drar i örhängen.
Biter på blommorna, har en yogabok,  som underlägg och musmatta,  den blir mindre och mindre eftersom Pongo tar en bit.
Vet inte hur många gånger han bitit av sladden till musen,  och ja jag har haft trådlös mus också,  men någon slänger den i väggen,  när den krånglar, trots batteribyte...  samma någon slänger även tidningarna på golvet vid sängen,  ska ta ett allvarligt snack med denna någon en dag.
Pongo har haft en infektion,  vilket har visat sig på blodproven,  fått pencelin, nytt blodprov,  ny kur,  men skriken har fortsatt,  även beteendet av att boa,  har dykt upp,  dvs han gömmer sig under soffan,  eller under min säng,  under skåpen i badrummet,  eller så drar han ut lådorna i byrån i sovrummet för att klättra upp,  i sängen min.
Det är där han bitit av några kablar,  släckte hela vardagsrummet sist,  datorn,  tv rubbet,  papegojor är inte ledade i käkarna, så de överlever en stöt, men det blir märke på näbben.
När han då ligger och trycker,  och S kommer gående,  så far han ut med en jäfla fart,  brer ut vingarna och går till attack mot fötterna,  vilket då resulterar i att S blir skiträdd och skriker och kastar sig upp i soffan, eller på stolarna.
S skäller på honom,  - mamma din jävla fågel,.  hon får heller inte komma för nära, i soffan om han är ute,  då blir han sotis  och kommer springandes och nyper till,  gärna i näsan,  vilket gör skitont,  om Lasse kom för nära mig,  så gjorde Pongo utfall mot Lasse,  högg näbben i skallen,  dra i håret, eller näsan,  nu anfaller han den som är närmast,  även om han skyddar mig,  så kan jag få stryk,  undar hur han tänker där.
Jag kan göra vad som helst,  lägga honom på rygg i handen,  han hänger i ett finger,  utan att det gör ont, pilla på näbben,  stoppa in fingrarna i munnen.
Men när  jag ska klippa vingarna på honom,  på våren,  eller sätta på kopplet då är det slagsmål,  en får hålla och S får klippa eller knäppa koppel.
Har man börjat så får man inte ge sig,  han får absolut inte vinna kampen, då är man i underläge,  en arafågel är en herrefågel,  vill gärna vara överst på pyramiden.
Även jag måste då och då "ta" ner honom,  visa att det är jag som bestämmer. !!
Så en operation,  för att sätta in ett hormonchip,  på ryggen,  så de fick söva ner honom,  och så passa på att klippa klorna,  vilket var tur,  för det klippte för långt,  så det blödde,  stackarn,  tur att han sov.
Hans klor är svarta,  så man vet inte var pulpan tar slut, och en fågel glömmer inte om man klipper för långt.
Att ha en Pongo hemma,  är som att ha en ständit 3 årigt barn,  lika intelligent,  trotsig,  och vet vad olika saker betyder,  att han kan svara tillbaka.
Han vet att han inte får bita på blommorna,  kan han sitta och slicka på bladen,  samtidigt som han säger till sig själv - Nää  Pongo,  Nää sa jag,  om jag inte han före.
Att slänga saker i golvet, är roligt, speciellt mattes fina ljuslycktor i glas,  å fort går det,  ut över kanten,  med orden - Hej dåå   !!
Höjer jag rösten till honom, eller till någon annan, så får jag höra - Vad är det för liv på dig ?  eller
- Vad skriker du för ?
Ringer telefonen,  min eller på tv,  så säger han
- Ja det är Lasse !
Och medans jag pratar i mitt samtal,  så kör han det han brukade höra av Lasse
- mm, ja, vad bra då,  mm, aaa, vad ere, om och om igen.
skrattar jag,  så skrattar han,  för han skrattar precis som jag gör, tyvärr så som en häxa typ.
Han vet när han ska säga godnatt,  och att man säger god morgon ,  när jag kommer in i hans rum, efter natten.  ordet smaka,  är det han använder mest, så fort jag äter så ska han smaka,  och det måste gå fort,  han hinner säga smaka minst 20 gånger medans jag brer mackan.
Älskar chips, julmust, godis,  frukt, grönsaker nja så där,  och han skalar allt,  nötter med skal, vindruvor,  majskorn,  apelsin, äpple m.m
Avacodo är giftigt för fåglar,  även grön potatis är inget bra. choklad inte så bra heller,  men naturligtvis så vill han gärna ha det.
Vi duschar tillsammans,  Pongo och jag,  han ogillar starkt att bli inlindad i handuk,  kan bero på att veterinären tar fåglar med handukar.
Och för mig är han ett gott sällskap,  han säger hej då,  eller hej dårå när jag går,  Hej Pongo när jag kommer hem,  oavsett tidpunkt,  vilket var flickornas största hinder när vi bodde i huset,  och de kom hem sent på natten, smygandes....  så tyst de bara kunde,  tills Pongos ljuva stämma hördes, 
- God natt !
och de var tvungna att svara, för annars hojtade han högre  -GOD NAAATTT !
- Shsss ja god natt
Gick inte att smyga sig för där inte.
Pongo sitter fortarande i fönstret och ropar Pappa, trots att det var en konkurent till matte.
Fler än jag och flickorna som saknar honom.
Vi hade med oss honom i båten,  på semestern,  och det gick hur bra som helst,  sov på sin mobila sittpinne,  i akterruffen,  han fick vara med hela tiden,  hade jag ont huvudet och gick och vilade, så var han med,  satte sig på mig,  och satt blick stilla,  och vacktade,  ingen fick komma för nära.
Tror att han känner när jag är sjuk, med migrän,  han är lugn och tyst då.
Ibland är han snäll,  och vill mata matte med att kräkas upp mat, och ge mig.... hua vad äckligt,  vet hur han gör så nu hinner jag stoppa honom, maten får han mer än gärna behålla.
Vilket minne fåglar har,  för flera år sedan hade Lasse som ringsignal,  vinjetten till sällskapsresan filmen,  i höstas speladen den upp på tv,  i nåot sammanhang...  Å Pongo direkt - Ja Lasse !!
När han är med mig ut,  spelar ingen roll, så väcker han uppmärksamhet,  hos alla,  han är fantastiskt vacker med sina färger och artig.  Säger oftast Goddag när nya männskor kommer nära.
Även i väntrummet hos veterinären, det är väl det enda väntrum, där människor pratar med alla runt om, sist så var det en katt som jamade i sin bur, uppenbart missnöjd,  och Pongo frågade - va ere ?
Jag hör ju att han lär sig orden som jag pratar,  med e i stället för ä,  som Va ere,  i stället för vad är det,  hejdårå ibland,  i stället för hej då.
Han älskar vara i min säng när jag bäddar om, byter lakan,  då springer han fram och tillbaka under lakanet,  och hoppar mellan kuddarna.
Duktig på att klättra, drar ut lådor,  slänger gärna ut det som ligger i lådan oavsett om det är kläder eller bestik,  är glad att mina fönsterbänkar är av sten och inte av trä.
Då och då så övar han på sina ord,  rabblar dem fram och tillbaka,   hejdå, godmorgon, vad skriker du för, vaere, smaka, tacktack, va gott, gott nytt år, akta re, aktare sa jag, pappa, osv
Att lära honom säga skål,  går inte, mamma kommer ibland,  och det är ett under att han inte säger men skut då,  efter mig när det är hockey på TV.
Han är ju världens sällskap, och precis som vilken katt som helst, ligger han i knät och vill bli kliad.
Han har inte lärt sig flyga, när han var liten, och det är rätt skönt,  många är rädda just för fåglar,  för att de kommer flygande,  Pongo går på golvet, vaggar fram,  och han som är minst, klampar mest.
Är han med i bilen,  så gillar han best att sitta på knät, på den som sitter på passagerar sidan,  han kan ju inte sitta på mig när jag kör,  det är ju ingen liten pippi direkt,  varje gång jag kör in i en tunnel, säger han god natt, å så duckar han, är det någon som tutar, så säger han va ere ?
¨Å så säger han Hej Pongo typ tjugo gånger.
Min älskade lilla pippi.

Nytt år

Jahaja.... då var det ett nytt år igen.
Mitt vanliga så kallade nyårs löfte är alltid detsamma.
Att i år ska jag försöka ha ännu roligare  än förra året... ambitionen finns i alla fall.
Så vad hände då,  förra året,  i stora drag.
Nytt jobb
Ny båt.....  ja eller nygammal,  men ny för mig.
Resan till Amsterdam, men som jag gillade den staden,  trots alla galningar på cykel.
Men framför allt lilla Liam,  barnbarnet,  fick äran att vara barnvakt på nyårsafton,  så himla fantastiskt, man kan inte sluta att titta på honom,  sötaste som finns.
Och även S var hemma,  så vi satt tillbaka lutade i soffan och kollade på småkronorna spela hockey.


Ett nytt år, idag är jag äldre än vad min mamma någonsin hann bli,  känns konstigt,  jag är rädd för att dö, jätterädd,  inte för att jag tänker på det varje dag, men då och då.
Jag vet hur jobbigt det kommer bli för flickorna, ångest.
jobbar på att bli jättegammal !!


Så vad ligger i planeringen våren 2017
just nu ligger det att få min papegoja frisk,  troligen kommer han sövas ner och få ett hormonchip inopererat,  redan i morgon,  om blodprovet visar att han inte har infektonen kvar i kroppen.
Kostar flis, kommer det göra, hur som,  hormonchip går nämligen inte på försäkringen,  jäfla försäkringsbolag,  nödvändigt ont.
Sen så fort det bli lite varmare,  så sätter arbetet med båten igång,  har en hel del att slipa och lacka,  ta reda på varför och var  hon tar in vatten, sy gardiner, bygga en sittpinne till gojan så han kan följa med. han är väl inte överförtjust att just åka båt eller bil,  då han blir åksjuk och kräks.
Men annars gillar han det,  får ju massor med uppmärksamhet.
Toaletten i båten är bytt redan, ny gasolslang och ventil är inhandlad,  och även nya landtärnor som skall bytas.
Något som måste göras är att byta reglaget,  urkass,  måste ha ett gasreglage jag kan lite på,  och inte ketchupreglage, händer inget, händer inget,  för sen ge för mycket.
Har en plan,  och ser faktiskt fram mot få slipa och lacka.
Och hitta så många rosa saker som går, tex skärbräda, kniv, koppar m.m
För hon heter ju M.M Rosé    då måste man ha rosa inredning i den mån det går. :-)
Sen hoppas jag på kanske någon resa, och naturligtvis få träffa nära kära så ofta det går.
Inom arbetet,  så hoppas jag att det rullar på, känns bra, lär mig saker varje dag.
Sen önskar jag frid och fred på jorden.




Ibland behöver jag ta ett steg tillbaka,  för att sortera tankar och fundera på vad som sagts och gjorts,  det är något som kommit med tiden.
Jag som alltid varit inpulsiv,  drivande och bestämmer mig på sekunden om ja eller nej... det går nog inte att göra så mycket åt,  och att om man tror sig känna en männska sedan länge,  så vet man faktiskt inte allt,  vilka öden,  som just den medmänniskan bär på,  vilket gäller alla människor i och för sig.
Det är ett tufft samhälle vi bor i.

Allmänt babbel

Bråda dagar nu,  speciellt efter jobbet,  man far och flänger,  handlar lax,  och tusen andra grejer,  i min lilla kyl,  så plockas alla glasburkar ut, och ställs i en låda på ballkongen.
Finns inte en changs att allt får plats annars.


För tre år sedan förändrades våra liv radikalt, när min make och flickornas pappa dog.
Den julen flydde vi hem till syster,  en annorlunda men trevlig julafton,  drack skumpa och åt ris a la malta,  och åkte dyr taxi hem.
Sen flyttade jag till lägenhet,  det har jag inte ångrat en sekund.
Våra jular har alltid varit lugna och behagliga,  jag börjar alltid med köpa julklappar redan på sensommaren,  dels för sprida ut kostnaden,  och om jag endå går för just den grejen/saken kan jag ju lika bra handla den på engång.
Och så orkar jag inte trängas med alla andra när det blir December.
Baksidan är att jag gömmer presenterna så väl att till och med jag glömmer bort dem,  har hänt att mina barn fått julklapp i februari.
Denna jul kommer också bli lite annorlunda, nu är det inte bara jag och flickorna,  nu har vi svärsonen och lilla barnbarnet L
Förändringarnas tid är här.
Helt plötsligt måste jag dela mina käraste med svärsonens familj.
Och det är ju som det är,  helst skulle jag låsa in dem hos mig.
Även S min yngsta, som bor med mig, har lite svårt att ta det till sig, att uppesittarkvällen, och även julafton inte blir som den varit.
På julaftonen,  åker vi till Lasse,  tänder en jättemarchall och ställer en mugg med glögg,  precis som förra året.
Sen hem,  för skala potatis till jansson frestelse,  fika och tända ljusen lagom till Kalle jul på Tv,
Men det är ju för deppigt att det är EN dags ledigt på hela jul och nyårshelgen...  EN ynka dag.


I mitt tidigare inlägg, ( jag en hora ? )  om den galna människan i bilen framför.
Den händelsen ger fortfarande ringar på vattnet,  S stod och tittade ut i köksfönstret,  utanför står en vit jeep/suv,  jag frågade vad hon gjorde,  och hon nästan lite lättat säger att - å jag trodde det var arga kärringen som stod utanför.
Hon arga galna kvinnan,  skulle bara veta vilka konsekvenser hennes utbrott fått,  och kan inte låta bli att dock konstatera vilken förbild hon är för sina barn som var med.
Jag skulle aldrig kalla någon annan för jävla hora,  eller jävla horunge,  och framför allt inte framför mina barn, eller barnbarn.
"Om du inte sublimerar ditt språk så fördummas du "
ovan sitat taget ur filmen SOS Sällskapsresan.
ligger lite i den meningen att fundera över för den som behöver.


Vad mer,  jo det är då ett saligt bärande när det är jul, matkassar,  julmust,  gran... och appropå just gran,   i år bestämde jag mig för köpa en fakegran.
Har i flera år velat just köpa en plastgran,  men stött på massivt motstånd från flickorna,  som fått ombersörja omaket med att gå och köpa en riktig gran,  för jag vägrar lägga in den i bilen.
Och det värsta är alltid böket med att få ut den,  slutar alltid med att man får städa hela trappen i porten...  Men nu är det klart,  en stycket gran i kartong står i hallen hemma... äntligen.
Även kriget av julmusten vann jag,  eller det finns inget jag kan göra,   butikern säljer inte julmust i glasflaska längre,  för handteringen är för krävande.
Så nu blir det julmust på burk,  bättre än pet flaska i alla fall.
Kakorna är bakade,  knäcken färdig,  likaså chokladkolan, ikväll blir det uppestittar kväll med S i väntan på julskinkan.

Tänk om

Nästan varje gång jag håller och ser på barnbarnet mitt,  så tänker jag alltid att
Tänk om Lasse var med,  och Tänk om mamma var här nu,  det hade inte varit helt omöjligt,  hon skulle vara 71 år nu i så fall.
Jag hoppas verkligen de ser denna fantastiska lilla människa som är en liten del av oss alla
från himlen.
En dag ska jag berätta för honom om morfar och mormors mor,  och hur djupt saknade de är varje dag.
När svärmor, fyllde 80 låg parveln,  han kallas fortfarande för det, i famnen,  med skillnaden på nästan hela 80 år,  fantastiskt.
Skänker även en tanke till Lasses pappa som också lämnade livet på tok för tidigt, långt innan jag fanns med i bilden.
Mina barn har alltid haft förlusten av sin farfar, mormor morfar.
Stor saknad.
Om en vecka är det julafton,  och vi åker till graven,  för att tända ljus och lämna en mugg med glögg.
De finns de som säger att när anhöriga besöker graven av sin älskade, så är den saknade med, från andra sidan,  och det tror jag stenhårt på,  därför pratar vi alltid högt,  även om jag är där ensam.
Berättar vad som hänt,  om ditt och datt,  en liten tröst.
Tänk om himlen hade besökstid.
Tänk om,  Tänk om....

Jag en Hora ?

Jag och S var på väg till svärmor för fira hennes 80 års dag.
I backen mot första rödlyset står det en vit kia,  av jeep model, framför mig.
Som börjar rulla bakåt, mot mig,  så jag tutar till,   men bilen fortsätter rulla mot mig,  jag släpper på bromsen och börjar rulla bakåt en bit,  eller så långt jag vågar till bilen bakom mig.
Det uppstår lite halvpanik, när bilen framför inte får stopp på bilen,  hänger mig över tutan igen.
Till slut så får föraren stop på bilen,  och börjar åka framåt.
Jag byter fil och jag ser hur hon fäktar med armarna och skriker.... å jag sätter upp handen absolut inget långfinger,  utan vad håller du på med ??
Var på hon slänger sig in bakom mig, och slår på hel ljuset och tutar som en galning....   å vad kan jag göra,  byter fil,  och hon efter...  det blir rött vid trafikljuset.
I backspegen ser  jag hur hon kastar sig ur bilen och stormar fram till mig,  slår knytnäven i rutan, och skriker  - Jävla hora !  
trycker ner rutan en liten bit,  fem cm,  och hon trycker in näsan samtidigt som hon skriker könsord, så det fräser om henne.
Då får jag någon slags blockering,  eller något,  jag vet inte, för jag knyter näven och boxar till på hennes näsa PANG !!  nu var ju rutan bara öppen några centimeter, så fick inte ut hela näven.
Vet inte vad som hände,  det bara small till,   har ju aldrig slagit någon annan männsika tidigare, ja förrutom Lasse då, när han snarkade och lät mer en grävskopa på betong.
Kvinnan utanför fönstret tittar förvånat på mig och frågar - vaa slog du mig,  du slog mig,  hon vänder och går mot sin bil, och skriker att ta bilnumret !!
Och jag har världens lättaste bilnr, så det är inte svårt att komma ihåg det.
Men jösses vad gjorde jag ?
Nu i eftertanke, så det enda förklaring jag har, är att jag blev nog rädd,  för hon var så aggresiv och hotfull.
Vi åker vidare,  och hon ligger efter, tätt tätt,  jag svänger av från vägen,  och rundar refugern,  för att köra ut på samma väg igen,  då är det kö,  och jag måste stanna.
Då slänger sig en av kvinnans döttrar ut,  springer fram till min bil,  rycker allt vad hon kan i handtaget, som tur är så har jag låst dörrarna,  hon slår med knuten näve rakt in i glasrutan ett flertal gånger och skriker jävla horunge flera gånger.
Bilarna framför börjar rulla så jag lägger i växeln och kör där i från.
Och nu fick jag nog,  ringer upp polisen,  får prata med en jättegullig kvinna,   berättar allt, vad jag gjorde och vad de gjorde,  och att de nu kör efter mig hela tiden, hur jag än åker så åker de efter.
Polisen i telefon ber att få ringa upp mig,  jag är ganska skärrad,  S också,  tårarna rinner på oss bägga, mina händer skakar som asplöv.
Efter några minuter ringer hon polisen upp mig,  och säger att hon nu har talat med kvinnan i bilen bakom, och bett henne sluta att följa efter mig... men att hon har anmält mig för misshandel.
Jag blir överkopplad till en annan jättegullig kvinna som lyssnar på hela min upplevelse igen,  hon hör att jag är skärrad,  ibland kan jag inte ens prata,  samtidigt som jag kör,  den vita bilen ligger fortfarande bakom,  jag svänger av mot ikea,  till slut så åker jag fram och tillbaka mellan de stora rondellerna,  jag törs fan inte stanna.
Hon i telefon,  hon står och förstår,  Men självklart,  du vill väl inte ha hennes näsa inne i din bil,  men vad läskigt att hon fortfarande följer efter dig...  hon verkar ju tokig. osv.
Jag kör runt runt, fram och tillbaka,  och medans jag har polisen i telefon,  så dyker det upp en polisbil bakom mig,  och innan jag äns hinner tänka tanken, slår de på blåljusen och sirenen !!
Hon i telefon,  pratar vidare med mig medans jag svänger åt sidan och stannar.
Hon ringer upp mig om en stund efter att jag fått prata med patrullen på plats.
Jag sitter kvar i bilen,  en ung kille,  han ber om körkortet,  och jag får knappt upp det ur facket för händerna skakar så.
Så får jag berätta min upplevelse,  vad som hänt,  medans hans kvinnlig kollega pratar med kvinnan.
När jag är klar,  så säger han lite förvånat att, - så du har inte ens gått ur bilen ?
Vilket jag förnekar,  har inte lämnat bilen en enda gång.
Han säger att det här har ju varit en liten liten orsak som blivit en stor grej av.
Ja det kan jag ju hålla med om,  allt jag gjorde var att tuta för hon höll på att backa på mig.
Sen kommer den kvinnlig polisen fram,  och frågar om jag är villig att prata med kvinnan i den andra bilen,  för att lösa detta på bästa sätt.
Å så säger hon
- Ja du vet ju vad du har gjort ! så jag vill inte höra något om att du gjorde det och du gjorde så.
Jag tittar på henne och hennes fula glasögon,  säger lugnt, 
- vad är det jag har gjort ? vad menar du ?
- Jag tänker inte stå här och tala om för dig vad du har gjort det vet du själv.
Jag frågar igen,  vad är det jag har gjort, förrutom att tuta ?
Du får gå och prata med kvinnan,  vi kommer stå med, men inte ingripa... det här ska ni lösa.
Går ur bilen,  S får sitta kvar, så även hennes döttrar.
Hon kvinnan,  börjar tala, hon är betydligt lugnare,  hennes försvar är att hon inte fick i friläget,  och därför var det så hon började rulla bakåt.
Å så säger hon,  - ja jag har ju ett hett temperament,  och det har ju tydligen du med "!
Jag svarar lugnt,  - Nää det har jag inte.
Sen får jag berätta,  allt jag gjorde var att tuta på dig för du höll på att rulla på min bil,  och du rullade ganska långt.
Jag har heller inte givigt dig fingret eller skrikigt mot dig.
Den polis jag pratade med,  ringde upp dig och bad dig sluta jaga och följa efter mig, vilket du inte gjorde,   och när din dotter sliter och drar och slår på min bil,  ja jag var rädd för att nu åker jag på stryk,  därför körde jag därifrån, men trots att polisen pratat med dig om att sluta följa efter, så gjorde du inte det, vilket hon förnekade att de hade sagt så


Hon berättar vidare,  och säger att hon är villig att släppa anmälan om misshandel,  om jag ber om ursäkt. För hon har faktiskt ont i näsan.
Innan hon ens har pratat klart, så sträcker jag fram handen,  - visst ber om ursäkt.
Hon tar min hand och sen kramar hon om mig.
Hon ger mig ytterligare en kram, när allt är klart, och vi kan åka därifrån.
Inte förren en bra stund senare kom jag på att jag glömde tala om att jag är en jävla hora och en horunge,  vilket kan irritera mig.
Både jag och S blev rädda och något chockade över deras betende,  och hur aggresiva de var,  för allt jag gjorde var att jag var rädd om min bil... så hon inte skulle krocka med mig.
I efterskott, när man har sorterat och tänkt över händelsen i huvudet, så är jag nog mest irriterad över den kvinnliga polisen i bilen.
Vilket även S kommenterade,  -  fan vad hon var otrevlig i tonen och framträdandet.
Hur som så löste det sig,  gubben som sedan körde rakt ut i rondellen rakt framför mig, så jag fick ställa mig på bromsarna,  jag var då redan i rondellen,....  men tordes fan tuta igen.
Men vad har hänt med männskors uppträdande i trafiken,   otrevliga,  ser ofta hur folk hänger sig på tutan, och blinkar med helljusen,  pekar finger och har sig mot varann. ( och då har det inte varit mot mig)
Jag själv,  visst jag svär och muttrar jag med,  men det är ingen som varken hör eller ser mig,  och jag släpper hellre fram än ställer mig för.
Allt jag gjorde var att tuta.

UPS !!

Men hallå på mig själv,  hur lyckas jag igentligen...
Jag har ju inte betalt mina räkningar via internet banken,  så värst länge,  utan jag var ju tvungen att gå med hatten i hand och erkänna på banken,  vid 47 års ålder att jag vet inte hur man gör,  när Lasse blev sjuk,  tappade både synen,  och minnet på lösenord.
Och det hade ju bara blivit så,  att han skötte sådant,  och jag fixade med annat, inget kostigt alls.


Så nu i tre år har jag fixat,  och lärt mig betala räkningarna, lägga om lånen,  flytta pengar, öppna konton å bla bla...  skitbra av mig faktiskt.
Även tyvärr lärt mig att shoppa online... himla praktiskt.


Så förra månaden vet jag inte vad som hände,  någon vecka in i November, en fredag, så dimper det ner en påminnelse från Telia.
Men va fan,  Men nu minsann betalade jag den via telefon,  å där kan man scanna koden,  as skita enkelt.
Allt gott !!
Men så dimper det ner en ny påminnelser från Telia två dagar senare på Måndagen med en helt annan summa.
Så nu ringer jag upp, och pratar med en tjej, på kundservice,  frågar vad som kan ha hänt,  var är orginalfakturan ? eller orginal fakturorna ?
Uppenbarligen så ligger de någonstans på posten..
Men det är ju som vanligt bara att betala...  vilket jag nu gjorde igen.
Å så säger hon på kundservice att
- den faktura som du nu har betalt, den som går ut för betalning i slutet av November, så har du kastat om de två sista siffrorna, så det fattast 18 kronor !
Öh.... Men hur vet du det ????
- jo för den har du betalt  redan  en månad för tidigt. !!
Men jesus, vilken bra koll jag hade då.... så det var bara att logga in och betala de 18 kronorna som saknades, trots en månad förtidig betalning.


Sen går dagarna,  inga större händelser eller överraskningar.
Så kom det ett brev från företaget som handahåller hyran och parkeringarna hos oss som bor där.
Hej Mari
Du har betalt in din hyra 6842 kronor på parkeringskontot !  var vänlig uppmärksamma detta, till nästa månads betalning,  pengarna är överförda till rätt konto hos oss.
CRAP !!
Två dagar senare kommer ytterligare ett brev,  från telia,  höll fan på börja brinna under peruken,  hur många telia räkninga kan man ha,  och missa...
Hej Mari
du har betalt in för mycket,  så här är avi med beloppet tillbaka 347 kronor. !!!!!
äh Hallå,  hur ska ni ha det ???
Så nu har jag en utbetalningsavi, som inte går att lösa in, varsomhelst... å varför kan de inte sätta tillbaka pengarna på kontot.? 
Vi åker till månen,  men inte föra över pengar till kundens konto ....NOPP !
Så nu denna månad,  tog jag en extra koll på December som redan är inlagd för betalning.
Å joråsåatt..   samma visa,  inlagd på parkeringsplatskontot !
Det går bra nu !!