Nu har det gått antal veckor sedan operationen jag gjorde där alla cellförändringar togs bort på livmoderstappen, lyckligtvis fick jag sova gott undertiden.
provsvaret som kom, gav inga uppgifter på vad cellförändringarna var, cancer eller inte, utan bara att det var kraftiga cellförändringar.
Det som är intressant är vad nästa cellprov ger efter provtagning i September, om de är tillbaka eller inte... är det så att de kommit tillbaka, vet jag inte vad som händer då kanske det städar ur hela garderoben och ta bort rubbet.
Jag tänker inte så mycket på det, jag packat ner det i den mentala lådan, och ställt det på en hylla långt bort.
Jag har ju haft migrän sedan jag var sex år, ett jävla helvete, som förstör mycket av min vardag som fest, dag och som natt.
Har fått höra, när du kommer i tonåren då försvinner den säker, inte då, sen när du fött barn kommer den mattas ut... jo tjena, och sedan dess, när du kommer i klimakteriet då flyr den bort...
Som jag längtat, och väntat.... min mamma dog när hon var 50 år, och hon hade landat i klimakteriet kanske runt 45, åt östrogen typ och sånt.
Det är ju klart som fan att man själv ska dras med eländet med mens längre än vad man har lust till, var klar med det för länge sedan.
Och jag är en frusen själ, så svallningar bring it on... välkommen hit, så slipper jag frysa.
Så i Mars hände det plötsligt.... shit fick jag feber, illröd i plåten, ner på halsen och varm.... äntligen.... kan jag äntligen få slänga alla mens skydd nu.... in på google,.... Man kan ha mens upp till 1 år innan den sedan försvinner det är inte ovanligt alls .... Men va fan !
Och så efter själva operationen gjordes.... inte en enda svallning eller värmevåg, eller något annat klimakteriet grejs.... vad göra, fortsätta vänta.
Tack för omtanke och peppning, jag behövde det.
Love Always !
