Impulsiv

Har alltid varit väldigt impulsiv  av mig,  snabba beslut,  knäpp knäpp  klart.   Jag vet det,  Lasse visste det,   vi matchade varann väldigt bra,  jag kom med ideerna,  planerna  knäpp knäpp fort klart och avgjort !!   Lasse var återhållsam,  lugn och försiktig...   jag satte fart på honom och han höll i mig.... HÖLL I MIG !!  Japp,  annars hade jag kommit hem med hörnsoffa,  släpvagn eller något annat konstigt som vi inte alls behövde,  och han fick mig att tänka efter,  hur bra var min ide,  behövde vi verkligen en soffa ?   
Jag fick saker att hända,  gärna så Lasse fick jobba, och framför allt avsluta....   Min arbetskamrat C har lärt sig,  hur jag shoppar,  in,  scanna av ut,  eller In  scanna ta för mig, betala ut !!  välj bestäm klart !!  knäpp knäpp !!
Hon tycker inte om att handla med mig,  hon är lugn,  eftertänksam,  och klok....

I månader har jag haft ont i ryggen,  vet inte när det började,  men det har varit länge,  jag vaknar flera gånger om nätterna av att det värker i ryggen,  och jag måste vända mig,   och jag har provat,  mindre kuddar,  sovit på tvären i sängen,  mer kuddar,  och inget hjälper,  och tröttare blir jag.
Imorse  hade jag ingen plan på att köpa en ny säng,  visst jag har tänkt på det,  men skjutit det på framtiden,  men vad som hände var att jag och C ramlade in i Sicklas nya Sova butik på lunchen..
Vi provlåg,  kände och klämde,  vi låg i olika sängar och i samma sängar,  och när säljaren i butiken kollar läget med oss ligger vi i samma säng.... han trodde med all säkerhet att vi var ett par som skulle köpa säng....  hehe
Så han frågar -  vad vi har för säng idag ?
Och innan jag hinner svara säger C - Hon har en för mjuk säng,  enligt kollegan på jobbet !!
-Äh alltså  !    Men Tack nu tror ju han att jag ligger runt med flera på jobbet liksom.... vilket jag sa högt,  och C skrattade och höll med om att det kom ut lite fel.
Var ju tvungen och stamma fram något att kollegan på jobbet skulle sätta upp en spegel,  och då stod i min säng !!  

Så efter jobbet gled jag ner för att kolla lite till,  och sms till S att jag kommer lite senare hem,  för jag skulle kolla närmare på en ny säng.
Döm om min förvåning,  det tog tre hela timmar,  prova, mäta, känna,  byta,  osv  
Så nu är jag med ny säng,  om ca 6-8 veckor vill säga,  varför vänta,  knäpp knäpp   in välj och ut
och priset,  hm  ja just det,  den var inte billig,  och det är bäst att jag sover som en drottning sen,  för den kostade en jävla massa slantar.  Lasse skakar säkert på huvudet där uppe och förfasar sig att ingen håller i mig....

SOV GOTT   !!   om 6-8  veckor !!

Återupplivning

Jag har tänkt mycket på Lasses sista dagar,  hans sista tid i livet.
Jag kan sitta i bilen,  på väg någonstans,  och så poppar det upp i huvudet,  eller när jag kollar på TV,  läser en bok,  då kommer jag på att jag tänkt på Lasse och får bläddra tillbaka och läsa om.
Och i kväll helt plötsligt,  minns jag samtalet jag fick från en sköterska eller kanske en läkare från sjukhuset.  som enligt lag måste anhöriga få den informationen.
Att om Lasses hjärta helt plötsligt slutar att slå,  så tänker vi inte återuppliva honom !!!   Vad fan svarar man på det,  jag har helt och totalt tryckt bort eller tappat det samtalet.  Så varför poppar det upp just i dag,  just nu.  Jag minns dock inte vad jag svarade,  men  jag kan höra läkarens ord i huvudet,   om hjärtat stannar,  återupplivar vi inte.  enligt lag,  anhöriga,  återupplivar inte,  inte, INTE  INTE  INTE

Så varför kommer det nu,  vad svarade jag ?   Var befann jag mig när hon ringde ? 
Ingen aning,   jag kommer inte ihåg.
När Lasse kom in till Handens sjukhus,  så rönkades han,  jag följde med,  bilden av hans lungor,  kommer alltid att sitta på näthinnan,   bilden av en fungerande lunga  EN,   den andra syntes inte,  för alla tumörer,  jag vågade aldrig fråga om det verkligen var så,  Vad var det som slutligen tog hans liv,  var det hjärtat som bara stannade,  eller lungorna som inte orkade längre.
Vad mer har jag glömt,  vad mer kommer jag inte ihåg. 
Och varför måste man berätta för anhöriga om att de inte kommer försöka återuppliva en älskade,  det var nog det värsta samtal jag någonsin har fått.

orolig

Jag är orolig för S,  hon mår inte bra i mellan åt,  och det gör inte C eller jag heller,  och man är himla maktlös,  jag gör allt jag kan, med att prata, stötta och hjälpa,  och det känns inte alls som det ger något,  ibland.
Hon har hårdnackat vägrat att prata med någon,  men det kanske har lossnat lite,  det hon säger gör mig livrädd,  varje dag kämpar vi med att ta sig igenom ett nytt minne,  eller en gammal tradition.
Trodde väl inte att just sommaren skulle bli så tung.
Ärligt så längtar jag tills den är över,  men då kommer hösten och oktober,  då har det gått ett år.
Ett helvetes år,  som jag inte önskar någon annan.

Hatar mitt jävla liv

Precis,  jävla skit liv,  ska det vara så jävla svårt att få hål i ett skåp,  ja uppenbarligen,  blir så jävla less på mig själv,  att inte klara av småfixet,  i veckor har jag haft sladdar över kylskåp  och skafferi,  så att mickron som står i skåpet över ugnen,  får ström,   och jag har bett om hjälp flera gånger,  till flera,  ja men visst kan jag hjälpa dig,   jag hör av mig i morgon,   är du hemma på onsdag eftermiddag,  då kan jag komma förbi... de kom inte,   det gör mig frusterad,  jag skyndar mig hem,  väntar. plockar ur skåp,  köper kaffebröd.  Snälla, rara  säg ifrån,  i stället,  tala om, att nej, Mari,  jag har inte lust,  eller tid,  eller vilja,  så jag vet,  så jag förstår,   så jag kan handskas med beskedet,  i stället för att jag går och väntar.   Snälla var ärlig mot mig.  Och jag vet att man kan få förhinder,  man kan glömma bort,  men varje gång ?
Jag hade någon vision om att när jag väl flyttade tillbaka till "stan"   oj så mycket jag skulle få att göra,  samtal om middagar,  eller kom över på en fika,  vi ska göra det,  vill du följa med,  osv,    när vi bodde i huset som ¨låg i byhåla,  det var ingen som orkade ¨åka en massa mil,  bara för en fika,  bjöd vi in till middag,  så var någon tvungen att köra,  och då var kvällen över klockan 22,   så det dog ut,  vi bjöd in till fest,  vid födelsedagar,  eller helt spontant,  men ingen bjöd tillbaka,  vi provade med glöggafton,  med  förhoppning om att någon nästa år, skulle ta över och bjuda in...    Jag intalade mig att det var för vi bodde i byhåla,  men  det måste ju bero på oss,  och nu på mig,  det är mig som ingen vill ha med,   och på parmiddagar,  en ensam kvinna vid kanten på bordet,  det är nog jobbigt.
Jag tränger mig inte på,  jag är inte sådan.
Insikten gör ont.

så idag,  efter kommit hem från en trevlig kryssning,  mitt i upp packet av de som inhandlats,  sliter jag upp skåpet,  ut med grejerna,  upp med luckan över kylen,  som förövrigt hänger på två skruv,  jag hämtar skruvmejsel,  å de sitter som berg,  spelar ingen roll vilken storlek jag prövar med,  fram med skruvdragaren,  och inte den heller oavsett vilket håll jag provar,  skruvarna rör sig inte alls,  känner hur det börjar koka i kroppen,  Men skit då,  häng på där då,  förbannande luckskrälle.
Då borrar jag väl ett hål i skåpet,  så jag får igenom kontakten,  upp och ner från stolen,  det går inte att rubba sido handtaget på borrmaskinen,  så jag måste ut med hyllan också,   som givetvis fastnar i sladden,  från förlängningsdosan,  och river ner bunkarna på hyllan under.
Min tanke,  jag borrar fyra hål,  sen kan jag nog såga emellan hållen,  och på så vis på ut en fyrkant så kontaken går i genom.
Å jag borrar,  trycker till,  det börjar lukta trä, och nästan lite bränt  men inget händer,  så jag vågar inte fortsätta,   jag är så jävla värdelös att jag inte klarar att borra ett jävla hål.   Så jag ger upp, börjar grina,  orkar inte plocka ordning,  vänder ryggen till. 
Jag var glad i två dagar,  kryssning till Helsingfors,  det var skönt att inte vara hemma över Midsommarafton,   ytterligare en storhelg,  ytterligare ett känslomässigt kaos.
jag hatar att vara där jag är idag.

Idag är det

                            Bröllopsdag

Festlokal

Det finns två stycken lokaler, som medlemmar till bostadsrättsföreningen,  inte bara den jag bor i, utan de andra föreningarna i samma område.
Kostar en slant,  den stora tar ca 70 pers,  jättebra  NOT   Den ligger nedanför mitt sovrum, kök och balkong,  och varje helg sedan jag flyttade har det varit fest,  och förra helgen,  med röd Fredag för det var Nationaldag,  var droppen som svämmade över hela hinken.
Det skall vara TYST klockan 11,  de får fortsätta ha fest, men det får inte störa,  jo tjena,  gnissel musik,  på hög hög volym,  gap och skrik,  ungar som skriker ute på gatan,  smällare går av, raketer,   och så här fortsatte det ända till klockan 02,00...  jag hörde att de blev tillsagda att skruva ner, men inget hände,  och vad skulle jag ha gjort,  stövlat ner i pyjamas, drämt  mixerstaven i bordet och skrikigt - Nu jävlar skruvar ni ner innan jag gör laxburgare av er !! 
Näää  skulle inte ha någon effekt,  så med dubbla öronproppar somnade jag fram mot småtimmarna... men bra förbannad.
Sen kom Lördagen....  And here we go again...  Nu vet jag att det var en syriansk fest,  för de skrek de ut över hela gatan,  ny gnisselmusik,  ett jävla liv, ungar som gapar,  bilar som parkerar mitt i vändplan, och så fortsätter det,  jag bäddade ner mig i soffan,  klockan var inte så mycket efter 21.  och jag kollar på 24.  med Jack Bauer,  yummi,  skruvar upp ljudet, var i 24 världen, när S kommer in, - mamma polisen är här utanför !!
Då var det en som for upp,  och det var inte bara en,  utan 3 vanliga polisbilar, varav en med hund,  en piket, med  k-pist eller vad de heter,  skyddsvästar,  och en CSI  heter något annat på modersmål,  de letade i buskar, spårade med hund,  från festlokalen var det tyst, ingen musik,  utan de stod ute på gatan de också, och så leder de ut grannen under mig.... ähh okej  sen kom de ut med en pistol som lades i bevis påse 1.... shit någon var mer förbannad än jag..
Det lugnade ner sig,  nästan helt,  förutom att de i lokalen var ute och skrek att de var syrier och minsann inga fega svennar...

Sen kom Onsdagen,  då var det styrelsemöte i föreningen,  och då var den en Mari som travade ner och sa vad jag tyckte om denna lokal,   att jag hade vetat hade jag tänkt mig för mer,  och så vidare... men lugn och sansad,  och då fick jag veta att grannar till mig ringt polisen redan på fredagens oljud,  och det var flera i de andra husen som också klagat.
summan av kardemumman  dagen efter satt en lapp i trappen att lokalen stängs tillsvidare !!!
Yes Yes    och det är utan stavmixer !
Nu är det bara att hålla tummen att den inte hyrs ut för kvälls event,   och jag har inget emot att folk har fest, absolut inte,  men när det blir för hög volym,  så sent,  med skrik, bilar och raketer,  tänk på de som har mindre barn som sover vid den tiden,  till och med mina pippisar var trötta dagen efter.
Och varför lägger man en lokal för fest så nära,  det är upplagt för klagomål.

Älskad

Kan inte hjälpa det, men jag känner avund,  från människor som har någon som älskar en,  när mamma dog, var flickorna små,  men Lasse fanns där, som plockade upp mig när sorgen tog över.
Jag älskar min barn över allt,  mina fåglar,  några vänner,  men kärlek mellan man och kvinna.
Vem älskar mig ?
Det finns någon som fortfarande några som orkar ringa och höra hur jag mår - jo det är okej eller - jo det är bra,  när igentligen  det är lika mycket skitdag som den i går.  Jag är arg på de som var vänner som vände mig ryggen,  ibland känner jag att jag vill säga rakt i ansiktet till dem, att dra åt helvete. få sista ordet. 
Min kropp brinner av saknaden av närhet, ibland,  av smekningar,  hårda kramar,  av att inte få älska,  eller att luta huvudet mot.   I många månader har jag haft massor att sysselsätta mig med,  med hur, bil, leta lägenhet,  flytta  m.m
Kände mig upprymd i Fredags att ha roligt,  umgås, dansa prata, sjunga och leva,  när jag inser att jag varje fredag parkerar bilen i garaget,  stänger dörren om mig,  och  går inte ut förrän på måndag morgon igen,  till jobbet, låter helgen passera,  helg efter helg.  kanske är det därför det är så tungt nu, när allt är över,  allt är klart.
Jag ser kärlek varje dag,  av främlingar på gatan,  ser deras åtrå och kärlek, full av förväntan till varann. 
Men jag då...  Vem älskar mig ...  ingen,  det finns ingen kvar, 
Vem ska plocka upp mig från sorgens botten,  vem öppnar dörren till livet,  för utan kärlek är vi ingenting,  inte jag,  jag är ingenting.
Jag har så mycket kärlek att ge,  vem älskar mig.

Atfer Work Resume

Jorru visst,  hon kan fortfarande,  dricka skumpa,  blanda med whiskey,  dansa,  dansa  och lite till.
Jo tjena,  är öm både här och där i dag,  och man kan ju fundera på hur man dansar när jag har ont i ena armen ??
Sjöng visst igår också.... men so what,  vi hade roligt alla som var där,  maten,  värden,  kollegorna ,  sommar, och ljusa nätter.
Men det går inte att vara på topp hela tiden,  som när man och hustru dansar bugg,  och man ser att de dansat i många år,  de känner varann så väl i alla sina rörelser,  eller maken tar sin fru till sitt knä,  då gör det ont,  då måste jag ut och andas,  jag får skaka av mig, putta undan minnen,  bara leva i nuet.
Men är glad att jag tackade ja och att jag gick.

Är en aningens sliten idag,  det går inte att sova,  med alkohol eller att man bryter rutinen med att gå i säng vid samma tid,  i alla fall för mig,  bäddade ner mig själv ett antal gånger,  upp och hämta ihone spelaren,  på med sova musik,  ställde timern på en timme,  som sprang förbi,  upp igen,  ner med parasollet på balkongen,  i blåsten,  upp för hämta mer vatten.... tills jag faktiskt vaknade vid 5 tiden,  för att gå upp igen,  toa, treo sen försöka somna om.
Jag som ligger väldigt stilla på natten, lämnade sängen efter natten som ett sjöslag, det var täcken på golvet,  kuddar och lakan i en röra,  men jag drömde om Mr Jack Bauer från 24....  så jag sov trots allt.

Jag har saknat att ha roligt...

After Work

I morgon kväll efter är det en kollega som bjuder in till AW,  trevligt....  först så var det blankt nej,  näää vill inte,   sen blev det kanske,   jo men det vore ju trevligt och jag kan ju åka hem när jag vill,  funderade länge,  så tackade jag JA..
Jag måste sparka mig själv i häcken,  känner mig som Tjuren Ferdinand på julafton,  när han försiktigt tittar ut genom grinden på arenan,  och alla börja jubla,  och han förskräckt ryggar tillbaka.
Ska ta någon fin blus,  och massor med bling,  och en flaska vin,  och minsann försöka att ha lite roligt,  för jag kan det,  ha roligt....  jo ja ja ja.
Som att övertala en tjurig unge...   
Det är så lätt att bara låsa in sig, gömma sig,  men jag behöver det,  vila mig,  jobba på att ta mig tillbaka,  hitta mig själv,  hitta en tillvaro som ger mig styrka, och sinnesro och livsglädje.
Just nu är jag lite taggad faktiskt,  men imorgon kan det ha gått över,  det vänder fort,   då får någon
ta mig i kragen..... 
Får köra mantra till natt bön  AW AW AW AW AW !!1

Ord på förtvivlan

Det finns inget bra ord på den förtvivlan som man bär inom sig,  hur ska man förklara för sig själv varför det gör så ont.
Det sköljer över en som en jätteflodvåg,  det värker i bröstet,  en stor klump i halsen, som inte går att svälja  ner.
Jag letade efter en mailadress på jobbet,  när Lasses jobbmailadress låg i listan,  fastnade på skärmen, brände fast på näthinnan, jag får hjärtklappning.,  andas lugnt,  andas fint..
Jag var hos han idag, med min tre rosa rosor,  alltid tre stycken,  ibland ger jag röda, tårarna rinner,  och fast jag är ensam så är det svårt att prata högt,  jag måste ju prata högt, så han hör mig,  för de säger ju att han är med mig,  när jag är vid gravplatsen,  prata högt så han hör.
Jag har flyttat,  du måste följa med mig, så du vet var jag bor,   jag har sålt din bil, köpt en mindre, en blå,  den står där.    Ingen ringer på båten,  marinorna vill inte,  ta emot den,  vet inte vad jag ska göra,  Lasse...    Jag saknar dig så fruktansvärt,  jag är  så halv utan dig,    jag har flyttat,  vet du var jag bor.
Jag skyndar mig att säga allt,  så det är klart sedan,  sitter på bänken vid hans sten,  det är säkert 25 grader ute,  men jag fryser....   och tiden går,  lägger tillbaka de stenar som alltid är flyttade på,  de är Lasses stenar,  från mig till maken min.
Det är sommar ute,  men hos mig är det mörkt och kallt....   
Tar mig samman,  tar farväl,   går mot bilen,    - Kom nu,  jag har flyttat,  du måste följa med, så du vet var jag bor.... kom nu.

Jag vrider ner persinnen mot solen,  blir sittandes i soffan,   orkar inte sätta mig i solen på balkongen, det är jobbigt med sol.
om någon timme,  ska jag hämta upp S,  vi ska träffa bekanta och äta middag,  förmodligen sitter jag tills jag måste åka.
Tänker på att om 8 dagar har vi bröllops dag,.... skulle vara nummer 26....  blir det minus 1 nu ?

Och vad är förtvivlan,  är det att falla ner på knä, i gräset vid graven, utan att  bry sig om gräsfläckarna,  eller att man blir randig i ansiktet av mascaran,  eller är det värken i bröstet.  eller så likgiltigheten  att ta tag i sig själv.   Och när lämnar jag den ifrån mig,  när flyttar den ut ?

Facebook

Älskar facebook,  på gott och ont,  så lätt att hålla koll på vad som händer i livet hos andra som jag känner,  jag skriver inte så många status,  för det skulle stå jag är ledsen hela tiden,  så jag försöker att vara glad,  och pigg,  lyckas så där,  och det vänder så fort, ena sekunden är jag okej, sen öppnar sig det svarta hål  som slukar hela mig.
Jag sa till någon att jag gråter inte så ofta nu,  och även det vände,  kanske för att om mitt liv hade varit som vanligt, så hade vi varit ute på sjön nu,  umgåtts med båtvänner, grillat på kvällen, löst medodikrysset, satt små Svenska flaggor över båten,  öppnat årets första Rose vins box, Lasse hade fiskat,  jag läst en bra bok, broderat på duken jag började på förra sommaren, och gått och lagt oss till kluckandet mot skrovet.
I stället har jag sorterat bland mitt bling-bling, haft tvättstugan och ska ta tag i skåpet under diskbänken.
Lagt ut bilder på "fejjan'"  precis som alla andra,  jag lyckades lägga ut någon matbild på instagram.
Så ser jag allas uppdateringar, om firande, resor, barn sol och bad,  i goda vänners lag,  precis som det ska vara,  jag var också där, i ett annat liv.  Och det gör mig ledsen, mest för att det är svunna tider.
Och jag har insett att människor inte förstår hur jag mår, hur ledsen jag är,  ingen som förstår hur sorgen ibland äter upp mig, och lusten för att göra saker,  det svåraste är att gå utanför dörren. Jag låser in mig, i min trygghet, i min lilla värld.
Så vad ska jag skriva på min status,  att ensamheten är fruktansvärd ,  att jag gråter igen, att jag inte orkar se solen, blommorna har vissnat,  att det skumpan i kylen ligger kvar.
I flera år har jag skrivit på facebook,  POFF,  när skumpan öppnades,  skål mina kära vänner,  det var i förra livet, nu blir det inget,  jag orkar inte,  poff är positivt,  och jag är allt annat än just det.
Det står fortfarande att jag är gift med Lasse på facebook, hans sida finns kvar,  likaså så finns hans telefon nr, kvar i min lista i telefon, under favoriter,  det är han och flickorna.
Jag älskar facebook, men inte alla dagar.... 

Så kom helgen

Dags igen, helg, långhelg,  på måndagarna längtar jag till fredagen,  när den kommer så längtar tills jag får gå och lägga mig...  Fredagar, Lördagar svåra dagar,  vad ska jag göra nu,  öppna en flaska vin... nää orkar inte,  ta en kaffe på balkongen i solen,  nää varför det,  jag borde ta en promenad utanför där jag bor,  men har ingen lust,  jag längtar tills S kommer hem,  som bryter tystnaden.... 
Så var det helg igen.... jag stänger in mig,  låser dörren,  drar filten över benen, väntar...  på vad ?
Varför har inte himlen besökstider,  varför blev det så här,  helvetes jävla skit.
Tycker att fina vädret och solen, är jobbigt,  passar mig bättre när det regnar.... tänk om man kunde snabbspola sommaren,  hoppa över ett par år,   tills det inte gör ont längre,  men kommer det någonsin att göra det.
Får jag gå lägga mig nu, har jag tur så är det Måndag när jag vaknar.

Tystnad och oljud bla

Telefon har tystnat,  man sörjer i ensamheten, men det som är märkligt, jag har blivit inbjuden på två event, en AW och en Abba fest, och det vore kanonkul, men jag har ingen lust,  eller om det är ingen ork,  först gnäller jag över att det är tyst, och sen när det väl kommer något roligt,  då tappar jag både ork och lust. och jag vet inte varför.
Jag ser hur mina grannar börjar komma hem från sina landställen, eller båtliv, och för en kort stund sedan var jag där också, tänk att det är ett helt annat liv sedan.
Någonting som jag har kommit tillbaka till, är att läsa böcker,  sedan förra sommaren har jag inte öppnat en bok, och jag brukar läsa varje dag,  speciellt i båten,  fanns inget skönare att krypa ner i sin koj och läsa en bra deckare, särskilt om det regnade, väldigt rogivande.
Så nu har jag börjat att läsa igen, sen om det är ett bra tecken på att man är på väg tillbaka till sig själv, vet jag inte, kanske.
Vi har en föreningslokal där jag bor, som man kan låna eller hyra, och igår var det fest där en hel skock med människor, och massor med ungar,  och jag vet inte om man börjar bli gammal, men när ungar som leker måste gallskrika till varann hela tiden, då blir jag fan irriterad,  det är brist på barnuppfostran, fan...
Så igår, när jag står i köket och lagar middag, och balkong dörren är öppen, brann det en säkring,  så jag vänder mig och vrålar, men TYST,  eftersom jag inte stod ute på balkongen just då,  så vet jag inte om någon hörde, men reta fan inte änkan på 1:an,  hennes stubin är kort just nu.
Jahaja så har jag tagit livet av de blommor som jag köpte, det gick med världens fart,  och som försvarstal, så, varför ska jag sitta på balkongen, i min ensamhet, jag solar ju inte längre, och då kan lag lika gärna sitta i soffan, och då har jag ingen koll på hur mycket vatten som behövs. Men det finns väldigt fina sidenblommor att köpa, håller hela året, ska nog fixa sådana i stället.
Därför har jag uteslutande orkideer hemma hos mig, behöver inte vatten varje vecka, utan i bland, passar mig perfekt. Minns att jag talade om för någon att jag har rådjur på tomten, när bodde i huset,  jättefina,  någon sa då, att men de äter ju upp dina blommor, vilket jag svarade - äh de få blommor jag har bjuder jag på !"
Det var alltid Lasse som skötte blommor, vattnade och planterade om,  jag kollade sporten och han vattnade blommor....

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket.... när ska det sluta att göra så ont.