lördag 7 juni 2014

Facebook

Älskar facebook,  på gott och ont,  så lätt att hålla koll på vad som händer i livet hos andra som jag känner,  jag skriver inte så många status,  för det skulle stå jag är ledsen hela tiden,  så jag försöker att vara glad,  och pigg,  lyckas så där,  och det vänder så fort, ena sekunden är jag okej, sen öppnar sig det svarta hål  som slukar hela mig.
Jag sa till någon att jag gråter inte så ofta nu,  och även det vände,  kanske för att om mitt liv hade varit som vanligt, så hade vi varit ute på sjön nu,  umgåtts med båtvänner, grillat på kvällen, löst medodikrysset, satt små Svenska flaggor över båten,  öppnat årets första Rose vins box, Lasse hade fiskat,  jag läst en bra bok, broderat på duken jag började på förra sommaren, och gått och lagt oss till kluckandet mot skrovet.
I stället har jag sorterat bland mitt bling-bling, haft tvättstugan och ska ta tag i skåpet under diskbänken.
Lagt ut bilder på "fejjan'"  precis som alla andra,  jag lyckades lägga ut någon matbild på instagram.
Så ser jag allas uppdateringar, om firande, resor, barn sol och bad,  i goda vänners lag,  precis som det ska vara,  jag var också där, i ett annat liv.  Och det gör mig ledsen, mest för att det är svunna tider.
Och jag har insett att människor inte förstår hur jag mår, hur ledsen jag är,  ingen som förstår hur sorgen ibland äter upp mig, och lusten för att göra saker,  det svåraste är att gå utanför dörren. Jag låser in mig, i min trygghet, i min lilla värld.
Så vad ska jag skriva på min status,  att ensamheten är fruktansvärd ,  att jag gråter igen, att jag inte orkar se solen, blommorna har vissnat,  att det skumpan i kylen ligger kvar.
I flera år har jag skrivit på facebook,  POFF,  när skumpan öppnades,  skål mina kära vänner,  det var i förra livet, nu blir det inget,  jag orkar inte,  poff är positivt,  och jag är allt annat än just det.
Det står fortfarande att jag är gift med Lasse på facebook, hans sida finns kvar,  likaså så finns hans telefon nr, kvar i min lista i telefon, under favoriter,  det är han och flickorna.
Jag älskar facebook, men inte alla dagar.... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar