Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget, hur kan man förmedla förtvivlan som tagit ett grepp om mig.
Klarade julen ganska bra, men nu nyår, där känslorna väller över, jag är så fruktansvärt ledsen, sweet lord, hur ska jag överleva, ensam.
Tog en promenad, så fort jag öppnar dörren känner jag doften av alla marchaller som brinner, blandas med matos, jag ser människor i husen, de äter ett gott slut och dricker in det nya, överallt brinner ljus, hör skratten, jag borde vara där, vi borde vara där, jag och Lasse, öppnat sista flaskan av Dom Perignon som vi sparade, våra grannar har fest, många bilar på gatan, de ställer sig framför vårat hus, ser hur gästerna kommer från grannhusen, också, tydligen storfest de har blommor och champagne med sig, och jag orkar inte ens tända ljusstakarna i fönstren.
Luften biter lite i kinderna, tårarna rinner, och jag skiter fullständigt om någon ser mig, i mina pyamasbyxor vita, med nallebjörnar på, couldn´t care less.
Jag får nyårshälsningar på telefon, om att jag ska ha ett gott slut och ett gott nytt år, men hur kan jag ha det, finns inget gott med 2013 längre, och hur kan jag se fram mot ett nytt år, när jag inte kan dela det med Lasse.
Facebook, väller över med lycka, bilder på dukade bord, champagneglas, människor som bokat en resa, människor som är på resa, hälsningar om en god framtid.
Och självklart så ska det vara, lycka och glädje över livet, kärlek liv och lust.
Vi var där vi också, alla borde vara där alltid.
Snart är nyår över....
tisdag 31 december 2013
måndag 30 december 2013
Mindre bra dag.
I flera dagar har jag sagt att jag och S ska åka till Centrum, och shoppa lite, kolla rean, kanske fika.
Idag kom vi i väg, och vi var ju inte ensamma, det var kaos på parkeringen, bilar tutade, människor arga, viftade och skrek, å allt jag kände var, Men shit, att lägga energi på sådant trivialt...jag och S vi bara kollade på dem och log.
Väl där, så rann all energi och lust av mig, hjärtat började klappa, så jag fick stanna upp, och ta djupa andetag, vi gick runt lite, S köpte ett nytt skärp, och jag skulle köpa 2 st böcker, 100 åringen som steg ut genom fönstret, och Min man dog 1000 gånger, jag kom ihåg 1 så typiskt, jag har hela lådan full med olästa böcker hemma, men jag hade fått tips om att läsa om andras sorg kunde kanske hjälpa.
Imorgon är det nyårsafton, och helt plötsligt känns det värre, än dagen före julafton, något som jag inte riktigt förstår, då jag älskar julafton, men kan gärna hoppa över nyårsafton.
Jag har fått flera jättefina inbjudan av kära vänner till nyår, men jag orkar inte, blir andfådd av bara tanken, men imorgon kanske det känns bättre, kanske har jag orken att åka över och fira nyår... tvivlar dock på det..
Just nu skulle jag kunna gå och lägga mig och inte kliva upp förrän det är typ april.
Idag ringde jag både stadsmissionen och myrorna, om hämtning av en del möbler, som soffa, fotöljer, bokhyllor, cd ställ, byrå men jag bor för långt ut från stan....byhålan, där jag är osynlig för grannarna.
Fick tipset att ringa till Återvinning, så vi får se om de kan hämta, annars vet jag inte vad jag ska hitta på, tycker det är synd att slänga möbler som är fina.
och så har jag gjort hemläxan jag fick från mäklaren, ringt vattenfall, kommun, sotarn, sopor vad det kostar att bo just här....
Igår var vi över till Lasses mamma, och åt lunch, de åker till Thailand om någon vecka, det skulle vara skönt, att vara på en plats där ingen vet vem jag är, och där jag inte behöver berätta vad som hänt, varför jag är ensam, och framför allt möta folk på gatan utan se deras undanglidande blick, och besvärande uttryck.
Fan jävla skit, varför blev det så här !
Idag kom vi i väg, och vi var ju inte ensamma, det var kaos på parkeringen, bilar tutade, människor arga, viftade och skrek, å allt jag kände var, Men shit, att lägga energi på sådant trivialt...jag och S vi bara kollade på dem och log.
Väl där, så rann all energi och lust av mig, hjärtat började klappa, så jag fick stanna upp, och ta djupa andetag, vi gick runt lite, S köpte ett nytt skärp, och jag skulle köpa 2 st böcker, 100 åringen som steg ut genom fönstret, och Min man dog 1000 gånger, jag kom ihåg 1 så typiskt, jag har hela lådan full med olästa böcker hemma, men jag hade fått tips om att läsa om andras sorg kunde kanske hjälpa.
Imorgon är det nyårsafton, och helt plötsligt känns det värre, än dagen före julafton, något som jag inte riktigt förstår, då jag älskar julafton, men kan gärna hoppa över nyårsafton.
Jag har fått flera jättefina inbjudan av kära vänner till nyår, men jag orkar inte, blir andfådd av bara tanken, men imorgon kanske det känns bättre, kanske har jag orken att åka över och fira nyår... tvivlar dock på det..
Just nu skulle jag kunna gå och lägga mig och inte kliva upp förrän det är typ april.
Idag ringde jag både stadsmissionen och myrorna, om hämtning av en del möbler, som soffa, fotöljer, bokhyllor, cd ställ, byrå men jag bor för långt ut från stan....byhålan, där jag är osynlig för grannarna.
Fick tipset att ringa till Återvinning, så vi får se om de kan hämta, annars vet jag inte vad jag ska hitta på, tycker det är synd att slänga möbler som är fina.
och så har jag gjort hemläxan jag fick från mäklaren, ringt vattenfall, kommun, sotarn, sopor vad det kostar att bo just här....
Igår var vi över till Lasses mamma, och åt lunch, de åker till Thailand om någon vecka, det skulle vara skönt, att vara på en plats där ingen vet vem jag är, och där jag inte behöver berätta vad som hänt, varför jag är ensam, och framför allt möta folk på gatan utan se deras undanglidande blick, och besvärande uttryck.
Fan jävla skit, varför blev det så här !
söndag 29 december 2013
Andar och Ting
Jag har tron, på att våra nära kära finns nära oss, inte alltid, men då och då, stenhårt och jag har sett och känt någons närvaro, nu vet jag att många inte alls tror på andar och väsen, det är helt okej.
För många år sedan, efter mammas bortgång, mötte jag något som svepte förbi mig, när jag var på väg in den stora matsalen, på lunchrestaurangen vi då hade, och jag kände vind draget så tydligt, och såg skepnaden av en människa, och det var så starkt att jag vände mig om, men ingen var där.
Sen har jag mött och sett, en man och en kvinna hemma i huset, mannen stod i dörröppningen till sovrummet och såg ut som han vaktade, kvinnan satt i en av våra fåtöljer framför kamin, och jag kunde beskriva hur de såg ut, hur det var klädda, Lasse och många med honom viftade bort det, med orden att det är inbildning... Men jag har tron, och är övertygad av att det är väsen som vakar över oss ibland.
När Lasse gick bort den dagen 8 oktober, så hände två saker, hos vänner till oss, en såg ett sken som steg upp mot skyn, trots att det var molnigt, en vaknade med ett ryck, och tänkte på Lasse direkt, och båda tittade på klockan, som visade 8,15 då hade Lasse somnat in....
I Fredags, när jag och S var på väg hem, från stan, jag hade fått en gasballong för att jag fyllde år, på restaurangen vi var på, och firade min dag.
Tanken var att mötte jag ett barn på vägen hem, så skulle jag ge bort den, men icke, så den fick hänga med, när vi steg av bussen i byhåla, satt den fastknuten i handväskan, S tog en annan stig genom skogen, men jag trotsade den längre stigen, och de som känner mig, vet att jag skog inte går ihop, snubblar alltid på något, så jag gick där i mörkret och lös med mobiltelefonen för se var jag satte fötterna, då pratade jag högt med Lasse, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket, att hjärtat mitt blöder, och att jag sänder dig en vit ballong upp mot himlen, när jag kommit hem.
Då slet sig ballongen ur snöret, och steg mot stjärnhimlen, och jag stod där och såg den försvinna, och visst är jag övertygad att det var ett tecken, en hälsning från andra sidan....
Jag tror !!
För många år sedan, efter mammas bortgång, mötte jag något som svepte förbi mig, när jag var på väg in den stora matsalen, på lunchrestaurangen vi då hade, och jag kände vind draget så tydligt, och såg skepnaden av en människa, och det var så starkt att jag vände mig om, men ingen var där.
Sen har jag mött och sett, en man och en kvinna hemma i huset, mannen stod i dörröppningen till sovrummet och såg ut som han vaktade, kvinnan satt i en av våra fåtöljer framför kamin, och jag kunde beskriva hur de såg ut, hur det var klädda, Lasse och många med honom viftade bort det, med orden att det är inbildning... Men jag har tron, och är övertygad av att det är väsen som vakar över oss ibland.
När Lasse gick bort den dagen 8 oktober, så hände två saker, hos vänner till oss, en såg ett sken som steg upp mot skyn, trots att det var molnigt, en vaknade med ett ryck, och tänkte på Lasse direkt, och båda tittade på klockan, som visade 8,15 då hade Lasse somnat in....
I Fredags, när jag och S var på väg hem, från stan, jag hade fått en gasballong för att jag fyllde år, på restaurangen vi var på, och firade min dag.
Tanken var att mötte jag ett barn på vägen hem, så skulle jag ge bort den, men icke, så den fick hänga med, när vi steg av bussen i byhåla, satt den fastknuten i handväskan, S tog en annan stig genom skogen, men jag trotsade den längre stigen, och de som känner mig, vet att jag skog inte går ihop, snubblar alltid på något, så jag gick där i mörkret och lös med mobiltelefonen för se var jag satte fötterna, då pratade jag högt med Lasse, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket, att hjärtat mitt blöder, och att jag sänder dig en vit ballong upp mot himlen, när jag kommit hem.
Då slet sig ballongen ur snöret, och steg mot stjärnhimlen, och jag stod där och såg den försvinna, och visst är jag övertygad att det var ett tecken, en hälsning från andra sidan....
Jag tror !!
lördag 28 december 2013
Födelsedag
Jaha, då var man ett år äldre, känns ju så där lagom kul...
I många år, har min födelsedag, varit fylld med ångest, så fira födelsedag, min är inget jag har sett fram i mot.
Jag tror det började när mina föräldrar inte kom över, när jag fyllde år, vi jobbade ju ihop på restaurangen, så vi sågs varje vardag en då, men visst gjorde det ont, att man inte var prio, ett
Jag fyller mitt i mellan jul och nyår, och när jag gick i skolan, så var många bortresta just då, eller så bodde vi en bra bit från skolan, och jag tog nästan aldrig hem kamrater, för jag skämdes över alla spritflaskor i skåpet, pappa drack väldigt friskt och mycket, det första han gjorde när han kom hem efter jobbet var alltid att hälla upp en stadig grogg, och man visste aldrig vilket humör han var på.
så det blev aldrig av, att jag hade kalas, eller fest för mina kamrater, och kanske var det där det började.
Nu när jag tänker tillbaka, så har nog ingen kommit över på födelsedagen sedan jag fyllde 40, det är 8 år sedan, förutom min syster så klart.
Många ringer och grattar, som tur är, förr frågade jag alltid om de ville komma över och äta tårta, jag slutade fråga för flera år sedan.
Men så vänder vi på det, har jag/vi åkt över till vänner vid födelsedagar, både ja och nej, det är inte lika stort att fira födelsedagar nu mer, tydligen, inte lika viktigt.
Igår hade jag väldigt trevligt, några saknades, runt bordet, och några saknas för evigt.
Det var bra, att känna lite glädje, och framför allt omtanke och kärlek, från alla som ringde och som var med och som kom ihåg mig, på denna dag.
I många år, har min födelsedag, varit fylld med ångest, så fira födelsedag, min är inget jag har sett fram i mot.
Jag tror det började när mina föräldrar inte kom över, när jag fyllde år, vi jobbade ju ihop på restaurangen, så vi sågs varje vardag en då, men visst gjorde det ont, att man inte var prio, ett
Jag fyller mitt i mellan jul och nyår, och när jag gick i skolan, så var många bortresta just då, eller så bodde vi en bra bit från skolan, och jag tog nästan aldrig hem kamrater, för jag skämdes över alla spritflaskor i skåpet, pappa drack väldigt friskt och mycket, det första han gjorde när han kom hem efter jobbet var alltid att hälla upp en stadig grogg, och man visste aldrig vilket humör han var på.
så det blev aldrig av, att jag hade kalas, eller fest för mina kamrater, och kanske var det där det började.
Nu när jag tänker tillbaka, så har nog ingen kommit över på födelsedagen sedan jag fyllde 40, det är 8 år sedan, förutom min syster så klart.
Många ringer och grattar, som tur är, förr frågade jag alltid om de ville komma över och äta tårta, jag slutade fråga för flera år sedan.
Men så vänder vi på det, har jag/vi åkt över till vänner vid födelsedagar, både ja och nej, det är inte lika stort att fira födelsedagar nu mer, tydligen, inte lika viktigt.
Igår hade jag väldigt trevligt, några saknades, runt bordet, och några saknas för evigt.
Det var bra, att känna lite glädje, och framför allt omtanke och kärlek, från alla som ringde och som var med och som kom ihåg mig, på denna dag.
torsdag 26 december 2013
It sucks
Just nu är jag nere igen, känner mig ensam, men samtidigt orkar jag inte sällskap heller.
Flickorna är ute på sitt, så det som brukar vara annandags mys, existerar inte i år.
Vi brukar gå i myskläder, äta julens rester, spela kort, eller spel, se massor med film tillsammans...
Nu finns ingenting.
Jag förstod att julen skulle bli jobbig, och väldigt annorlunda, men jag hade ju inte räknat med att vara ensam, samtidigt så förstår jag att alla har sitt, antagligen så tycker jag bara väldigt synd om mig själv.
Allt jag behöver göra är att lyfta på luren och ringa, men jag orkar inte ens prata med någon.
Det spelar ingen roll hur många jag pratar med, eller träffar,,, det är Lasse jag saknar och ingen kan liksom ge mig det, som han gjorde.
It sucks, big time.
Flickorna är ute på sitt, så det som brukar vara annandags mys, existerar inte i år.
Vi brukar gå i myskläder, äta julens rester, spela kort, eller spel, se massor med film tillsammans...
Nu finns ingenting.
Jag förstod att julen skulle bli jobbig, och väldigt annorlunda, men jag hade ju inte räknat med att vara ensam, samtidigt så förstår jag att alla har sitt, antagligen så tycker jag bara väldigt synd om mig själv.
Allt jag behöver göra är att lyfta på luren och ringa, men jag orkar inte ens prata med någon.
Det spelar ingen roll hur många jag pratar med, eller träffar,,, det är Lasse jag saknar och ingen kan liksom ge mig det, som han gjorde.
It sucks, big time.
måndag 23 december 2013
Dan före doppare dagen
Då var den här, julen shit hur ska vi ta oss igenom det här...
Natten till igår, bestämde jag att vi ska ha gran, ialla fall, det är väldigt fint med alla ljusen, och att tassa upp på julaftons morgon och tända granen, är speciellt, julen hela julen är speciell, det finns traditioner i allt...
Hur vi kryddade julsnapsen, planerade, handlade, letade något nytt att ha på julbordet...
I år blir det Jul light, finns en slatt julsnaps kvar sedan förra året, är inte lika mysigt eller kul att ta en snaps själv, skål skål med vem, min sorgsna själ...
Varje liten prydnad länkar till det som var, till det som inte längre finns, jag kniper ihop ögonen, ikväll vill jag inte titta på fotografierna, jo klart jag vill, men kan inte, jag går med en klump inom mig, när som helst kan den brista, men jag måste vara stark och hålla ihop för flickornas skull, för min egen skull också.
Det måste gå, det ska gå.
Så flickorna och jag har i kväll, stekt köttbullar, lagat paj, julskinka och kanske så finns Lasse hos oss, vid vår sida, och kanske har han mamma med sig.
Lasse skulle varit nöjd med vårat stök, och att säkrat upp granen i väggen som vanligt, och att julskinkan blev så där saftig och fin som han brukade göra den.
Jag lärde upp honom väl, vi gjorde alltid mycket till Jul
Det här kommer inte bli lätt,
Natten till igår, bestämde jag att vi ska ha gran, ialla fall, det är väldigt fint med alla ljusen, och att tassa upp på julaftons morgon och tända granen, är speciellt, julen hela julen är speciell, det finns traditioner i allt...
Hur vi kryddade julsnapsen, planerade, handlade, letade något nytt att ha på julbordet...
I år blir det Jul light, finns en slatt julsnaps kvar sedan förra året, är inte lika mysigt eller kul att ta en snaps själv, skål skål med vem, min sorgsna själ...
Varje liten prydnad länkar till det som var, till det som inte längre finns, jag kniper ihop ögonen, ikväll vill jag inte titta på fotografierna, jo klart jag vill, men kan inte, jag går med en klump inom mig, när som helst kan den brista, men jag måste vara stark och hålla ihop för flickornas skull, för min egen skull också.
Det måste gå, det ska gå.
Så flickorna och jag har i kväll, stekt köttbullar, lagat paj, julskinka och kanske så finns Lasse hos oss, vid vår sida, och kanske har han mamma med sig.
Lasse skulle varit nöjd med vårat stök, och att säkrat upp granen i väggen som vanligt, och att julskinkan blev så där saftig och fin som han brukade göra den.
Jag lärde upp honom väl, vi gjorde alltid mycket till Jul
Det här kommer inte bli lätt,
söndag 22 december 2013
Hopplöst
Vet inte hur många helger i rad som har haft migrän som agenda.... blir så jävla less, det stället till det hela tiden, och Lördagar är fruktansvärt jobbiga en då.
I går var jag bjuden på en fest, åå såg fram i mot det, present var klart, kläder låg framme.... Men nej
det var bara att gå och lägga sig, tror jag har haft ont i huvudet och migrän säkert 5-6 gånger i veckan just nu, så hopplöst....
Lördagar är värsta dagen på hela veckan, är alltid så ledsen och bedrövad.
Idag skall jag och flickorna besöka ett födelsedags man, om inget annat kommer och stör...
Önskar er alla en Trevlig och kärleksfull Advent.
I går var jag bjuden på en fest, åå såg fram i mot det, present var klart, kläder låg framme.... Men nej
det var bara att gå och lägga sig, tror jag har haft ont i huvudet och migrän säkert 5-6 gånger i veckan just nu, så hopplöst....
Lördagar är värsta dagen på hela veckan, är alltid så ledsen och bedrövad.
Idag skall jag och flickorna besöka ett födelsedags man, om inget annat kommer och stör...
Önskar er alla en Trevlig och kärleksfull Advent.
lördag 21 december 2013
Människor
En sak som jag har lärt mig är, att under dessa månader, är vad vänner betyder, och vad bekanta står för.
När själen är trasig, och sorgsen.
Man ser saker och händelser och ord på ett helt annat sätt, och framför allt så hör man tystnaden, av de vänner som man trodde skulle finnas där, som man har haft i många många år, Men det finns också de som kommit tillbaka med full av kraft och kärlek.
Och för dem är jag evigt tacksam, så varför funderar man över de som inte finns, varför lägger man energi över de som faktiskt tar energi ifrån en själv, man kan inte ändra på människor, bara på sig själv.
Och när man med ord, säger vad man tycker, och känner, så tar man det med säga upp bekantskapen... Och det är inget jag kan göra, utan bara konstatera att det är små människor.
Behöver jag dem, nää faktiskt inte, jag klarar mig utan, det finns andra, många som är mig så kära.
Det har gått 2½ månad, och telefonerna har tystnat, på gott och ont, deras liv fortsätter, och jag förstår så väl, att det gör det.
Det är som att stå vid ett skyltfönster och se världen snurra på, men på insidan där jag står, är det stilla, så tyst, så fyllt med smärta, och besvikelse.
Och jag kan ringa själv, absolut det kan jag, gör jag det, nää, vill jag störa, tränga mig på, hur hade jag gjort om det drabbat en vän...
Och människor är olika, tack och lov, ibland kan det gå en lång tid mellan, så plockar man bara upp, där man slutade, som ingenting har hänt, i vanliga fall.
I sorgen ställs allt på sin spets, det är djupa dalar och höga berg, varje dag, och det borde lätta lite lite för varje dag, men så är det inte, man vet inte när det går ner, man har dåliga dagar och mindre dåliga dagar.
Varje dag är som att man är i vattnet, ute i ett hav, utan att se land, och att man gör allt för att hålla näsan över vattenytan, en bra dag, får man upp huvudet, ibland.
Men vänder jag på det, vem vill bjuda hem, någon som är instabil och ledsen, som kan börja gråta.
Och när jag tänker tillbaka på begravningen, och minnes stunden, så minns jag hur jag stod och fick trösta, vänner och bekanta, många sa, håll kontakten, ring om det är något, men väldigt rörd över så många som var där....
Det var en varm och fin stund...
Med många kära människor ....
När själen är trasig, och sorgsen.
Man ser saker och händelser och ord på ett helt annat sätt, och framför allt så hör man tystnaden, av de vänner som man trodde skulle finnas där, som man har haft i många många år, Men det finns också de som kommit tillbaka med full av kraft och kärlek.
Och för dem är jag evigt tacksam, så varför funderar man över de som inte finns, varför lägger man energi över de som faktiskt tar energi ifrån en själv, man kan inte ändra på människor, bara på sig själv.
Och när man med ord, säger vad man tycker, och känner, så tar man det med säga upp bekantskapen... Och det är inget jag kan göra, utan bara konstatera att det är små människor.
Behöver jag dem, nää faktiskt inte, jag klarar mig utan, det finns andra, många som är mig så kära.
Det har gått 2½ månad, och telefonerna har tystnat, på gott och ont, deras liv fortsätter, och jag förstår så väl, att det gör det.
Det är som att stå vid ett skyltfönster och se världen snurra på, men på insidan där jag står, är det stilla, så tyst, så fyllt med smärta, och besvikelse.
Och jag kan ringa själv, absolut det kan jag, gör jag det, nää, vill jag störa, tränga mig på, hur hade jag gjort om det drabbat en vän...
Och människor är olika, tack och lov, ibland kan det gå en lång tid mellan, så plockar man bara upp, där man slutade, som ingenting har hänt, i vanliga fall.
I sorgen ställs allt på sin spets, det är djupa dalar och höga berg, varje dag, och det borde lätta lite lite för varje dag, men så är det inte, man vet inte när det går ner, man har dåliga dagar och mindre dåliga dagar.
Varje dag är som att man är i vattnet, ute i ett hav, utan att se land, och att man gör allt för att hålla näsan över vattenytan, en bra dag, får man upp huvudet, ibland.
Men vänder jag på det, vem vill bjuda hem, någon som är instabil och ledsen, som kan börja gråta.
Och när jag tänker tillbaka på begravningen, och minnes stunden, så minns jag hur jag stod och fick trösta, vänner och bekanta, många sa, håll kontakten, ring om det är något, men väldigt rörd över så många som var där....
Det var en varm och fin stund...
Med många kära människor ....
Healed my soul, a beautiful memory
I will always be here for you no matter what
I miss you so, you made me glow
You are the reason to follow through Things they will change but memories remain,
I miss you
I dream of the past sometimes and if I could
I would rewind and play another card
To erase the reason why you´re not here
I miss you so, you made me glow
You are the reason to follow through Things they will change but memories remain,
I miss you
I have to start from the beginning and slow down to catch my breath
You made me believe that I can move mountains if I only have faith I´ll do my best though
I miss you so!
Broken door.
Precis så, jag är halv och trasig utan dig, du fattas mig.
Lasse
Varje gång vi sluter ögonen, kan vi se dig
Varje gång vinden blåser igenom håret, kan vi höra dig.
Varje gång solen värmer oss, känner vi dig.
Varje gång hjärtat slår, bär vi dig med oss.
Varje dag och natt, sol som regn, finns du vid vår sida
Mari
onsdag 18 december 2013
Nu ramlar julkorten in, alltid jättetrevligt att få, i stället för mail, eller sms, i år för första gången i mitt vuxna liv har kommer jag inte att skicka några i år, orkar inte, och det är så himla jobbigt att inte skriva alla namn, som jag alltid har gjort, God Jul önskar Mari Lasse och flickornas namn.
Kan fortfarande inte förlika mig med att han är borta, det går inte, mitt hjärta blöder, i bilen hem, tänker jag ofta tillbaka, vilket jag inte brukar göra, ser alltid framåt, tills nu.
Undrar om Lasse förstod att hans tid snart var ute, om han hörde allt jag sa till honom i hans sista tid, och hur hemskt det än var, så är jag glad över att det var jag som var med honom, att jag fick vår sista ögonblick och andetag, bara jag, och nu efteråt kan jag önska att jag inte kröp upp hos honom, höll om han hårt, men det fanns ingen tid allt gick så fort, och det kommer alltid finnas saker att ångra, saker som man skulle ha gjort eller ord man skulle sagt, så är det alltid.
Men jag var med honom, jag var där, vid hans sida, i hans sista stund.
Det som fastnar i minnet, saker som kommer upp ofta är samtalet jag fick av en läkare på sös, som talade om att om Lasses hjärta stannar, kommer vi inte sätta in vård för att få igång det, de måste tala om det för anhöriga enligt lag, och att höra något så grymt är fruktansvärt, det samtalet maler i huvudet då och då, är inte vården för alla ? Ska man inte göra allt för människan, NEJ, för vården handlar mest om pengar, att starta om ett hjärta, på en cancersjuk, kostar för mycket.
Och varför gav de inte Lasse cellgifter fortare, för att bromsa som de sa, varför fick han vänta i flera veckor efter beskedet att tumörerna fanns, varför inte ge cellgifter samma dag, dagen efter, veckan efter, så hade vi fått mer tid, i stället åt cancern upp honom från insidan för varje timme och varje dag som gick.
Och tänk om det hade varit tvärtom, att det var jag som blev sjuk, och dog, hur skulle Lasse gjort då, skulle han tycka att alla beslut som jag nu måste ta, är skitjobbiga, göra sig av med massor av prylar, hade han kastat alla mina skor och väskor, hade han bott kvar i huset, allt går runt runt i skallen.
Och det är svårt, att bestämma hur det ska vara, gran, eller inte, hus eller lägenhet, bil eller ingen bil, båt, motorcykel, gräsklippare, och snöslunga, behålla, sälja eller slänga.
Alla beslut, små som stora är jobbiga, att kunna dela alla beslut, sysslor, vardagar och traditioner och så plötsligt så kan man inte det, att ensam axla allt är tungt, så ensamt.
Och då kommer tankarna, hur hade Lasse gjort här, vad hade han sagt då, jag tror på att våra nära och kära faktiskt är här hos oss, inte alltid, men dock ofta, jag tror Lasse ser att jag är fruktansvärt ledsen, och jag hoppas han kan höra mig, när jag pratar högt till hans fotografi.
Snart är det Jul, och jag älskar Julen, i vanliga fall, började alltid att köpa julklappar i Augusti, läsa julens kokböcker, i oktober, lyssna på julmusiken i November, och i full styrka explodera i början av December.
I många år har jag samlat på en julservis, började för många år sedan, och ju mer delar jag får, ju mindre blir familjen, mor, far, mormor, farmor alla är borta, och nu maken.
I år har jag inte ens tagit fram den ur skåpet, i år blir det inget hemlagat godis, jag minns när jag i flera år, försökte mig på, negerkyssar, ja de hette så när jag var liten, mint kyssar, jag gav upp, när kastrullantalet minskade drastiskt, till Lasses lättnad, det var han som försökte rädda dem...
Hur ska jag orka ta mig igenom julen, just nu skulle jag vilja kunna trycka på fast forward.
Jag går förbi husen på gatan, där vi bor, tittar in, ser andra familjer, det är fredagsmys, middagar, jul, och gemenskap, firande och lycka....Det är som en helt annan värld.
Kan fortfarande inte förlika mig med att han är borta, det går inte, mitt hjärta blöder, i bilen hem, tänker jag ofta tillbaka, vilket jag inte brukar göra, ser alltid framåt, tills nu.
Undrar om Lasse förstod att hans tid snart var ute, om han hörde allt jag sa till honom i hans sista tid, och hur hemskt det än var, så är jag glad över att det var jag som var med honom, att jag fick vår sista ögonblick och andetag, bara jag, och nu efteråt kan jag önska att jag inte kröp upp hos honom, höll om han hårt, men det fanns ingen tid allt gick så fort, och det kommer alltid finnas saker att ångra, saker som man skulle ha gjort eller ord man skulle sagt, så är det alltid.
Men jag var med honom, jag var där, vid hans sida, i hans sista stund.
Det som fastnar i minnet, saker som kommer upp ofta är samtalet jag fick av en läkare på sös, som talade om att om Lasses hjärta stannar, kommer vi inte sätta in vård för att få igång det, de måste tala om det för anhöriga enligt lag, och att höra något så grymt är fruktansvärt, det samtalet maler i huvudet då och då, är inte vården för alla ? Ska man inte göra allt för människan, NEJ, för vården handlar mest om pengar, att starta om ett hjärta, på en cancersjuk, kostar för mycket.
Och varför gav de inte Lasse cellgifter fortare, för att bromsa som de sa, varför fick han vänta i flera veckor efter beskedet att tumörerna fanns, varför inte ge cellgifter samma dag, dagen efter, veckan efter, så hade vi fått mer tid, i stället åt cancern upp honom från insidan för varje timme och varje dag som gick.
Och tänk om det hade varit tvärtom, att det var jag som blev sjuk, och dog, hur skulle Lasse gjort då, skulle han tycka att alla beslut som jag nu måste ta, är skitjobbiga, göra sig av med massor av prylar, hade han kastat alla mina skor och väskor, hade han bott kvar i huset, allt går runt runt i skallen.
Och det är svårt, att bestämma hur det ska vara, gran, eller inte, hus eller lägenhet, bil eller ingen bil, båt, motorcykel, gräsklippare, och snöslunga, behålla, sälja eller slänga.
Alla beslut, små som stora är jobbiga, att kunna dela alla beslut, sysslor, vardagar och traditioner och så plötsligt så kan man inte det, att ensam axla allt är tungt, så ensamt.
Och då kommer tankarna, hur hade Lasse gjort här, vad hade han sagt då, jag tror på att våra nära och kära faktiskt är här hos oss, inte alltid, men dock ofta, jag tror Lasse ser att jag är fruktansvärt ledsen, och jag hoppas han kan höra mig, när jag pratar högt till hans fotografi.
Snart är det Jul, och jag älskar Julen, i vanliga fall, började alltid att köpa julklappar i Augusti, läsa julens kokböcker, i oktober, lyssna på julmusiken i November, och i full styrka explodera i början av December.
I många år har jag samlat på en julservis, började för många år sedan, och ju mer delar jag får, ju mindre blir familjen, mor, far, mormor, farmor alla är borta, och nu maken.
I år har jag inte ens tagit fram den ur skåpet, i år blir det inget hemlagat godis, jag minns när jag i flera år, försökte mig på, negerkyssar, ja de hette så när jag var liten, mint kyssar, jag gav upp, när kastrullantalet minskade drastiskt, till Lasses lättnad, det var han som försökte rädda dem...
Hur ska jag orka ta mig igenom julen, just nu skulle jag vilja kunna trycka på fast forward.
Jag går förbi husen på gatan, där vi bor, tittar in, ser andra familjer, det är fredagsmys, middagar, jul, och gemenskap, firande och lycka....Det är som en helt annan värld.
måndag 16 december 2013
Humor
Jag och Lasse hade samma typ av humor, vi skrattade åt samma saker, och flera av våra vänner, tyckte vi var roliga och skojfriska i mellanåt.
Och nu när jag minns roliga saker som hände för länge sedan eller nyligen, och som nu har blivit väldigt kärt minne,som den gången.
Jag och syster T var i centrum, för kolla på något, då stod där en kille och ville sälja på oss, nyckelbrickor, om man tappade nycklarna så kunde upphittaren lämna in dem till polisen, och de i sin tur spåra ägaren, via ett kundnummer på brickan.
Men hos oss hade han ingen tur, vi skakade på huvudena och gick vidare, med orden, nää vi fick sådana av farsan, och inte fasiken hjälpte det..
Hehe oss lurar du inte på, försök med någon annan. ( syster min har tappat några nycklar, bla mina )
Så kommer jag hem och Lasse håller på att plocka upp matvaror, och säger med glad röst,( han hade varit i samma centrum, fast någon timma tidigare, )
- Jag har en sak till dig !!
- Har du, vad då ? han ju tänka tanken, champagne, choklad, blommor....
- Jag skaffade sådana där nyckelbrickor till nycklarna, om man tappar dem !!
Men tjena hej, vad säger man, Men så bra darling !!
Eller en oskyldig fräckis.
Jag kommer hem, varit och handlat bla på synsam.
- Vad köpte du förnågot ?
- Jo jag köpte en sådan där strap on !! ( Och varför jag vet vad det är, kan jag tacka en fd arbetskollega som glatt pratade om allt även leksaker för vuxna på våra lunchraster, vi hade aldrig tråkigt kan jag säga, helt oskyldigt, bara allmän info typ. och ni som inte vet, googla )
Lasse blir i alla fall väldigt blek....
- vaaa vad sa du hade köpt, och vad ska du med den till.
Och jag som kollade på honom.
- sådana dära strap on, mäh, på glasögonen förstås !!!
Det är alldellens tyst i köket, säkert i flera minuter, medans vi tittar på varann, kan se hur Lasse tänker.....
- Glasögon, ska du ha den på glasögonen ????
- Jaaa ... är karl trög eller !
Då han säger lugnt och försiktigt.
- Du menar väl KLICK ON, solglasögon som trycks på de vanliga glasögonen.
- Jaaaa sa ju det, vad är problemet liksom....
Vi redde ut begreppen, och färgen kom tillbaka på Lasse.... hehe, han var nog skitnödig som fan..
Eller
Jag hade jobbat helg, på Martin Olsson, och det här var i slutet av November, det skulle snöa den helgen, så jag körde Lasses bil till jobbet, som hade vinterdäck på.
När man svänger in på vår gata är det 90graders svängar en till höger, och nästa till vänster, runt fotbollsplan som ligger där, och hur på den andra sidan vägen.
Kommer åkande där, äntligen snart hemma, i sväng 2 ser jag hjulspår av en bil som kört av vägen, rakt in i de stora stenarna som ligger där någon meter in i bushen.
Stiger in och Lasse står i köket..
- Haha det är en dåre och jävla klant som kört av vägen där borta, det tog inte lång tid....heheh
- Ähh jo vet du... ähh det är jag !!
Jag stirrar på honom.
- vaa är det du, .... paus ..... Men va fan, då är det ju min bil som du kört av med, och precis då minns jag de blåa delarna på backen..
- ähh Jaaa det var jättehalt, jag körde i max 20, gick bara rakt fram.....
Jag på med jackan och ut, och Lasse efter, och visst var det så, min bil saknade spoiler, och en del andra delar, stackars min lilla bil.
Då ska ni veta att jag har alltid tagit god hand om min bil, tvättat, grundlig urstädning på våren, inget skräp fick ligga kvar, inga gamla biljetter, eller papper, medans Lasses bil var precis tvärtom, han hade på hälsning av tjuvar och märkte det inte ens, för alla papper och skräp låg ju redan överallt...
- Jahapp du Lasse, det här blir dyrt, många par skor och väskor...ajaj
- mmm rädd för det.
Minnen som nu känns väldigt viktiga att komma ihåg..
Och nu när jag minns roliga saker som hände för länge sedan eller nyligen, och som nu har blivit väldigt kärt minne,som den gången.
Jag och syster T var i centrum, för kolla på något, då stod där en kille och ville sälja på oss, nyckelbrickor, om man tappade nycklarna så kunde upphittaren lämna in dem till polisen, och de i sin tur spåra ägaren, via ett kundnummer på brickan.
Men hos oss hade han ingen tur, vi skakade på huvudena och gick vidare, med orden, nää vi fick sådana av farsan, och inte fasiken hjälpte det..
Hehe oss lurar du inte på, försök med någon annan. ( syster min har tappat några nycklar, bla mina )
Så kommer jag hem och Lasse håller på att plocka upp matvaror, och säger med glad röst,( han hade varit i samma centrum, fast någon timma tidigare, )
- Jag har en sak till dig !!
- Har du, vad då ? han ju tänka tanken, champagne, choklad, blommor....
- Jag skaffade sådana där nyckelbrickor till nycklarna, om man tappar dem !!
Men tjena hej, vad säger man, Men så bra darling !!
Eller en oskyldig fräckis.
Jag kommer hem, varit och handlat bla på synsam.
- Vad köpte du förnågot ?
- Jo jag köpte en sådan där strap on !! ( Och varför jag vet vad det är, kan jag tacka en fd arbetskollega som glatt pratade om allt även leksaker för vuxna på våra lunchraster, vi hade aldrig tråkigt kan jag säga, helt oskyldigt, bara allmän info typ. och ni som inte vet, googla )
Lasse blir i alla fall väldigt blek....
- vaaa vad sa du hade köpt, och vad ska du med den till.
Och jag som kollade på honom.
- sådana dära strap on, mäh, på glasögonen förstås !!!
Det är alldellens tyst i köket, säkert i flera minuter, medans vi tittar på varann, kan se hur Lasse tänker.....
- Glasögon, ska du ha den på glasögonen ????
- Jaaa ... är karl trög eller !
Då han säger lugnt och försiktigt.
- Du menar väl KLICK ON, solglasögon som trycks på de vanliga glasögonen.
- Jaaaa sa ju det, vad är problemet liksom....
Vi redde ut begreppen, och färgen kom tillbaka på Lasse.... hehe, han var nog skitnödig som fan..
Eller
Jag hade jobbat helg, på Martin Olsson, och det här var i slutet av November, det skulle snöa den helgen, så jag körde Lasses bil till jobbet, som hade vinterdäck på.
När man svänger in på vår gata är det 90graders svängar en till höger, och nästa till vänster, runt fotbollsplan som ligger där, och hur på den andra sidan vägen.
Kommer åkande där, äntligen snart hemma, i sväng 2 ser jag hjulspår av en bil som kört av vägen, rakt in i de stora stenarna som ligger där någon meter in i bushen.
Stiger in och Lasse står i köket..
- Haha det är en dåre och jävla klant som kört av vägen där borta, det tog inte lång tid....heheh
- Ähh jo vet du... ähh det är jag !!
Jag stirrar på honom.
- vaa är det du, .... paus ..... Men va fan, då är det ju min bil som du kört av med, och precis då minns jag de blåa delarna på backen..
- ähh Jaaa det var jättehalt, jag körde i max 20, gick bara rakt fram.....
Jag på med jackan och ut, och Lasse efter, och visst var det så, min bil saknade spoiler, och en del andra delar, stackars min lilla bil.
Då ska ni veta att jag har alltid tagit god hand om min bil, tvättat, grundlig urstädning på våren, inget skräp fick ligga kvar, inga gamla biljetter, eller papper, medans Lasses bil var precis tvärtom, han hade på hälsning av tjuvar och märkte det inte ens, för alla papper och skräp låg ju redan överallt...
- Jahapp du Lasse, det här blir dyrt, många par skor och väskor...ajaj
- mmm rädd för det.
Minnen som nu känns väldigt viktiga att komma ihåg..
söndag 15 december 2013
Glasklart
Att saker inte är helt tydliga på en gång, är inget konstigt, men när polletten äntligen ramlar ner, så blir allt med ens glasklart.
För flera veckor sedan, när jag parkerade bilen, stod en av grannarna inne i sitt garage och fixade med bilen, jag bestämde mig för att ta erbjudandet jag fått tidigare av den samma.
Jag behöver hjälp med att byta ut en toalettstol, i vanliga fall brukar det sitta en ballofix tror jag det heter, så man kan stänga av vattnet, en skiftnyckel, och en skruvmejsel, hade jag klurat ut, men nu satt det ingen sådan på ledningen, utan nu behövdes en annan mojäng...
Så jag frågade om han kunde hjälpa mig med det, och det var inga problem, han skulle komma upp i någongång i helgen som stundade.
Men han kom inte, bara hejade snabbt när han åkte förbi, i flera veckor, och det är inte lätt att fråga om hjälp, och jag har frågat flera om råd, om hur man gör, och har fått goda råd och tips, men det är inte vad jag behöver, råd och tips, jag behöver någon som fixar det åt mig, någon som kan och någon som vill.
Och där har vi det igen, erbjud inte din hjälp och du inte är beredd på att verkligen ge den....
Så toalettstolen har stått utanför altan dörren som ett monument över vad som skulle ha varit en enkel sak om Lasse fanns... jag gör så mycket jag bara kan, rensar, slänger sorterar, åker till tippen, säljer, städar, och kämpar med hus, jobb, jul, sorg och vardagar och helgdagar.
Så igår var jag och S i garaget och fyllde bilen med tippengodis, när grannen kom hem, och nu efteråt så tror jag han sprang in, för att slippa möta mig, så jag ringde på dörren.
- Hej men oj är du förkyld, stackars dig, jo en fråga bara, vill du ha gips skivor, eller plexiglas, vi har det i garaget om du är intresserad.
Jag vill bli av med saker nu, så fort det bara går.... vill inte vänta, eftersom det är så mycket annat som måste fixas.
- jaa jättedålig, jaha du vill bli av med det, jo kan väl titta på det i mellandagarna....
- jaha, ja jo vi är väl hemma då, äh kan vi kanske ta det där med toalettstolen då?
- mmm
Nu efteråt, så fattar jag ju, han kunde inte få igen dörren fort nog, och så är det glasklart.
Tänk om döden smittar, tänk om jag bär på cancersvampar som hoppar över på folk jag pratar med.
Människor som slutat säga hej, som slutat se mig i ögonen, vänt mig ryggen, och jag får ta det, inget jag kan göra, , för mig är det ynkliga varelser.
Med bestämda steg gick jag över till nästa granne, och frågade om hjälp, och nu är den utbytt, toastolen, tog inte ens 10 minuter så var det klart.
Kostade en flaska vin, som jag ville ge som tack....
Jag är så färdig med byhåla, hade jag pengar, hade jag flyttat in på hotell, tills nytt boende var ordnat.
Jag har gjort saker jag aldrig gjort förr, rensat avlopp, med och utan klädnypa på näsan, spikat upp dörrfoder, klippt gräset, sågat, skruvat, lagat, släpat, burit och burit ännu mer.
För flera veckor sedan, när jag parkerade bilen, stod en av grannarna inne i sitt garage och fixade med bilen, jag bestämde mig för att ta erbjudandet jag fått tidigare av den samma.
Jag behöver hjälp med att byta ut en toalettstol, i vanliga fall brukar det sitta en ballofix tror jag det heter, så man kan stänga av vattnet, en skiftnyckel, och en skruvmejsel, hade jag klurat ut, men nu satt det ingen sådan på ledningen, utan nu behövdes en annan mojäng...
Så jag frågade om han kunde hjälpa mig med det, och det var inga problem, han skulle komma upp i någongång i helgen som stundade.
Men han kom inte, bara hejade snabbt när han åkte förbi, i flera veckor, och det är inte lätt att fråga om hjälp, och jag har frågat flera om råd, om hur man gör, och har fått goda råd och tips, men det är inte vad jag behöver, råd och tips, jag behöver någon som fixar det åt mig, någon som kan och någon som vill.
Och där har vi det igen, erbjud inte din hjälp och du inte är beredd på att verkligen ge den....
Så toalettstolen har stått utanför altan dörren som ett monument över vad som skulle ha varit en enkel sak om Lasse fanns... jag gör så mycket jag bara kan, rensar, slänger sorterar, åker till tippen, säljer, städar, och kämpar med hus, jobb, jul, sorg och vardagar och helgdagar.
Så igår var jag och S i garaget och fyllde bilen med tippengodis, när grannen kom hem, och nu efteråt så tror jag han sprang in, för att slippa möta mig, så jag ringde på dörren.
- Hej men oj är du förkyld, stackars dig, jo en fråga bara, vill du ha gips skivor, eller plexiglas, vi har det i garaget om du är intresserad.
Jag vill bli av med saker nu, så fort det bara går.... vill inte vänta, eftersom det är så mycket annat som måste fixas.
- jaa jättedålig, jaha du vill bli av med det, jo kan väl titta på det i mellandagarna....
- jaha, ja jo vi är väl hemma då, äh kan vi kanske ta det där med toalettstolen då?
- mmm
Nu efteråt, så fattar jag ju, han kunde inte få igen dörren fort nog, och så är det glasklart.
Tänk om döden smittar, tänk om jag bär på cancersvampar som hoppar över på folk jag pratar med.
Människor som slutat säga hej, som slutat se mig i ögonen, vänt mig ryggen, och jag får ta det, inget jag kan göra, , för mig är det ynkliga varelser.
Med bestämda steg gick jag över till nästa granne, och frågade om hjälp, och nu är den utbytt, toastolen, tog inte ens 10 minuter så var det klart.
Kostade en flaska vin, som jag ville ge som tack....
Jag är så färdig med byhåla, hade jag pengar, hade jag flyttat in på hotell, tills nytt boende var ordnat.
Jag har gjort saker jag aldrig gjort förr, rensat avlopp, med och utan klädnypa på näsan, spikat upp dörrfoder, klippt gräset, sågat, skruvat, lagat, släpat, burit och burit ännu mer.
lördag 14 december 2013
Lasse, min
Det har bara gått 2 månader, 6 dagar och 9 timmar sedan du lämnade jordelivet, lämnade oss, lämnade mig.
Det känns som det är en evighet sedan, jag bor i förtvivlan, och ibland i bedrövelsen....
Varje rum finns du, i varje vrå av mig, du finns i tystnaden, i dina kläder som finns kvar, som jag bär.
Jag ser dina saker varje dag, klappar dig på foton som finns överallt, bäddar din säng, sitter på din sida i soffan, använder dina läsglasögon, bär din ring, kör din bil, bär ditt körkort vid mitt, jag kan inte förstå att du är borta, jag vill inte, kan inte...
Jag vandrar genom husets alla rum, söker, längtar, kämpar att andas, varför blev jag kvar med allt, varför är jag här, varför är jag ensam, varför är du borta.
Allt har tystnat... allt är mörkt ... allt är överdjävligt...
Det känns som det är en evighet sedan, jag bor i förtvivlan, och ibland i bedrövelsen....
Varje rum finns du, i varje vrå av mig, du finns i tystnaden, i dina kläder som finns kvar, som jag bär.
Jag ser dina saker varje dag, klappar dig på foton som finns överallt, bäddar din säng, sitter på din sida i soffan, använder dina läsglasögon, bär din ring, kör din bil, bär ditt körkort vid mitt, jag kan inte förstå att du är borta, jag vill inte, kan inte...
Jag vandrar genom husets alla rum, söker, längtar, kämpar att andas, varför blev jag kvar med allt, varför är jag här, varför är jag ensam, varför är du borta.
Allt har tystnat... allt är mörkt ... allt är överdjävligt...
Mat
Kan med säkerhet säga att menyn har under dessa 2 månader har blivit helt förändrad, och det är inte till det bättre.... där får jag ta mig i kragen och bättra mig någon gång i framtiden.
Lasse ville alltid ha middag, varje dag, vardag som Lördag, och så blev det, det lagades alltid mat, här hemma, från grunden, husmanskost, allt från kroppkakor, till raggmunk, eller makaroner och korv, men mat blev det, och jag kan inte laga mat för några, går bara inte, särskilt när man stått i ett restaurang kök i många år, ofta fick jag byta kastrull, när det nära på svämmade över.
Kött åt vi mycket, och gärna, men det är inget konstigt då jag jobbat med just kött i många år...
Lördag och Söndagar var alltid en fokus på mat kvällar, stekar på Söndagen och gärna en grillad Entrecote på Lördagen... gott värre.
Lasse var inte rädd för att prova, som den gången han ville göra egen Bearnaise sås, det tog 3 försök, innan han lyckades.
Men nu orkar jag inte, tar en macka, eller kokar ett par ägg, i stället, S får ta matlådan som blev över, och det är svårt när hon inte är hemma, äta själv, och det blir alltid framför TVn . So What !!
När vi köpte köttfärs, eller vad som helst som vi la i frysen, Lasse var alltid så duktig och packade om, i fryspåsar, äh jag bara skyfflar in, det fixar sig....
Om jag kunde se honom, så skulle han med säkerhet stå med armarna i kors och skaka på huvudet....
Mat är inte riktigt lika roligt längre, eller just nu...
Lasse ville alltid ha middag, varje dag, vardag som Lördag, och så blev det, det lagades alltid mat, här hemma, från grunden, husmanskost, allt från kroppkakor, till raggmunk, eller makaroner och korv, men mat blev det, och jag kan inte laga mat för några, går bara inte, särskilt när man stått i ett restaurang kök i många år, ofta fick jag byta kastrull, när det nära på svämmade över.
Kött åt vi mycket, och gärna, men det är inget konstigt då jag jobbat med just kött i många år...
Lördag och Söndagar var alltid en fokus på mat kvällar, stekar på Söndagen och gärna en grillad Entrecote på Lördagen... gott värre.
Lasse var inte rädd för att prova, som den gången han ville göra egen Bearnaise sås, det tog 3 försök, innan han lyckades.
Men nu orkar jag inte, tar en macka, eller kokar ett par ägg, i stället, S får ta matlådan som blev över, och det är svårt när hon inte är hemma, äta själv, och det blir alltid framför TVn . So What !!
När vi köpte köttfärs, eller vad som helst som vi la i frysen, Lasse var alltid så duktig och packade om, i fryspåsar, äh jag bara skyfflar in, det fixar sig....
Om jag kunde se honom, så skulle han med säkerhet stå med armarna i kors och skaka på huvudet....
Mat är inte riktigt lika roligt längre, eller just nu...
torsdag 12 december 2013
Hur svårt kan det vara
Att det ska vara så svårt, att byta ett namn på de räkningar som kommer varje månad, som vattenfall, Telia, och boxer, och IF.
Vattenfall, har ringt två gånger, och en då funkade inte, Boxer har skickat FEM bekräftelser, om abonnemang, och två mail, och nu IF då Lasse planerade att byta bort Folksam, eller som de kallas mest Folkskam, så gjorde jag som han förberett, avslutade Folksam och gick över till IF.
Betalade i Nov, 2400 cirkus, husförsäkringen, fick ett tillägg på 890 kr för att jag inte är med i facket, som Lasse var, ska ju endå sälja av, så det får gå nu.
Allt klart... trodde jag tills i dag när jag får ytterligare en faktura på husförsäkringen på ca 2400 !!
Kastar mig på telefon, lätt irriterad, får tala med en kille, förklarar att jag har betalat 1 gång, och 2 gånger, och nu har jag en till, hur mycket ska jag betala ?
Äh nää det ser bra ut, du har betalat det du ska
- så varför har ni skickat en faktura till ?
- äh det vet jag inte ??
- Nähe, tar du bort den då?
-ööö ja självklart..
Jag skulle inte bli ett skit förvånad om det dyker upp en påminnelse om ca 3-4 veckor,
Vi kan åka till månen, men vi kan inte få vardagen att fungera på ett smidigt sätt, och alla säljare som ringer om allt möjligt som söker Lasse, hur svårt kan det vara att skattemyndigheten går ut med ett pling, pm eller vad som helst, om att en person har avlidit, eller företaget själv gör en koll innan man ringer, min make dör i telefon varje vecka.
Hur svårt kan det vara....
Vattenfall, har ringt två gånger, och en då funkade inte, Boxer har skickat FEM bekräftelser, om abonnemang, och två mail, och nu IF då Lasse planerade att byta bort Folksam, eller som de kallas mest Folkskam, så gjorde jag som han förberett, avslutade Folksam och gick över till IF.
Betalade i Nov, 2400 cirkus, husförsäkringen, fick ett tillägg på 890 kr för att jag inte är med i facket, som Lasse var, ska ju endå sälja av, så det får gå nu.
Allt klart... trodde jag tills i dag när jag får ytterligare en faktura på husförsäkringen på ca 2400 !!
Kastar mig på telefon, lätt irriterad, får tala med en kille, förklarar att jag har betalat 1 gång, och 2 gånger, och nu har jag en till, hur mycket ska jag betala ?
Äh nää det ser bra ut, du har betalat det du ska
- så varför har ni skickat en faktura till ?
- äh det vet jag inte ??
- Nähe, tar du bort den då?
-ööö ja självklart..
Jag skulle inte bli ett skit förvånad om det dyker upp en påminnelse om ca 3-4 veckor,
Vi kan åka till månen, men vi kan inte få vardagen att fungera på ett smidigt sätt, och alla säljare som ringer om allt möjligt som söker Lasse, hur svårt kan det vara att skattemyndigheten går ut med ett pling, pm eller vad som helst, om att en person har avlidit, eller företaget själv gör en koll innan man ringer, min make dör i telefon varje vecka.
Hur svårt kan det vara....
tisdag 10 december 2013
Sorgen gör en ful
Jag känner mig ful, så pass att jag lipar åt mig själv i spegeln.....
Blek, glåmig, håret är risigt, jävligt risigt, ögonen är trötta, känns som en målad tavla gjord med vattenfärg som glömts ute i regnet, där all färg har runnit av.
Ja nu har jag ju aldrig varit en målad fin tavla, men det känns som all kraft, lust och energi lämnat mig, runnit av, så igår i väntan på en kär vän, till middagen, så strosade jag i köpcentret, och se där en hårsalong, kanske det är dags att ge mig själv lite vård på utsidan, så en hårinpackning, fick det bli, ut kommer jag med en fin burk, för 396 kronor, Gulp oj shit, jahaja jävlar om den inte är bra, för det priset borde man kunna spegla sig i håret.....
Sen var det Apoteket, behövde fylla på min medicin, å se där, på en hylla stod det mer grejer för håret.... hm Tackar det kalaset gick på 634 kronor, så på en dryg 20 minuter lyckades jag bränna 1000 spänn...
Hade det varit en väska eller skor hade jag säkert inte ens tänkt 2 gånger.... ska bli intressant och se om håret blir som de lovar....
Men jag känner mig ful, i alla fall, men det är väl viktigare att vara vacker på insidan, måste ha varit en ful som kom på det...
En vän sa
- Jag älskar min fru väldigt mycket, men om jag var så sjuk som Lasse är, så skulle jag vilja att du tog hand om mig.
Det kommer jag aldrig att glömma, och det värmer mig, att jag gjorde rätt, visst det finns saker och tillfällen då jag skulle vilja ha gjort annorlunda, men just där, just då, var det enda rätta att göra.
Så igentligen spelar det ingen roll om man är vacker på utsidan, när besluten och sina egna handlingar kommer från insidan.
Medicinen jag måste äta varje dag, för migränen gör att jag går upp i vikt, och jag hatar det, att se ut så här, men vad är alternativet, att jag har ont i huvudet ca 15 gånger i månaden, med medicin, alternativet är att sluta, bli smalare, men att ha mer migrän anfall i månaden, Nej tack....
Men livet är skört, så skört ,....
Något som växt fram sedan Lasses bortgång, är rädsla, tänk om det händer mig något, en bilolycka, sjukdom, tänk om det händer mig något, så flickorna blir ensamma, eller om de måste ta hand om mig,
gå igenom detta igen, Gud förbjude.
Sorgen är svart, sorgen är ful, sorgen är fruktansvärt tung att bära, och vi kommer alltid att få bära sorgen, alla dagar, alla nätter, den kommer i mindre doser, i mindre svep, men den kommer alltid vara där...
Blek, glåmig, håret är risigt, jävligt risigt, ögonen är trötta, känns som en målad tavla gjord med vattenfärg som glömts ute i regnet, där all färg har runnit av.
Ja nu har jag ju aldrig varit en målad fin tavla, men det känns som all kraft, lust och energi lämnat mig, runnit av, så igår i väntan på en kär vän, till middagen, så strosade jag i köpcentret, och se där en hårsalong, kanske det är dags att ge mig själv lite vård på utsidan, så en hårinpackning, fick det bli, ut kommer jag med en fin burk, för 396 kronor, Gulp oj shit, jahaja jävlar om den inte är bra, för det priset borde man kunna spegla sig i håret.....
Sen var det Apoteket, behövde fylla på min medicin, å se där, på en hylla stod det mer grejer för håret.... hm Tackar det kalaset gick på 634 kronor, så på en dryg 20 minuter lyckades jag bränna 1000 spänn...
Hade det varit en väska eller skor hade jag säkert inte ens tänkt 2 gånger.... ska bli intressant och se om håret blir som de lovar....
Men jag känner mig ful, i alla fall, men det är väl viktigare att vara vacker på insidan, måste ha varit en ful som kom på det...
En vän sa
- Jag älskar min fru väldigt mycket, men om jag var så sjuk som Lasse är, så skulle jag vilja att du tog hand om mig.
Det kommer jag aldrig att glömma, och det värmer mig, att jag gjorde rätt, visst det finns saker och tillfällen då jag skulle vilja ha gjort annorlunda, men just där, just då, var det enda rätta att göra.
Så igentligen spelar det ingen roll om man är vacker på utsidan, när besluten och sina egna handlingar kommer från insidan.
Medicinen jag måste äta varje dag, för migränen gör att jag går upp i vikt, och jag hatar det, att se ut så här, men vad är alternativet, att jag har ont i huvudet ca 15 gånger i månaden, med medicin, alternativet är att sluta, bli smalare, men att ha mer migrän anfall i månaden, Nej tack....
Men livet är skört, så skört ,....
Något som växt fram sedan Lasses bortgång, är rädsla, tänk om det händer mig något, en bilolycka, sjukdom, tänk om det händer mig något, så flickorna blir ensamma, eller om de måste ta hand om mig,
gå igenom detta igen, Gud förbjude.
Sorgen är svart, sorgen är ful, sorgen är fruktansvärt tung att bära, och vi kommer alltid att få bära sorgen, alla dagar, alla nätter, den kommer i mindre doser, i mindre svep, men den kommer alltid vara där...
måndag 9 december 2013
Att klara sig själv
Lasse har alltid varit min stora trygghet, och vi har ställt upp för varann, som att när någon av oss är ute på skoj, jobb eller något som gör att min inte har bilen med sig in till stan, eftersom vi bor i byhåla, så har någon av oss kört, och många gånger har jag själv varit nykter, och kört själv, för det har alltid varit viktigare att kunna ta sig hem på ett bra sätt, än att dricka, och jag har haft lika roligt som alla andra, särskilt dagen efter, säkerligen....
Så när Lasse var ute på galej, så hade vi en deal, han fick vara varsom helst i stan, men när jag ska hämta så fick han ta sig till Åhlens City Garaget, för dit hittar jag, eller på Götgatan på söder.
Har inget problem att köra bil i stan, men jag hittar ju inte, nämn en gata och jag har ingen aning hur jag kommer dit, så idag när jag var på bjuden på tjejmiddag, på valhallavägen.... hm är den inte hur lång som helst, och efter Lasses bortgång, har min noja att ta mig från A till B, blivit värre, har grubblat i dagar hur jag skulle göra, ställa bilen på jobbet och ta buss, tuben resten av biten, eller åka hem med bilen, för att åka pendel tåg i hundra år, och antagligen fler bussbyten, skulle jag våga att ta bilen enda in, men var parkerar man, och jag vet ju att jag alltid, ALLTID så fixar jag det, men jag har ju alltid haft Lasse att fråga, hur, när och var, eller så har han kört eller hämtat...
Så efter att ha åkt buss, pendeltåg, spårvagn, i lördags, väntat på försenade bussar, i kylan, så bestämde jag mig för att ta bilen enda in till Valhallavägen, mitt i gröten.
Och självklart så gick det kanon bra, hittade parkering på Narvavägen, rakt in, utan problem.... satt kvar i bilen, en liten stund, för helt plötsligt så blir man så där jätteledsen, som att vända på en hand, fan så tungt det är, men jag tror att Lasse skulle vara lite stolt över mig i alla fall...
Det svåraste visade sig var att starta GPS grejen, för det lyckades jag inte med, eller jo det gjorde jag, men efter ha matat in VALHALLAVÄGEN 3 gånger, och den envisas med att fråga om jag ska till Tyresö, så åkte den ner i väskan igen... Jag kan själv !!!
Så när Lasse var ute på galej, så hade vi en deal, han fick vara varsom helst i stan, men när jag ska hämta så fick han ta sig till Åhlens City Garaget, för dit hittar jag, eller på Götgatan på söder.
Har inget problem att köra bil i stan, men jag hittar ju inte, nämn en gata och jag har ingen aning hur jag kommer dit, så idag när jag var på bjuden på tjejmiddag, på valhallavägen.... hm är den inte hur lång som helst, och efter Lasses bortgång, har min noja att ta mig från A till B, blivit värre, har grubblat i dagar hur jag skulle göra, ställa bilen på jobbet och ta buss, tuben resten av biten, eller åka hem med bilen, för att åka pendel tåg i hundra år, och antagligen fler bussbyten, skulle jag våga att ta bilen enda in, men var parkerar man, och jag vet ju att jag alltid, ALLTID så fixar jag det, men jag har ju alltid haft Lasse att fråga, hur, när och var, eller så har han kört eller hämtat...
Så efter att ha åkt buss, pendeltåg, spårvagn, i lördags, väntat på försenade bussar, i kylan, så bestämde jag mig för att ta bilen enda in till Valhallavägen, mitt i gröten.
Och självklart så gick det kanon bra, hittade parkering på Narvavägen, rakt in, utan problem.... satt kvar i bilen, en liten stund, för helt plötsligt så blir man så där jätteledsen, som att vända på en hand, fan så tungt det är, men jag tror att Lasse skulle vara lite stolt över mig i alla fall...
Det svåraste visade sig var att starta GPS grejen, för det lyckades jag inte med, eller jo det gjorde jag, men efter ha matat in VALHALLAVÄGEN 3 gånger, och den envisas med att fråga om jag ska till Tyresö, så åkte den ner i väskan igen... Jag kan själv !!!
söndag 8 december 2013
När kvällen kommer
Dagarna snurrar på, vardag som helg, fort går de timmar som är ljusa, saker att fixa, det är papper hit och dit, det går att sysselsätta sig under dagen, men det är kvällen kommer, och det spelar ingen roll, att man är med vänner, till sent, timmarna innan man äntligen somnar är lika hemska fortfarande, det försvinner inte, det är fruktansvärt jobbigt, man vet att alla man känner, deras liv är som vanligt, vardag som helg, och så är det, men det är fan så jobbigt att min egen står still.
Igår var jag och flickorna på julbord på Tyrol, det bokades redan i Augusti, och Lasse tyckte det var en jättebra ide, för det julbordet är kanon, mycket vilt och många olika rätter, som ingen annan har.
Så med Lasse med oss i våra hjärtan, hade vi en trevlig kväll, som slutade sent, firade Lasses mamma som också fyllde år.
Men det var svårt att sova, fanns bara en jag saknade och det var Lasse. jag saknar honom så fruktansvärt mycket, och det gör ont hela tiden.
Igår var jag och flickorna på julbord på Tyrol, det bokades redan i Augusti, och Lasse tyckte det var en jättebra ide, för det julbordet är kanon, mycket vilt och många olika rätter, som ingen annan har.
Så med Lasse med oss i våra hjärtan, hade vi en trevlig kväll, som slutade sent, firade Lasses mamma som också fyllde år.
Men det var svårt att sova, fanns bara en jag saknade och det var Lasse. jag saknar honom så fruktansvärt mycket, och det gör ont hela tiden.
fredag 6 december 2013
Snö, idolfinal, osv
Så kom då den första snön yeeh, eller not....
S är på fest, hon var bara hemma och skopade i sig middag, Hej då mamma, kommer sen !!
Jahapp, det är väl så här det kommer bli, många fredagar framöver, fast i ikväll tog jag ett glas vin, det har väl möglat ihop där inne i boxen.
Josåruatt, här är det livat värre, någon granne har fest, vi har bott här i huset i över 15 år, med samma grannar, nästan och ingen har knackat på och beklagat sorgen, märkligt igentligen, jag frågade en av dem om han kunde tänka sig hjälpa mig med att byta en toalettstol, ja det fixar jag, men han kom aldrig, sen finns det unga människor som kör Epa traktor ??? i området där vi bor tror det heter så, jag tycker de borde förbjudas, alltid lång kö bakom....
Idolfinal på tv, är helt ointresserad, jag hann se uttagningarna sen kom det annat att fokusera på...
Idag har jag tänkt mycket på den döda kroppen som låg i sängen, som var min Lasse, får liksom inte bort den, men vill man det, glömma hur det var, hur han såg ut, precis då....
Så ser jag mig själv i spegeln, håret är risigt, jaha, blek och glåmig, jag är trasig på utsidan, men mer trasig på insidan.... det är så ofattbart.
Var och handlade idag, tänkte göra saffrans lax till middag, i kassan på butiken sitter S kompis, jättegulliga tjejer hon och sin syster, hon frågade hur jag mådde, och jag svarade att det går upp och ner, det finns mindre dåliga dagar, och riktigt dåliga dagar, då mannen som står bakom mig, blandar sig i med orden, men så där negativ kan man ju inte vara, man måste tänka positivt !!
Han skulle bara veta, och han kanske ska vara glad att han inte fick laxen i huvudet, men jag är inte sådan, är en lugn och sansad person, plockade ihop mina varor och sa hej då till både hon i kassan och mannen.... kanske man borde ha en skylt på ryggen som talade om att Nej jag är inte sur, jag har sorg, så förlåt om jag inte just ger dig ett leende just nu, eller idag.
Som förr, när änkor bar sorg floor och svarta kläder och hatt, skulle man ha det idag, skulle man säkert få frågan om man var på väg till maskerad....
S är på fest, hon var bara hemma och skopade i sig middag, Hej då mamma, kommer sen !!
Jahapp, det är väl så här det kommer bli, många fredagar framöver, fast i ikväll tog jag ett glas vin, det har väl möglat ihop där inne i boxen.
Josåruatt, här är det livat värre, någon granne har fest, vi har bott här i huset i över 15 år, med samma grannar, nästan och ingen har knackat på och beklagat sorgen, märkligt igentligen, jag frågade en av dem om han kunde tänka sig hjälpa mig med att byta en toalettstol, ja det fixar jag, men han kom aldrig, sen finns det unga människor som kör Epa traktor ??? i området där vi bor tror det heter så, jag tycker de borde förbjudas, alltid lång kö bakom....
Idolfinal på tv, är helt ointresserad, jag hann se uttagningarna sen kom det annat att fokusera på...
Idag har jag tänkt mycket på den döda kroppen som låg i sängen, som var min Lasse, får liksom inte bort den, men vill man det, glömma hur det var, hur han såg ut, precis då....
Så ser jag mig själv i spegeln, håret är risigt, jaha, blek och glåmig, jag är trasig på utsidan, men mer trasig på insidan.... det är så ofattbart.
Var och handlade idag, tänkte göra saffrans lax till middag, i kassan på butiken sitter S kompis, jättegulliga tjejer hon och sin syster, hon frågade hur jag mådde, och jag svarade att det går upp och ner, det finns mindre dåliga dagar, och riktigt dåliga dagar, då mannen som står bakom mig, blandar sig i med orden, men så där negativ kan man ju inte vara, man måste tänka positivt !!
Han skulle bara veta, och han kanske ska vara glad att han inte fick laxen i huvudet, men jag är inte sådan, är en lugn och sansad person, plockade ihop mina varor och sa hej då till både hon i kassan och mannen.... kanske man borde ha en skylt på ryggen som talade om att Nej jag är inte sur, jag har sorg, så förlåt om jag inte just ger dig ett leende just nu, eller idag.
Som förr, när änkor bar sorg floor och svarta kläder och hatt, skulle man ha det idag, skulle man säkert få frågan om man var på väg till maskerad....
torsdag 5 december 2013
Krasslig
Har varit hemma i två dagar, började med ont i halsen, frossa, och trött, jag fattar inte, har inte varit ute utanför dörren på två dygn, men en då galet trött, så pass att jag vissa kvällar inte orkar skriva, det kan ta en vecka att svara på ett mail, brevet från kusinen i D.C ligger på byrån i sovrummet, där har det legat i flera veckor, jag orkar inte sätta mig ner och skriva ett svar, en vän, sa att det är säkert kroppens sätt att få vila, ta en baskelusk, höj tempen, och håll dig hemma människa, ja kanske....
Så jag och S har kamperat ihop, sett på film, ätit rester ur kylen, försökte döda bacillen med en av Lasses Whiskey, han har flera olika sorter, och tar någon flaska slut, så betyder det att jag kan slänga den, en sak mindre att flytta på sedan.
Så den gyllene drycken, hälldes upp i ett glas, nu jäklar ska du dö bacillen... bläh hua den var bränd, en ö whiskey som slicka på en nytjärad eka.... men jag höll för näsan och svalde... Å se på fan, jag tror den gav upp och försvann, för det sved hela vägen ner i magen.
Så nu är det bara ömt och svullet i halsen, gurglar med Treo, någon läkare sa att det var bra. Jag är feberrosig på kinderna, jag som annars är blek och färglös.
Men som vanligt så har jag huvudvärk, migrän, jag har haft det sedan jag var sex år gammal, jag minns den förskräckliga lärarinnan i lågstadiet som sa att jag lurades och skylde på huvudvärk, när jag bad om att få gå hem, det hände en gång att jag kräktes på bänken.
Hur många gånger har inte Lasses kört in mig till akuten, när medicinen inte hjälper, senast i Juli i år låg jag inne i fyra dagar på sös, just för migrän.
Även att jag äter förebyggande medicin till kvällen, medicin på morgonen som sänker blodtrycket och att hjärtat inte slår så fort, så har jag huvudvärk/migrän ca 15 gånger i månaden.
Vem ska nu köra mig om jag behöver, vem ska skälla på mig när jag har haft ont alldellens för länge, utan att jag sökt hjälp, vem ska blöta handdukarna över pannan.
Vem ska ta hand om mig, någon har myntat uttrycket, Ensam är stark, jag vill inte vara ensam, och inte stark heller, dagarna rusar på, så fort, julen kommer bli jobbig, jag känner det redan nu...
Julen i år är inte god, inte trevlig det är bara Jul !!
Så jag och S har kamperat ihop, sett på film, ätit rester ur kylen, försökte döda bacillen med en av Lasses Whiskey, han har flera olika sorter, och tar någon flaska slut, så betyder det att jag kan slänga den, en sak mindre att flytta på sedan.
Så den gyllene drycken, hälldes upp i ett glas, nu jäklar ska du dö bacillen... bläh hua den var bränd, en ö whiskey som slicka på en nytjärad eka.... men jag höll för näsan och svalde... Å se på fan, jag tror den gav upp och försvann, för det sved hela vägen ner i magen.
Så nu är det bara ömt och svullet i halsen, gurglar med Treo, någon läkare sa att det var bra. Jag är feberrosig på kinderna, jag som annars är blek och färglös.
Men som vanligt så har jag huvudvärk, migrän, jag har haft det sedan jag var sex år gammal, jag minns den förskräckliga lärarinnan i lågstadiet som sa att jag lurades och skylde på huvudvärk, när jag bad om att få gå hem, det hände en gång att jag kräktes på bänken.
Hur många gånger har inte Lasses kört in mig till akuten, när medicinen inte hjälper, senast i Juli i år låg jag inne i fyra dagar på sös, just för migrän.
Även att jag äter förebyggande medicin till kvällen, medicin på morgonen som sänker blodtrycket och att hjärtat inte slår så fort, så har jag huvudvärk/migrän ca 15 gånger i månaden.
Vem ska nu köra mig om jag behöver, vem ska skälla på mig när jag har haft ont alldellens för länge, utan att jag sökt hjälp, vem ska blöta handdukarna över pannan.
Vem ska ta hand om mig, någon har myntat uttrycket, Ensam är stark, jag vill inte vara ensam, och inte stark heller, dagarna rusar på, så fort, julen kommer bli jobbig, jag känner det redan nu...
Julen i år är inte god, inte trevlig det är bara Jul !!
tisdag 3 december 2013
Egen tid eller ensamhet
Att ha möjligheten att välja, är en lyx vad det än rör sig om vin, smycken, kläder, bil eller människor.
Att ha tid, är en lyx, egen tid innan allt hände, var att sitta framför datorn, se en film, läsa, idag är samma tid ensamhet, att inte kunna välja att tillsammans se en film, tillsammans laga en god middag, dela en flaska vin...
Det smakar inte alls att laga middag, öppna en flaska vin, det har till och med hänt att jag ätit direkt ur kastrullen stående i köket, för bli av med det.
Att helt plötsligt bara ha en massa egentid, att inte kunna välja egentid, eller tillsammans, att det blivit en lyx att vara tillsammans.¨
Att ha tid, är en lyx, egen tid innan allt hände, var att sitta framför datorn, se en film, läsa, idag är samma tid ensamhet, att inte kunna välja att tillsammans se en film, tillsammans laga en god middag, dela en flaska vin...
Det smakar inte alls att laga middag, öppna en flaska vin, det har till och med hänt att jag ätit direkt ur kastrullen stående i köket, för bli av med det.
Att helt plötsligt bara ha en massa egentid, att inte kunna välja egentid, eller tillsammans, att det blivit en lyx att vara tillsammans.¨
måndag 2 december 2013
Gryta
Jag är inte någon grytmänniska, alltså, jag äter helst inte gryta, och vet inte riktigt varför det har blivit så, jag äter det mesta, förutom lever gryta, men Lasse älskade kalops, köttgrytor och sådana långkoks rätter, och så som slottstek, lammstek osv.
Och jag var och handlade bunkrade upp med Lasses alla favorit rätter, som bruna bönor, kalops, stekt fläsk m löksås, rullader, kyckling, råvaror som jag inte hann ta hand om, rätter som jag aldrig fick tillfälle att laga till honom.
En del slängde jag och en del hamnade i frysen, så igår skulle vi göra just kalops, för bli av med högreven, men då var det strömavbrott, så nu puttrar en kastrull på spisen, och S har dragit till en kompis för sova över..... jahapp då blev jag ensam att äta gryta, jippie !!
eller så har S en veckas middagar klara :-)
Igår var jag och tittade på en lägenhet i Skarpnäck, jättefin, helt klar att flytta in i, behöver inte göra något alls, med stans största terrass, är bara ett fel, priset. som alltid.
Är rädd för att de andra lägenheterna inte kommer matcha den här, det var kärlek vid första ögonkast... så fin.
Så nu längtar jag att AB ska komma hem, för jag behöver hennes klokhet och goda råd, jag har tur att ha så många fina vänner som står vid min sida och hjälper mig, och orkar trösta i oändlighet.
I love you all !!!
Men bjud gärna inte på gryta !!
Och jag var och handlade bunkrade upp med Lasses alla favorit rätter, som bruna bönor, kalops, stekt fläsk m löksås, rullader, kyckling, råvaror som jag inte hann ta hand om, rätter som jag aldrig fick tillfälle att laga till honom.
En del slängde jag och en del hamnade i frysen, så igår skulle vi göra just kalops, för bli av med högreven, men då var det strömavbrott, så nu puttrar en kastrull på spisen, och S har dragit till en kompis för sova över..... jahapp då blev jag ensam att äta gryta, jippie !!
eller så har S en veckas middagar klara :-)
Igår var jag och tittade på en lägenhet i Skarpnäck, jättefin, helt klar att flytta in i, behöver inte göra något alls, med stans största terrass, är bara ett fel, priset. som alltid.
Är rädd för att de andra lägenheterna inte kommer matcha den här, det var kärlek vid första ögonkast... så fin.
Så nu längtar jag att AB ska komma hem, för jag behöver hennes klokhet och goda råd, jag har tur att ha så många fina vänner som står vid min sida och hjälper mig, och orkar trösta i oändlighet.
I love you all !!!
Men bjud gärna inte på gryta !!
lördag 30 november 2013
Men va Fan
Två gånger har jag ringt till Vattenfall, för att de ska sätta mitt namn på fakturan, så inget blir fel, och två gånger har de försäkrat mig att det är inga problem, alls vi flyttar över avtalet i ditt namn, bla bla
BULLSHIT, igår kom ett brev från Vattenfall, där de skriver att eftersom maken avlidit så gäller avtalet till den 30 November, idag, och att de kommer stänga av elen... Hur svårt kan det vara, ta bort L och S sätt dit M och I två jävla bokstäver, så är allt klart, men nää !!
Lika så med Telia, fick ett jättefint meddelande här, att det var lätt som pannkaka att ta över gällande avtal, skriv ut en överlåtelse blankett, fyll i och skicka in, det gjorde jag för liksom 4 veckor sedan,
Det tar en sådan fruktansvärt mycket ork och tid att få ordning på alla papper, det är blanketter hit, och avtalsöverlåtande dit, jag mailar, skickar in, ringer, och endå så funkar det inte...
Jag har typ haft ont i huvudet i flera veckor känns det som, varje dag, börjar på natten, tar medicin, släpper för att börja om på eftermiddagen igen, det är väl stressen...
Imorgon är det första advent, tiden går så fort, i vanliga fall, kör jag stora städ och pynt racet, och Lasse gör sitt bästa för att slippa undan, då brukar saker bli gjorda som väntat länge, typ socklar, taklister eller något annat viktigare än just städning..
Men i år, blir det inte som vanligt, jag orkar inte sätta upp julgardinerna, jag kommer inte häller ha gran i år, det var alltid Lasses uppgift, att fixa gran, så de julprydnaderna som jag köpte i New York och Washington får ligga kvar i sin låda,
Men ljus stakar, och dukar och ljus blev det i alla fall, ljusslingan på baksidan, och lyktstolpen fick jag inte i gång, det får väl vara utan ljus där då, i morgon ska vi åka och titta på en lägenhet, måste börja med att kolla runt, en stor lottovinst skulle sitta bra nu.
Ikväll var det glöggafton i båthamnen, brukar vara jättetrevligt, att träffa båtkamrater igen, men jag orkade inte, jag ville, men trycket i bröstet och huvudvärken gjorde att jag gick och la mig i stället.
Tänk om man kunde snabbspola fram ett halvår, eller så...
BULLSHIT, igår kom ett brev från Vattenfall, där de skriver att eftersom maken avlidit så gäller avtalet till den 30 November, idag, och att de kommer stänga av elen... Hur svårt kan det vara, ta bort L och S sätt dit M och I två jävla bokstäver, så är allt klart, men nää !!
Lika så med Telia, fick ett jättefint meddelande här, att det var lätt som pannkaka att ta över gällande avtal, skriv ut en överlåtelse blankett, fyll i och skicka in, det gjorde jag för liksom 4 veckor sedan,
Det tar en sådan fruktansvärt mycket ork och tid att få ordning på alla papper, det är blanketter hit, och avtalsöverlåtande dit, jag mailar, skickar in, ringer, och endå så funkar det inte...
Jag har typ haft ont i huvudet i flera veckor känns det som, varje dag, börjar på natten, tar medicin, släpper för att börja om på eftermiddagen igen, det är väl stressen...
Imorgon är det första advent, tiden går så fort, i vanliga fall, kör jag stora städ och pynt racet, och Lasse gör sitt bästa för att slippa undan, då brukar saker bli gjorda som väntat länge, typ socklar, taklister eller något annat viktigare än just städning..
Men i år, blir det inte som vanligt, jag orkar inte sätta upp julgardinerna, jag kommer inte häller ha gran i år, det var alltid Lasses uppgift, att fixa gran, så de julprydnaderna som jag köpte i New York och Washington får ligga kvar i sin låda,
Men ljus stakar, och dukar och ljus blev det i alla fall, ljusslingan på baksidan, och lyktstolpen fick jag inte i gång, det får väl vara utan ljus där då, i morgon ska vi åka och titta på en lägenhet, måste börja med att kolla runt, en stor lottovinst skulle sitta bra nu.
Ikväll var det glöggafton i båthamnen, brukar vara jättetrevligt, att träffa båtkamrater igen, men jag orkade inte, jag ville, men trycket i bröstet och huvudvärken gjorde att jag gick och la mig i stället.
Tänk om man kunde snabbspola fram ett halvår, eller så...
torsdag 28 november 2013
Jobbig dag igen
På jobbet, klockan stormar mot den tid jag måste åka, mot kyrkan, i Enskede, ännu en begravning.
Jag tänker på familjen, känner med dem, de har frågat mig flera gånger, om jag kommer att orka, och att de skulle ha full förståelse för om jag inte gjorde det.
Och jag har känt mig väldigt cool, tills timmarna innan, hjärtat klappar, en klump i bröstet, jag drar ett djupt andetag, släpper ut luften, sakta... gör det ofta det lugnar lite.
Enskede där jag växte upp, det är som komma hem, går upp mot kyrkan, där väntar många ungdomar, som skall ta farväl av en vän. Det är kallt, blåser och jag står där ensam, gud vad jag saknar Lasse, han hade stått där vid min sida, suttit bredvid i bänken.
Jag grät för Lasse, grät för familjen, det gör mig lugn, jag klarade mig igenom begravningen, den var fin, sorglig som de alltid är.
Sen tog jag bilen till huset där vi bodde, förbi skolan, Memory Lane , tittar in i husen jag passerar, ser ljusen som glimmar i deras fönster, och det gör mig ledsen, de har allt det som jag inte har längre. Drömmen eller framtids visionen var att flytta tillbaka till Enskede, framtids tron var att vi skulle göra det tillsammans jag och Lasse.
Bilder flimrar förbi, Lasse frisk, när han, vi får beskedet att cancern är tillbaka, jag hör hans sista andetag.
Fan jävla skit, varför blev det så här.
Jag är helt slut, tömd på energi, tömd på känslor, eller så är det fullt med känslor, jag vet inte, vakuum
Nu måste det vara nog med begravningar och elände för många år framöver, kvoten är överfylld.
Jag tänker på familjen, känner med dem, de har frågat mig flera gånger, om jag kommer att orka, och att de skulle ha full förståelse för om jag inte gjorde det.
Och jag har känt mig väldigt cool, tills timmarna innan, hjärtat klappar, en klump i bröstet, jag drar ett djupt andetag, släpper ut luften, sakta... gör det ofta det lugnar lite.
Enskede där jag växte upp, det är som komma hem, går upp mot kyrkan, där väntar många ungdomar, som skall ta farväl av en vän. Det är kallt, blåser och jag står där ensam, gud vad jag saknar Lasse, han hade stått där vid min sida, suttit bredvid i bänken.
Jag grät för Lasse, grät för familjen, det gör mig lugn, jag klarade mig igenom begravningen, den var fin, sorglig som de alltid är.
Sen tog jag bilen till huset där vi bodde, förbi skolan, Memory Lane , tittar in i husen jag passerar, ser ljusen som glimmar i deras fönster, och det gör mig ledsen, de har allt det som jag inte har längre. Drömmen eller framtids visionen var att flytta tillbaka till Enskede, framtids tron var att vi skulle göra det tillsammans jag och Lasse.
Bilder flimrar förbi, Lasse frisk, när han, vi får beskedet att cancern är tillbaka, jag hör hans sista andetag.
Fan jävla skit, varför blev det så här.
Jag är helt slut, tömd på energi, tömd på känslor, eller så är det fullt med känslor, jag vet inte, vakuum
Nu måste det vara nog med begravningar och elände för många år framöver, kvoten är överfylld.
tisdag 26 november 2013
Mitt i krysset
Ibland när man fattar sammanhanget, lite fortare, lite kvickare än den som frågar, eller påstår, är som att lägga upp bollen på straffpunkten, och skjuta den rakt i krysset... så himla gott !!
För flera år sedan var vi på födelsedags middag hos goda vänner, och med på samma middag fanns en dryg karl som utmärkte sig, på bordet fanns en liten leksaksbil, vi hade ätit gott, det var vin och säkert goda drinkar, då han säger.
- Du som är blondin, om en bil svänger vänster, vilket av däcket/hjulet slits minst ?? Han tar leksaksbilen och kör en vänster sväng på bordet, karln hånflinar mot mig.
jag som inte hört eller fått frågan förr, kläcker den direkt.
- Reservdäcket i bakluckan !!!
Så pratade han inte med mig mer den kvällen, å så synd, verkligen NOT.
Men fy fan vad skönt det var, mitt i krysset med en pungspark som bonus...
Idag blev jag bjuden på lunch av min kusin, vi hade en väldigt trevliga timmar, hon behövde köpa lite lim på panduro hobby, i kassan låg en korg med stansar, fanns hjärtan, stjärna, eller en liten ängel, att stansa ut och dekorera julkort med tex, hon trycker till och lyfter, men hur då undrar hon, jag tar ett papper som ligger bredvid, för provstansning,
- Tryck
Ut ramlar en liten vit ängel Tadaa!!
varpå hon säger lugnt
- Men finns det bara vita änglar ?
Och där igen, några få sekunder före hon i kassan, mitt i krysset
- Det beror på vilket papper du sätter in !! i krysset stenhårt !!! Gott !!!
Så tokigt det kan bli, när munnen är snabbare än tanken... vi skrattade gott, tillsammans.
Tack kusin för du bjuder på dig själv. I love you !!
För flera år sedan var vi på födelsedags middag hos goda vänner, och med på samma middag fanns en dryg karl som utmärkte sig, på bordet fanns en liten leksaksbil, vi hade ätit gott, det var vin och säkert goda drinkar, då han säger.
- Du som är blondin, om en bil svänger vänster, vilket av däcket/hjulet slits minst ?? Han tar leksaksbilen och kör en vänster sväng på bordet, karln hånflinar mot mig.
jag som inte hört eller fått frågan förr, kläcker den direkt.
- Reservdäcket i bakluckan !!!
Så pratade han inte med mig mer den kvällen, å så synd, verkligen NOT.
Men fy fan vad skönt det var, mitt i krysset med en pungspark som bonus...
Idag blev jag bjuden på lunch av min kusin, vi hade en väldigt trevliga timmar, hon behövde köpa lite lim på panduro hobby, i kassan låg en korg med stansar, fanns hjärtan, stjärna, eller en liten ängel, att stansa ut och dekorera julkort med tex, hon trycker till och lyfter, men hur då undrar hon, jag tar ett papper som ligger bredvid, för provstansning,
- Tryck
Ut ramlar en liten vit ängel Tadaa!!
varpå hon säger lugnt
- Men finns det bara vita änglar ?
Och där igen, några få sekunder före hon i kassan, mitt i krysset
- Det beror på vilket papper du sätter in !! i krysset stenhårt !!! Gott !!!
Så tokigt det kan bli, när munnen är snabbare än tanken... vi skrattade gott, tillsammans.
Tack kusin för du bjuder på dig själv. I love you !!
måndag 25 november 2013
Kylen
Det är helt otroligt, jag har väl aldrig slängt så här mycket mat, någonsin förut, det kändes som det inte alls länge sedan jag gjorde en rensning, nu var det dags igen, det var burkar med mat som jag har lagat, och som någon anledning blivit kvar, Lasse var expert på ta hand om rester, han kunde äta, säkert åtta smårätter på samma tallrik, allt för bli av med det i kylen, rester är också mat...
Nu kan jag nöja mig med en macka, eller en omelett, så åtgången är inte lika stor nu som förr, även här saknas Lasse, fan också fan fan fan, varför blev det så här....
På Torsdag, ska jag på begravning, en son, en bror, en kille på 27 år, livet är så fruktansvärt orättvist, och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, kommer jag orka, ingen aning, jag går för att visa mitt stöd, och medkänsla och kärlek, till familjen.
På Lördag är det glögg afton i sommarhamnen, vill jag gå, ja absolut, men jag vågar inte säker säga ja, för det beror på dagsformen, men målen varje gång är att säga JA.
Ja är roligare än Nej, men det är inte jag som bestämmer, utan kroppen, men varje dag är en kamp, på ett eller flera sätt.
Nu kan jag nöja mig med en macka, eller en omelett, så åtgången är inte lika stor nu som förr, även här saknas Lasse, fan också fan fan fan, varför blev det så här....
På Torsdag, ska jag på begravning, en son, en bror, en kille på 27 år, livet är så fruktansvärt orättvist, och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, kommer jag orka, ingen aning, jag går för att visa mitt stöd, och medkänsla och kärlek, till familjen.
På Lördag är det glögg afton i sommarhamnen, vill jag gå, ja absolut, men jag vågar inte säker säga ja, för det beror på dagsformen, men målen varje gång är att säga JA.
Ja är roligare än Nej, men det är inte jag som bestämmer, utan kroppen, men varje dag är en kamp, på ett eller flera sätt.
söndag 24 november 2013
Ännu en helg
Då var det söndag igen, och jag har klarat ännu en helg. Fredags kvällen var grymt jobbig, då jag inte hade S hemma, och självklart ska hon ut och träffa de sina, men det är svårt att vara ensam, storgrät böjd över köksbordet, jag grät så det tjöt, högt, släppte alla spärrar tror jag, kanske så behövde jag det, för har varit lugnare sedan dess, det gick inte alls att sova, för det var så mycket ljud i huset, jag var övertygad att det var någon i huset, så jag vågade inte gå upp, somnade efter 04 av utmattning tror jag, aldrig förr har väl sängen varit så kall och stor.
På Lördagen så sålde jag iväg, Lasses motorcykel, så himla skönt, men sorgligt också, men jag tror det gick till en som sköter om den, han försökte pruta på priset, men se det gick inte... han fick till och med betala 100 kronor över priset som var satt, för det är väl upp till köparen att ha jämna pengar, och så fick han flera burkar med motorolja med, och så fick han fordonsregestrerings fakturan ¨på 65 kr också..... fan vad jag kan..
Så idag städade vi ur garaget fyllde bilen och for till tippen, blir fler vändor, men det blir bättre och finare hela tiden.
Är det ingen av er som läser som vill köpa en mobil barmöbel....den kostade nästan 25 000 pikadoller som ny.....
Ge mig ett bud, så här ser den ut när man har fyllt den....
Idag är det 1 månad kvar till julafton.... det kommer bli en jobbig och väldigt konstig jul.
Nu ska S och jag festa på en entrecote, potatiskroketter och bea...
På Lördagen så sålde jag iväg, Lasses motorcykel, så himla skönt, men sorgligt också, men jag tror det gick till en som sköter om den, han försökte pruta på priset, men se det gick inte... han fick till och med betala 100 kronor över priset som var satt, för det är väl upp till köparen att ha jämna pengar, och så fick han flera burkar med motorolja med, och så fick han fordonsregestrerings fakturan ¨på 65 kr också..... fan vad jag kan..
Så idag städade vi ur garaget fyllde bilen och for till tippen, blir fler vändor, men det blir bättre och finare hela tiden.
Är det ingen av er som läser som vill köpa en mobil barmöbel....den kostade nästan 25 000 pikadoller som ny.....
Idag är det 1 månad kvar till julafton.... det kommer bli en jobbig och väldigt konstig jul.
Nu ska S och jag festa på en entrecote, potatiskroketter och bea...
fredag 22 november 2013
Vad är sorg
Vad är sorg, är det att ha svårt att andas i mellanåt, känna paniken inom sig, att alla de saker som var självklara innan, är helt plötsligt ouppnåbara.
Är sorg, att man slutar bry sig över banala saker som skitiga fönster, sopa av uppfarten, att möblerna behövs poleras, är sorg att gråta i tid och otid, är sorg att hålla om fotografier, använda hans kläder, dricka upp whiskeyn, att ha ont i själen, så förbannat mycket att blodtrycket går upp.
Är sorg att tro man drunknar, fast man har näsan precis över vattenytan, att sova med öppna ögon, vad är det som river en från insidan.
Är sorg att känna sig ensam i ett rum fullt med människor, att inte möta blicken på dem man möter, smyga ut med soporna i mörkret, rädd för att möta någon, som inte vet.
Är sorg att sitta i mörkret, och en då känna hur det sticks i ögonen, att det tjuter i öronen, att inte ha ork eller vilja till någonting, vad gör man för att överleva, komma tillbaka till något som aldrig blir vad det varit, hur får man ork att skapa någonting nytt, gå vidare, andas, skratta, och njuta.
Varför är sorgen svart, varför inte brun, grå eller orange, den absolut inte rosa, röd eller blå...
Vad är motsatsen till sorg, när du alltid kommer att bära den med dig....
Är sorg, att man slutar bry sig över banala saker som skitiga fönster, sopa av uppfarten, att möblerna behövs poleras, är sorg att gråta i tid och otid, är sorg att hålla om fotografier, använda hans kläder, dricka upp whiskeyn, att ha ont i själen, så förbannat mycket att blodtrycket går upp.
Är sorg att tro man drunknar, fast man har näsan precis över vattenytan, att sova med öppna ögon, vad är det som river en från insidan.
Är sorg att känna sig ensam i ett rum fullt med människor, att inte möta blicken på dem man möter, smyga ut med soporna i mörkret, rädd för att möta någon, som inte vet.
Är sorg att sitta i mörkret, och en då känna hur det sticks i ögonen, att det tjuter i öronen, att inte ha ork eller vilja till någonting, vad gör man för att överleva, komma tillbaka till något som aldrig blir vad det varit, hur får man ork att skapa någonting nytt, gå vidare, andas, skratta, och njuta.
Varför är sorgen svart, varför inte brun, grå eller orange, den absolut inte rosa, röd eller blå...
Vad är motsatsen till sorg, när du alltid kommer att bära den med dig....
torsdag 21 november 2013
Ensamt
Trots att det finns vänner, arbetskamrater runt mig, ofta, så finns känslan av att vara ensam..
När jag idag jobbat mina timmar, är trött efter ha fokuserat på annat, vilket jag tror är viktigt, för både kropp och själ, så gick jag en vända i köpcentret som ligger nedför kontoret.
Målet var att köpa frimärken, titta lite i affärerna, medans jag går där, är jag ensamast i världen, ser en man och kvinna kyssas, barn som håller mormor i handen, vänner som fikar tillsammans, shoppar, skrattar, och jag syns inte, jag blir genomskinlig själ som världen passerar.
Lusten att gå i affärer, rinner av mig, jag skiter i att köpa frimärken, orkar inte, obemärkt och skyggt tar jag rulltrappan upp till bilen, hjärtat slår, skyndar på stegen, jag vet vad som komma skall, fort in i bilen, och där i tryggheten i Lasses bil storgrinar jag böjd över ratten, det tjuter i öronen, Herregud, var det alla herrkläderna som triggade igång, eller var det julskyltningen, eller paret som kysstes, jag tittar ner på min hand, och inser att jag aldrig mer får hålla Lasse i handen, för det gjorde vi ofta, i bilen, ute, i soffan, här och där.
Lasse, jag höll dig i handen, din sista natt, höll den mot min kind, pussade på den, kramade, smekte
och jag hoppas du kände det, att du aldrig var ensam.
När jag idag jobbat mina timmar, är trött efter ha fokuserat på annat, vilket jag tror är viktigt, för både kropp och själ, så gick jag en vända i köpcentret som ligger nedför kontoret.
Målet var att köpa frimärken, titta lite i affärerna, medans jag går där, är jag ensamast i världen, ser en man och kvinna kyssas, barn som håller mormor i handen, vänner som fikar tillsammans, shoppar, skrattar, och jag syns inte, jag blir genomskinlig själ som världen passerar.
Lusten att gå i affärer, rinner av mig, jag skiter i att köpa frimärken, orkar inte, obemärkt och skyggt tar jag rulltrappan upp till bilen, hjärtat slår, skyndar på stegen, jag vet vad som komma skall, fort in i bilen, och där i tryggheten i Lasses bil storgrinar jag böjd över ratten, det tjuter i öronen, Herregud, var det alla herrkläderna som triggade igång, eller var det julskyltningen, eller paret som kysstes, jag tittar ner på min hand, och inser att jag aldrig mer får hålla Lasse i handen, för det gjorde vi ofta, i bilen, ute, i soffan, här och där.
Lasse, jag höll dig i handen, din sista natt, höll den mot min kind, pussade på den, kramade, smekte
och jag hoppas du kände det, att du aldrig var ensam.
onsdag 20 november 2013
when I think back
On these times
And the dreams
We left behind
I'll be glad 'cause
I was blessed to get
To have you in my life
When I look back
On these days
I'll look and see your face
You were right there for me
In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be
Well you showed me
How it feels
To feel the sky
Within my reach
And I always
Will remember all
The strength you
Gave to me
Your love made me
Make it through
Oh, I owe so much to you
You were right there for me
'Cause I always saw in you
My light, my strength
And I want to thank you
Now for all the ways
You were right there for me
You were right there for me
For always
In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be
There you'll be
En massa onödig tid
En hel del tid, som i onödan rullar förbi, tex, banken ringer och talar om att de minsann måste ha ett dödsfallsintyg, det räcker inte med ett intyg att han är död, nej de måste också veta varför och av vad.
Det tog två dagar att jaga rätt på rätt doktor som kan skriva ut ett sådant, så när jag äntligen fick det i min hand, så faxade jag över pappren till banken pronto !!
Min tanke var att snabbt få iväg det, så fixar sig alla lån, papper och konton i ett nafs, så kan jag även dom bocka av på min mentala lista.
Skrev ett förblad, attention och att de skulle lägga ett mail till mig, så jag med säkerhet visste att de mottagit faxet.
Det här gjorde jag på fredag morgon, på måndagen efter, vid lunch tid, lessnade jag, ringde upp banken, men då var det lunch, och hon jag har att göra med, skulle ringa upp mig.
Det gjorde hon flera timmar senare, med orden, Jag hittade just dina papper i faxen???
Nu, flera dagar och timmar senare, hm okej, vill ju hålla mig sams med banken, liksom så jag sa inte vad jag tyckte, sen säger hon, å så har jag satt okej på ditt lånelöfte, Notera att jag var på banken den 4 November, och ville veta, hur mycket jag får låna, då jag ska byta boende...Nu talas vi vid den 18 November...
- Jaha, har jag inte talat om det för dig ???
-Näää, det har du inte.
sen malde hon på om ta lånen med sig från huset, och bla bla
Ärligt talat, så undrar jag om hon verkligen kan sitt jobb, känns inte alls tryggt... men å andra sidan ska jag inte bo kvar i den här kommunen så himla länge till.
Men tiden går, dagar, timmar och allt som måste fixas och ordnas, papper hit, papper dit och allt tar så mycket kraft när det drar ut på tiden.
Det tog två dagar att jaga rätt på rätt doktor som kan skriva ut ett sådant, så när jag äntligen fick det i min hand, så faxade jag över pappren till banken pronto !!
Min tanke var att snabbt få iväg det, så fixar sig alla lån, papper och konton i ett nafs, så kan jag även dom bocka av på min mentala lista.
Skrev ett förblad, attention och att de skulle lägga ett mail till mig, så jag med säkerhet visste att de mottagit faxet.
Det här gjorde jag på fredag morgon, på måndagen efter, vid lunch tid, lessnade jag, ringde upp banken, men då var det lunch, och hon jag har att göra med, skulle ringa upp mig.
Det gjorde hon flera timmar senare, med orden, Jag hittade just dina papper i faxen???
Nu, flera dagar och timmar senare, hm okej, vill ju hålla mig sams med banken, liksom så jag sa inte vad jag tyckte, sen säger hon, å så har jag satt okej på ditt lånelöfte, Notera att jag var på banken den 4 November, och ville veta, hur mycket jag får låna, då jag ska byta boende...Nu talas vi vid den 18 November...
- Jaha, har jag inte talat om det för dig ???
-Näää, det har du inte.
sen malde hon på om ta lånen med sig från huset, och bla bla
Ärligt talat, så undrar jag om hon verkligen kan sitt jobb, känns inte alls tryggt... men å andra sidan ska jag inte bo kvar i den här kommunen så himla länge till.
Men tiden går, dagar, timmar och allt som måste fixas och ordnas, papper hit, papper dit och allt tar så mycket kraft när det drar ut på tiden.
tisdag 19 november 2013
Tungt igen
Nu är det så här tungt igen, kan inte andas, och tårarna är inte långt borta, Lasse är med i tidningen idag, lokal tidningen, jättejobbigt att se hans namn, fan fan fan, jag fick ett jättefint mail igår från ordförande i damsektionen i båtklubben, fina ord, om Lasse, begravningen och minnes stunden, när jag orkar ska jag svara, kära CS hon kallar mig för lilla prinsessan, vet inte varför men det får mig att le, hon är för härlig.
Var och lämnade tillbaka Lasses snark maskin, känns som man sakta suddar ut, allt som är hans, sak för sak, jag ser varje plan för varje grej han har sparat på, och det finna många "bra att ha",
Jag väntar fortfarande på den dagen då det kommer kännas lättare, alla säger tiden läker alla sår, det är fan bullshit, kommer aldrig förlåta att de tog Lasse ifrån mig, att flickorna miste sin superhjälte, långt innan det var tänkt. Försöker sälja mycket på blocket, maskiner, möbler, dels för pengarna, och att jag kan inte bara slänga iväg, saker som är fungerar.
Men ibland, när jag får frågan om jag kan sänka priset, står jag på mig, NEJ satt pris gäller, hårdnackat, rak i ryggen, de skulle bara veta vilken mes det är bakom fasaden... en snäll mes, men jag märker att jag tål ingenting, har väl aldrig skällt ut så många bilister, tänk om de hörde mig,
so what !! skäller jag inte, så grinar jag, håller mig stark och morsk på jobbet, eller när jag träffar vänner, när jag igentligen bara vill lägga mig ner, under täcket, gömma mig, men det går ju inte att andas när man ligger under täcket heller, hopplöst, det enda jag vet är att jag är trött, hela tiden, så trött att jag mår illa, så trött att jag ibland blir yr i huvudet, för trött för att somna.
När man har klivit upp ett steg på den mentala trappan, för att genast halka ner igen, det finns dåliga dagar, och mindre dåliga dagar...
Men alla dagar är orättvisa....
Hur jävla rättvist är det här !!
Var och lämnade tillbaka Lasses snark maskin, känns som man sakta suddar ut, allt som är hans, sak för sak, jag ser varje plan för varje grej han har sparat på, och det finna många "bra att ha",
Jag väntar fortfarande på den dagen då det kommer kännas lättare, alla säger tiden läker alla sår, det är fan bullshit, kommer aldrig förlåta att de tog Lasse ifrån mig, att flickorna miste sin superhjälte, långt innan det var tänkt. Försöker sälja mycket på blocket, maskiner, möbler, dels för pengarna, och att jag kan inte bara slänga iväg, saker som är fungerar.
Men ibland, när jag får frågan om jag kan sänka priset, står jag på mig, NEJ satt pris gäller, hårdnackat, rak i ryggen, de skulle bara veta vilken mes det är bakom fasaden... en snäll mes, men jag märker att jag tål ingenting, har väl aldrig skällt ut så många bilister, tänk om de hörde mig,
so what !! skäller jag inte, så grinar jag, håller mig stark och morsk på jobbet, eller när jag träffar vänner, när jag igentligen bara vill lägga mig ner, under täcket, gömma mig, men det går ju inte att andas när man ligger under täcket heller, hopplöst, det enda jag vet är att jag är trött, hela tiden, så trött att jag mår illa, så trött att jag ibland blir yr i huvudet, för trött för att somna.
När man har klivit upp ett steg på den mentala trappan, för att genast halka ner igen, det finns dåliga dagar, och mindre dåliga dagar...
Men alla dagar är orättvisa....
Hur jävla rättvist är det här !!
måndag 18 november 2013
Whiskey
Lasse gillade whiskey, så pass att vi överraskade honom när han fyllde 40 med en resa till Scottland... det blev en succë, och där någonstans hittade jag min favorit, en dag på systemet valde jag mellan flera flaskor, läste alla lapparna, och minsann det blev bingo direkt, så "min" favorit whiskey Glenmorengie, singel malt.... min flaska, men det var ett ständigt mysterium hemma, för den dunstade i flaskan, var visst en till som gillade den....
och under åren har Lasse samlat på sig en del flaskor, av olika märken och sort, en del gick åt på minnesstunden, vilket Lasse hade gillat... det är jag övertygad om.
Vi köade tidigt några Lördags morgonar utanför systemet, för att få köpa Mackmyra whiskey, skrämde slag på A-lagarna som kröp in 09.50 för att få köpa sitt Rositavin....
så vi har några som står i våran bokhylla, för vi öppnade ju Lasses flaskor, och sparade mina ex.... :-)
Så igår hittade jag en Mackmyra, med en liten skvätt i, och eftersom jag röjer, kastar och går igenom, så om jag dricker upp skvätten, så kan jag ju slänga en till grej, flaska till....
Sagt och gjort, hällde upp en stadig whiskey, den var inte god.... kan jag säga, men man kan inte ju hälla ut dyr whiskey i slasken....
Men nu är det en flaska mindre i hyllan "!
och under åren har Lasse samlat på sig en del flaskor, av olika märken och sort, en del gick åt på minnesstunden, vilket Lasse hade gillat... det är jag övertygad om.
Vi köade tidigt några Lördags morgonar utanför systemet, för att få köpa Mackmyra whiskey, skrämde slag på A-lagarna som kröp in 09.50 för att få köpa sitt Rositavin....
så vi har några som står i våran bokhylla, för vi öppnade ju Lasses flaskor, och sparade mina ex.... :-)
Så igår hittade jag en Mackmyra, med en liten skvätt i, och eftersom jag röjer, kastar och går igenom, så om jag dricker upp skvätten, så kan jag ju slänga en till grej, flaska till....
Sagt och gjort, hällde upp en stadig whiskey, den var inte god.... kan jag säga, men man kan inte ju hälla ut dyr whiskey i slasken....
Men nu är det en flaska mindre i hyllan "!
söndag 17 november 2013
Upp och Ner
Ena dagen är läget lite bättre, för sedan rasa ihop totalt andra dagar. Likaså nätterna, ibland får jag sova två timmar, och en bra natt kanske upp mot hela fyra fem timmar. Men man är trött hela tiden, känns som huvudet är fullt med bomull, kroppen känns seg, finns ingen energi.
Inatt vaknade jag av skräck, världens mardröm, var tvungen att gå upp, och gå runt... sen var det dags två timmar senare, att jag lyckades somna om var ju ett under, migrän, igen... tack så jävla mycket.
Men vi fick en del gjort, en då idag, vi gav kostymerna till Myrorna, och fyllde bilen med allt som ska kastas, ibland blir jag impad av mig själv, i alla fall lite...
Inatt vaknade jag av skräck, världens mardröm, var tvungen att gå upp, och gå runt... sen var det dags två timmar senare, att jag lyckades somna om var ju ett under, migrän, igen... tack så jävla mycket.
Men vi fick en del gjort, en då idag, vi gav kostymerna till Myrorna, och fyllde bilen med allt som ska kastas, ibland blir jag impad av mig själv, i alla fall lite...
lördag 16 november 2013
Ge lite tillbaka
Att livet är grymt i mellan åt, är inte överraskning, men när gränsen för över jävligt har passerat för länge sedan, det blev helg igen, och Fredag och Lördag kväll är klart svårast, allt det man förut tog förgivet, är borta, så enkla saker som, äta en god middag, eller öppna en flaska vin, laga mat tillsammans, se en film och så vidare, det smakar liksom inte längre, och inte öppnar jag en flaska vin, när det inte bara är jag.
Så nu när jag har bägge flickorna hemma, så är det nästan som vanligt, långt i från naturligtvis, men maten smakar bättre med sällskap, helt klart.
Vaknade tidigt i morse, igår när jag pratade med SEA, var han på väg till pizzerian igen, jag tycker så fruktansvärt synd om JA, och SEA, och deras barn, att förlora en son, sitt egna barn, är överjävligt, och mitt i vår sorg, bestämde jag mig tidigt i morse för att ge tillbaka lite av vad vi fått av just dem, det är flera som som tagit god hand om oss, under vår svåra tid, idag gav vi tillbaka.
Handlade, hackade, skalade, stekte, rörde så det blev fyra olika maträtter, fick fasiken en blåsa av kniven, oproffsigt så det räcker, sen fyllde vi på med bröd, smör, ost, frukt och godis, och toapapper.... det sista man tänker på, och så typiskt att just det tar slut.
Kändes väldigt bra det vi gjorde, för när vi fick mottaga mat, och slippa handla, första veckan var fantastiskt, och all denna sorg, som familjen går igenom, känner igen allt, känslor, ilskan, och hur man smyger för att inte stöta grannar när man går ut med soporna....
För varje liten sak, som påminner om den man så förtvivlat saknar kastar en tillbaka in i sorgen i ett ögonblick, det går på en sekund....
Så nu när jag har bägge flickorna hemma, så är det nästan som vanligt, långt i från naturligtvis, men maten smakar bättre med sällskap, helt klart.
Vaknade tidigt i morse, igår när jag pratade med SEA, var han på väg till pizzerian igen, jag tycker så fruktansvärt synd om JA, och SEA, och deras barn, att förlora en son, sitt egna barn, är överjävligt, och mitt i vår sorg, bestämde jag mig tidigt i morse för att ge tillbaka lite av vad vi fått av just dem, det är flera som som tagit god hand om oss, under vår svåra tid, idag gav vi tillbaka.
Handlade, hackade, skalade, stekte, rörde så det blev fyra olika maträtter, fick fasiken en blåsa av kniven, oproffsigt så det räcker, sen fyllde vi på med bröd, smör, ost, frukt och godis, och toapapper.... det sista man tänker på, och så typiskt att just det tar slut.
Kändes väldigt bra det vi gjorde, för när vi fick mottaga mat, och slippa handla, första veckan var fantastiskt, och all denna sorg, som familjen går igenom, känner igen allt, känslor, ilskan, och hur man smyger för att inte stöta grannar när man går ut med soporna....
För varje liten sak, som påminner om den man så förtvivlat saknar kastar en tillbaka in i sorgen i ett ögonblick, det går på en sekund....
fredag 15 november 2013
Trött Trötter
När ska man kunna sova, när ska paniken lägga sig, som dundrar upp i kroppen, på nätterna...
Igår tog jag en sova tablett, jo jag somnade, för att vakna två timmar senare....hopplöst
Jobbar halvtid, och idag var jag tvungen att vila när jag kom hem.... jag sov inte, bara vilade, jag är så trött att jag mår illa....
Tänker så på vännerna, som går igenom ett eget helvete, av sorg, känner så med familjen.
Ikväll har jag båda flickorna hemma hos mig, så vi lagar mat, det blir janssons frestelse, köttbullar, köpta, för jag orkar inte rulla egna, ägghalvor, baconrullar, och broccoligratäng, julskinka, och julmust.... det kommer vi leva på hela helgen.
Och jag hoppas vi alla får sova, vila och bara vara, jag har Tack kort att skriva, kartonger att gå igenom, saker att kasta, men bara om lust och ork finns.
Ibland önskar jag att man kunde gå och lägga sig, och dra täcket över huvudet, och snabbspola ett halvår eller så, men det finns ingen garanti att det kommer kännas bättre om sex månader.
Härom dagen, vinkade jag adjö åt min lilla FOO, min bil, ett bekymmer mindre, imorgon finns inte, finns bara nu, ett steg i taget, en dag, en natt, jag håller hans fotografi i famnen, och gråter varje kväll,
han är så fin.
Jag känner mig bara ful och blek, trött och förtvivlad, det gör så himla ont....
Igår tog jag en sova tablett, jo jag somnade, för att vakna två timmar senare....hopplöst
Jobbar halvtid, och idag var jag tvungen att vila när jag kom hem.... jag sov inte, bara vilade, jag är så trött att jag mår illa....
Tänker så på vännerna, som går igenom ett eget helvete, av sorg, känner så med familjen.
Ikväll har jag båda flickorna hemma hos mig, så vi lagar mat, det blir janssons frestelse, köttbullar, köpta, för jag orkar inte rulla egna, ägghalvor, baconrullar, och broccoligratäng, julskinka, och julmust.... det kommer vi leva på hela helgen.
Och jag hoppas vi alla får sova, vila och bara vara, jag har Tack kort att skriva, kartonger att gå igenom, saker att kasta, men bara om lust och ork finns.
Ibland önskar jag att man kunde gå och lägga sig, och dra täcket över huvudet, och snabbspola ett halvår eller så, men det finns ingen garanti att det kommer kännas bättre om sex månader.
Härom dagen, vinkade jag adjö åt min lilla FOO, min bil, ett bekymmer mindre, imorgon finns inte, finns bara nu, ett steg i taget, en dag, en natt, jag håller hans fotografi i famnen, och gråter varje kväll,
han är så fin.
Jag känner mig bara ful och blek, trött och förtvivlad, det gör så himla ont....
onsdag 13 november 2013
När ingen ser
När ingen ser, storgrinar jag, i bilen på väg hem från jobbet, i duschen, i mörkret på natten.... det finns dåliga dagar, och mindre dåliga dagar.
Jag ser hur grannarna, börjar sätta upp sina ljusslingor, hur de pysslar, vi gjorde lika för ett år sedan, planerade, började med glögg, myste med alla tända ljus....
känns som det var en evighet sedan, förra året, att man hade hela framtiden framför oss.
Nu ska jag vandra vägen ensam, jag vill ha min Lasse tillbaka, kan inte förstå, jag är mitt i en mardröm, gråten är alltid nära, minsta lilla sak, eller minne, så PANG så ser jag Lasse, minnesbilder fladdrar förbi näthinnan, levande, frisk, sen nedslagen av cancer besked, hur han höjer sin hand och gråter hejdlöst, hur han sitter i soffan hemma, och säger att han skitit i det blå skåpet, hur han ligger där kall och död...... gråten river i mig, stormar av ilska, maktlöshet och bedrövelse, å Lasse kom tillbaka, hjälp mig....
Jag är trött, så himla trött, kämpar med mig själv varje dag, hjärtat slår volter ibland, de säger att det är stress, jaha, känner mig inte stressad, bara så jävla ledsen....
Jag ser hur grannarna, börjar sätta upp sina ljusslingor, hur de pysslar, vi gjorde lika för ett år sedan, planerade, började med glögg, myste med alla tända ljus....
känns som det var en evighet sedan, förra året, att man hade hela framtiden framför oss.
Nu ska jag vandra vägen ensam, jag vill ha min Lasse tillbaka, kan inte förstå, jag är mitt i en mardröm, gråten är alltid nära, minsta lilla sak, eller minne, så PANG så ser jag Lasse, minnesbilder fladdrar förbi näthinnan, levande, frisk, sen nedslagen av cancer besked, hur han höjer sin hand och gråter hejdlöst, hur han sitter i soffan hemma, och säger att han skitit i det blå skåpet, hur han ligger där kall och död...... gråten river i mig, stormar av ilska, maktlöshet och bedrövelse, å Lasse kom tillbaka, hjälp mig....
Jag är trött, så himla trött, kämpar med mig själv varje dag, hjärtat slår volter ibland, de säger att det är stress, jaha, känner mig inte stressad, bara så jävla ledsen....
tisdag 12 november 2013
Det är som de sjunger om, i The end off the World.
Why does the sun go on shining
Why does the sea rush to shore
Don't they know it's the end of the world
'Cause you don't love me any more
Why do the birds go on singing
Why do the stars glow above
Don't they know it's the end of the world
It ended when I lost your love
I wake up in the morning and I wonder
Why everything's the same as it was
I can't understand, no, I can't understand
How life goes on the way it does
Why does my heart go on beating
Why do these eyes of mine cry
Don't they know it's the end of the world
It ended when you said goodbye
Why does my heart go on beating
Why do these eyes of mine cry
Don't they know it's the end of the world
It ended when you said goodbye
do
Precis så är det, varför, varför, varför.....
Någon, har skrivit en bok, Min man dog 1000 gånger... och precis så är det, varje gång jag möter någon vi känner, varje gång jag måste berätta, varje gång jag gör något själv för första gången, allt delas upp i före och efter, att julen snart är här, är som att Mount Everest berget framför sig, som man måste gå över, hur ska vi kunna önska Gott Nytt År, när allt är första gången, ensam, alla helger, födelsedagar, påsk, våren, alla hjärtans dag, då vi alltid åt, hjärtformade skagentoast tillsammans, midsommar, och hur ska jag kunna ta semester, för jag tänker fan inte sitta på bänken i parken och mata duvor, varför varför har det här drabbat oss, känns som vi är omringade av cancer, död, och elände, och jag/vi ska försöka att göra det bästa för att stötta våra vänner som också drabbats av stor sorg, jag hoppas jag kan ge tillbaka en del, av vad de gjort för oss.
Vi ska ialla fall försöka....
Why does the sun go on shining
Why does the sea rush to shore
Don't they know it's the end of the world
'Cause you don't love me any more
Why do the birds go on singing
Why do the stars glow above
Don't they know it's the end of the world
It ended when I lost your love
I wake up in the morning and I wonder
Why everything's the same as it was
I can't understand, no, I can't understand
How life goes on the way it does
Why does my heart go on beating
Why do these eyes of mine cry
Don't they know it's the end of the world
It ended when you said goodbye
Why does my heart go on beating
Why do these eyes of mine cry
Don't they know it's the end of the world
It ended when you said goodbye
do
Precis så är det, varför, varför, varför.....
Någon, har skrivit en bok, Min man dog 1000 gånger... och precis så är det, varje gång jag möter någon vi känner, varje gång jag måste berätta, varje gång jag gör något själv för första gången, allt delas upp i före och efter, att julen snart är här, är som att Mount Everest berget framför sig, som man måste gå över, hur ska vi kunna önska Gott Nytt År, när allt är första gången, ensam, alla helger, födelsedagar, påsk, våren, alla hjärtans dag, då vi alltid åt, hjärtformade skagentoast tillsammans, midsommar, och hur ska jag kunna ta semester, för jag tänker fan inte sitta på bänken i parken och mata duvor, varför varför har det här drabbat oss, känns som vi är omringade av cancer, död, och elände, och jag/vi ska försöka att göra det bästa för att stötta våra vänner som också drabbats av stor sorg, jag hoppas jag kan ge tillbaka en del, av vad de gjort för oss.
Vi ska ialla fall försöka....
måndag 11 november 2013
Grymt
Livet är så jävla grymt, och elakt, ikväll fick jag ett dödsbud, nära kära vänner som stöttat mig och flickorna, i vår sorg, som har, är fantastiska, deras värld bröts itu, idag förlorade de en älskad son, och bonusbarn, en bror, en familjemedlem, hur tar man sig i genom något sådant, fruktansvärt.
Jag känner så med familjen, och man önskar att man kunde ta bort en bit av deras smärta, säga något som lindrar, men det finns igentligen ingenting som jag eller någon annan kan säga, som kommer få dem känna sig bättre, är så ledsen, och var ska det ta slut, är det inte nog nu, hur mycket sorg och elände måste de, vi och alla andra genomlida, kommer vi någonsin att bli glada igen, när ska det lätta, när ska det onda försvinna, och varför i helvete, drabbas inte, de som är onda, pedofiler, mördare, våldtäktsmän, diktatorer...
Hur mycket skall en människa behöva bära, hur mycket ska man orka, i sorg och smärta.... det måste finnas en gräns, eller ett tak, vad som helst, för nu är det fan nog....
Jag känner så med familjen, och man önskar att man kunde ta bort en bit av deras smärta, säga något som lindrar, men det finns igentligen ingenting som jag eller någon annan kan säga, som kommer få dem känna sig bättre, är så ledsen, och var ska det ta slut, är det inte nog nu, hur mycket sorg och elände måste de, vi och alla andra genomlida, kommer vi någonsin att bli glada igen, när ska det lätta, när ska det onda försvinna, och varför i helvete, drabbas inte, de som är onda, pedofiler, mördare, våldtäktsmän, diktatorer...
Hur mycket skall en människa behöva bära, hur mycket ska man orka, i sorg och smärta.... det måste finnas en gräns, eller ett tak, vad som helst, för nu är det fan nog....
Lasse , en god vän, funktionär och omtyckt båtklubbskamrat har gått ur tiden.
Lasse gick bort 8 oktober endast 51 år gammal.
Vi som kände Lasse minns honom som en god kamrat som alltid ställde upp och alltid hade nära till ett skratt.
Lasses båtbana började redan på mitten av 80-talet. Dock var det inte helt frivilligt, för oss som kände Lasse redan då vet att man mest såg hans huvud nerdykt under en motorhuv då Lasses stora intresse var bilar. Men som ni alla vet när ett fruntimmer dyker upp i ens liv, blir det inte som man tänkt sig.
Så för Lasses del fick han nu istället mecka med båtmotorer då Mari´s vilja för båtlivet var starkt.
Lasse träffade Mari i början av 80-talet, de gifte sig 1988. Mari och syster T, , har varit med i Rörstrands Båtklubb sen barnsben, då deras föräldrar J och G hade båt.
Båtlivet började med en mindre Selco Daycruiser för att sen övergå till en Marieholms Catalina för övernattning.
1989 föddes deras första dotter C, och sen föddes S 1992, de fick
båda hänga med i båtlivet några år tills 1995, då båtlivet som så ofta får stryka på foten för ett hus.
Att vara utan båt i 10 år är för en båtnörd som mig ett mysterium, men kan lätt ändras då Lasse och Mari fick följa med i en vacker träbåt ut i Mälaren via Karlbergskanalen, året var 2005. Blicken Lasse fick av Mari under färden talade om att nu kommer du inte undan, det måste bli båt igen, och Lasse hade inget emot det. Har man en gång haft en båt är det svårt att vara utan.
Således efter några veckor var paret med båt igen, denna gång en större båt med akterruff så döttrarna och deras pojkvänner kunde följa med.
Lasse kom snabbt in i den klubbandan som fanns, och märkte att här vill vi hjälpa till med stort engagemang. När tjänsten som klubbholmsvärd vart ledig 2010 kom Lasse på tal och han tackade ja, då Mari och Lasse ofta tillbringade tid där och hjälpte till med diverse sysslor.
När man anlände med båt på klubbholmen mötte Lasse alltid upp och hjälpte till med tillägningen, och Lasse var heller aldrig motvillig att ta en öl på T-bryggan och snacka lite skit.
Jag själv minns Lasse som en kille med stort hjärta, familjefar som gjorde allt för familjen och utrustad med stort tålamod, speciellt inför färgen rosa, vilken var frugans favoritfärg.
Det är med tungt hjärta som jag skriver dessa ord, när en god kamrat, make och pappa gått ur tiden alldeles för tidigt.
Våra tankar går till Mari som förlorat en livskamrat och C och S som förlorat en pappa.
AT
söndag 10 november 2013
Snart tillbaka
Snart är det Måndag, det är bara timmar kvar, en ny dag, och min första arbetsdag, och jag är rädd.
Rädd för att jag så fort jag stiger in genom dörren, till kontoret så börjar jag att gråta, för att sist jag var där fanns Lasse, rädd för att jag har glömt en massa jobbgrejer, rädd för att jag inte fixar det här, rädd för att vara svag, rädd för att gå förbi restaurangen där vi åt lunch tillsammans, när vi var på semester, rädd för att totalt bryta ihop.
Sista gången jag tittade på klockan i natt så var hon halv fem, innan jag lyckades somna, det är kanske därför det är svårt nu, att blunda, försöka sova, ska ta en insomnings tablett, hoppas det hjälper.
Har varit ganska lugn, i helgen, har haft mycket trevliga besök hela helgen, av kära vänner, som stannat till sent, så jag har inte haft tid att reflektera över ensamheten.
Jag tittar ofta på alla foton som finns på väggar, och i ramar utställda, och jag kan inte låta bli att smeka med fingret över Lasses kind, det är så svårt, och det gör så ont....
Rädd för att jag så fort jag stiger in genom dörren, till kontoret så börjar jag att gråta, för att sist jag var där fanns Lasse, rädd för att jag har glömt en massa jobbgrejer, rädd för att jag inte fixar det här, rädd för att vara svag, rädd för att gå förbi restaurangen där vi åt lunch tillsammans, när vi var på semester, rädd för att totalt bryta ihop.
Sista gången jag tittade på klockan i natt så var hon halv fem, innan jag lyckades somna, det är kanske därför det är svårt nu, att blunda, försöka sova, ska ta en insomnings tablett, hoppas det hjälper.
Har varit ganska lugn, i helgen, har haft mycket trevliga besök hela helgen, av kära vänner, som stannat till sent, så jag har inte haft tid att reflektera över ensamheten.
Jag tittar ofta på alla foton som finns på väggar, och i ramar utställda, och jag kan inte låta bli att smeka med fingret över Lasses kind, det är så svårt, och det gör så ont....
Ibland så
Jag och S har varit så duktiga, tre gånger den här veckan, har varit på sopsorteringen och slängt en massa.
Det rensas, sorteras och gås igenom, och så ramlar det in ett mail, från hon som skall göra bouppteckningen, med information om vilka uppgifter och papper som hon behöver, och där står det deklarationenspapper ???
Helvete !! de har jag rensat ut, rivit isär och kastat bort, vad gör jag nu, syrran ringer, och hon sätter sin sambo på att googla, det måste ju gå att ringa till skattemyndigheten och få kopior, jättebra Mari att du är så himla praktisk, och tanklös....hm dagen efter med posten kommer koden till bensinkortet, memorerar koden och river isär, och alla känsliga papper eldar jag upp i kamin, så jag öppnar luckan och slänger in, då plötsligt händer det, där mitt bland alla sönder rivna papper ligger våra senaste deklarationspapper.... YES YES YES
Och som en smart och händig kvinna som jag nu är ? så fixade jag ihop pappren med teip och tålamod,....
I bland tycker jag om mig själv....
Det rensas, sorteras och gås igenom, och så ramlar det in ett mail, från hon som skall göra bouppteckningen, med information om vilka uppgifter och papper som hon behöver, och där står det deklarationenspapper ???
Helvete !! de har jag rensat ut, rivit isär och kastat bort, vad gör jag nu, syrran ringer, och hon sätter sin sambo på att googla, det måste ju gå att ringa till skattemyndigheten och få kopior, jättebra Mari att du är så himla praktisk, och tanklös....hm dagen efter med posten kommer koden till bensinkortet, memorerar koden och river isär, och alla känsliga papper eldar jag upp i kamin, så jag öppnar luckan och slänger in, då plötsligt händer det, där mitt bland alla sönder rivna papper ligger våra senaste deklarationspapper.... YES YES YES
Och som en smart och händig kvinna som jag nu är ? så fixade jag ihop pappren med teip och tålamod,....
I bland tycker jag om mig själv....
Full Rulle
Det har varit full rulle, både fredag och lördag kväll, jag kör min lilla Loppis, och har blivit av med lite saker, det känns jätteskönt, fick hjälp med att tömma vinden, så nu är det kaos inne igen, hade ingen aning om att det fanns så mycket där uppe, flickornas gamla leksaker, 3 dockhus, spel, och hur många kartonger som helst som det står JUL på, alla mina kära julprydnader och pynt.
Så idag hoppas jag att det kommer lite vänner och får med sig något hem, för billig penning.
Annars så rullar det på, jag kan fortfarande inte sova, och när jag väl har somnat så vaknar jag efter en kort stund med hjärtklappning, det dundrar i kroppen, då måste jag sätta mig upp en stund.
Imorgon ska jag börja jobba, känns både jobbigt och bra, det är fortfarande väldig o ordning i huvudet, jag har svårt att minnas vem jag sagt vad till, och vilken dag jag gjorde vissa saker, när jag tänker tillbaka på begravningen, så minns jag inte vad prästen sa alls, ytterst lite, kommer inte ihåg om jag sagt hej då till alla på minnes stunden, hoppas det blir bättre med tiden.
Det känns så overkligt och ofattbart att Lasse är borta, i fredags fick jag ett brev, om att banken tagit en kredit upplysning på mig, och på raden civilstånd, står det ÄNKA, vad fort det gick, Änka vilket märkligt ord, jag vill inte vara Änka, aldrig nånsin.
Så idag hoppas jag att det kommer lite vänner och får med sig något hem, för billig penning.
Annars så rullar det på, jag kan fortfarande inte sova, och när jag väl har somnat så vaknar jag efter en kort stund med hjärtklappning, det dundrar i kroppen, då måste jag sätta mig upp en stund.
Imorgon ska jag börja jobba, känns både jobbigt och bra, det är fortfarande väldig o ordning i huvudet, jag har svårt att minnas vem jag sagt vad till, och vilken dag jag gjorde vissa saker, när jag tänker tillbaka på begravningen, så minns jag inte vad prästen sa alls, ytterst lite, kommer inte ihåg om jag sagt hej då till alla på minnes stunden, hoppas det blir bättre med tiden.
Det känns så overkligt och ofattbart att Lasse är borta, i fredags fick jag ett brev, om att banken tagit en kredit upplysning på mig, och på raden civilstånd, står det ÄNKA, vad fort det gick, Änka vilket märkligt ord, jag vill inte vara Änka, aldrig nånsin.
fredag 8 november 2013
Ärenden
I går hade jag två ärenden, första var att åka till volvo truck center i Södertälje, för snälla och goa TS, erbjöd sig att byta däcken på bilen, på väg dit, så åker man på gamla Södertälje vägen, vi kallar den för spyvägen, för att den är så kurvig, och man mår alltid illa efter en stund, men men, jag hit the road, liksom, TS tvättade, gjorde ren mattorna, och bytte däcken, men så himla snällt, stod där och såg nöjd ut, och log mot alla karlar som tänkte, typiskt fruntimmer som inte kan byta däck ! och jag skäms inte ett smack !
Tusen Tack TS, l love you !
Det var sen jag virrade till det, jag skulle lösa lånet på Lendo, men de skickade mig till SEB, och jag hade till och med hittat pappren på lånet från SEB, så jag hastar in på banken klockan 14.50 slänger mig ner till en söt tjej, som undrar om hon kan hjälpa mig, så börjar rabbla om lån och maken som gått bort, upp med papper som styrker att jag är den jag är, körkort, hon slår in Lasses personnummer på datorn, och så säger hon,
- nää han har inget lån här !
- varpå jag svarar joo det har han
Hon börjar bläddra i pappren och så säger hon, lugnt
- äh du är på SWE bank, du ska nog till SEB, så pekar hon på loggan på lånepappret.
Jahapp, så typiskt mig, Lasse har lärt sig under alla år, att prata inte pengar, lån, siffror med mig, för då åker öronpropparna på, jag liksom stänger av, jag vet det, Lasse vet, barnen vet och min syrra vet..
SEB eller SWE same same typ.
Så på telefon, ringer till SEB som ligger i Handen, någon mil bort, rabblar hela historien igen, fort för klockan är snart 15, då stänger ju bankerna, och hon på SEB, kollar, och så säger hon, men varför går du inte till din bank, så fixar de det här till dig, med ett telefonsamtal ??
- Jaha, det gör dom,
på med luren, springer in på "min" bank klockan 14.58
Men varför talar de inte om det, när hon ringde från banken i går, att kom in, till mig i morgon, så fixar vi det, plätt lätt, så behöver inte jag gå till olika banker, fixa post eller bankväxel, hit och dit....
och framför allt inte härja med någon annan stackare på SWE bank..
Så nu är det klart, bil/båt lånet är borta, vilken tur att Lasses jobb, hade en försäkring, annars hade det skitit sig totalt, och det får en att tänka, att det kanske inte är så dumt att ha en försäkring en då.
så nu är jag "fattig" igen, det var rätt gott att ha en hög med stålar på kontot.
Sen åkte jag hem, för gud så trött jag var, jag bara landade i soffan, och somnade, jag orkar inte alls så mycket som jag brukar, sen om det är att jag inte kan sova, eller sorgen som gör det , vet jag inte.
För varje dag och varje timme är en kamp, som att gå i gröt upp till knäna, vissa dagar, fungerar det att få saker gjorda, och vissa dagar blir jag sittandes i soffan....
Jag saknar dig så Lasse.
Tusen Tack TS, l love you !
Det var sen jag virrade till det, jag skulle lösa lånet på Lendo, men de skickade mig till SEB, och jag hade till och med hittat pappren på lånet från SEB, så jag hastar in på banken klockan 14.50 slänger mig ner till en söt tjej, som undrar om hon kan hjälpa mig, så börjar rabbla om lån och maken som gått bort, upp med papper som styrker att jag är den jag är, körkort, hon slår in Lasses personnummer på datorn, och så säger hon,
- nää han har inget lån här !
- varpå jag svarar joo det har han
Hon börjar bläddra i pappren och så säger hon, lugnt
- äh du är på SWE bank, du ska nog till SEB, så pekar hon på loggan på lånepappret.
Jahapp, så typiskt mig, Lasse har lärt sig under alla år, att prata inte pengar, lån, siffror med mig, för då åker öronpropparna på, jag liksom stänger av, jag vet det, Lasse vet, barnen vet och min syrra vet..
SEB eller SWE same same typ.
Så på telefon, ringer till SEB som ligger i Handen, någon mil bort, rabblar hela historien igen, fort för klockan är snart 15, då stänger ju bankerna, och hon på SEB, kollar, och så säger hon, men varför går du inte till din bank, så fixar de det här till dig, med ett telefonsamtal ??
- Jaha, det gör dom,
på med luren, springer in på "min" bank klockan 14.58
Men varför talar de inte om det, när hon ringde från banken i går, att kom in, till mig i morgon, så fixar vi det, plätt lätt, så behöver inte jag gå till olika banker, fixa post eller bankväxel, hit och dit....
och framför allt inte härja med någon annan stackare på SWE bank..
Så nu är det klart, bil/båt lånet är borta, vilken tur att Lasses jobb, hade en försäkring, annars hade det skitit sig totalt, och det får en att tänka, att det kanske inte är så dumt att ha en försäkring en då.
så nu är jag "fattig" igen, det var rätt gott att ha en hög med stålar på kontot.
Sen åkte jag hem, för gud så trött jag var, jag bara landade i soffan, och somnade, jag orkar inte alls så mycket som jag brukar, sen om det är att jag inte kan sova, eller sorgen som gör det , vet jag inte.
För varje dag och varje timme är en kamp, som att gå i gröt upp till knäna, vissa dagar, fungerar det att få saker gjorda, och vissa dagar blir jag sittandes i soffan....
Jag saknar dig så Lasse.
onsdag 6 november 2013
Halle fucking lulia
Efter några fruktansvärda dagar, efter måndagens besök på banken, det har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan, och visst det är bara pengar, och jag skulle ge upp allt om bara Lasse fick vara kvar hos oss.
Idag på eftermiddagen, så ringer det, ser på nummret att det är ett lokal samtal, men det klickar inte, det är kvinnan från banken, jag slutar att andas, nu kommer det, nu säger hon att flytta till rinkeby eller något dyligt
Men i stället så säger hon, att vi på banken har beslutat att om du löser Lasses bil/båtlån på Lendo, så får du låneskyddet på hus lånen !!!! Men FATTA, det är som vända en pannkaka, eller landa på fötterna efter ett fall, eller få en tugga på räkmackan, så jävla fan underbart, jag skakar i hela mig, fucking hallelulia !!
kommer nog inte ha spänn över, men det får gå, i natt kanske jag får sova. Men man undrar varför de på banken, tog beslutet innan mötet i måndags, de hade ju redan alla uppgifter om alla skulder, så hade jag sluppit all ångest och oro... just nu är jag så lättad.
Måste få säga det, men satan i gatan så duktig jag och S är, vi rensar, slänger, går i genom, varje rum, skåp, pannrum, förråd och garage, Lasse har så många maskiner, det är slipmaskiner, kap maskin, borr, slagborr, sticksåg, så allt sådant kommer jag sälja i väg nu på lördag och söndag, jag hoppas jag får iväg en hel del, så plockade jag fram Lasses vinter rock, hans tunna fin rock, hans kostymer, och hans smoking, använd 3 gånger, vissa klädesplagg är svårare att släppa en andra, jag minns att jag hade en blus från mamma, i minst femton år, jag bar den aldrig, men kunde inte slänga den, det tog tid, och jag tror att vissa saker måste få ta tid, till och med många år.... jag kommer aldrig över Lasse, och det vill jag heller inte, sorgen kommer alltid vara stor, det kommer att lätta med tiden, men det kommer alltid alltid vara en djup förlust och stor sorg, över allt vi inte fick, eller han med.... min älskade man, och vår älskade pappa,
Idag på eftermiddagen, så ringer det, ser på nummret att det är ett lokal samtal, men det klickar inte, det är kvinnan från banken, jag slutar att andas, nu kommer det, nu säger hon att flytta till rinkeby eller något dyligt
Men i stället så säger hon, att vi på banken har beslutat att om du löser Lasses bil/båtlån på Lendo, så får du låneskyddet på hus lånen !!!! Men FATTA, det är som vända en pannkaka, eller landa på fötterna efter ett fall, eller få en tugga på räkmackan, så jävla fan underbart, jag skakar i hela mig, fucking hallelulia !!
kommer nog inte ha spänn över, men det får gå, i natt kanske jag får sova. Men man undrar varför de på banken, tog beslutet innan mötet i måndags, de hade ju redan alla uppgifter om alla skulder, så hade jag sluppit all ångest och oro... just nu är jag så lättad.
Måste få säga det, men satan i gatan så duktig jag och S är, vi rensar, slänger, går i genom, varje rum, skåp, pannrum, förråd och garage, Lasse har så många maskiner, det är slipmaskiner, kap maskin, borr, slagborr, sticksåg, så allt sådant kommer jag sälja i väg nu på lördag och söndag, jag hoppas jag får iväg en hel del, så plockade jag fram Lasses vinter rock, hans tunna fin rock, hans kostymer, och hans smoking, använd 3 gånger, vissa klädesplagg är svårare att släppa en andra, jag minns att jag hade en blus från mamma, i minst femton år, jag bar den aldrig, men kunde inte slänga den, det tog tid, och jag tror att vissa saker måste få ta tid, till och med många år.... jag kommer aldrig över Lasse, och det vill jag heller inte, sorgen kommer alltid vara stor, det kommer att lätta med tiden, men det kommer alltid alltid vara en djup förlust och stor sorg, över allt vi inte fick, eller han med.... min älskade man, och vår älskade pappa,
tisdag 5 november 2013
Bank och låneskydd
För några veckor sedan, var jag på vår Bank, för att stämma av om div, bankärenden bland annat om vårat låneskydd, om maken skulle avlida, vad händer då ?
Jag fick informationen att vi hade låneskydd på alla våra lån, och att jag särskilt frågade om det var något jag skulle tänka på, nej inte alls, det var bara att komma in så hjälper banken dig.
BULLSHIT BULLSHIT BULLSHIT
Att jag då i måndags får höra att eftersom Lasse tagit ett lån på Lendo, så gäller inte låneskyddet, på Handelsbanken, ??? så inte nog med att vi förlorat vår Lasse, nu tvingas vi från hus, och hem, för en jävla regel, och visst, det står i pappren vi skrev under 2008, och inte kollar man sådant, vad som gäller i gamla papper sedan fem år tillbaka, man borde ja, nu gjorde Lasse inte det, och det skulle inte jag heller ha gjort.
Det som retar extra mycket, är att jag var på banken och frågade just om vad som gäller när vi nu har låneskydd, och hon som jag träffade då och var samma som i går, kunde inte svara på någonting, som jag behövde veta, att de har spärrat de konton som Lasse stod för, vid skulder så får maka betala, för att man just är gifta, men jävlar när det gäller konton, då spelar det ingen roll att man är gift..
så med facit i hand, torskade jag ca 700 000 i går, och min plan att köpa mig en lägenhet i det område som jag trivs i, kan jag fetglömma, det kommer bli en etta i Rinkeby för mig och S, känns jävligt deppigt just nu.
även om jag skulle vilja bo kvar i huset, så är det inget alternativ, för jag har inte råd.
Och jag har haft Handelsbanken i hela mitt bankliv, hade hela företaget i Handelsbanken, alla lån, allt sparande, rubbet, och kan ju säga så mycket att vi, jag och flickorna kommer att byta
Fy Fan allt känns skit, men en olycka kommer inte ensam, skulle inte förvåna om jag krockar med bilen....
Jag fick informationen att vi hade låneskydd på alla våra lån, och att jag särskilt frågade om det var något jag skulle tänka på, nej inte alls, det var bara att komma in så hjälper banken dig.
BULLSHIT BULLSHIT BULLSHIT
Att jag då i måndags får höra att eftersom Lasse tagit ett lån på Lendo, så gäller inte låneskyddet, på Handelsbanken, ??? så inte nog med att vi förlorat vår Lasse, nu tvingas vi från hus, och hem, för en jävla regel, och visst, det står i pappren vi skrev under 2008, och inte kollar man sådant, vad som gäller i gamla papper sedan fem år tillbaka, man borde ja, nu gjorde Lasse inte det, och det skulle inte jag heller ha gjort.
Det som retar extra mycket, är att jag var på banken och frågade just om vad som gäller när vi nu har låneskydd, och hon som jag träffade då och var samma som i går, kunde inte svara på någonting, som jag behövde veta, att de har spärrat de konton som Lasse stod för, vid skulder så får maka betala, för att man just är gifta, men jävlar när det gäller konton, då spelar det ingen roll att man är gift..
så med facit i hand, torskade jag ca 700 000 i går, och min plan att köpa mig en lägenhet i det område som jag trivs i, kan jag fetglömma, det kommer bli en etta i Rinkeby för mig och S, känns jävligt deppigt just nu.
även om jag skulle vilja bo kvar i huset, så är det inget alternativ, för jag har inte råd.
Och jag har haft Handelsbanken i hela mitt bankliv, hade hela företaget i Handelsbanken, alla lån, allt sparande, rubbet, och kan ju säga så mycket att vi, jag och flickorna kommer att byta
Fy Fan allt känns skit, men en olycka kommer inte ensam, skulle inte förvåna om jag krockar med bilen....
Loppis/utförsäljning
Då jag måste sälja hus, och flytta, så har jag bestämt mig för ha en Loppis/ utförsäljning av massor med saker och kläder.
Så på Lördag, 9/11 eller söndag 10/11 eller närsom igentligen, klockan 13, här hemma, kom och hjälp, mig, det finns
vinterkappa, dam med pälskrage, Lee jeans, kängor, sandaler, högtalare, laddare, ny rakapparat, glas, porslin, böcker, filmer, dvd, tröjor, skor, väskor, knivar, lyktor och en massa annat.
alla är välkomna, OSA mig, så vet jag hur mycket kaffe, och kaka jag behöver.
Tack för hjälpen.
kram
Så på Lördag, 9/11 eller söndag 10/11 eller närsom igentligen, klockan 13, här hemma, kom och hjälp, mig, det finns
vinterkappa, dam med pälskrage, Lee jeans, kängor, sandaler, högtalare, laddare, ny rakapparat, glas, porslin, böcker, filmer, dvd, tröjor, skor, väskor, knivar, lyktor och en massa annat.
alla är välkomna, OSA mig, så vet jag hur mycket kaffe, och kaka jag behöver.
Tack för hjälpen.
kram
söndag 3 november 2013
En båtbild
Lat Lördag
Igår hände inte ett smack, jag orkade inte ens klä på mig, jag gjorde ingenting, dagen liksom bara rullade förbi, och så blev det mörkt igen, S och jag satt i varsin soffhörna och kollade på TV, och precis som varje kväll, kom tiden när det börjar bli dags att man ska gå och lägga sig, det är jobbigt, jag drar mig för att gå och lägga mig i sängen som är så tom, jag ligger länge och stirrar in i väggen, eller i taket, även när jag släcker lampan, hur ska jag finna frid, hur ska jag hitta ro, och hur ska jag förstå...
Det låter och knäpper i huset, om natten, ljud som jag inte brytt mig om när Lasse var här, för jag visste att så länge han inte reagerade så var det inget, och så kom jag på, i natt, vad i gör jag om det kommer in möss, när det blir kallt, någongång varje vinter brukar vi få rigga fällan, för någon liten mus hittat in, shit jag vågar inte "tömma" en musfälla, hua jag får helt enkelt slänga allt, fälla med mus, men tänk om musen lever, det har hänt att den slagit igen, och träffat fel, så när jag kom på i natt att jag slänger in fälla och mus på grannens tomt, och låsas att jag inte har någon som helst aning om vem som gjort något sådant !!!
Jag blir lite nöjd när jag kommer på någon bra lösning på ett för mig problem.
Min brukliga natt bön, om god hälsa för nära och kära, och evig kärlek, har just nu övergått till att lite snö, i vinter och inga möss i hus, Gud hör bön, jo tjena, men man måste få ha tron kvar.
Nu är jag inte super religiös, inte alls, bara en liten liten smula, för jag tycker i så fall att Gud är jävligt elak och orättvis, och just nu även en skitgubbe.
Det låter och knäpper i huset, om natten, ljud som jag inte brytt mig om när Lasse var här, för jag visste att så länge han inte reagerade så var det inget, och så kom jag på, i natt, vad i gör jag om det kommer in möss, när det blir kallt, någongång varje vinter brukar vi få rigga fällan, för någon liten mus hittat in, shit jag vågar inte "tömma" en musfälla, hua jag får helt enkelt slänga allt, fälla med mus, men tänk om musen lever, det har hänt att den slagit igen, och träffat fel, så när jag kom på i natt att jag slänger in fälla och mus på grannens tomt, och låsas att jag inte har någon som helst aning om vem som gjort något sådant !!!
Jag blir lite nöjd när jag kommer på någon bra lösning på ett för mig problem.
Min brukliga natt bön, om god hälsa för nära och kära, och evig kärlek, har just nu övergått till att lite snö, i vinter och inga möss i hus, Gud hör bön, jo tjena, men man måste få ha tron kvar.
Nu är jag inte super religiös, inte alls, bara en liten liten smula, för jag tycker i så fall att Gud är jävligt elak och orättvis, och just nu även en skitgubbe.
fredag 1 november 2013
Brev till Lasse
Min Älskade Lasse.
Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig, som jag inte hann säga till dig.
Jag skulle ha lagt mig bredvid dig, även när du var inlagd, så jag kunde hålla om dig, precis som hemma.
Jag skulle berätta alla de grejer jag nu måste fixa själv, vilka beslut jag tar, och varför, du skulle nog bli irriterad över alla båt tidningar som jag slänger, men kanske lite stolt över att jag faktiskt lyckas betala räkningarna vissa betalar jag två gånger tydligen, eller att jag tar hand om bilarna, om huset.
Jag skulle berätta hur tråkigt det är hemma när du inte är där, fast det vet du redan, har alltid haft svårt att sova när du var bortrest, hur skit tråkigt det är att inte laga mat till oss, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket, även när du gjorde mig irriterad, av någon anledning, jag saknar det också.
Idag kom räkningen från Begravningsbyrån, och listan med alla hälsningar från blommorna, jag skulle berätta för dig om alla fina vänner som vi har, fast det vet du också redan.,
Framför allt skulle jag berätta hur mycket jag älskar dig, för det gjorde jag säkert för sällan, men du ska veta att jag tänkte alltid mycket på dig, och jag kommer sakna dina dagliga samtal när du varje dag ringde mig på jobbet för ibland bara kolla läget.
Älskade Lasse, du kommer alltid ha en stor stor plats i mitt hjärta, igår, idag och i morgon.
Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig, som jag inte hann säga till dig.
Jag skulle ha lagt mig bredvid dig, även när du var inlagd, så jag kunde hålla om dig, precis som hemma.
Jag skulle berätta alla de grejer jag nu måste fixa själv, vilka beslut jag tar, och varför, du skulle nog bli irriterad över alla båt tidningar som jag slänger, men kanske lite stolt över att jag faktiskt lyckas betala räkningarna vissa betalar jag två gånger tydligen, eller att jag tar hand om bilarna, om huset.
Jag skulle berätta hur tråkigt det är hemma när du inte är där, fast det vet du redan, har alltid haft svårt att sova när du var bortrest, hur skit tråkigt det är att inte laga mat till oss, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket, även när du gjorde mig irriterad, av någon anledning, jag saknar det också.
Idag kom räkningen från Begravningsbyrån, och listan med alla hälsningar från blommorna, jag skulle berätta för dig om alla fina vänner som vi har, fast det vet du också redan.,
Framför allt skulle jag berätta hur mycket jag älskar dig, för det gjorde jag säkert för sällan, men du ska veta att jag tänkte alltid mycket på dig, och jag kommer sakna dina dagliga samtal när du varje dag ringde mig på jobbet för ibland bara kolla läget.
Älskade Lasse, du kommer alltid ha en stor stor plats i mitt hjärta, igår, idag och i morgon.
torsdag 31 oktober 2013
Minnes stund
Många ville följa med på minnes stunden, efter begravningen, det kändes bra, och jag önskade jag fått mera tid, att samtala med alla som var där, det gick så fort, men alla verkade nöjda, och vilken fantastisk kakbuffe det blev, många ville baka, det blev ett helt bord, fullt med mjuka, hårda kakor och annat sött.
Mina två arbetskamrater tog hand om allt, och det var så himla fint, med alla ljusen, och faten, och borden på rad, jag är evigt tacksam för deras hjälp, Tusen Tack.
Vi fick några skratt av minnen av och med Lasse, många kramar, jag hoppas att jag verkligen får och kan hålla kontakten med alla som finns i vår närhet.
Hoppas de bjuder in en fattig änka på middag då och då....
Mina två arbetskamrater tog hand om allt, och det var så himla fint, med alla ljusen, och faten, och borden på rad, jag är evigt tacksam för deras hjälp, Tusen Tack.
Vi fick några skratt av minnen av och med Lasse, många kramar, jag hoppas att jag verkligen får och kan hålla kontakten med alla som finns i vår närhet.
Hoppas de bjuder in en fattig änka på middag då och då....
onsdag 30 oktober 2013
Begravning
Så mycket blommor, ljust och värdigt.
Flickorna klarade det bra, vi tog en lugnande tablett, och det var nog bra, jag började gråta, så fort jag såg kistan, och att veta att Lasse ligger där, undrar hur han ser ut, om alla saker vi la ner, hur de ligger runt om honom, vi la egna saker på kistan, ett foto, en liten whiskey med hans eget graverade glas, nyckelringen till hans bil, en smurf, ( en historia jag berättar om någon annan gång ) ett hjärta med röda och vita rosor, sverige s flagga, kepsen från Vita Huset, i washington D.C, som han fick av min kusin Charles, och som symbol, för hur bra och glad han mådde när vi firade silverbröllop i USA, den Amerikanska flaggan, som jag fick som gåva, av min kusin Gail, s sambo, som har suttit på Capetolium i D.C.
Prästen var lättsam och när han berättar att Lasse var våra barns superhjälte, storgrät vi alla.
Att gå fram till kistan för att säga sitt farväl, är tungt, så väldigt tungt, flera neg, bockade och klappade på kistan, sådant värmer, så mycket kärlek....flera gånger fick de lyfta bort alla handblommor, för alla fick inte plats, jag gav tre röda rosor, det har jag och Lasse alltid gett varann, tre rosor = jag älskar dig
vi kramade om alla och en var, flera som vi inte träffat på flera år, flera hade åkt långt, men alla tog sig tid, att komma för Lasses skull, för vår skull, för deras skull.
JA sjöng, Himlen är oskyldigt blå, så jättefint, hon klarade det galant, vi spelade Living next door to Alice för det var alltid Lasses favvo låt, och min låt There you ´ll be med Faith Hill, vi spelade Brusa högre lilla å, Moon river, och sailing, allt med tema vatten.
Jag är nöjd, vi är nöjda, det blev som vi ville ha det.
tisdag 29 oktober 2013
Dagen B
Vi tog en insomningstablett igår, och den lilla fantastiska tabletten, är totalt värdelös, när klockan ringde vid 7, suckade alla, med vetskapen att nu måste vi även gå upp.
Vi hoppas att solen lyser in genom kyrkans fönster, och sprider sin värme, det kan hjäpa, lite.
Vi hoppas att allt flyter, och blir till ett ljust minne, trots det förfärliga.
Med allas hjälp och kärlek och omtanke, kommer vi ta oss igenom denna tunga dag...
Vi hoppas att solen lyser in genom kyrkans fönster, och sprider sin värme, det kan hjäpa, lite.
Vi hoppas att allt flyter, och blir till ett ljust minne, trots det förfärliga.
Med allas hjälp och kärlek och omtanke, kommer vi ta oss igenom denna tunga dag...
Kvällen före
Flickorna är dämpade, så också jag, känner mig så trött, men det gör jag ju varje kväll, men en då svårt att sova, det jag är rädd för, att jag liksom går på rutin, vet vad som skall göras, och jag gör det, alla papper, hit och dit, planering, mail, telefonsamtal, men någonstans så har jag känslan att så fort begravningen är över, så spricker bubblan jag befinner mig i, att jag då kommer rasa ihop, eller att jag tappar orken, för att gå vidare ? Det klart jag gör det, går vidare men hur, kan fortfarande inte förstå att han är borta, jag tänker det flera gånger om dagen.
Och imorgon är sista gången vi säger farväl, undrar hur han ser ut, vi har avböjt att se honom, jag tror inte det har något gott med sig, det räcker med den bild som sitter klistrad på näthinnan, från dagen D, fy fan, ibland vill jag bara skrika, skriva, helvetes jävla fans skit, mitt värsta ord är balle.
Balle Balle Balle !!!
Vi hoppas på extra krafter och styrka, imorgon, Älskade Lasse, Älskade Make och Pappa, vi saknar dig så grymt mycket, ge oss styrka och kraft, imorgon och alla andra dagar som följer....
Och imorgon är sista gången vi säger farväl, undrar hur han ser ut, vi har avböjt att se honom, jag tror inte det har något gott med sig, det räcker med den bild som sitter klistrad på näthinnan, från dagen D, fy fan, ibland vill jag bara skrika, skriva, helvetes jävla fans skit, mitt värsta ord är balle.
Balle Balle Balle !!!
Vi hoppas på extra krafter och styrka, imorgon, Älskade Lasse, Älskade Make och Pappa, vi saknar dig så grymt mycket, ge oss styrka och kraft, imorgon och alla andra dagar som följer....
Dagen före
Imorgon vid den här tiden, blir vi hämtade, för att åka och handla allt till Minnesstunden efter Begravningen, det kommer bli en grymt jobbig dag i morgon.
Nu på morgonen fick jag de sista detaljerna klara, om lokalen, termosar, dukar, mm
Jag blir skit irriterad över att människor som då tex hon som har hand om lokalen inte svarar på telefon, och att man måste maila flera gånger... grrr
Men nu så, är allt på plats, i alla fall i huvudet på mig, vill ha klara raka besked, inget velande och osäkra kort.
Så idag, har jag en miljon saker att fixa, och jag som inte har den orken, men det får gå, i går var jag så himla trött vid 21 tiden, så jag gick och la mig i sängen, för att se på TV, men inte går det att sova, jag snurrar runt, byter sida, puffar kuddar i flera timmar känns det som, lyssnar på alla ljud, det knäpper i huset, grenar slår mot fönstret, jag var så trygg när Lasse är här, var här, då var jag lugn.
Nu på morgonen fick jag de sista detaljerna klara, om lokalen, termosar, dukar, mm
Jag blir skit irriterad över att människor som då tex hon som har hand om lokalen inte svarar på telefon, och att man måste maila flera gånger... grrr
Men nu så, är allt på plats, i alla fall i huvudet på mig, vill ha klara raka besked, inget velande och osäkra kort.
Så idag, har jag en miljon saker att fixa, och jag som inte har den orken, men det får gå, i går var jag så himla trött vid 21 tiden, så jag gick och la mig i sängen, för att se på TV, men inte går det att sova, jag snurrar runt, byter sida, puffar kuddar i flera timmar känns det som, lyssnar på alla ljud, det knäpper i huset, grenar slår mot fönstret, jag var så trygg när Lasse är här, var här, då var jag lugn.
söndag 27 oktober 2013
Om kvällarna
Begravningen närmar sig, jag känner det kroppen, som en tung massa inne i bröstet, som maler och morrar inom mig. När jag blundar ser jag Lasse framför mig där liggande i sin säng, så ensam han ser ut, så liten, jag får kämpa för tänka på något annat, men samtidigt är jag rädd för att tappa, eller glömma bort sista bilden, av honom.
Ett starkt minne jag har, av Lasse är när han sitter i skräddar ställning i sängen på SÖS, och hur han lyser upp när vi kommer in, hur stark han ser ut, hur glad han är, och hur inställd han är på att klara av det här, det var strax innan grunden försvann under våra fötter.
Jag har hittat ett jättebra kort på honom, som jag har vid min sida, av vår säng, jag sover med hans tröja i handen, den doftar av honom, jag vet inte om den ger mig tröst, eller om jag bli mer ledsen.
Varje rum, varje sak påminner om Lasse, jag har en låda, som jag lägger ner saker som påminner om honom, hans plånbok, truck kort, en namnbricka, jag bär fortfarande hans körkort bakom mitt eget i plånboken min.
Hur ska mitt hjärta bli helt igen, hur ska det som gör så ont, försvinna, hur ska jag orka gå vidare....och tar tårarna slut.
Ett starkt minne jag har, av Lasse är när han sitter i skräddar ställning i sängen på SÖS, och hur han lyser upp när vi kommer in, hur stark han ser ut, hur glad han är, och hur inställd han är på att klara av det här, det var strax innan grunden försvann under våra fötter.
Jag har hittat ett jättebra kort på honom, som jag har vid min sida, av vår säng, jag sover med hans tröja i handen, den doftar av honom, jag vet inte om den ger mig tröst, eller om jag bli mer ledsen.
Varje rum, varje sak påminner om Lasse, jag har en låda, som jag lägger ner saker som påminner om honom, hans plånbok, truck kort, en namnbricka, jag bär fortfarande hans körkort bakom mitt eget i plånboken min.
Hur ska mitt hjärta bli helt igen, hur ska det som gör så ont, försvinna, hur ska jag orka gå vidare....och tar tårarna slut.
Fyndlådan
Vi har en låda hemma, under bänken, där allt samlas, då menar jag verkligen allt, städar man, så öppnar man lådan och skyfflar ner allt som ligger på just bänken, drar man ut den, lådan alltså, så får man inte in den igen, ja lådan alltså, utan bli galen, så idag tog jag tag i sagda låda, fick slänga en hel del, batterier, glödlampor till julljus stakarna, medlemskort, skruvar, brickor, och hel massa annat märkliga saker, bla 5 st ladda telefon sladdar, och inte vågade jag slänga dem...
Och så var det med Lasse, hålla ordning var inte hans starkaste och bästa egenskap, och nu tänker ni, det är ju bara en låda, hmm nää, han har även, ett fynd garage, och ett fynd förråd, jag har vid första glimten, hittat tre hammare, åtta skruvmejslar, två sågar, vilken tur att Lasse hade andra fina och helt underbara egenskaper.... och jag saknar dem alla.
Och så var det med Lasse, hålla ordning var inte hans starkaste och bästa egenskap, och nu tänker ni, det är ju bara en låda, hmm nää, han har även, ett fynd garage, och ett fynd förråd, jag har vid första glimten, hittat tre hammare, åtta skruvmejslar, två sågar, vilken tur att Lasse hade andra fina och helt underbara egenskaper.... och jag saknar dem alla.
lördag 26 oktober 2013
Lördagkväll
Det är kväll nu, S har dragit till kompisar, precis som i går, och eftersom jag har o ordning i hård disken (huvudet) så när jag tänker efter, vad gjorde jag förra veckans fredag och lördagkväll, och jag har ingen aning, minns inte alls, men jag minns att jag i går kväll precis som i kväll, sitter ensam i soffan, och inser, att jaha,det är så här det kommer kännas nu, soffan känns med ens jättestor och tom, ingen att snacka med, ingen att skåla med, dela lite vin, eller ta en söndags stänkare med, det var min och Lasses grej, att ta en bara en drink på söndags eftermiddagen, innan middag, lite mys, på slutet av helgen....
Det blir inte av att jag häller upp ett glas vin, när det bara är jag här, jamen skål påre gojan !! Näpp, och i natt ska man skruva tillbaka klockorna, vår köksklocka sitter så högt upp, att jag inte når den även om jag står på den högsta stolen vi har, även om jag skulle ha mina högsta klackar på mig, så den får gå på sommartid, det är inte hela världen.
Känner mig ensam, men samtidigt så orkar jag inte prata med någon heller, orkar inte ha någon här, eller åka till någon, , och jag orkar inte gå och lägga mig, och inte orkar jag gå upp på morgonen, jag befinner mig i ingemansland...
Men vad orkar jag då, jo jag städar, plockar, säljer på blocket, slänger och rensar, ibland orkar jag laga mat, nu har jag S levt på hamburgare i två dagar, två minuter på varje sida, lagom typ.
C hon tog två resor med jobbet, det är bra, att hon orkar, själv orkar jag inte tänka på mitt jobb, fast jag borde, bara vi kommer över begravningen, får hjärtklappning bara jag tänker på den, hur kommer det gå, hur kommer flickorna ta det här, orkar inte tänka....
Det blir inte av att jag häller upp ett glas vin, när det bara är jag här, jamen skål påre gojan !! Näpp, och i natt ska man skruva tillbaka klockorna, vår köksklocka sitter så högt upp, att jag inte når den även om jag står på den högsta stolen vi har, även om jag skulle ha mina högsta klackar på mig, så den får gå på sommartid, det är inte hela världen.
Känner mig ensam, men samtidigt så orkar jag inte prata med någon heller, orkar inte ha någon här, eller åka till någon, , och jag orkar inte gå och lägga mig, och inte orkar jag gå upp på morgonen, jag befinner mig i ingemansland...
Men vad orkar jag då, jo jag städar, plockar, säljer på blocket, slänger och rensar, ibland orkar jag laga mat, nu har jag S levt på hamburgare i två dagar, två minuter på varje sida, lagom typ.
C hon tog två resor med jobbet, det är bra, att hon orkar, själv orkar jag inte tänka på mitt jobb, fast jag borde, bara vi kommer över begravningen, får hjärtklappning bara jag tänker på den, hur kommer det gå, hur kommer flickorna ta det här, orkar inte tänka....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)