Att livet är grymt i mellan åt, är inte överraskning, men när gränsen för över jävligt har passerat för länge sedan, det blev helg igen, och Fredag och Lördag kväll är klart svårast, allt det man förut tog förgivet, är borta, så enkla saker som, äta en god middag, eller öppna en flaska vin, laga mat tillsammans, se en film och så vidare, det smakar liksom inte längre, och inte öppnar jag en flaska vin, när det inte bara är jag.
Så nu när jag har bägge flickorna hemma, så är det nästan som vanligt, långt i från naturligtvis, men maten smakar bättre med sällskap, helt klart.
Vaknade tidigt i morse, igår när jag pratade med SEA, var han på väg till pizzerian igen, jag tycker så fruktansvärt synd om JA, och SEA, och deras barn, att förlora en son, sitt egna barn, är överjävligt, och mitt i vår sorg, bestämde jag mig tidigt i morse för att ge tillbaka lite av vad vi fått av just dem, det är flera som som tagit god hand om oss, under vår svåra tid, idag gav vi tillbaka.
Handlade, hackade, skalade, stekte, rörde så det blev fyra olika maträtter, fick fasiken en blåsa av kniven, oproffsigt så det räcker, sen fyllde vi på med bröd, smör, ost, frukt och godis, och toapapper.... det sista man tänker på, och så typiskt att just det tar slut.
Kändes väldigt bra det vi gjorde, för när vi fick mottaga mat, och slippa handla, första veckan var fantastiskt, och all denna sorg, som familjen går igenom, känner igen allt, känslor, ilskan, och hur man smyger för att inte stöta grannar när man går ut med soporna....
För varje liten sak, som påminner om den man så förtvivlat saknar kastar en tillbaka in i sorgen i ett ögonblick, det går på en sekund....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar