Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget, hur kan man förmedla förtvivlan som tagit ett grepp om mig.
Klarade julen ganska bra, men nu nyår, där känslorna väller över, jag är så fruktansvärt ledsen, sweet lord, hur ska jag överleva, ensam.
Tog en promenad, så fort jag öppnar dörren känner jag doften av alla marchaller som brinner, blandas med matos, jag ser människor i husen, de äter ett gott slut och dricker in det nya, överallt brinner ljus, hör skratten, jag borde vara där, vi borde vara där, jag och Lasse, öppnat sista flaskan av Dom Perignon som vi sparade, våra grannar har fest, många bilar på gatan, de ställer sig framför vårat hus, ser hur gästerna kommer från grannhusen, också, tydligen storfest de har blommor och champagne med sig, och jag orkar inte ens tända ljusstakarna i fönstren.
Luften biter lite i kinderna, tårarna rinner, och jag skiter fullständigt om någon ser mig, i mina pyamasbyxor vita, med nallebjörnar på, couldn´t care less.
Jag får nyårshälsningar på telefon, om att jag ska ha ett gott slut och ett gott nytt år, men hur kan jag ha det, finns inget gott med 2013 längre, och hur kan jag se fram mot ett nytt år, när jag inte kan dela det med Lasse.
Facebook, väller över med lycka, bilder på dukade bord, champagneglas, människor som bokat en resa, människor som är på resa, hälsningar om en god framtid.
Och självklart så ska det vara, lycka och glädje över livet, kärlek liv och lust.
Vi var där vi också, alla borde vara där alltid.
Snart är nyår över....
tisdag 31 december 2013
måndag 30 december 2013
Mindre bra dag.
I flera dagar har jag sagt att jag och S ska åka till Centrum, och shoppa lite, kolla rean, kanske fika.
Idag kom vi i väg, och vi var ju inte ensamma, det var kaos på parkeringen, bilar tutade, människor arga, viftade och skrek, å allt jag kände var, Men shit, att lägga energi på sådant trivialt...jag och S vi bara kollade på dem och log.
Väl där, så rann all energi och lust av mig, hjärtat började klappa, så jag fick stanna upp, och ta djupa andetag, vi gick runt lite, S köpte ett nytt skärp, och jag skulle köpa 2 st böcker, 100 åringen som steg ut genom fönstret, och Min man dog 1000 gånger, jag kom ihåg 1 så typiskt, jag har hela lådan full med olästa böcker hemma, men jag hade fått tips om att läsa om andras sorg kunde kanske hjälpa.
Imorgon är det nyårsafton, och helt plötsligt känns det värre, än dagen före julafton, något som jag inte riktigt förstår, då jag älskar julafton, men kan gärna hoppa över nyårsafton.
Jag har fått flera jättefina inbjudan av kära vänner till nyår, men jag orkar inte, blir andfådd av bara tanken, men imorgon kanske det känns bättre, kanske har jag orken att åka över och fira nyår... tvivlar dock på det..
Just nu skulle jag kunna gå och lägga mig och inte kliva upp förrän det är typ april.
Idag ringde jag både stadsmissionen och myrorna, om hämtning av en del möbler, som soffa, fotöljer, bokhyllor, cd ställ, byrå men jag bor för långt ut från stan....byhålan, där jag är osynlig för grannarna.
Fick tipset att ringa till Återvinning, så vi får se om de kan hämta, annars vet jag inte vad jag ska hitta på, tycker det är synd att slänga möbler som är fina.
och så har jag gjort hemläxan jag fick från mäklaren, ringt vattenfall, kommun, sotarn, sopor vad det kostar att bo just här....
Igår var vi över till Lasses mamma, och åt lunch, de åker till Thailand om någon vecka, det skulle vara skönt, att vara på en plats där ingen vet vem jag är, och där jag inte behöver berätta vad som hänt, varför jag är ensam, och framför allt möta folk på gatan utan se deras undanglidande blick, och besvärande uttryck.
Fan jävla skit, varför blev det så här !
Idag kom vi i väg, och vi var ju inte ensamma, det var kaos på parkeringen, bilar tutade, människor arga, viftade och skrek, å allt jag kände var, Men shit, att lägga energi på sådant trivialt...jag och S vi bara kollade på dem och log.
Väl där, så rann all energi och lust av mig, hjärtat började klappa, så jag fick stanna upp, och ta djupa andetag, vi gick runt lite, S köpte ett nytt skärp, och jag skulle köpa 2 st böcker, 100 åringen som steg ut genom fönstret, och Min man dog 1000 gånger, jag kom ihåg 1 så typiskt, jag har hela lådan full med olästa böcker hemma, men jag hade fått tips om att läsa om andras sorg kunde kanske hjälpa.
Imorgon är det nyårsafton, och helt plötsligt känns det värre, än dagen före julafton, något som jag inte riktigt förstår, då jag älskar julafton, men kan gärna hoppa över nyårsafton.
Jag har fått flera jättefina inbjudan av kära vänner till nyår, men jag orkar inte, blir andfådd av bara tanken, men imorgon kanske det känns bättre, kanske har jag orken att åka över och fira nyår... tvivlar dock på det..
Just nu skulle jag kunna gå och lägga mig och inte kliva upp förrän det är typ april.
Idag ringde jag både stadsmissionen och myrorna, om hämtning av en del möbler, som soffa, fotöljer, bokhyllor, cd ställ, byrå men jag bor för långt ut från stan....byhålan, där jag är osynlig för grannarna.
Fick tipset att ringa till Återvinning, så vi får se om de kan hämta, annars vet jag inte vad jag ska hitta på, tycker det är synd att slänga möbler som är fina.
och så har jag gjort hemläxan jag fick från mäklaren, ringt vattenfall, kommun, sotarn, sopor vad det kostar att bo just här....
Igår var vi över till Lasses mamma, och åt lunch, de åker till Thailand om någon vecka, det skulle vara skönt, att vara på en plats där ingen vet vem jag är, och där jag inte behöver berätta vad som hänt, varför jag är ensam, och framför allt möta folk på gatan utan se deras undanglidande blick, och besvärande uttryck.
Fan jävla skit, varför blev det så här !
söndag 29 december 2013
Andar och Ting
Jag har tron, på att våra nära kära finns nära oss, inte alltid, men då och då, stenhårt och jag har sett och känt någons närvaro, nu vet jag att många inte alls tror på andar och väsen, det är helt okej.
För många år sedan, efter mammas bortgång, mötte jag något som svepte förbi mig, när jag var på väg in den stora matsalen, på lunchrestaurangen vi då hade, och jag kände vind draget så tydligt, och såg skepnaden av en människa, och det var så starkt att jag vände mig om, men ingen var där.
Sen har jag mött och sett, en man och en kvinna hemma i huset, mannen stod i dörröppningen till sovrummet och såg ut som han vaktade, kvinnan satt i en av våra fåtöljer framför kamin, och jag kunde beskriva hur de såg ut, hur det var klädda, Lasse och många med honom viftade bort det, med orden att det är inbildning... Men jag har tron, och är övertygad av att det är väsen som vakar över oss ibland.
När Lasse gick bort den dagen 8 oktober, så hände två saker, hos vänner till oss, en såg ett sken som steg upp mot skyn, trots att det var molnigt, en vaknade med ett ryck, och tänkte på Lasse direkt, och båda tittade på klockan, som visade 8,15 då hade Lasse somnat in....
I Fredags, när jag och S var på väg hem, från stan, jag hade fått en gasballong för att jag fyllde år, på restaurangen vi var på, och firade min dag.
Tanken var att mötte jag ett barn på vägen hem, så skulle jag ge bort den, men icke, så den fick hänga med, när vi steg av bussen i byhåla, satt den fastknuten i handväskan, S tog en annan stig genom skogen, men jag trotsade den längre stigen, och de som känner mig, vet att jag skog inte går ihop, snubblar alltid på något, så jag gick där i mörkret och lös med mobiltelefonen för se var jag satte fötterna, då pratade jag högt med Lasse, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket, att hjärtat mitt blöder, och att jag sänder dig en vit ballong upp mot himlen, när jag kommit hem.
Då slet sig ballongen ur snöret, och steg mot stjärnhimlen, och jag stod där och såg den försvinna, och visst är jag övertygad att det var ett tecken, en hälsning från andra sidan....
Jag tror !!
För många år sedan, efter mammas bortgång, mötte jag något som svepte förbi mig, när jag var på väg in den stora matsalen, på lunchrestaurangen vi då hade, och jag kände vind draget så tydligt, och såg skepnaden av en människa, och det var så starkt att jag vände mig om, men ingen var där.
Sen har jag mött och sett, en man och en kvinna hemma i huset, mannen stod i dörröppningen till sovrummet och såg ut som han vaktade, kvinnan satt i en av våra fåtöljer framför kamin, och jag kunde beskriva hur de såg ut, hur det var klädda, Lasse och många med honom viftade bort det, med orden att det är inbildning... Men jag har tron, och är övertygad av att det är väsen som vakar över oss ibland.
När Lasse gick bort den dagen 8 oktober, så hände två saker, hos vänner till oss, en såg ett sken som steg upp mot skyn, trots att det var molnigt, en vaknade med ett ryck, och tänkte på Lasse direkt, och båda tittade på klockan, som visade 8,15 då hade Lasse somnat in....
I Fredags, när jag och S var på väg hem, från stan, jag hade fått en gasballong för att jag fyllde år, på restaurangen vi var på, och firade min dag.
Tanken var att mötte jag ett barn på vägen hem, så skulle jag ge bort den, men icke, så den fick hänga med, när vi steg av bussen i byhåla, satt den fastknuten i handväskan, S tog en annan stig genom skogen, men jag trotsade den längre stigen, och de som känner mig, vet att jag skog inte går ihop, snubblar alltid på något, så jag gick där i mörkret och lös med mobiltelefonen för se var jag satte fötterna, då pratade jag högt med Lasse, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket, att hjärtat mitt blöder, och att jag sänder dig en vit ballong upp mot himlen, när jag kommit hem.
Då slet sig ballongen ur snöret, och steg mot stjärnhimlen, och jag stod där och såg den försvinna, och visst är jag övertygad att det var ett tecken, en hälsning från andra sidan....
Jag tror !!
lördag 28 december 2013
Födelsedag
Jaha, då var man ett år äldre, känns ju så där lagom kul...
I många år, har min födelsedag, varit fylld med ångest, så fira födelsedag, min är inget jag har sett fram i mot.
Jag tror det började när mina föräldrar inte kom över, när jag fyllde år, vi jobbade ju ihop på restaurangen, så vi sågs varje vardag en då, men visst gjorde det ont, att man inte var prio, ett
Jag fyller mitt i mellan jul och nyår, och när jag gick i skolan, så var många bortresta just då, eller så bodde vi en bra bit från skolan, och jag tog nästan aldrig hem kamrater, för jag skämdes över alla spritflaskor i skåpet, pappa drack väldigt friskt och mycket, det första han gjorde när han kom hem efter jobbet var alltid att hälla upp en stadig grogg, och man visste aldrig vilket humör han var på.
så det blev aldrig av, att jag hade kalas, eller fest för mina kamrater, och kanske var det där det började.
Nu när jag tänker tillbaka, så har nog ingen kommit över på födelsedagen sedan jag fyllde 40, det är 8 år sedan, förutom min syster så klart.
Många ringer och grattar, som tur är, förr frågade jag alltid om de ville komma över och äta tårta, jag slutade fråga för flera år sedan.
Men så vänder vi på det, har jag/vi åkt över till vänner vid födelsedagar, både ja och nej, det är inte lika stort att fira födelsedagar nu mer, tydligen, inte lika viktigt.
Igår hade jag väldigt trevligt, några saknades, runt bordet, och några saknas för evigt.
Det var bra, att känna lite glädje, och framför allt omtanke och kärlek, från alla som ringde och som var med och som kom ihåg mig, på denna dag.
I många år, har min födelsedag, varit fylld med ångest, så fira födelsedag, min är inget jag har sett fram i mot.
Jag tror det började när mina föräldrar inte kom över, när jag fyllde år, vi jobbade ju ihop på restaurangen, så vi sågs varje vardag en då, men visst gjorde det ont, att man inte var prio, ett
Jag fyller mitt i mellan jul och nyår, och när jag gick i skolan, så var många bortresta just då, eller så bodde vi en bra bit från skolan, och jag tog nästan aldrig hem kamrater, för jag skämdes över alla spritflaskor i skåpet, pappa drack väldigt friskt och mycket, det första han gjorde när han kom hem efter jobbet var alltid att hälla upp en stadig grogg, och man visste aldrig vilket humör han var på.
så det blev aldrig av, att jag hade kalas, eller fest för mina kamrater, och kanske var det där det började.
Nu när jag tänker tillbaka, så har nog ingen kommit över på födelsedagen sedan jag fyllde 40, det är 8 år sedan, förutom min syster så klart.
Många ringer och grattar, som tur är, förr frågade jag alltid om de ville komma över och äta tårta, jag slutade fråga för flera år sedan.
Men så vänder vi på det, har jag/vi åkt över till vänner vid födelsedagar, både ja och nej, det är inte lika stort att fira födelsedagar nu mer, tydligen, inte lika viktigt.
Igår hade jag väldigt trevligt, några saknades, runt bordet, och några saknas för evigt.
Det var bra, att känna lite glädje, och framför allt omtanke och kärlek, från alla som ringde och som var med och som kom ihåg mig, på denna dag.
torsdag 26 december 2013
It sucks
Just nu är jag nere igen, känner mig ensam, men samtidigt orkar jag inte sällskap heller.
Flickorna är ute på sitt, så det som brukar vara annandags mys, existerar inte i år.
Vi brukar gå i myskläder, äta julens rester, spela kort, eller spel, se massor med film tillsammans...
Nu finns ingenting.
Jag förstod att julen skulle bli jobbig, och väldigt annorlunda, men jag hade ju inte räknat med att vara ensam, samtidigt så förstår jag att alla har sitt, antagligen så tycker jag bara väldigt synd om mig själv.
Allt jag behöver göra är att lyfta på luren och ringa, men jag orkar inte ens prata med någon.
Det spelar ingen roll hur många jag pratar med, eller träffar,,, det är Lasse jag saknar och ingen kan liksom ge mig det, som han gjorde.
It sucks, big time.
Flickorna är ute på sitt, så det som brukar vara annandags mys, existerar inte i år.
Vi brukar gå i myskläder, äta julens rester, spela kort, eller spel, se massor med film tillsammans...
Nu finns ingenting.
Jag förstod att julen skulle bli jobbig, och väldigt annorlunda, men jag hade ju inte räknat med att vara ensam, samtidigt så förstår jag att alla har sitt, antagligen så tycker jag bara väldigt synd om mig själv.
Allt jag behöver göra är att lyfta på luren och ringa, men jag orkar inte ens prata med någon.
Det spelar ingen roll hur många jag pratar med, eller träffar,,, det är Lasse jag saknar och ingen kan liksom ge mig det, som han gjorde.
It sucks, big time.
måndag 23 december 2013
Dan före doppare dagen
Då var den här, julen shit hur ska vi ta oss igenom det här...
Natten till igår, bestämde jag att vi ska ha gran, ialla fall, det är väldigt fint med alla ljusen, och att tassa upp på julaftons morgon och tända granen, är speciellt, julen hela julen är speciell, det finns traditioner i allt...
Hur vi kryddade julsnapsen, planerade, handlade, letade något nytt att ha på julbordet...
I år blir det Jul light, finns en slatt julsnaps kvar sedan förra året, är inte lika mysigt eller kul att ta en snaps själv, skål skål med vem, min sorgsna själ...
Varje liten prydnad länkar till det som var, till det som inte längre finns, jag kniper ihop ögonen, ikväll vill jag inte titta på fotografierna, jo klart jag vill, men kan inte, jag går med en klump inom mig, när som helst kan den brista, men jag måste vara stark och hålla ihop för flickornas skull, för min egen skull också.
Det måste gå, det ska gå.
Så flickorna och jag har i kväll, stekt köttbullar, lagat paj, julskinka och kanske så finns Lasse hos oss, vid vår sida, och kanske har han mamma med sig.
Lasse skulle varit nöjd med vårat stök, och att säkrat upp granen i väggen som vanligt, och att julskinkan blev så där saftig och fin som han brukade göra den.
Jag lärde upp honom väl, vi gjorde alltid mycket till Jul
Det här kommer inte bli lätt,
Natten till igår, bestämde jag att vi ska ha gran, ialla fall, det är väldigt fint med alla ljusen, och att tassa upp på julaftons morgon och tända granen, är speciellt, julen hela julen är speciell, det finns traditioner i allt...
Hur vi kryddade julsnapsen, planerade, handlade, letade något nytt att ha på julbordet...
I år blir det Jul light, finns en slatt julsnaps kvar sedan förra året, är inte lika mysigt eller kul att ta en snaps själv, skål skål med vem, min sorgsna själ...
Varje liten prydnad länkar till det som var, till det som inte längre finns, jag kniper ihop ögonen, ikväll vill jag inte titta på fotografierna, jo klart jag vill, men kan inte, jag går med en klump inom mig, när som helst kan den brista, men jag måste vara stark och hålla ihop för flickornas skull, för min egen skull också.
Det måste gå, det ska gå.
Så flickorna och jag har i kväll, stekt köttbullar, lagat paj, julskinka och kanske så finns Lasse hos oss, vid vår sida, och kanske har han mamma med sig.
Lasse skulle varit nöjd med vårat stök, och att säkrat upp granen i väggen som vanligt, och att julskinkan blev så där saftig och fin som han brukade göra den.
Jag lärde upp honom väl, vi gjorde alltid mycket till Jul
Det här kommer inte bli lätt,
söndag 22 december 2013
Hopplöst
Vet inte hur många helger i rad som har haft migrän som agenda.... blir så jävla less, det stället till det hela tiden, och Lördagar är fruktansvärt jobbiga en då.
I går var jag bjuden på en fest, åå såg fram i mot det, present var klart, kläder låg framme.... Men nej
det var bara att gå och lägga sig, tror jag har haft ont i huvudet och migrän säkert 5-6 gånger i veckan just nu, så hopplöst....
Lördagar är värsta dagen på hela veckan, är alltid så ledsen och bedrövad.
Idag skall jag och flickorna besöka ett födelsedags man, om inget annat kommer och stör...
Önskar er alla en Trevlig och kärleksfull Advent.
I går var jag bjuden på en fest, åå såg fram i mot det, present var klart, kläder låg framme.... Men nej
det var bara att gå och lägga sig, tror jag har haft ont i huvudet och migrän säkert 5-6 gånger i veckan just nu, så hopplöst....
Lördagar är värsta dagen på hela veckan, är alltid så ledsen och bedrövad.
Idag skall jag och flickorna besöka ett födelsedags man, om inget annat kommer och stör...
Önskar er alla en Trevlig och kärleksfull Advent.
lördag 21 december 2013
Människor
En sak som jag har lärt mig är, att under dessa månader, är vad vänner betyder, och vad bekanta står för.
När själen är trasig, och sorgsen.
Man ser saker och händelser och ord på ett helt annat sätt, och framför allt så hör man tystnaden, av de vänner som man trodde skulle finnas där, som man har haft i många många år, Men det finns också de som kommit tillbaka med full av kraft och kärlek.
Och för dem är jag evigt tacksam, så varför funderar man över de som inte finns, varför lägger man energi över de som faktiskt tar energi ifrån en själv, man kan inte ändra på människor, bara på sig själv.
Och när man med ord, säger vad man tycker, och känner, så tar man det med säga upp bekantskapen... Och det är inget jag kan göra, utan bara konstatera att det är små människor.
Behöver jag dem, nää faktiskt inte, jag klarar mig utan, det finns andra, många som är mig så kära.
Det har gått 2½ månad, och telefonerna har tystnat, på gott och ont, deras liv fortsätter, och jag förstår så väl, att det gör det.
Det är som att stå vid ett skyltfönster och se världen snurra på, men på insidan där jag står, är det stilla, så tyst, så fyllt med smärta, och besvikelse.
Och jag kan ringa själv, absolut det kan jag, gör jag det, nää, vill jag störa, tränga mig på, hur hade jag gjort om det drabbat en vän...
Och människor är olika, tack och lov, ibland kan det gå en lång tid mellan, så plockar man bara upp, där man slutade, som ingenting har hänt, i vanliga fall.
I sorgen ställs allt på sin spets, det är djupa dalar och höga berg, varje dag, och det borde lätta lite lite för varje dag, men så är det inte, man vet inte när det går ner, man har dåliga dagar och mindre dåliga dagar.
Varje dag är som att man är i vattnet, ute i ett hav, utan att se land, och att man gör allt för att hålla näsan över vattenytan, en bra dag, får man upp huvudet, ibland.
Men vänder jag på det, vem vill bjuda hem, någon som är instabil och ledsen, som kan börja gråta.
Och när jag tänker tillbaka på begravningen, och minnes stunden, så minns jag hur jag stod och fick trösta, vänner och bekanta, många sa, håll kontakten, ring om det är något, men väldigt rörd över så många som var där....
Det var en varm och fin stund...
Med många kära människor ....
När själen är trasig, och sorgsen.
Man ser saker och händelser och ord på ett helt annat sätt, och framför allt så hör man tystnaden, av de vänner som man trodde skulle finnas där, som man har haft i många många år, Men det finns också de som kommit tillbaka med full av kraft och kärlek.
Och för dem är jag evigt tacksam, så varför funderar man över de som inte finns, varför lägger man energi över de som faktiskt tar energi ifrån en själv, man kan inte ändra på människor, bara på sig själv.
Och när man med ord, säger vad man tycker, och känner, så tar man det med säga upp bekantskapen... Och det är inget jag kan göra, utan bara konstatera att det är små människor.
Behöver jag dem, nää faktiskt inte, jag klarar mig utan, det finns andra, många som är mig så kära.
Det har gått 2½ månad, och telefonerna har tystnat, på gott och ont, deras liv fortsätter, och jag förstår så väl, att det gör det.
Det är som att stå vid ett skyltfönster och se världen snurra på, men på insidan där jag står, är det stilla, så tyst, så fyllt med smärta, och besvikelse.
Och jag kan ringa själv, absolut det kan jag, gör jag det, nää, vill jag störa, tränga mig på, hur hade jag gjort om det drabbat en vän...
Och människor är olika, tack och lov, ibland kan det gå en lång tid mellan, så plockar man bara upp, där man slutade, som ingenting har hänt, i vanliga fall.
I sorgen ställs allt på sin spets, det är djupa dalar och höga berg, varje dag, och det borde lätta lite lite för varje dag, men så är det inte, man vet inte när det går ner, man har dåliga dagar och mindre dåliga dagar.
Varje dag är som att man är i vattnet, ute i ett hav, utan att se land, och att man gör allt för att hålla näsan över vattenytan, en bra dag, får man upp huvudet, ibland.
Men vänder jag på det, vem vill bjuda hem, någon som är instabil och ledsen, som kan börja gråta.
Och när jag tänker tillbaka på begravningen, och minnes stunden, så minns jag hur jag stod och fick trösta, vänner och bekanta, många sa, håll kontakten, ring om det är något, men väldigt rörd över så många som var där....
Det var en varm och fin stund...
Med många kära människor ....
Healed my soul, a beautiful memory
I will always be here for you no matter what
I miss you so, you made me glow
You are the reason to follow through Things they will change but memories remain,
I miss you
I dream of the past sometimes and if I could
I would rewind and play another card
To erase the reason why you´re not here
I miss you so, you made me glow
You are the reason to follow through Things they will change but memories remain,
I miss you
I have to start from the beginning and slow down to catch my breath
You made me believe that I can move mountains if I only have faith I´ll do my best though
I miss you so!
Broken door.
Precis så, jag är halv och trasig utan dig, du fattas mig.
Lasse
Varje gång vi sluter ögonen, kan vi se dig
Varje gång vinden blåser igenom håret, kan vi höra dig.
Varje gång solen värmer oss, känner vi dig.
Varje gång hjärtat slår, bär vi dig med oss.
Varje dag och natt, sol som regn, finns du vid vår sida
Mari
onsdag 18 december 2013
Nu ramlar julkorten in, alltid jättetrevligt att få, i stället för mail, eller sms, i år för första gången i mitt vuxna liv har kommer jag inte att skicka några i år, orkar inte, och det är så himla jobbigt att inte skriva alla namn, som jag alltid har gjort, God Jul önskar Mari Lasse och flickornas namn.
Kan fortfarande inte förlika mig med att han är borta, det går inte, mitt hjärta blöder, i bilen hem, tänker jag ofta tillbaka, vilket jag inte brukar göra, ser alltid framåt, tills nu.
Undrar om Lasse förstod att hans tid snart var ute, om han hörde allt jag sa till honom i hans sista tid, och hur hemskt det än var, så är jag glad över att det var jag som var med honom, att jag fick vår sista ögonblick och andetag, bara jag, och nu efteråt kan jag önska att jag inte kröp upp hos honom, höll om han hårt, men det fanns ingen tid allt gick så fort, och det kommer alltid finnas saker att ångra, saker som man skulle ha gjort eller ord man skulle sagt, så är det alltid.
Men jag var med honom, jag var där, vid hans sida, i hans sista stund.
Det som fastnar i minnet, saker som kommer upp ofta är samtalet jag fick av en läkare på sös, som talade om att om Lasses hjärta stannar, kommer vi inte sätta in vård för att få igång det, de måste tala om det för anhöriga enligt lag, och att höra något så grymt är fruktansvärt, det samtalet maler i huvudet då och då, är inte vården för alla ? Ska man inte göra allt för människan, NEJ, för vården handlar mest om pengar, att starta om ett hjärta, på en cancersjuk, kostar för mycket.
Och varför gav de inte Lasse cellgifter fortare, för att bromsa som de sa, varför fick han vänta i flera veckor efter beskedet att tumörerna fanns, varför inte ge cellgifter samma dag, dagen efter, veckan efter, så hade vi fått mer tid, i stället åt cancern upp honom från insidan för varje timme och varje dag som gick.
Och tänk om det hade varit tvärtom, att det var jag som blev sjuk, och dog, hur skulle Lasse gjort då, skulle han tycka att alla beslut som jag nu måste ta, är skitjobbiga, göra sig av med massor av prylar, hade han kastat alla mina skor och väskor, hade han bott kvar i huset, allt går runt runt i skallen.
Och det är svårt, att bestämma hur det ska vara, gran, eller inte, hus eller lägenhet, bil eller ingen bil, båt, motorcykel, gräsklippare, och snöslunga, behålla, sälja eller slänga.
Alla beslut, små som stora är jobbiga, att kunna dela alla beslut, sysslor, vardagar och traditioner och så plötsligt så kan man inte det, att ensam axla allt är tungt, så ensamt.
Och då kommer tankarna, hur hade Lasse gjort här, vad hade han sagt då, jag tror på att våra nära och kära faktiskt är här hos oss, inte alltid, men dock ofta, jag tror Lasse ser att jag är fruktansvärt ledsen, och jag hoppas han kan höra mig, när jag pratar högt till hans fotografi.
Snart är det Jul, och jag älskar Julen, i vanliga fall, började alltid att köpa julklappar i Augusti, läsa julens kokböcker, i oktober, lyssna på julmusiken i November, och i full styrka explodera i början av December.
I många år har jag samlat på en julservis, började för många år sedan, och ju mer delar jag får, ju mindre blir familjen, mor, far, mormor, farmor alla är borta, och nu maken.
I år har jag inte ens tagit fram den ur skåpet, i år blir det inget hemlagat godis, jag minns när jag i flera år, försökte mig på, negerkyssar, ja de hette så när jag var liten, mint kyssar, jag gav upp, när kastrullantalet minskade drastiskt, till Lasses lättnad, det var han som försökte rädda dem...
Hur ska jag orka ta mig igenom julen, just nu skulle jag vilja kunna trycka på fast forward.
Jag går förbi husen på gatan, där vi bor, tittar in, ser andra familjer, det är fredagsmys, middagar, jul, och gemenskap, firande och lycka....Det är som en helt annan värld.
Kan fortfarande inte förlika mig med att han är borta, det går inte, mitt hjärta blöder, i bilen hem, tänker jag ofta tillbaka, vilket jag inte brukar göra, ser alltid framåt, tills nu.
Undrar om Lasse förstod att hans tid snart var ute, om han hörde allt jag sa till honom i hans sista tid, och hur hemskt det än var, så är jag glad över att det var jag som var med honom, att jag fick vår sista ögonblick och andetag, bara jag, och nu efteråt kan jag önska att jag inte kröp upp hos honom, höll om han hårt, men det fanns ingen tid allt gick så fort, och det kommer alltid finnas saker att ångra, saker som man skulle ha gjort eller ord man skulle sagt, så är det alltid.
Men jag var med honom, jag var där, vid hans sida, i hans sista stund.
Det som fastnar i minnet, saker som kommer upp ofta är samtalet jag fick av en läkare på sös, som talade om att om Lasses hjärta stannar, kommer vi inte sätta in vård för att få igång det, de måste tala om det för anhöriga enligt lag, och att höra något så grymt är fruktansvärt, det samtalet maler i huvudet då och då, är inte vården för alla ? Ska man inte göra allt för människan, NEJ, för vården handlar mest om pengar, att starta om ett hjärta, på en cancersjuk, kostar för mycket.
Och varför gav de inte Lasse cellgifter fortare, för att bromsa som de sa, varför fick han vänta i flera veckor efter beskedet att tumörerna fanns, varför inte ge cellgifter samma dag, dagen efter, veckan efter, så hade vi fått mer tid, i stället åt cancern upp honom från insidan för varje timme och varje dag som gick.
Och tänk om det hade varit tvärtom, att det var jag som blev sjuk, och dog, hur skulle Lasse gjort då, skulle han tycka att alla beslut som jag nu måste ta, är skitjobbiga, göra sig av med massor av prylar, hade han kastat alla mina skor och väskor, hade han bott kvar i huset, allt går runt runt i skallen.
Och det är svårt, att bestämma hur det ska vara, gran, eller inte, hus eller lägenhet, bil eller ingen bil, båt, motorcykel, gräsklippare, och snöslunga, behålla, sälja eller slänga.
Alla beslut, små som stora är jobbiga, att kunna dela alla beslut, sysslor, vardagar och traditioner och så plötsligt så kan man inte det, att ensam axla allt är tungt, så ensamt.
Och då kommer tankarna, hur hade Lasse gjort här, vad hade han sagt då, jag tror på att våra nära och kära faktiskt är här hos oss, inte alltid, men dock ofta, jag tror Lasse ser att jag är fruktansvärt ledsen, och jag hoppas han kan höra mig, när jag pratar högt till hans fotografi.
Snart är det Jul, och jag älskar Julen, i vanliga fall, började alltid att köpa julklappar i Augusti, läsa julens kokböcker, i oktober, lyssna på julmusiken i November, och i full styrka explodera i början av December.
I många år har jag samlat på en julservis, började för många år sedan, och ju mer delar jag får, ju mindre blir familjen, mor, far, mormor, farmor alla är borta, och nu maken.
I år har jag inte ens tagit fram den ur skåpet, i år blir det inget hemlagat godis, jag minns när jag i flera år, försökte mig på, negerkyssar, ja de hette så när jag var liten, mint kyssar, jag gav upp, när kastrullantalet minskade drastiskt, till Lasses lättnad, det var han som försökte rädda dem...
Hur ska jag orka ta mig igenom julen, just nu skulle jag vilja kunna trycka på fast forward.
Jag går förbi husen på gatan, där vi bor, tittar in, ser andra familjer, det är fredagsmys, middagar, jul, och gemenskap, firande och lycka....Det är som en helt annan värld.
måndag 16 december 2013
Humor
Jag och Lasse hade samma typ av humor, vi skrattade åt samma saker, och flera av våra vänner, tyckte vi var roliga och skojfriska i mellanåt.
Och nu när jag minns roliga saker som hände för länge sedan eller nyligen, och som nu har blivit väldigt kärt minne,som den gången.
Jag och syster T var i centrum, för kolla på något, då stod där en kille och ville sälja på oss, nyckelbrickor, om man tappade nycklarna så kunde upphittaren lämna in dem till polisen, och de i sin tur spåra ägaren, via ett kundnummer på brickan.
Men hos oss hade han ingen tur, vi skakade på huvudena och gick vidare, med orden, nää vi fick sådana av farsan, och inte fasiken hjälpte det..
Hehe oss lurar du inte på, försök med någon annan. ( syster min har tappat några nycklar, bla mina )
Så kommer jag hem och Lasse håller på att plocka upp matvaror, och säger med glad röst,( han hade varit i samma centrum, fast någon timma tidigare, )
- Jag har en sak till dig !!
- Har du, vad då ? han ju tänka tanken, champagne, choklad, blommor....
- Jag skaffade sådana där nyckelbrickor till nycklarna, om man tappar dem !!
Men tjena hej, vad säger man, Men så bra darling !!
Eller en oskyldig fräckis.
Jag kommer hem, varit och handlat bla på synsam.
- Vad köpte du förnågot ?
- Jo jag köpte en sådan där strap on !! ( Och varför jag vet vad det är, kan jag tacka en fd arbetskollega som glatt pratade om allt även leksaker för vuxna på våra lunchraster, vi hade aldrig tråkigt kan jag säga, helt oskyldigt, bara allmän info typ. och ni som inte vet, googla )
Lasse blir i alla fall väldigt blek....
- vaaa vad sa du hade köpt, och vad ska du med den till.
Och jag som kollade på honom.
- sådana dära strap on, mäh, på glasögonen förstås !!!
Det är alldellens tyst i köket, säkert i flera minuter, medans vi tittar på varann, kan se hur Lasse tänker.....
- Glasögon, ska du ha den på glasögonen ????
- Jaaa ... är karl trög eller !
Då han säger lugnt och försiktigt.
- Du menar väl KLICK ON, solglasögon som trycks på de vanliga glasögonen.
- Jaaaa sa ju det, vad är problemet liksom....
Vi redde ut begreppen, och färgen kom tillbaka på Lasse.... hehe, han var nog skitnödig som fan..
Eller
Jag hade jobbat helg, på Martin Olsson, och det här var i slutet av November, det skulle snöa den helgen, så jag körde Lasses bil till jobbet, som hade vinterdäck på.
När man svänger in på vår gata är det 90graders svängar en till höger, och nästa till vänster, runt fotbollsplan som ligger där, och hur på den andra sidan vägen.
Kommer åkande där, äntligen snart hemma, i sväng 2 ser jag hjulspår av en bil som kört av vägen, rakt in i de stora stenarna som ligger där någon meter in i bushen.
Stiger in och Lasse står i köket..
- Haha det är en dåre och jävla klant som kört av vägen där borta, det tog inte lång tid....heheh
- Ähh jo vet du... ähh det är jag !!
Jag stirrar på honom.
- vaa är det du, .... paus ..... Men va fan, då är det ju min bil som du kört av med, och precis då minns jag de blåa delarna på backen..
- ähh Jaaa det var jättehalt, jag körde i max 20, gick bara rakt fram.....
Jag på med jackan och ut, och Lasse efter, och visst var det så, min bil saknade spoiler, och en del andra delar, stackars min lilla bil.
Då ska ni veta att jag har alltid tagit god hand om min bil, tvättat, grundlig urstädning på våren, inget skräp fick ligga kvar, inga gamla biljetter, eller papper, medans Lasses bil var precis tvärtom, han hade på hälsning av tjuvar och märkte det inte ens, för alla papper och skräp låg ju redan överallt...
- Jahapp du Lasse, det här blir dyrt, många par skor och väskor...ajaj
- mmm rädd för det.
Minnen som nu känns väldigt viktiga att komma ihåg..
Och nu när jag minns roliga saker som hände för länge sedan eller nyligen, och som nu har blivit väldigt kärt minne,som den gången.
Jag och syster T var i centrum, för kolla på något, då stod där en kille och ville sälja på oss, nyckelbrickor, om man tappade nycklarna så kunde upphittaren lämna in dem till polisen, och de i sin tur spåra ägaren, via ett kundnummer på brickan.
Men hos oss hade han ingen tur, vi skakade på huvudena och gick vidare, med orden, nää vi fick sådana av farsan, och inte fasiken hjälpte det..
Hehe oss lurar du inte på, försök med någon annan. ( syster min har tappat några nycklar, bla mina )
Så kommer jag hem och Lasse håller på att plocka upp matvaror, och säger med glad röst,( han hade varit i samma centrum, fast någon timma tidigare, )
- Jag har en sak till dig !!
- Har du, vad då ? han ju tänka tanken, champagne, choklad, blommor....
- Jag skaffade sådana där nyckelbrickor till nycklarna, om man tappar dem !!
Men tjena hej, vad säger man, Men så bra darling !!
Eller en oskyldig fräckis.
Jag kommer hem, varit och handlat bla på synsam.
- Vad köpte du förnågot ?
- Jo jag köpte en sådan där strap on !! ( Och varför jag vet vad det är, kan jag tacka en fd arbetskollega som glatt pratade om allt även leksaker för vuxna på våra lunchraster, vi hade aldrig tråkigt kan jag säga, helt oskyldigt, bara allmän info typ. och ni som inte vet, googla )
Lasse blir i alla fall väldigt blek....
- vaaa vad sa du hade köpt, och vad ska du med den till.
Och jag som kollade på honom.
- sådana dära strap on, mäh, på glasögonen förstås !!!
Det är alldellens tyst i köket, säkert i flera minuter, medans vi tittar på varann, kan se hur Lasse tänker.....
- Glasögon, ska du ha den på glasögonen ????
- Jaaa ... är karl trög eller !
Då han säger lugnt och försiktigt.
- Du menar väl KLICK ON, solglasögon som trycks på de vanliga glasögonen.
- Jaaaa sa ju det, vad är problemet liksom....
Vi redde ut begreppen, och färgen kom tillbaka på Lasse.... hehe, han var nog skitnödig som fan..
Eller
Jag hade jobbat helg, på Martin Olsson, och det här var i slutet av November, det skulle snöa den helgen, så jag körde Lasses bil till jobbet, som hade vinterdäck på.
När man svänger in på vår gata är det 90graders svängar en till höger, och nästa till vänster, runt fotbollsplan som ligger där, och hur på den andra sidan vägen.
Kommer åkande där, äntligen snart hemma, i sväng 2 ser jag hjulspår av en bil som kört av vägen, rakt in i de stora stenarna som ligger där någon meter in i bushen.
Stiger in och Lasse står i köket..
- Haha det är en dåre och jävla klant som kört av vägen där borta, det tog inte lång tid....heheh
- Ähh jo vet du... ähh det är jag !!
Jag stirrar på honom.
- vaa är det du, .... paus ..... Men va fan, då är det ju min bil som du kört av med, och precis då minns jag de blåa delarna på backen..
- ähh Jaaa det var jättehalt, jag körde i max 20, gick bara rakt fram.....
Jag på med jackan och ut, och Lasse efter, och visst var det så, min bil saknade spoiler, och en del andra delar, stackars min lilla bil.
Då ska ni veta att jag har alltid tagit god hand om min bil, tvättat, grundlig urstädning på våren, inget skräp fick ligga kvar, inga gamla biljetter, eller papper, medans Lasses bil var precis tvärtom, han hade på hälsning av tjuvar och märkte det inte ens, för alla papper och skräp låg ju redan överallt...
- Jahapp du Lasse, det här blir dyrt, många par skor och väskor...ajaj
- mmm rädd för det.
Minnen som nu känns väldigt viktiga att komma ihåg..
söndag 15 december 2013
Glasklart
Att saker inte är helt tydliga på en gång, är inget konstigt, men när polletten äntligen ramlar ner, så blir allt med ens glasklart.
För flera veckor sedan, när jag parkerade bilen, stod en av grannarna inne i sitt garage och fixade med bilen, jag bestämde mig för att ta erbjudandet jag fått tidigare av den samma.
Jag behöver hjälp med att byta ut en toalettstol, i vanliga fall brukar det sitta en ballofix tror jag det heter, så man kan stänga av vattnet, en skiftnyckel, och en skruvmejsel, hade jag klurat ut, men nu satt det ingen sådan på ledningen, utan nu behövdes en annan mojäng...
Så jag frågade om han kunde hjälpa mig med det, och det var inga problem, han skulle komma upp i någongång i helgen som stundade.
Men han kom inte, bara hejade snabbt när han åkte förbi, i flera veckor, och det är inte lätt att fråga om hjälp, och jag har frågat flera om råd, om hur man gör, och har fått goda råd och tips, men det är inte vad jag behöver, råd och tips, jag behöver någon som fixar det åt mig, någon som kan och någon som vill.
Och där har vi det igen, erbjud inte din hjälp och du inte är beredd på att verkligen ge den....
Så toalettstolen har stått utanför altan dörren som ett monument över vad som skulle ha varit en enkel sak om Lasse fanns... jag gör så mycket jag bara kan, rensar, slänger sorterar, åker till tippen, säljer, städar, och kämpar med hus, jobb, jul, sorg och vardagar och helgdagar.
Så igår var jag och S i garaget och fyllde bilen med tippengodis, när grannen kom hem, och nu efteråt så tror jag han sprang in, för att slippa möta mig, så jag ringde på dörren.
- Hej men oj är du förkyld, stackars dig, jo en fråga bara, vill du ha gips skivor, eller plexiglas, vi har det i garaget om du är intresserad.
Jag vill bli av med saker nu, så fort det bara går.... vill inte vänta, eftersom det är så mycket annat som måste fixas.
- jaa jättedålig, jaha du vill bli av med det, jo kan väl titta på det i mellandagarna....
- jaha, ja jo vi är väl hemma då, äh kan vi kanske ta det där med toalettstolen då?
- mmm
Nu efteråt, så fattar jag ju, han kunde inte få igen dörren fort nog, och så är det glasklart.
Tänk om döden smittar, tänk om jag bär på cancersvampar som hoppar över på folk jag pratar med.
Människor som slutat säga hej, som slutat se mig i ögonen, vänt mig ryggen, och jag får ta det, inget jag kan göra, , för mig är det ynkliga varelser.
Med bestämda steg gick jag över till nästa granne, och frågade om hjälp, och nu är den utbytt, toastolen, tog inte ens 10 minuter så var det klart.
Kostade en flaska vin, som jag ville ge som tack....
Jag är så färdig med byhåla, hade jag pengar, hade jag flyttat in på hotell, tills nytt boende var ordnat.
Jag har gjort saker jag aldrig gjort förr, rensat avlopp, med och utan klädnypa på näsan, spikat upp dörrfoder, klippt gräset, sågat, skruvat, lagat, släpat, burit och burit ännu mer.
För flera veckor sedan, när jag parkerade bilen, stod en av grannarna inne i sitt garage och fixade med bilen, jag bestämde mig för att ta erbjudandet jag fått tidigare av den samma.
Jag behöver hjälp med att byta ut en toalettstol, i vanliga fall brukar det sitta en ballofix tror jag det heter, så man kan stänga av vattnet, en skiftnyckel, och en skruvmejsel, hade jag klurat ut, men nu satt det ingen sådan på ledningen, utan nu behövdes en annan mojäng...
Så jag frågade om han kunde hjälpa mig med det, och det var inga problem, han skulle komma upp i någongång i helgen som stundade.
Men han kom inte, bara hejade snabbt när han åkte förbi, i flera veckor, och det är inte lätt att fråga om hjälp, och jag har frågat flera om råd, om hur man gör, och har fått goda råd och tips, men det är inte vad jag behöver, råd och tips, jag behöver någon som fixar det åt mig, någon som kan och någon som vill.
Och där har vi det igen, erbjud inte din hjälp och du inte är beredd på att verkligen ge den....
Så toalettstolen har stått utanför altan dörren som ett monument över vad som skulle ha varit en enkel sak om Lasse fanns... jag gör så mycket jag bara kan, rensar, slänger sorterar, åker till tippen, säljer, städar, och kämpar med hus, jobb, jul, sorg och vardagar och helgdagar.
Så igår var jag och S i garaget och fyllde bilen med tippengodis, när grannen kom hem, och nu efteråt så tror jag han sprang in, för att slippa möta mig, så jag ringde på dörren.
- Hej men oj är du förkyld, stackars dig, jo en fråga bara, vill du ha gips skivor, eller plexiglas, vi har det i garaget om du är intresserad.
Jag vill bli av med saker nu, så fort det bara går.... vill inte vänta, eftersom det är så mycket annat som måste fixas.
- jaa jättedålig, jaha du vill bli av med det, jo kan väl titta på det i mellandagarna....
- jaha, ja jo vi är väl hemma då, äh kan vi kanske ta det där med toalettstolen då?
- mmm
Nu efteråt, så fattar jag ju, han kunde inte få igen dörren fort nog, och så är det glasklart.
Tänk om döden smittar, tänk om jag bär på cancersvampar som hoppar över på folk jag pratar med.
Människor som slutat säga hej, som slutat se mig i ögonen, vänt mig ryggen, och jag får ta det, inget jag kan göra, , för mig är det ynkliga varelser.
Med bestämda steg gick jag över till nästa granne, och frågade om hjälp, och nu är den utbytt, toastolen, tog inte ens 10 minuter så var det klart.
Kostade en flaska vin, som jag ville ge som tack....
Jag är så färdig med byhåla, hade jag pengar, hade jag flyttat in på hotell, tills nytt boende var ordnat.
Jag har gjort saker jag aldrig gjort förr, rensat avlopp, med och utan klädnypa på näsan, spikat upp dörrfoder, klippt gräset, sågat, skruvat, lagat, släpat, burit och burit ännu mer.
lördag 14 december 2013
Lasse, min
Det har bara gått 2 månader, 6 dagar och 9 timmar sedan du lämnade jordelivet, lämnade oss, lämnade mig.
Det känns som det är en evighet sedan, jag bor i förtvivlan, och ibland i bedrövelsen....
Varje rum finns du, i varje vrå av mig, du finns i tystnaden, i dina kläder som finns kvar, som jag bär.
Jag ser dina saker varje dag, klappar dig på foton som finns överallt, bäddar din säng, sitter på din sida i soffan, använder dina läsglasögon, bär din ring, kör din bil, bär ditt körkort vid mitt, jag kan inte förstå att du är borta, jag vill inte, kan inte...
Jag vandrar genom husets alla rum, söker, längtar, kämpar att andas, varför blev jag kvar med allt, varför är jag här, varför är jag ensam, varför är du borta.
Allt har tystnat... allt är mörkt ... allt är överdjävligt...
Det känns som det är en evighet sedan, jag bor i förtvivlan, och ibland i bedrövelsen....
Varje rum finns du, i varje vrå av mig, du finns i tystnaden, i dina kläder som finns kvar, som jag bär.
Jag ser dina saker varje dag, klappar dig på foton som finns överallt, bäddar din säng, sitter på din sida i soffan, använder dina läsglasögon, bär din ring, kör din bil, bär ditt körkort vid mitt, jag kan inte förstå att du är borta, jag vill inte, kan inte...
Jag vandrar genom husets alla rum, söker, längtar, kämpar att andas, varför blev jag kvar med allt, varför är jag här, varför är jag ensam, varför är du borta.
Allt har tystnat... allt är mörkt ... allt är överdjävligt...
Mat
Kan med säkerhet säga att menyn har under dessa 2 månader har blivit helt förändrad, och det är inte till det bättre.... där får jag ta mig i kragen och bättra mig någon gång i framtiden.
Lasse ville alltid ha middag, varje dag, vardag som Lördag, och så blev det, det lagades alltid mat, här hemma, från grunden, husmanskost, allt från kroppkakor, till raggmunk, eller makaroner och korv, men mat blev det, och jag kan inte laga mat för några, går bara inte, särskilt när man stått i ett restaurang kök i många år, ofta fick jag byta kastrull, när det nära på svämmade över.
Kött åt vi mycket, och gärna, men det är inget konstigt då jag jobbat med just kött i många år...
Lördag och Söndagar var alltid en fokus på mat kvällar, stekar på Söndagen och gärna en grillad Entrecote på Lördagen... gott värre.
Lasse var inte rädd för att prova, som den gången han ville göra egen Bearnaise sås, det tog 3 försök, innan han lyckades.
Men nu orkar jag inte, tar en macka, eller kokar ett par ägg, i stället, S får ta matlådan som blev över, och det är svårt när hon inte är hemma, äta själv, och det blir alltid framför TVn . So What !!
När vi köpte köttfärs, eller vad som helst som vi la i frysen, Lasse var alltid så duktig och packade om, i fryspåsar, äh jag bara skyfflar in, det fixar sig....
Om jag kunde se honom, så skulle han med säkerhet stå med armarna i kors och skaka på huvudet....
Mat är inte riktigt lika roligt längre, eller just nu...
Lasse ville alltid ha middag, varje dag, vardag som Lördag, och så blev det, det lagades alltid mat, här hemma, från grunden, husmanskost, allt från kroppkakor, till raggmunk, eller makaroner och korv, men mat blev det, och jag kan inte laga mat för några, går bara inte, särskilt när man stått i ett restaurang kök i många år, ofta fick jag byta kastrull, när det nära på svämmade över.
Kött åt vi mycket, och gärna, men det är inget konstigt då jag jobbat med just kött i många år...
Lördag och Söndagar var alltid en fokus på mat kvällar, stekar på Söndagen och gärna en grillad Entrecote på Lördagen... gott värre.
Lasse var inte rädd för att prova, som den gången han ville göra egen Bearnaise sås, det tog 3 försök, innan han lyckades.
Men nu orkar jag inte, tar en macka, eller kokar ett par ägg, i stället, S får ta matlådan som blev över, och det är svårt när hon inte är hemma, äta själv, och det blir alltid framför TVn . So What !!
När vi köpte köttfärs, eller vad som helst som vi la i frysen, Lasse var alltid så duktig och packade om, i fryspåsar, äh jag bara skyfflar in, det fixar sig....
Om jag kunde se honom, så skulle han med säkerhet stå med armarna i kors och skaka på huvudet....
Mat är inte riktigt lika roligt längre, eller just nu...
torsdag 12 december 2013
Hur svårt kan det vara
Att det ska vara så svårt, att byta ett namn på de räkningar som kommer varje månad, som vattenfall, Telia, och boxer, och IF.
Vattenfall, har ringt två gånger, och en då funkade inte, Boxer har skickat FEM bekräftelser, om abonnemang, och två mail, och nu IF då Lasse planerade att byta bort Folksam, eller som de kallas mest Folkskam, så gjorde jag som han förberett, avslutade Folksam och gick över till IF.
Betalade i Nov, 2400 cirkus, husförsäkringen, fick ett tillägg på 890 kr för att jag inte är med i facket, som Lasse var, ska ju endå sälja av, så det får gå nu.
Allt klart... trodde jag tills i dag när jag får ytterligare en faktura på husförsäkringen på ca 2400 !!
Kastar mig på telefon, lätt irriterad, får tala med en kille, förklarar att jag har betalat 1 gång, och 2 gånger, och nu har jag en till, hur mycket ska jag betala ?
Äh nää det ser bra ut, du har betalat det du ska
- så varför har ni skickat en faktura till ?
- äh det vet jag inte ??
- Nähe, tar du bort den då?
-ööö ja självklart..
Jag skulle inte bli ett skit förvånad om det dyker upp en påminnelse om ca 3-4 veckor,
Vi kan åka till månen, men vi kan inte få vardagen att fungera på ett smidigt sätt, och alla säljare som ringer om allt möjligt som söker Lasse, hur svårt kan det vara att skattemyndigheten går ut med ett pling, pm eller vad som helst, om att en person har avlidit, eller företaget själv gör en koll innan man ringer, min make dör i telefon varje vecka.
Hur svårt kan det vara....
Vattenfall, har ringt två gånger, och en då funkade inte, Boxer har skickat FEM bekräftelser, om abonnemang, och två mail, och nu IF då Lasse planerade att byta bort Folksam, eller som de kallas mest Folkskam, så gjorde jag som han förberett, avslutade Folksam och gick över till IF.
Betalade i Nov, 2400 cirkus, husförsäkringen, fick ett tillägg på 890 kr för att jag inte är med i facket, som Lasse var, ska ju endå sälja av, så det får gå nu.
Allt klart... trodde jag tills i dag när jag får ytterligare en faktura på husförsäkringen på ca 2400 !!
Kastar mig på telefon, lätt irriterad, får tala med en kille, förklarar att jag har betalat 1 gång, och 2 gånger, och nu har jag en till, hur mycket ska jag betala ?
Äh nää det ser bra ut, du har betalat det du ska
- så varför har ni skickat en faktura till ?
- äh det vet jag inte ??
- Nähe, tar du bort den då?
-ööö ja självklart..
Jag skulle inte bli ett skit förvånad om det dyker upp en påminnelse om ca 3-4 veckor,
Vi kan åka till månen, men vi kan inte få vardagen att fungera på ett smidigt sätt, och alla säljare som ringer om allt möjligt som söker Lasse, hur svårt kan det vara att skattemyndigheten går ut med ett pling, pm eller vad som helst, om att en person har avlidit, eller företaget själv gör en koll innan man ringer, min make dör i telefon varje vecka.
Hur svårt kan det vara....
tisdag 10 december 2013
Sorgen gör en ful
Jag känner mig ful, så pass att jag lipar åt mig själv i spegeln.....
Blek, glåmig, håret är risigt, jävligt risigt, ögonen är trötta, känns som en målad tavla gjord med vattenfärg som glömts ute i regnet, där all färg har runnit av.
Ja nu har jag ju aldrig varit en målad fin tavla, men det känns som all kraft, lust och energi lämnat mig, runnit av, så igår i väntan på en kär vän, till middagen, så strosade jag i köpcentret, och se där en hårsalong, kanske det är dags att ge mig själv lite vård på utsidan, så en hårinpackning, fick det bli, ut kommer jag med en fin burk, för 396 kronor, Gulp oj shit, jahaja jävlar om den inte är bra, för det priset borde man kunna spegla sig i håret.....
Sen var det Apoteket, behövde fylla på min medicin, å se där, på en hylla stod det mer grejer för håret.... hm Tackar det kalaset gick på 634 kronor, så på en dryg 20 minuter lyckades jag bränna 1000 spänn...
Hade det varit en väska eller skor hade jag säkert inte ens tänkt 2 gånger.... ska bli intressant och se om håret blir som de lovar....
Men jag känner mig ful, i alla fall, men det är väl viktigare att vara vacker på insidan, måste ha varit en ful som kom på det...
En vän sa
- Jag älskar min fru väldigt mycket, men om jag var så sjuk som Lasse är, så skulle jag vilja att du tog hand om mig.
Det kommer jag aldrig att glömma, och det värmer mig, att jag gjorde rätt, visst det finns saker och tillfällen då jag skulle vilja ha gjort annorlunda, men just där, just då, var det enda rätta att göra.
Så igentligen spelar det ingen roll om man är vacker på utsidan, när besluten och sina egna handlingar kommer från insidan.
Medicinen jag måste äta varje dag, för migränen gör att jag går upp i vikt, och jag hatar det, att se ut så här, men vad är alternativet, att jag har ont i huvudet ca 15 gånger i månaden, med medicin, alternativet är att sluta, bli smalare, men att ha mer migrän anfall i månaden, Nej tack....
Men livet är skört, så skört ,....
Något som växt fram sedan Lasses bortgång, är rädsla, tänk om det händer mig något, en bilolycka, sjukdom, tänk om det händer mig något, så flickorna blir ensamma, eller om de måste ta hand om mig,
gå igenom detta igen, Gud förbjude.
Sorgen är svart, sorgen är ful, sorgen är fruktansvärt tung att bära, och vi kommer alltid att få bära sorgen, alla dagar, alla nätter, den kommer i mindre doser, i mindre svep, men den kommer alltid vara där...
Blek, glåmig, håret är risigt, jävligt risigt, ögonen är trötta, känns som en målad tavla gjord med vattenfärg som glömts ute i regnet, där all färg har runnit av.
Ja nu har jag ju aldrig varit en målad fin tavla, men det känns som all kraft, lust och energi lämnat mig, runnit av, så igår i väntan på en kär vän, till middagen, så strosade jag i köpcentret, och se där en hårsalong, kanske det är dags att ge mig själv lite vård på utsidan, så en hårinpackning, fick det bli, ut kommer jag med en fin burk, för 396 kronor, Gulp oj shit, jahaja jävlar om den inte är bra, för det priset borde man kunna spegla sig i håret.....
Sen var det Apoteket, behövde fylla på min medicin, å se där, på en hylla stod det mer grejer för håret.... hm Tackar det kalaset gick på 634 kronor, så på en dryg 20 minuter lyckades jag bränna 1000 spänn...
Hade det varit en väska eller skor hade jag säkert inte ens tänkt 2 gånger.... ska bli intressant och se om håret blir som de lovar....
Men jag känner mig ful, i alla fall, men det är väl viktigare att vara vacker på insidan, måste ha varit en ful som kom på det...
En vän sa
- Jag älskar min fru väldigt mycket, men om jag var så sjuk som Lasse är, så skulle jag vilja att du tog hand om mig.
Det kommer jag aldrig att glömma, och det värmer mig, att jag gjorde rätt, visst det finns saker och tillfällen då jag skulle vilja ha gjort annorlunda, men just där, just då, var det enda rätta att göra.
Så igentligen spelar det ingen roll om man är vacker på utsidan, när besluten och sina egna handlingar kommer från insidan.
Medicinen jag måste äta varje dag, för migränen gör att jag går upp i vikt, och jag hatar det, att se ut så här, men vad är alternativet, att jag har ont i huvudet ca 15 gånger i månaden, med medicin, alternativet är att sluta, bli smalare, men att ha mer migrän anfall i månaden, Nej tack....
Men livet är skört, så skört ,....
Något som växt fram sedan Lasses bortgång, är rädsla, tänk om det händer mig något, en bilolycka, sjukdom, tänk om det händer mig något, så flickorna blir ensamma, eller om de måste ta hand om mig,
gå igenom detta igen, Gud förbjude.
Sorgen är svart, sorgen är ful, sorgen är fruktansvärt tung att bära, och vi kommer alltid att få bära sorgen, alla dagar, alla nätter, den kommer i mindre doser, i mindre svep, men den kommer alltid vara där...
måndag 9 december 2013
Att klara sig själv
Lasse har alltid varit min stora trygghet, och vi har ställt upp för varann, som att när någon av oss är ute på skoj, jobb eller något som gör att min inte har bilen med sig in till stan, eftersom vi bor i byhåla, så har någon av oss kört, och många gånger har jag själv varit nykter, och kört själv, för det har alltid varit viktigare att kunna ta sig hem på ett bra sätt, än att dricka, och jag har haft lika roligt som alla andra, särskilt dagen efter, säkerligen....
Så när Lasse var ute på galej, så hade vi en deal, han fick vara varsom helst i stan, men när jag ska hämta så fick han ta sig till Åhlens City Garaget, för dit hittar jag, eller på Götgatan på söder.
Har inget problem att köra bil i stan, men jag hittar ju inte, nämn en gata och jag har ingen aning hur jag kommer dit, så idag när jag var på bjuden på tjejmiddag, på valhallavägen.... hm är den inte hur lång som helst, och efter Lasses bortgång, har min noja att ta mig från A till B, blivit värre, har grubblat i dagar hur jag skulle göra, ställa bilen på jobbet och ta buss, tuben resten av biten, eller åka hem med bilen, för att åka pendel tåg i hundra år, och antagligen fler bussbyten, skulle jag våga att ta bilen enda in, men var parkerar man, och jag vet ju att jag alltid, ALLTID så fixar jag det, men jag har ju alltid haft Lasse att fråga, hur, när och var, eller så har han kört eller hämtat...
Så efter att ha åkt buss, pendeltåg, spårvagn, i lördags, väntat på försenade bussar, i kylan, så bestämde jag mig för att ta bilen enda in till Valhallavägen, mitt i gröten.
Och självklart så gick det kanon bra, hittade parkering på Narvavägen, rakt in, utan problem.... satt kvar i bilen, en liten stund, för helt plötsligt så blir man så där jätteledsen, som att vända på en hand, fan så tungt det är, men jag tror att Lasse skulle vara lite stolt över mig i alla fall...
Det svåraste visade sig var att starta GPS grejen, för det lyckades jag inte med, eller jo det gjorde jag, men efter ha matat in VALHALLAVÄGEN 3 gånger, och den envisas med att fråga om jag ska till Tyresö, så åkte den ner i väskan igen... Jag kan själv !!!
Så när Lasse var ute på galej, så hade vi en deal, han fick vara varsom helst i stan, men när jag ska hämta så fick han ta sig till Åhlens City Garaget, för dit hittar jag, eller på Götgatan på söder.
Har inget problem att köra bil i stan, men jag hittar ju inte, nämn en gata och jag har ingen aning hur jag kommer dit, så idag när jag var på bjuden på tjejmiddag, på valhallavägen.... hm är den inte hur lång som helst, och efter Lasses bortgång, har min noja att ta mig från A till B, blivit värre, har grubblat i dagar hur jag skulle göra, ställa bilen på jobbet och ta buss, tuben resten av biten, eller åka hem med bilen, för att åka pendel tåg i hundra år, och antagligen fler bussbyten, skulle jag våga att ta bilen enda in, men var parkerar man, och jag vet ju att jag alltid, ALLTID så fixar jag det, men jag har ju alltid haft Lasse att fråga, hur, när och var, eller så har han kört eller hämtat...
Så efter att ha åkt buss, pendeltåg, spårvagn, i lördags, väntat på försenade bussar, i kylan, så bestämde jag mig för att ta bilen enda in till Valhallavägen, mitt i gröten.
Och självklart så gick det kanon bra, hittade parkering på Narvavägen, rakt in, utan problem.... satt kvar i bilen, en liten stund, för helt plötsligt så blir man så där jätteledsen, som att vända på en hand, fan så tungt det är, men jag tror att Lasse skulle vara lite stolt över mig i alla fall...
Det svåraste visade sig var att starta GPS grejen, för det lyckades jag inte med, eller jo det gjorde jag, men efter ha matat in VALHALLAVÄGEN 3 gånger, och den envisas med att fråga om jag ska till Tyresö, så åkte den ner i väskan igen... Jag kan själv !!!
söndag 8 december 2013
När kvällen kommer
Dagarna snurrar på, vardag som helg, fort går de timmar som är ljusa, saker att fixa, det är papper hit och dit, det går att sysselsätta sig under dagen, men det är kvällen kommer, och det spelar ingen roll, att man är med vänner, till sent, timmarna innan man äntligen somnar är lika hemska fortfarande, det försvinner inte, det är fruktansvärt jobbigt, man vet att alla man känner, deras liv är som vanligt, vardag som helg, och så är det, men det är fan så jobbigt att min egen står still.
Igår var jag och flickorna på julbord på Tyrol, det bokades redan i Augusti, och Lasse tyckte det var en jättebra ide, för det julbordet är kanon, mycket vilt och många olika rätter, som ingen annan har.
Så med Lasse med oss i våra hjärtan, hade vi en trevlig kväll, som slutade sent, firade Lasses mamma som också fyllde år.
Men det var svårt att sova, fanns bara en jag saknade och det var Lasse. jag saknar honom så fruktansvärt mycket, och det gör ont hela tiden.
Igår var jag och flickorna på julbord på Tyrol, det bokades redan i Augusti, och Lasse tyckte det var en jättebra ide, för det julbordet är kanon, mycket vilt och många olika rätter, som ingen annan har.
Så med Lasse med oss i våra hjärtan, hade vi en trevlig kväll, som slutade sent, firade Lasses mamma som också fyllde år.
Men det var svårt att sova, fanns bara en jag saknade och det var Lasse. jag saknar honom så fruktansvärt mycket, och det gör ont hela tiden.
fredag 6 december 2013
Snö, idolfinal, osv
Så kom då den första snön yeeh, eller not....
S är på fest, hon var bara hemma och skopade i sig middag, Hej då mamma, kommer sen !!
Jahapp, det är väl så här det kommer bli, många fredagar framöver, fast i ikväll tog jag ett glas vin, det har väl möglat ihop där inne i boxen.
Josåruatt, här är det livat värre, någon granne har fest, vi har bott här i huset i över 15 år, med samma grannar, nästan och ingen har knackat på och beklagat sorgen, märkligt igentligen, jag frågade en av dem om han kunde tänka sig hjälpa mig med att byta en toalettstol, ja det fixar jag, men han kom aldrig, sen finns det unga människor som kör Epa traktor ??? i området där vi bor tror det heter så, jag tycker de borde förbjudas, alltid lång kö bakom....
Idolfinal på tv, är helt ointresserad, jag hann se uttagningarna sen kom det annat att fokusera på...
Idag har jag tänkt mycket på den döda kroppen som låg i sängen, som var min Lasse, får liksom inte bort den, men vill man det, glömma hur det var, hur han såg ut, precis då....
Så ser jag mig själv i spegeln, håret är risigt, jaha, blek och glåmig, jag är trasig på utsidan, men mer trasig på insidan.... det är så ofattbart.
Var och handlade idag, tänkte göra saffrans lax till middag, i kassan på butiken sitter S kompis, jättegulliga tjejer hon och sin syster, hon frågade hur jag mådde, och jag svarade att det går upp och ner, det finns mindre dåliga dagar, och riktigt dåliga dagar, då mannen som står bakom mig, blandar sig i med orden, men så där negativ kan man ju inte vara, man måste tänka positivt !!
Han skulle bara veta, och han kanske ska vara glad att han inte fick laxen i huvudet, men jag är inte sådan, är en lugn och sansad person, plockade ihop mina varor och sa hej då till både hon i kassan och mannen.... kanske man borde ha en skylt på ryggen som talade om att Nej jag är inte sur, jag har sorg, så förlåt om jag inte just ger dig ett leende just nu, eller idag.
Som förr, när änkor bar sorg floor och svarta kläder och hatt, skulle man ha det idag, skulle man säkert få frågan om man var på väg till maskerad....
S är på fest, hon var bara hemma och skopade i sig middag, Hej då mamma, kommer sen !!
Jahapp, det är väl så här det kommer bli, många fredagar framöver, fast i ikväll tog jag ett glas vin, det har väl möglat ihop där inne i boxen.
Josåruatt, här är det livat värre, någon granne har fest, vi har bott här i huset i över 15 år, med samma grannar, nästan och ingen har knackat på och beklagat sorgen, märkligt igentligen, jag frågade en av dem om han kunde tänka sig hjälpa mig med att byta en toalettstol, ja det fixar jag, men han kom aldrig, sen finns det unga människor som kör Epa traktor ??? i området där vi bor tror det heter så, jag tycker de borde förbjudas, alltid lång kö bakom....
Idolfinal på tv, är helt ointresserad, jag hann se uttagningarna sen kom det annat att fokusera på...
Idag har jag tänkt mycket på den döda kroppen som låg i sängen, som var min Lasse, får liksom inte bort den, men vill man det, glömma hur det var, hur han såg ut, precis då....
Så ser jag mig själv i spegeln, håret är risigt, jaha, blek och glåmig, jag är trasig på utsidan, men mer trasig på insidan.... det är så ofattbart.
Var och handlade idag, tänkte göra saffrans lax till middag, i kassan på butiken sitter S kompis, jättegulliga tjejer hon och sin syster, hon frågade hur jag mådde, och jag svarade att det går upp och ner, det finns mindre dåliga dagar, och riktigt dåliga dagar, då mannen som står bakom mig, blandar sig i med orden, men så där negativ kan man ju inte vara, man måste tänka positivt !!
Han skulle bara veta, och han kanske ska vara glad att han inte fick laxen i huvudet, men jag är inte sådan, är en lugn och sansad person, plockade ihop mina varor och sa hej då till både hon i kassan och mannen.... kanske man borde ha en skylt på ryggen som talade om att Nej jag är inte sur, jag har sorg, så förlåt om jag inte just ger dig ett leende just nu, eller idag.
Som förr, när änkor bar sorg floor och svarta kläder och hatt, skulle man ha det idag, skulle man säkert få frågan om man var på väg till maskerad....
torsdag 5 december 2013
Krasslig
Har varit hemma i två dagar, började med ont i halsen, frossa, och trött, jag fattar inte, har inte varit ute utanför dörren på två dygn, men en då galet trött, så pass att jag vissa kvällar inte orkar skriva, det kan ta en vecka att svara på ett mail, brevet från kusinen i D.C ligger på byrån i sovrummet, där har det legat i flera veckor, jag orkar inte sätta mig ner och skriva ett svar, en vän, sa att det är säkert kroppens sätt att få vila, ta en baskelusk, höj tempen, och håll dig hemma människa, ja kanske....
Så jag och S har kamperat ihop, sett på film, ätit rester ur kylen, försökte döda bacillen med en av Lasses Whiskey, han har flera olika sorter, och tar någon flaska slut, så betyder det att jag kan slänga den, en sak mindre att flytta på sedan.
Så den gyllene drycken, hälldes upp i ett glas, nu jäklar ska du dö bacillen... bläh hua den var bränd, en ö whiskey som slicka på en nytjärad eka.... men jag höll för näsan och svalde... Å se på fan, jag tror den gav upp och försvann, för det sved hela vägen ner i magen.
Så nu är det bara ömt och svullet i halsen, gurglar med Treo, någon läkare sa att det var bra. Jag är feberrosig på kinderna, jag som annars är blek och färglös.
Men som vanligt så har jag huvudvärk, migrän, jag har haft det sedan jag var sex år gammal, jag minns den förskräckliga lärarinnan i lågstadiet som sa att jag lurades och skylde på huvudvärk, när jag bad om att få gå hem, det hände en gång att jag kräktes på bänken.
Hur många gånger har inte Lasses kört in mig till akuten, när medicinen inte hjälper, senast i Juli i år låg jag inne i fyra dagar på sös, just för migrän.
Även att jag äter förebyggande medicin till kvällen, medicin på morgonen som sänker blodtrycket och att hjärtat inte slår så fort, så har jag huvudvärk/migrän ca 15 gånger i månaden.
Vem ska nu köra mig om jag behöver, vem ska skälla på mig när jag har haft ont alldellens för länge, utan att jag sökt hjälp, vem ska blöta handdukarna över pannan.
Vem ska ta hand om mig, någon har myntat uttrycket, Ensam är stark, jag vill inte vara ensam, och inte stark heller, dagarna rusar på, så fort, julen kommer bli jobbig, jag känner det redan nu...
Julen i år är inte god, inte trevlig det är bara Jul !!
Så jag och S har kamperat ihop, sett på film, ätit rester ur kylen, försökte döda bacillen med en av Lasses Whiskey, han har flera olika sorter, och tar någon flaska slut, så betyder det att jag kan slänga den, en sak mindre att flytta på sedan.
Så den gyllene drycken, hälldes upp i ett glas, nu jäklar ska du dö bacillen... bläh hua den var bränd, en ö whiskey som slicka på en nytjärad eka.... men jag höll för näsan och svalde... Å se på fan, jag tror den gav upp och försvann, för det sved hela vägen ner i magen.
Så nu är det bara ömt och svullet i halsen, gurglar med Treo, någon läkare sa att det var bra. Jag är feberrosig på kinderna, jag som annars är blek och färglös.
Men som vanligt så har jag huvudvärk, migrän, jag har haft det sedan jag var sex år gammal, jag minns den förskräckliga lärarinnan i lågstadiet som sa att jag lurades och skylde på huvudvärk, när jag bad om att få gå hem, det hände en gång att jag kräktes på bänken.
Hur många gånger har inte Lasses kört in mig till akuten, när medicinen inte hjälper, senast i Juli i år låg jag inne i fyra dagar på sös, just för migrän.
Även att jag äter förebyggande medicin till kvällen, medicin på morgonen som sänker blodtrycket och att hjärtat inte slår så fort, så har jag huvudvärk/migrän ca 15 gånger i månaden.
Vem ska nu köra mig om jag behöver, vem ska skälla på mig när jag har haft ont alldellens för länge, utan att jag sökt hjälp, vem ska blöta handdukarna över pannan.
Vem ska ta hand om mig, någon har myntat uttrycket, Ensam är stark, jag vill inte vara ensam, och inte stark heller, dagarna rusar på, så fort, julen kommer bli jobbig, jag känner det redan nu...
Julen i år är inte god, inte trevlig det är bara Jul !!
tisdag 3 december 2013
Egen tid eller ensamhet
Att ha möjligheten att välja, är en lyx vad det än rör sig om vin, smycken, kläder, bil eller människor.
Att ha tid, är en lyx, egen tid innan allt hände, var att sitta framför datorn, se en film, läsa, idag är samma tid ensamhet, att inte kunna välja att tillsammans se en film, tillsammans laga en god middag, dela en flaska vin...
Det smakar inte alls att laga middag, öppna en flaska vin, det har till och med hänt att jag ätit direkt ur kastrullen stående i köket, för bli av med det.
Att helt plötsligt bara ha en massa egentid, att inte kunna välja egentid, eller tillsammans, att det blivit en lyx att vara tillsammans.¨
Att ha tid, är en lyx, egen tid innan allt hände, var att sitta framför datorn, se en film, läsa, idag är samma tid ensamhet, att inte kunna välja att tillsammans se en film, tillsammans laga en god middag, dela en flaska vin...
Det smakar inte alls att laga middag, öppna en flaska vin, det har till och med hänt att jag ätit direkt ur kastrullen stående i köket, för bli av med det.
Att helt plötsligt bara ha en massa egentid, att inte kunna välja egentid, eller tillsammans, att det blivit en lyx att vara tillsammans.¨
måndag 2 december 2013
Gryta
Jag är inte någon grytmänniska, alltså, jag äter helst inte gryta, och vet inte riktigt varför det har blivit så, jag äter det mesta, förutom lever gryta, men Lasse älskade kalops, köttgrytor och sådana långkoks rätter, och så som slottstek, lammstek osv.
Och jag var och handlade bunkrade upp med Lasses alla favorit rätter, som bruna bönor, kalops, stekt fläsk m löksås, rullader, kyckling, råvaror som jag inte hann ta hand om, rätter som jag aldrig fick tillfälle att laga till honom.
En del slängde jag och en del hamnade i frysen, så igår skulle vi göra just kalops, för bli av med högreven, men då var det strömavbrott, så nu puttrar en kastrull på spisen, och S har dragit till en kompis för sova över..... jahapp då blev jag ensam att äta gryta, jippie !!
eller så har S en veckas middagar klara :-)
Igår var jag och tittade på en lägenhet i Skarpnäck, jättefin, helt klar att flytta in i, behöver inte göra något alls, med stans största terrass, är bara ett fel, priset. som alltid.
Är rädd för att de andra lägenheterna inte kommer matcha den här, det var kärlek vid första ögonkast... så fin.
Så nu längtar jag att AB ska komma hem, för jag behöver hennes klokhet och goda råd, jag har tur att ha så många fina vänner som står vid min sida och hjälper mig, och orkar trösta i oändlighet.
I love you all !!!
Men bjud gärna inte på gryta !!
Och jag var och handlade bunkrade upp med Lasses alla favorit rätter, som bruna bönor, kalops, stekt fläsk m löksås, rullader, kyckling, råvaror som jag inte hann ta hand om, rätter som jag aldrig fick tillfälle att laga till honom.
En del slängde jag och en del hamnade i frysen, så igår skulle vi göra just kalops, för bli av med högreven, men då var det strömavbrott, så nu puttrar en kastrull på spisen, och S har dragit till en kompis för sova över..... jahapp då blev jag ensam att äta gryta, jippie !!
eller så har S en veckas middagar klara :-)
Igår var jag och tittade på en lägenhet i Skarpnäck, jättefin, helt klar att flytta in i, behöver inte göra något alls, med stans största terrass, är bara ett fel, priset. som alltid.
Är rädd för att de andra lägenheterna inte kommer matcha den här, det var kärlek vid första ögonkast... så fin.
Så nu längtar jag att AB ska komma hem, för jag behöver hennes klokhet och goda råd, jag har tur att ha så många fina vänner som står vid min sida och hjälper mig, och orkar trösta i oändlighet.
I love you all !!!
Men bjud gärna inte på gryta !!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)