Människor

En sak som jag har lärt mig är, att under dessa månader, är vad vänner betyder, och vad bekanta står för.
När själen är trasig, och sorgsen.
Man ser saker och händelser och ord på ett helt annat sätt, och framför allt så hör man tystnaden, av de vänner som man trodde skulle finnas där, som man har haft i många många år, Men det finns också de som kommit tillbaka med full av kraft och kärlek.
Och för dem är jag evigt tacksam,  så varför funderar man över de som inte finns, varför lägger man energi över de som faktiskt tar energi ifrån en själv, man kan inte ändra på människor, bara på sig själv.
Och när man med ord, säger vad man tycker, och känner, så tar man det med säga upp bekantskapen... Och det är inget jag kan göra, utan bara konstatera att det är små människor.
Behöver jag dem, nää faktiskt inte, jag klarar mig utan, det finns andra, många som är mig så kära.
Det har gått 2½ månad, och telefonerna har tystnat, på gott och ont, deras liv fortsätter, och jag förstår så väl, att det gör det.
Det är som att stå vid ett skyltfönster och se världen snurra på, men på insidan där jag står, är det stilla, så tyst, så fyllt med smärta, och besvikelse.
Och jag kan ringa själv, absolut det kan jag, gör jag det, nää, vill jag störa, tränga mig på, hur hade jag gjort om det drabbat en vän...
Och människor är olika, tack och lov, ibland kan det gå en lång tid mellan, så plockar man bara upp, där man slutade, som ingenting har hänt, i vanliga fall.
I sorgen ställs allt på sin spets, det är djupa dalar och höga berg, varje dag, och det borde lätta lite lite för varje dag, men så är det inte, man vet inte när det går ner, man har dåliga dagar och mindre dåliga dagar.
Varje dag är som att man är i vattnet, ute i ett hav, utan att se land, och att man gör allt för att hålla näsan över vattenytan, en bra dag, får man upp huvudet, ibland.
Men vänder jag på det, vem vill  bjuda hem, någon som är instabil och ledsen, som kan börja gråta.

Och när jag tänker tillbaka på begravningen, och minnes stunden, så minns jag hur jag stod och fick trösta, vänner och bekanta, många sa, håll kontakten, ring om det är något, men väldigt rörd över så många som var där....
Det var en varm och fin stund...
Med många kära människor ....