För ca ett år sedan blev jag bara nog på min stationära dator hemma, den var segare än skumtomtar, så en eftermiddag så åkte jag i väg och handlade en ny.
Har funkat mycket bättre, men så hände något för några månader sedan, den blev också seg och trög, och det gör mig fan tokig, det ska bara fungera.
Då och då kommer det upp luckor på skärmen, om en massa teknobabbel, å jag orkar fan inte läsa eller sätta mig in i det, vill inte lära mig, så varje gång gastar jag på S.
Å hon kommer in som den mer vuxna i hushållet helt plötsligt.
- Ja mamma, ja vad står det ? Du måste läsa och kolla vad den vill att du ska göra, kan vara en uppdatering bla bla bla...
- Hörbarhet nolla !
- zzzz
Å så muttrar hon något innan hon kollar och fixar, djupt tacksam.
Men så en kväll ville den inte alls, och naturligtvis, när tjejerna var över och vi skulle boka den årliga tjejresan ( ja vi tjejer i glada medel åldern)
Men allt ordnade sig, med S dator som stand in.
Men min dator, min stationära, jag trivs med en sådan, trots att jag har en liten laptop i rosa som jag fick av Lasse, har även hans laptop, men det har jag inte orkat öppna ännu.
Den ligger i förrådet som en monument över det som var.
Så min dator, fick åka på SPA till syrrans sambo, som är fena på just datorgrejor... fick tillbaka den tom, och fixad, jag hade tre olika virusprogram, som härjade fritt, mycket märkligt, jag har då inte lagt in dem.
Hursom, så var allt frid och fröjd... tills jag vevade igång den härom kvällen...
D- internet ej tillgängligt !
J- Men vad fan !
D- sätt in kabel, den är urkopplad, eller trasig !
J- SSSSSSSSSSS KOM
S- Men vad är det nu ?
J- det funkar inte, har inget internet, den säger att kabeln är trasig, vilken jävla sladd, har kollat alla, alla sladdar är inne, för jag vet ju, att Pongo, gojjan, smakar på sladdarna ibland.
S- Men du har ju trådlöst internet !
Öööhhh jaha, vad fan betyder det ?
S tog över och kollade och scannade, å sökte fel, men inget hjälpte, den envisades med att hävda att kabeln var trasig...
Så jag ringde syrran, som via hennes sambo, J guidade mig genom olika steg, men inget funkade, han bad mig ta ut Wifi förstärkaren, D-Link !
Och jag visste ju vad det var, en liten mackapär stor som en treo tablett, fast fyrkantig.
När jag drar ut den, så får jag en del i handen medan själva chipet ramlar ut, och höljet sitter kvar i datorn... och hur jag än försökte mecka ihop det så fungerade det inte, och chipet kändes lite böjd, så den har nog fått sig en smäll.
Så det var ju bara att köpa en ny.
Och igår, spatserade jag in på en affär som säljer just sådant bla.
Säljaren jag möter, är en man i kanske trettioårs fasen, liten rund, kaxigt ansikte.
Mannen- Hej vad kan jag hjälpa dig med ?
Jag tar upp mackapären ur jackfickan, och visar honom.
J- Hej jag behöver en sådan här !
Det är nu mimiken hos mannen ändras, hela hans kropps språk andas, äh nu ska jag förklara för tant så hon förstår.
M- äh vi säljer dem inte så där, man måste köpa hela paketet !
Han småskrattar lite.
J- vad då hela paketet ?
M- Jaa man måste köpa hela USB minnet, inte bara en del !!
Det är nu, som jag växer bergis hela tio centimeter,
J-äh men hallå, det här är en D-Link, en WIFI förstärkare !!!
Sorry, jag har just dumförklarat dig, my gadd, så skönt !!
Mannen börjar stamma och småskratta nervöst,.
M- jaha, ja ja ja är det det, ja ja då bra, ja ja här......
Go känsla som höll i sig hel 7,3 meter fram till hyllan för dator tillbehör.
M- har du fiber ?
Crap ! -öh jag vet inte ! Han frågade om något mer som jag inte minns vad, - har ingen aning.
Så började han bladdra på om fiber eller inte, att den här, är för fiber, men du kan ju ta den här, för den jobbar även bakåt, om man inte har fiber.... han kunde lika gärna fråga hur många meter det är till månen....
- Ja men då tar jag den som funkar för icke fiber och för !!
Fyra hundra jävla spänn !!
Nu hoppas jag att det är den här som är problemet.
annars vete tusan vad det kan vara....
fredag 17 mars 2017
tisdag 21 februari 2017
Brunch
Härom Söndagen var vi ett gäng som intog en mycket god och fin brunch på blu water front hotell i Stockholms city.
Vi satt där med några kändisar minsann, som lät sig väl smaka.
Jag hade äran att vara barnvakt till barnbarnet, nu hela 3½ månad, somnade in bredvid mormor klockan 23 sov lugnt fram till klockan 04, sen var det 400 meter medly i bassängen, det lilla livet provade alla simsätt, tror jag... stackars mormor som inte fick sova vidare.
Men vad gör väl det, han är ju världens goaste.
Så det var att återuppleva det kommunala färdmedel, med barnvagn igen.
Gick hur bra som helst, han sov hela vägen, han skulle bara veta hur bra han har det.
Jag rekommenderar deras Bruch, allt serverades i små formar av porslin, inget slafs, och klet, man plockade på sig det man ville ha.
Vi hann också med ett glas skumpa på Continental innan kvällen..
Mina flickor är ju överdrivet oroliga när mamma ska ut och åka tunnelbana eller buss... de tror jag inte klarar mig, men allt ordnar ju sig.
Lika som när jag ute och kör bil, på okänd adress, visst jag kör fel, men i slutet så kommer jag ju alltid fram, eller hem.
När nu vi skulle ta tuben, (tunnelbanan) hem, så vid spärrarna, står vi och kramar om de sista vännerna, när S hojtar att vårat tåg, går om 1 minut.
Hej och puss !
vi springer mot rulltrappan och även i rulltrappan tar vi oss ned på perongen, och jag måste alltid titta vart jag sätter fötterna, så det enda jag ser är mina fötter och trappstegen, kan ha göra med glasögonen eller skiträddslan att trampa fel och rasa.
Sista trappsteget i rulltrappan avklarat, jag tittar upp, ser tåget med dörrarna öppna, å ingen unge, helt plötsligt är S borta, och alla, jaaa ALLA framför mig, ett helt batteri av folk, som småspringer in i vagnen, har svarta kläder... varje tvåbenta varelse och samtliga har svarta kläder, så även min dotter S.
Han väl tänka, vad fan gör jag nu !
så jag galoperar med strömmen, och gallskriker Sxxxx !!
Då känner jag hur någon rycker tag i jackan min... å jag min jacka är rosa, samtidigt hör jag S skriker -MAMMA det är fel tåg !!!
Jaha... fel tåg mot helt motsatt håll än dit vi skulle...
Vi fick ju några att åtmindståne le när vi någon minut senare kliver in i rätt tåg, åt rätt håll, å med rätt unge, som hamnade i vår diskution, om hur hopplös jag är med att åka kommunalt..
- ähh Hallå liksom körkort daaaa !!
- Men du sprang ju förbi mig, såg du inte att jag vek åt höger ??
-Men hålla igen, det var ju bara en svart smet av alla svartklädda människor, å du har svart jacka, svarta byxor, svart mössa, å nää jag gjorde allt för inte snava i rulltrappan, med mina atrosknän... ju
- Mamma, nästa gång ska jag ha koppel på dig... eller en GPS sändare. !!
skitunge !
Vi kom hem tryggt och bra i alla fall... och mätta.
Vi satt där med några kändisar minsann, som lät sig väl smaka.
Jag hade äran att vara barnvakt till barnbarnet, nu hela 3½ månad, somnade in bredvid mormor klockan 23 sov lugnt fram till klockan 04, sen var det 400 meter medly i bassängen, det lilla livet provade alla simsätt, tror jag... stackars mormor som inte fick sova vidare.
Men vad gör väl det, han är ju världens goaste.
Så det var att återuppleva det kommunala färdmedel, med barnvagn igen.
Gick hur bra som helst, han sov hela vägen, han skulle bara veta hur bra han har det.
Jag rekommenderar deras Bruch, allt serverades i små formar av porslin, inget slafs, och klet, man plockade på sig det man ville ha.
Vi hann också med ett glas skumpa på Continental innan kvällen..
Mina flickor är ju överdrivet oroliga när mamma ska ut och åka tunnelbana eller buss... de tror jag inte klarar mig, men allt ordnar ju sig.
Lika som när jag ute och kör bil, på okänd adress, visst jag kör fel, men i slutet så kommer jag ju alltid fram, eller hem.
När nu vi skulle ta tuben, (tunnelbanan) hem, så vid spärrarna, står vi och kramar om de sista vännerna, när S hojtar att vårat tåg, går om 1 minut.
Hej och puss !
vi springer mot rulltrappan och även i rulltrappan tar vi oss ned på perongen, och jag måste alltid titta vart jag sätter fötterna, så det enda jag ser är mina fötter och trappstegen, kan ha göra med glasögonen eller skiträddslan att trampa fel och rasa.
Sista trappsteget i rulltrappan avklarat, jag tittar upp, ser tåget med dörrarna öppna, å ingen unge, helt plötsligt är S borta, och alla, jaaa ALLA framför mig, ett helt batteri av folk, som småspringer in i vagnen, har svarta kläder... varje tvåbenta varelse och samtliga har svarta kläder, så även min dotter S.
Han väl tänka, vad fan gör jag nu !
så jag galoperar med strömmen, och gallskriker Sxxxx !!
Då känner jag hur någon rycker tag i jackan min... å jag min jacka är rosa, samtidigt hör jag S skriker -MAMMA det är fel tåg !!!
Jaha... fel tåg mot helt motsatt håll än dit vi skulle...
Vi fick ju några att åtmindståne le när vi någon minut senare kliver in i rätt tåg, åt rätt håll, å med rätt unge, som hamnade i vår diskution, om hur hopplös jag är med att åka kommunalt..
- ähh Hallå liksom körkort daaaa !!
- Men du sprang ju förbi mig, såg du inte att jag vek åt höger ??
-Men hålla igen, det var ju bara en svart smet av alla svartklädda människor, å du har svart jacka, svarta byxor, svart mössa, å nää jag gjorde allt för inte snava i rulltrappan, med mina atrosknän... ju
- Mamma, nästa gång ska jag ha koppel på dig... eller en GPS sändare. !!
skitunge !
Vi kom hem tryggt och bra i alla fall... och mätta.
söndag 29 januari 2017
Arga snickaren.... vad hände sen
Ser på avsnittet av Arga Snickaren, vad hände sen.
Alltså, Anna Book.
Först allt grinande, jösses.
De fick, helt nya vitvaror, tvättmaskin, tumlare, kyl, frys mm, nya soffor, bord, stolar, tapeter, inredning.
Sen står hon och grinar förstås och klagar över allt som är fel, soffan för liten, bordet för litet, bänkskivorna är inte bytta, tvätt och tumlar som inte fungerar, hur svårt hennes liv har blivit.
Och pissed, över att hon inte fick nytt kakel i köket.
Förlåt, men jag tycker det är oerhört otacksamt, att ha fått så mycket, GRATIS...
Det är väl en sak att inte allt blev som familjen tänkt sig, då får man ordna det så det blir som man vill ha det... att lacka om köks skåpens dörrar och sätta nya handtag, urch och fy så dåligt, - äh om man ogillar dem så pass, varför har då de inte blivit bytta från början.
Om inte de nya vitvarorna fungerar, varför ringer man inte företaget, alla har väl garanti.
Ofattbart tycker jag.
Jag är väl inte så himla bra själv på att snickra och så, jag lagde byrålådan i byrån med silver teip, ja men jag gjorde något i alla fall.
Och ja Anna, har man vit klädsel på möblerna, så får man tvätta dem,
Läste också artikeln i kvällstidningen för någon vecka sedan, om just detta program, där A säger att de varit tvungna att byta ut matbordet flera gånger...
Flera gånger ?
Hur kan det vara arga snickarens fel, och vad gör ni med borden att de måste bytas ut ett flertal gånger ?
Nää , otacksam är inte smickrande.
Alltså, Anna Book.
Först allt grinande, jösses.
De fick, helt nya vitvaror, tvättmaskin, tumlare, kyl, frys mm, nya soffor, bord, stolar, tapeter, inredning.
Sen står hon och grinar förstås och klagar över allt som är fel, soffan för liten, bordet för litet, bänkskivorna är inte bytta, tvätt och tumlar som inte fungerar, hur svårt hennes liv har blivit.
Och pissed, över att hon inte fick nytt kakel i köket.
Förlåt, men jag tycker det är oerhört otacksamt, att ha fått så mycket, GRATIS...
Det är väl en sak att inte allt blev som familjen tänkt sig, då får man ordna det så det blir som man vill ha det... att lacka om köks skåpens dörrar och sätta nya handtag, urch och fy så dåligt, - äh om man ogillar dem så pass, varför har då de inte blivit bytta från början.
Om inte de nya vitvarorna fungerar, varför ringer man inte företaget, alla har väl garanti.
Ofattbart tycker jag.
Jag är väl inte så himla bra själv på att snickra och så, jag lagde byrålådan i byrån med silver teip, ja men jag gjorde något i alla fall.
Och ja Anna, har man vit klädsel på möblerna, så får man tvätta dem,
Läste också artikeln i kvällstidningen för någon vecka sedan, om just detta program, där A säger att de varit tvungna att byta ut matbordet flera gånger...
Flera gånger ?
Hur kan det vara arga snickarens fel, och vad gör ni med borden att de måste bytas ut ett flertal gånger ?
Nää , otacksam är inte smickrande.
tisdag 17 januari 2017
Januari
Samma sega trista månad som varje år... Januari.
Känns hur lång som helst, efter att all julbelysning plockats ner, så blir det så mörkt igen.
Glädjande nog, så ser man ljuset på dagen blir längre vecka för vecka, urhärligt.
Gäller ju glädjas åt det lilla ibland.
Börjar fundera på vad jag ska göra i båten, så fort det blir varmare, ska bli riktigt kul faktiskt, på något märkligt vis, så vill jag shoppa slip papper och trälack, i stället för väskor och armband... förstår inte hur det gått till.
Å så måste jag få tag i någon som kan byta reglaget i båten, känner att det är ett måste.
Började i alla fall året med att bada varmbad, utomhus med syrran min, väldigt avslappnat och skönt, det snöade, och några grader minus, perfekt.
Yasiragi kan varmt rekomenderas, god mat, skönt och lugnt, inga barn, fast bara därför i tystnaden runt den stora innomhus poolen, kantad med vilstolar, känna lusten att hoppa bomben just där och då... det är tur man kan hejda sig ibland.
Det var där jag smakade på chiafrön, någon kladdig gröt eller pudding, man ser ju det överallt, chia hit och dit, i desserer och bröd, så himla nyttigt...bla bla
Å det var fan det äckligaste jag smakat på... urk, slemigt och märklig smak, fi fan, sen får det vara hur nyttigt som helst, Nej Tack.
Men annars är allt toppen, både ren och avslappnad när man åker hem.
Känns hur lång som helst, efter att all julbelysning plockats ner, så blir det så mörkt igen.
Glädjande nog, så ser man ljuset på dagen blir längre vecka för vecka, urhärligt.
Gäller ju glädjas åt det lilla ibland.
Börjar fundera på vad jag ska göra i båten, så fort det blir varmare, ska bli riktigt kul faktiskt, på något märkligt vis, så vill jag shoppa slip papper och trälack, i stället för väskor och armband... förstår inte hur det gått till.
Å så måste jag få tag i någon som kan byta reglaget i båten, känner att det är ett måste.
Började i alla fall året med att bada varmbad, utomhus med syrran min, väldigt avslappnat och skönt, det snöade, och några grader minus, perfekt.
Yasiragi kan varmt rekomenderas, god mat, skönt och lugnt, inga barn, fast bara därför i tystnaden runt den stora innomhus poolen, kantad med vilstolar, känna lusten att hoppa bomben just där och då... det är tur man kan hejda sig ibland.
Det var där jag smakade på chiafrön, någon kladdig gröt eller pudding, man ser ju det överallt, chia hit och dit, i desserer och bröd, så himla nyttigt...bla bla
Å det var fan det äckligaste jag smakat på... urk, slemigt och märklig smak, fi fan, sen får det vara hur nyttigt som helst, Nej Tack.
Men annars är allt toppen, både ren och avslappnad när man åker hem.
torsdag 5 januari 2017
Min lilla bebis Pongo
Jag är förtjust i fåglar, särskilt papegojor, min egna goja,
Pongo, är min lilla bebis.
Han, ja det är en han, fick göra en DNA test hos veterinären för flera år sedan, för ta reda på vilket kön han faktiskt var.
Namnet Pongo hette han när vi köpte honom för 15 år sedan, så det fick han behålla.
Pongo är en Ara fågel, över 90 centimeter lång, och har säkert över en meter från vingspets till vingspets i utfällt läge.
Ibland är han stans tjurigaste fågel, å ibland är han världens goaste, mot mig, men bara mig... S kan handtera honom, och C jagar han så fort han får changsen.
Hon flyttade hemifrån och det gillades icke av Herr P
Och att det nu kommit en till bebis i familjen gillar inte en smula, Pongo är riktigt avundsjuk och ilsk över detta, ingen får ta mattes uppmärksamhet.
Han låter oss höra sitt missnöje ofta, för ofta, han är och blir asskitajobbig... skriker konstant, även om han åker in i sin bur, släcker ner, så kraxas det och skriks. Då kan jag nästan sälja honom billigt.
Men han har ju inget annat sätt att tala om sitt missnöje.
Vi männskor talar eller skriker också ut vårat missnöje ibland.
Hela hösten har han varit jobbig, hans beteende är att skrika, och när han är utsläppt, så är han på mig hela tiden, drar i håret, biter mig i näsan, i ögonfransarna, nafsar, pillar och drar i örhängen.
Biter på blommorna, har en yogabok, som underlägg och musmatta, den blir mindre och mindre eftersom Pongo tar en bit.
Vet inte hur många gånger han bitit av sladden till musen, och ja jag har haft trådlös mus också, men någon slänger den i väggen, när den krånglar, trots batteribyte... samma någon slänger även tidningarna på golvet vid sängen, ska ta ett allvarligt snack med denna någon en dag.
Pongo har haft en infektion, vilket har visat sig på blodproven, fått pencelin, nytt blodprov, ny kur, men skriken har fortsatt, även beteendet av att boa, har dykt upp, dvs han gömmer sig under soffan, eller under min säng, under skåpen i badrummet, eller så drar han ut lådorna i byrån i sovrummet för att klättra upp, i sängen min.
Det är där han bitit av några kablar, släckte hela vardagsrummet sist, datorn, tv rubbet, papegojor är inte ledade i käkarna, så de överlever en stöt, men det blir märke på näbben.
När han då ligger och trycker, och S kommer gående, så far han ut med en jäfla fart, brer ut vingarna och går till attack mot fötterna, vilket då resulterar i att S blir skiträdd och skriker och kastar sig upp i soffan, eller på stolarna.
S skäller på honom, - mamma din jävla fågel,. hon får heller inte komma för nära, i soffan om han är ute, då blir han sotis och kommer springandes och nyper till, gärna i näsan, vilket gör skitont, om Lasse kom för nära mig, så gjorde Pongo utfall mot Lasse, högg näbben i skallen, dra i håret, eller näsan, nu anfaller han den som är närmast, även om han skyddar mig, så kan jag få stryk, undar hur han tänker där.
Jag kan göra vad som helst, lägga honom på rygg i handen, han hänger i ett finger, utan att det gör ont, pilla på näbben, stoppa in fingrarna i munnen.
Men när jag ska klippa vingarna på honom, på våren, eller sätta på kopplet då är det slagsmål, en får hålla och S får klippa eller knäppa koppel.
Har man börjat så får man inte ge sig, han får absolut inte vinna kampen, då är man i underläge, en arafågel är en herrefågel, vill gärna vara överst på pyramiden.
Även jag måste då och då "ta" ner honom, visa att det är jag som bestämmer. !!
Så en operation, för att sätta in ett hormonchip, på ryggen, så de fick söva ner honom, och så passa på att klippa klorna, vilket var tur, för det klippte för långt, så det blödde, stackarn, tur att han sov.
Hans klor är svarta, så man vet inte var pulpan tar slut, och en fågel glömmer inte om man klipper för långt.
Att ha en Pongo hemma, är som att ha en ständit 3 årigt barn, lika intelligent, trotsig, och vet vad olika saker betyder, att han kan svara tillbaka.
Han vet att han inte får bita på blommorna, kan han sitta och slicka på bladen, samtidigt som han säger till sig själv - Nää Pongo, Nää sa jag, om jag inte han före.
Att slänga saker i golvet, är roligt, speciellt mattes fina ljuslycktor i glas, å fort går det, ut över kanten, med orden - Hej dåå !!
Höjer jag rösten till honom, eller till någon annan, så får jag höra - Vad är det för liv på dig ? eller
- Vad skriker du för ?
Ringer telefonen, min eller på tv, så säger han
- Ja det är Lasse !
Och medans jag pratar i mitt samtal, så kör han det han brukade höra av Lasse
- mm, ja, vad bra då, mm, aaa, vad ere, om och om igen.
skrattar jag, så skrattar han, för han skrattar precis som jag gör, tyvärr så som en häxa typ.
Han vet när han ska säga godnatt, och att man säger god morgon , när jag kommer in i hans rum, efter natten. ordet smaka, är det han använder mest, så fort jag äter så ska han smaka, och det måste gå fort, han hinner säga smaka minst 20 gånger medans jag brer mackan.
Älskar chips, julmust, godis, frukt, grönsaker nja så där, och han skalar allt, nötter med skal, vindruvor, majskorn, apelsin, äpple m.m
Avacodo är giftigt för fåglar, även grön potatis är inget bra. choklad inte så bra heller, men naturligtvis så vill han gärna ha det.
Vi duschar tillsammans, Pongo och jag, han ogillar starkt att bli inlindad i handuk, kan bero på att veterinären tar fåglar med handukar.
Och för mig är han ett gott sällskap, han säger hej då, eller hej dårå när jag går, Hej Pongo när jag kommer hem, oavsett tidpunkt, vilket var flickornas största hinder när vi bodde i huset, och de kom hem sent på natten, smygandes.... så tyst de bara kunde, tills Pongos ljuva stämma hördes,
- God natt !
och de var tvungna att svara, för annars hojtade han högre -GOD NAAATTT !
- Shsss ja god natt
Gick inte att smyga sig för där inte.
Pongo sitter fortarande i fönstret och ropar Pappa, trots att det var en konkurent till matte.
Fler än jag och flickorna som saknar honom.
Vi hade med oss honom i båten, på semestern, och det gick hur bra som helst, sov på sin mobila sittpinne, i akterruffen, han fick vara med hela tiden, hade jag ont huvudet och gick och vilade, så var han med, satte sig på mig, och satt blick stilla, och vacktade, ingen fick komma för nära.
Tror att han känner när jag är sjuk, med migrän, han är lugn och tyst då.
Ibland är han snäll, och vill mata matte med att kräkas upp mat, och ge mig.... hua vad äckligt, vet hur han gör så nu hinner jag stoppa honom, maten får han mer än gärna behålla.
Vilket minne fåglar har, för flera år sedan hade Lasse som ringsignal, vinjetten till sällskapsresan filmen, i höstas speladen den upp på tv, i nåot sammanhang... Å Pongo direkt - Ja Lasse !!
När han är med mig ut, spelar ingen roll, så väcker han uppmärksamhet, hos alla, han är fantastiskt vacker med sina färger och artig. Säger oftast Goddag när nya männskor kommer nära.
Även i väntrummet hos veterinären, det är väl det enda väntrum, där människor pratar med alla runt om, sist så var det en katt som jamade i sin bur, uppenbart missnöjd, och Pongo frågade - va ere ?
Jag hör ju att han lär sig orden som jag pratar, med e i stället för ä, som Va ere, i stället för vad är det, hejdårå ibland, i stället för hej då.
Han älskar vara i min säng när jag bäddar om, byter lakan, då springer han fram och tillbaka under lakanet, och hoppar mellan kuddarna.
Duktig på att klättra, drar ut lådor, slänger gärna ut det som ligger i lådan oavsett om det är kläder eller bestik, är glad att mina fönsterbänkar är av sten och inte av trä.
Då och då så övar han på sina ord, rabblar dem fram och tillbaka, hejdå, godmorgon, vad skriker du för, vaere, smaka, tacktack, va gott, gott nytt år, akta re, aktare sa jag, pappa, osv
Att lära honom säga skål, går inte, mamma kommer ibland, och det är ett under att han inte säger men skut då, efter mig när det är hockey på TV.
Han är ju världens sällskap, och precis som vilken katt som helst, ligger han i knät och vill bli kliad.
Han har inte lärt sig flyga, när han var liten, och det är rätt skönt, många är rädda just för fåglar, för att de kommer flygande, Pongo går på golvet, vaggar fram, och han som är minst, klampar mest.
Är han med i bilen, så gillar han best att sitta på knät, på den som sitter på passagerar sidan, han kan ju inte sitta på mig när jag kör, det är ju ingen liten pippi direkt, varje gång jag kör in i en tunnel, säger han god natt, å så duckar han, är det någon som tutar, så säger han va ere ?
¨Å så säger han Hej Pongo typ tjugo gånger.
Min älskade lilla pippi.
Pongo, är min lilla bebis.
Han, ja det är en han, fick göra en DNA test hos veterinären för flera år sedan, för ta reda på vilket kön han faktiskt var.
Namnet Pongo hette han när vi köpte honom för 15 år sedan, så det fick han behålla.
Pongo är en Ara fågel, över 90 centimeter lång, och har säkert över en meter från vingspets till vingspets i utfällt läge.
Ibland är han stans tjurigaste fågel, å ibland är han världens goaste, mot mig, men bara mig... S kan handtera honom, och C jagar han så fort han får changsen.
Hon flyttade hemifrån och det gillades icke av Herr P
Och att det nu kommit en till bebis i familjen gillar inte en smula, Pongo är riktigt avundsjuk och ilsk över detta, ingen får ta mattes uppmärksamhet.
Han låter oss höra sitt missnöje ofta, för ofta, han är och blir asskitajobbig... skriker konstant, även om han åker in i sin bur, släcker ner, så kraxas det och skriks. Då kan jag nästan sälja honom billigt.
Men han har ju inget annat sätt att tala om sitt missnöje.
Vi männskor talar eller skriker också ut vårat missnöje ibland.
Hela hösten har han varit jobbig, hans beteende är att skrika, och när han är utsläppt, så är han på mig hela tiden, drar i håret, biter mig i näsan, i ögonfransarna, nafsar, pillar och drar i örhängen.
Biter på blommorna, har en yogabok, som underlägg och musmatta, den blir mindre och mindre eftersom Pongo tar en bit.
Vet inte hur många gånger han bitit av sladden till musen, och ja jag har haft trådlös mus också, men någon slänger den i väggen, när den krånglar, trots batteribyte... samma någon slänger även tidningarna på golvet vid sängen, ska ta ett allvarligt snack med denna någon en dag.
Pongo har haft en infektion, vilket har visat sig på blodproven, fått pencelin, nytt blodprov, ny kur, men skriken har fortsatt, även beteendet av att boa, har dykt upp, dvs han gömmer sig under soffan, eller under min säng, under skåpen i badrummet, eller så drar han ut lådorna i byrån i sovrummet för att klättra upp, i sängen min.
Det är där han bitit av några kablar, släckte hela vardagsrummet sist, datorn, tv rubbet, papegojor är inte ledade i käkarna, så de överlever en stöt, men det blir märke på näbben.
När han då ligger och trycker, och S kommer gående, så far han ut med en jäfla fart, brer ut vingarna och går till attack mot fötterna, vilket då resulterar i att S blir skiträdd och skriker och kastar sig upp i soffan, eller på stolarna.
S skäller på honom, - mamma din jävla fågel,. hon får heller inte komma för nära, i soffan om han är ute, då blir han sotis och kommer springandes och nyper till, gärna i näsan, vilket gör skitont, om Lasse kom för nära mig, så gjorde Pongo utfall mot Lasse, högg näbben i skallen, dra i håret, eller näsan, nu anfaller han den som är närmast, även om han skyddar mig, så kan jag få stryk, undar hur han tänker där.
Jag kan göra vad som helst, lägga honom på rygg i handen, han hänger i ett finger, utan att det gör ont, pilla på näbben, stoppa in fingrarna i munnen.
Men när jag ska klippa vingarna på honom, på våren, eller sätta på kopplet då är det slagsmål, en får hålla och S får klippa eller knäppa koppel.
Har man börjat så får man inte ge sig, han får absolut inte vinna kampen, då är man i underläge, en arafågel är en herrefågel, vill gärna vara överst på pyramiden.
Även jag måste då och då "ta" ner honom, visa att det är jag som bestämmer. !!
Så en operation, för att sätta in ett hormonchip, på ryggen, så de fick söva ner honom, och så passa på att klippa klorna, vilket var tur, för det klippte för långt, så det blödde, stackarn, tur att han sov.
Hans klor är svarta, så man vet inte var pulpan tar slut, och en fågel glömmer inte om man klipper för långt.
Att ha en Pongo hemma, är som att ha en ständit 3 årigt barn, lika intelligent, trotsig, och vet vad olika saker betyder, att han kan svara tillbaka.
Han vet att han inte får bita på blommorna, kan han sitta och slicka på bladen, samtidigt som han säger till sig själv - Nää Pongo, Nää sa jag, om jag inte han före.
Att slänga saker i golvet, är roligt, speciellt mattes fina ljuslycktor i glas, å fort går det, ut över kanten, med orden - Hej dåå !!
Höjer jag rösten till honom, eller till någon annan, så får jag höra - Vad är det för liv på dig ? eller
- Vad skriker du för ?
Ringer telefonen, min eller på tv, så säger han
- Ja det är Lasse !
Och medans jag pratar i mitt samtal, så kör han det han brukade höra av Lasse
- mm, ja, vad bra då, mm, aaa, vad ere, om och om igen.
skrattar jag, så skrattar han, för han skrattar precis som jag gör, tyvärr så som en häxa typ.
Han vet när han ska säga godnatt, och att man säger god morgon , när jag kommer in i hans rum, efter natten. ordet smaka, är det han använder mest, så fort jag äter så ska han smaka, och det måste gå fort, han hinner säga smaka minst 20 gånger medans jag brer mackan.
Älskar chips, julmust, godis, frukt, grönsaker nja så där, och han skalar allt, nötter med skal, vindruvor, majskorn, apelsin, äpple m.m
Avacodo är giftigt för fåglar, även grön potatis är inget bra. choklad inte så bra heller, men naturligtvis så vill han gärna ha det.
Vi duschar tillsammans, Pongo och jag, han ogillar starkt att bli inlindad i handuk, kan bero på att veterinären tar fåglar med handukar.
Och för mig är han ett gott sällskap, han säger hej då, eller hej dårå när jag går, Hej Pongo när jag kommer hem, oavsett tidpunkt, vilket var flickornas största hinder när vi bodde i huset, och de kom hem sent på natten, smygandes.... så tyst de bara kunde, tills Pongos ljuva stämma hördes,
- God natt !
och de var tvungna att svara, för annars hojtade han högre -GOD NAAATTT !
- Shsss ja god natt
Gick inte att smyga sig för där inte.
Pongo sitter fortarande i fönstret och ropar Pappa, trots att det var en konkurent till matte.
Fler än jag och flickorna som saknar honom.
Vi hade med oss honom i båten, på semestern, och det gick hur bra som helst, sov på sin mobila sittpinne, i akterruffen, han fick vara med hela tiden, hade jag ont huvudet och gick och vilade, så var han med, satte sig på mig, och satt blick stilla, och vacktade, ingen fick komma för nära.
Tror att han känner när jag är sjuk, med migrän, han är lugn och tyst då.
Ibland är han snäll, och vill mata matte med att kräkas upp mat, och ge mig.... hua vad äckligt, vet hur han gör så nu hinner jag stoppa honom, maten får han mer än gärna behålla.
Vilket minne fåglar har, för flera år sedan hade Lasse som ringsignal, vinjetten till sällskapsresan filmen, i höstas speladen den upp på tv, i nåot sammanhang... Å Pongo direkt - Ja Lasse !!
När han är med mig ut, spelar ingen roll, så väcker han uppmärksamhet, hos alla, han är fantastiskt vacker med sina färger och artig. Säger oftast Goddag när nya männskor kommer nära.
Även i väntrummet hos veterinären, det är väl det enda väntrum, där människor pratar med alla runt om, sist så var det en katt som jamade i sin bur, uppenbart missnöjd, och Pongo frågade - va ere ?
Jag hör ju att han lär sig orden som jag pratar, med e i stället för ä, som Va ere, i stället för vad är det, hejdårå ibland, i stället för hej då.
Han älskar vara i min säng när jag bäddar om, byter lakan, då springer han fram och tillbaka under lakanet, och hoppar mellan kuddarna.
Duktig på att klättra, drar ut lådor, slänger gärna ut det som ligger i lådan oavsett om det är kläder eller bestik, är glad att mina fönsterbänkar är av sten och inte av trä.
Då och då så övar han på sina ord, rabblar dem fram och tillbaka, hejdå, godmorgon, vad skriker du för, vaere, smaka, tacktack, va gott, gott nytt år, akta re, aktare sa jag, pappa, osv
Att lära honom säga skål, går inte, mamma kommer ibland, och det är ett under att han inte säger men skut då, efter mig när det är hockey på TV.
Han är ju världens sällskap, och precis som vilken katt som helst, ligger han i knät och vill bli kliad.
Han har inte lärt sig flyga, när han var liten, och det är rätt skönt, många är rädda just för fåglar, för att de kommer flygande, Pongo går på golvet, vaggar fram, och han som är minst, klampar mest.
Är han med i bilen, så gillar han best att sitta på knät, på den som sitter på passagerar sidan, han kan ju inte sitta på mig när jag kör, det är ju ingen liten pippi direkt, varje gång jag kör in i en tunnel, säger han god natt, å så duckar han, är det någon som tutar, så säger han va ere ?
¨Å så säger han Hej Pongo typ tjugo gånger.
Min älskade lilla pippi.
måndag 2 januari 2017
Nytt år
Jahaja.... då var det ett nytt år igen.
Mitt vanliga så kallade nyårs löfte är alltid detsamma.
Att i år ska jag försöka ha ännu roligare än förra året... ambitionen finns i alla fall.
Så vad hände då, förra året, i stora drag.
Nytt jobb
Ny båt..... ja eller nygammal, men ny för mig.
Resan till Amsterdam, men som jag gillade den staden, trots alla galningar på cykel.
Men framför allt lilla Liam, barnbarnet, fick äran att vara barnvakt på nyårsafton, så himla fantastiskt, man kan inte sluta att titta på honom, sötaste som finns.
Och även S var hemma, så vi satt tillbaka lutade i soffan och kollade på småkronorna spela hockey.
Ett nytt år, idag är jag äldre än vad min mamma någonsin hann bli, känns konstigt, jag är rädd för att dö, jätterädd, inte för att jag tänker på det varje dag, men då och då.
Jag vet hur jobbigt det kommer bli för flickorna, ångest.
jobbar på att bli jättegammal !!
Så vad ligger i planeringen våren 2017
just nu ligger det att få min papegoja frisk, troligen kommer han sövas ner och få ett hormonchip inopererat, redan i morgon, om blodprovet visar att han inte har infektonen kvar i kroppen.
Kostar flis, kommer det göra, hur som, hormonchip går nämligen inte på försäkringen, jäfla försäkringsbolag, nödvändigt ont.
Sen så fort det bli lite varmare, så sätter arbetet med båten igång, har en hel del att slipa och lacka, ta reda på varför och var hon tar in vatten, sy gardiner, bygga en sittpinne till gojan så han kan följa med. han är väl inte överförtjust att just åka båt eller bil, då han blir åksjuk och kräks.
Men annars gillar han det, får ju massor med uppmärksamhet.
Toaletten i båten är bytt redan, ny gasolslang och ventil är inhandlad, och även nya landtärnor som skall bytas.
Något som måste göras är att byta reglaget, urkass, måste ha ett gasreglage jag kan lite på, och inte ketchupreglage, händer inget, händer inget, för sen ge för mycket.
Har en plan, och ser faktiskt fram mot få slipa och lacka.
Och hitta så många rosa saker som går, tex skärbräda, kniv, koppar m.m
För hon heter ju M.M Rosé då måste man ha rosa inredning i den mån det går. :-)
Sen hoppas jag på kanske någon resa, och naturligtvis få träffa nära kära så ofta det går.
Inom arbetet, så hoppas jag att det rullar på, känns bra, lär mig saker varje dag.
Sen önskar jag frid och fred på jorden.
Ibland behöver jag ta ett steg tillbaka, för att sortera tankar och fundera på vad som sagts och gjorts, det är något som kommit med tiden.
Jag som alltid varit inpulsiv, drivande och bestämmer mig på sekunden om ja eller nej... det går nog inte att göra så mycket åt, och att om man tror sig känna en männska sedan länge, så vet man faktiskt inte allt, vilka öden, som just den medmänniskan bär på, vilket gäller alla människor i och för sig.
Det är ett tufft samhälle vi bor i.
Mitt vanliga så kallade nyårs löfte är alltid detsamma.
Att i år ska jag försöka ha ännu roligare än förra året... ambitionen finns i alla fall.
Så vad hände då, förra året, i stora drag.
Nytt jobb
Ny båt..... ja eller nygammal, men ny för mig.
Resan till Amsterdam, men som jag gillade den staden, trots alla galningar på cykel.
Men framför allt lilla Liam, barnbarnet, fick äran att vara barnvakt på nyårsafton, så himla fantastiskt, man kan inte sluta att titta på honom, sötaste som finns.
Och även S var hemma, så vi satt tillbaka lutade i soffan och kollade på småkronorna spela hockey.
Ett nytt år, idag är jag äldre än vad min mamma någonsin hann bli, känns konstigt, jag är rädd för att dö, jätterädd, inte för att jag tänker på det varje dag, men då och då.
Jag vet hur jobbigt det kommer bli för flickorna, ångest.
jobbar på att bli jättegammal !!
Så vad ligger i planeringen våren 2017
just nu ligger det att få min papegoja frisk, troligen kommer han sövas ner och få ett hormonchip inopererat, redan i morgon, om blodprovet visar att han inte har infektonen kvar i kroppen.
Kostar flis, kommer det göra, hur som, hormonchip går nämligen inte på försäkringen, jäfla försäkringsbolag, nödvändigt ont.
Sen så fort det bli lite varmare, så sätter arbetet med båten igång, har en hel del att slipa och lacka, ta reda på varför och var hon tar in vatten, sy gardiner, bygga en sittpinne till gojan så han kan följa med. han är väl inte överförtjust att just åka båt eller bil, då han blir åksjuk och kräks.
Men annars gillar han det, får ju massor med uppmärksamhet.
Toaletten i båten är bytt redan, ny gasolslang och ventil är inhandlad, och även nya landtärnor som skall bytas.
Något som måste göras är att byta reglaget, urkass, måste ha ett gasreglage jag kan lite på, och inte ketchupreglage, händer inget, händer inget, för sen ge för mycket.
Har en plan, och ser faktiskt fram mot få slipa och lacka.
Och hitta så många rosa saker som går, tex skärbräda, kniv, koppar m.m
För hon heter ju M.M Rosé då måste man ha rosa inredning i den mån det går. :-)
Sen hoppas jag på kanske någon resa, och naturligtvis få träffa nära kära så ofta det går.
Inom arbetet, så hoppas jag att det rullar på, känns bra, lär mig saker varje dag.
Sen önskar jag frid och fred på jorden.
Ibland behöver jag ta ett steg tillbaka, för att sortera tankar och fundera på vad som sagts och gjorts, det är något som kommit med tiden.
Jag som alltid varit inpulsiv, drivande och bestämmer mig på sekunden om ja eller nej... det går nog inte att göra så mycket åt, och att om man tror sig känna en männska sedan länge, så vet man faktiskt inte allt, vilka öden, som just den medmänniskan bär på, vilket gäller alla människor i och för sig.
Det är ett tufft samhälle vi bor i.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)