Lasses födelsedag

Ännu en tung jobbig dag,... fick bita mig i läppen flera gånger på jobbet, för inte grina....  det är svårt att andas nästan, köpte tre stora mörk rosa rosor till Lasse,  tre rosor,  jag älskar dig.
C köpte en bärs och den hällde hon runt om stenen,  enligt medium så varje gång anhöriga besöker sin saknades gravplats, så måste anden följa med, och det ger mig tröst, att Lasse är med när jag talar till honom, ja eller snörvlar mest,  förra gången hade jag inga näsdukar kvar i väskan, så jag fick snyta mig i ett trosskydd, men det gick det med.
Jag har lagt två stenar hos Lasse, en där jag skrivit vår Lasse, och den andra som är urgröpt med Älskar dig,  kyrkogårdsfolket flyttar på dem hela tiden, för de får inte ligga vid stenen, och jag bär tillbaka, jag trycker ner en vas vid sidan, för blommorna, de flyttar och jag bär tillbaka, för väl se vem som tröttnar först.
Så annorlunda allt blivit,  någon påstod att allt i livet har en mening,  kan någon förklara för mig vad detta har för mening, för jag förstår inte varför han inte fick vara kvar hos oss, hos mig, hos flickorna, och hos vännerna.... jag fattar inte hur grymt livet är ibland.

Städfirman

Vilka hemska människor det finns,  förutom mördare, misshandlare, våldtäcksmän och allt sådant...  jag pratade med städbolaget idag, för fråga hur det gick på omstädningen i lördags, och killen berättade att det gått bra, köparkillen var nöjd, efter firman tvättat allt på deras lista och alla väggar, som inte alls ingår i en flyttstädning,  och en del annat som inte ingick.
Vilken otäck människa, han kommer aldrig vara nöjd,  och det gör mig nervös, varje gång telefon ringer, så är jag rädd för att det är han, det kryper liksom under skinnet på mig.... jag vill verkligen inte prata med människan,  och antagligen så kommer de ringa om fler saker..... Men nu kan det ju inte finnas något som kan kosta mig pengar, städningen är godkänd,  uppenbarligen har de ström i huset,  och jag fått pengarna, som en kollega sa,  har du fått pengarna, så finns de inte....

Städning och båten

Gårdagen var väldigt jobbig på fler sätt,  när jag är på väg till bilen, så ringer mannen som köpt huset,  och jag orkade inte svara, vill inte ens prata med människan,  han är arrogant och gå påig...
Det tar exakt 28 minuter så ringer det igen, och då är det mäklaren, som absolut inte står på min sida, på något sätt,  så känns det ialla fall,  han berättar att mannen ringer och är "väldigt mycket på"  och om det inte blir omstädat idag fredag eller senast lördag, så kommer de anlita en egen städfirma som jag får betala, och mäklaren började läsa upp massa bladder som står om städning i kontraktet...
Då har inte städbolaget ringt upp köparna vilket han skulle göra redan på förmiddagen, när jag pratade med honom,  och att jag skickade över köparens mailklagan där kontakt uppgifterna finns.
Suck...
Jag får tag i städbolaget och är rätt sur i tonen, varför de inte ringt upp, och att de är skitarga...
- Jag har inte fått ditt mail ???
Jag tror det höll på brinna en säkring i skallen,  - Jo det har du, för 7 timmar sedan.
Och mycket riktigt så fanns mailet i hans inbox.
ring upp kunden och återkoppla till mig !  Det tog 5 minuter innan han ringde tillbaka och de ska åka över i dag lördag och städa om....

Det värker i bröstet av stress, jag försöker andas lugnt,  jag är framme på båtvarvet, det är 1:a sjösättning i kväll, och man måste hjälpa till på en, plus den man själv sjösätter på....  jag får kämpa för att inte gråta, när jag ser alla båtvänner, se all den glädje med att nu är det vår och hela sommaren ligger framför,  se allt det som vi hade,  att jag inte kommer få vakna upp i båten, av alla ljud som en sommarmorgon ute i skärgården ger.  Det gör fruktansvärt ont,  det kommer fram vänner och kramar om mig, och några berättar något minne de har från Lasse, hur han alltid hjälpte till, vad det än var, och hur de fick en chock över beskedet att han gått bort.
Det är som en helt annat liv. 
Båt efter båt sjösätts,  jag klappar lite på vår båt som jag måste ta tag i nu,  till och båten ser övergiven och sorgsen ut,  solen går ner, och det blir kallt, och 24 båtar är nu sjösatta,  är helt slut när jag kommer hem, hittar inte nycklarna, efter grävt i handväskan, vänt upp och ner på den, så kommer jag på att de ligger i bilen,   varför ligger de i bilen ?? 

Men jag är trygg i mitt hem, långt borta från mäklare, köpare och människor som jag inte orkar med.

Onda aningar

Så fort de steg in genom dörren så kände jag vibbarna, av att det här kommer bli trubbel....
Dagen nu för att lämna över nycklar och göra upp det sista och säja hej då till huset för gått.
Först konstaterade jag att elbolaget stängt av all el i huset, så med det kunde jag inte visa att kyl, frys och spis fungerar,  mannen kastade sig över telefon och ringde upp vattenfall, och givetvis så är det mitt fel att de inte signat upp sig på en el leverantör,  Vattenfall frågade när huset övergår i annan ägo,  och jag svarade den 24 April...  jag är inte villig att betala mer än jag behöver. 
Mannen klagade på att det fanns färg på parketten i vardagsrummet,  och något annat som han muttrade om,  men det är ju inte ett nytt hus han köpt,  vilket han tycks tro,  mötet med mäklaren gick väl enligt plan,  något som känns märkligt är som säljare av hus, så har jag en massa skyldigheter, och som köpare av lägenhet, är det jag som har en massa skyldigheter....
Det tog 2 timmar efter att vi lämnade mäklarens kontor.... 120 minuter  när mäklaren ringde och sa att köparna ringt och klagat på städningen.... Självklart har dom det, och jag har köpt  den tjänsten, flyttstädning,  sen kom ett mail från köparmannen... men en lång lång lista med punkter om hur uselt och icke städat det var,  och hur irriterad han var över att de inte fanns någon ström...
Och att han vill ha svar imorgon hur vi ska fixa det här.
Jag kommer bolla den över till städfirman självklart,  men fy fan vad jag är less, på  köparena, på mäklare, på människor, på att alltid ha oflyt,  så jävla less.
Jag har aldrig bett någon fara åt helvete,  men är på god väg,  men då kommer jag få säkerligen betala en ny städning,  eller en ny kyl, eller fan själv.
Och det kommer säkert ringa om fler saker, det är helt säkert.... som sagt dåliga vibbar och onda aningar, det kändes direkt.
Kan jag dra täcket över huvudet och sova några månader, tills allt jobbigt är över... så himla deppig nu, orkar inte ens resa på mig ur soffan för att gå och lägga mig.

Årsmöte och Årsmöte

Alltså holy shit, !
Mitt första årsmöte i bostadsrättsföreningen,  och  snacka om by the book.... alltså jag är inte så svängd i mötes ordning och fackord, som bordlägges, motioner, och något som hette aktioner..
Jag ( lite stolt) är minsann vice ordförande i Rörstrands Damsektions  i båtklubben... jo jo  och där är det glada tillbud, och vi serverar bubbelvin, och massor med goda tilltugg, och då och då tar vi en skål under mötets gång.... fungerar väldigt bra.
Men idag.... efter alla som skrivit upp sig på närvarolistan och svarat ja på uppropet,  så valdes mötes ordförande ! i båtklubben så svarar vi alltid "sittande" och så skålar vi...
Här valdes en annan karl klädd i en Blazer.... mmm,  sen valdes mötes sekreterare, röst räknare 2 stycken, och sen satte det igång,  Herr mötes ordförande tog ordet, och föreslog att mötes skulle skjutas upp i minst 1 vecka för att vi vanliga sitter inte i styrelsen,  fick årsrapporten i går kväll, och att det går inte för sig,  alla har inte fått tid att läsa redovisningen och det är ju sant,  jag då som inte är särskilt bra på siffror, eller matte... men jag bläddrade faktiskt igenom  och var nöjd så.
Men på mötet var det pinsamt tyst efter ordförandes utlägg om hur styrelsen skött sitt jobb, och  när två började prata samtidigt,  höjdes blazermannen rösten och här begär man ordet med att räcka upp handen... punkt !!!
Så det blev röstning,  och de som valts som rösträknare, 2 män,  och efter ha räknat alla händer flera gånger efter ha räknat varann flera gånger... så blev det uppskjutet i minst 2 veckor... pang i bordet med klubban !!¨
Efter kom en fråga upp om det kunde bestämmas datum redan nu, så vet vi.... NEJ NEJ... mötet var redan klubbat och avslutat.... by the book.
Jag hade en liten liten fråga om,  att det kanske vore bra om styrelsen presenterade sig  så  man vet, vem som är vad... Men jag svalde den,  annars kanske man fick klubban i skallen...
Men jag skulle ha ställt mig upp och gastat
  - Ja men skål då !!!

Lägenheten

Måste bara säga, att efter en veckas boende i lägenhet så trivs jag.... jätte trivs.
Och jag har inte ens funderat på om jag skulle trivas att bo i lägenhet,  efter många år i hus,  men jag är så klar med att bo i hus, i alla fall det i byhåla.
Nu tassar jag upp ibland mitt i natten,  för hämta mer vatten eller gå på toa, och så tittar jag ut, kollar så bilen står kvar, är inte trygg med bilgrejen än, men det kommer bli bättre, för f o m 1 maj har jag garage plats, och det känns väldigt bra, då är den skyddad en del i alla fall, mer kan jag inte göra.
Nu är nästan alla tavlor uppe på väggarna, och bara lådor fyllda med lite lampor och massor med sladdar står kvar,  får väl se om jag kommer att behöva alla sladdar och grejor som finns.
Gardiner är uppe, porslinet är på plats, nya lampor har kommit upp.

Imorgon ska jag åka tillbaka till huset, för  släppa in de som skall städa ur huset,  så himla skönt att jag bestämde mig för att köpa den tjänsten,  annars hade det tagit mig flera dagar att bli klar, och finns det något tråkigare jobb, att städa något som man har lämnat mentalt.

Jag hoppas få någon snäll kunnig vän som kan hjälpa mig att sätta upp spegel, och några vägglampor,  så är det klart sedan...

Sen på Torsdag ska jag lämna över hela huset till de nya ägarna,  och det ska bli så skönt, att stänga den dörren mentalt, dock så kommer minnen alltid finnas kvar att det var Lasses sista tid,  innan han blev tvungen att läggas in igen,  sista bilden jag tog, när han sitter i soffan och så tyngd och märkt av sjukdomen.   Det var vårt hus då.

 Sen måste jag ta tag i båten, tvätta ur, vaxa och göra fin och hoppas att marinan jag kontaktat kan sälja den åt mig,  och det är svårt att läsa och se alla bilder och kommentarer om båtlivet,  vi skulle också vara där, om inte ....  och båten är full av minnen,  och planering som aldrig kommer bli av,  det var vår båt inte min.
Jag har varit tvungen att ta en sak i taget,  det är fortfarande en väldig oreda i huvudet, kan bara hoppas att det släpper och att jag får tillbaka den simultanförmåga jag hade.
Därför känns det så väldigt bra med lyan jag nu har, en sak som jag tror på är att ödet,  jag är övertygad om att det styr våra liv mer än vad vi vet.  Som att få klara besked att man har valt rätt, tex att jag som har bensin kort på JET,  och vilken mack ligger närmast mig, jo JET, vilket jag upptäckte efter köpet, och även små saker som att det finns vetrinär  i alldellens i närheten, och flera små ödes beslut.
Jag tror till och med att Lasse skulle ha gillat lägenheten.

Ensamheten

Jag kunde verkligen inte föreställa mig hur livet skulle vara vid påsken förra året, det är klart att man känner sig odödlig.  Det har vänt, nu tänker man bara tillbaka på vad som varit, för framtiden går inte längre att planera för. Och varför skulle jag det,  se fram mot en en glad påsk, för mig och mina löss då eller !  Kommer säkerligen vara lika ensamt  då som nu.
Förra årets påskafton, var precis som den innan,  stor påskbuffe,  helgskinka, påskvört, must, sill och köttbullar, och lammstek och godis.  Till middag ikväll blev det färdigköpta pannkakor, gott  nää inte mycket,  jag tänkte göra en Janssons frestelse men varför det,  är det så här det kommer vara nu,  kommer kvällarna vara tysta,  att inte ha någon vid sin sida, i soffan, vid matbordet,  någon att vila hos, och det spelar ingen hur många vänner man än har,  så är det inte det samma som att dela sitt liv med,  tyvärr....
Efter den inte så delikata middagen,  så tänkte jag ta mig ett glas bayleis likör,  men jag fick inte upp kapsylen på flaskan, jag kan börja grina för en sådan bagatell, en liten obetydlig händelse, det rullar över en, hur värdelös jag känner mig, kan inte koppla på en lampa, inte koppla in dvd spelaren, eller tv boxen, eller få upp korken,  eller hålla reda på städ dagar på gatan.
Men jag har gjort massor med saker, lärt mig så otroligt mycket, jag borde vara nöjd med det,  men det är väl inte hälsosamt att låta sig nöjas med det man redan kan, eller ?
Alla de saker jag blev irriterad över, som hur Lasse glömde sina snusaskar,  eller sitt knäppande med tandtråden,  och alla andra egenheter han hade,  jag hade tagit tillbaka dem i ett hjärtslag om det gick.
Jag tror det är just ensamheten som är svårast, i alla fall just nu...   Jag saknar honom så fruktansvärt mycket, det finns inte ord....

Sakta men säkert

Flytten gick så himla bra, det fanns verkligen inte någonting jag kunnat ändra på,  för det skulle gått bättre.  En nära vän till Lasse,  gjorde en fantastisk hjälp för vår flytt, ställde upp med två bilar, och tre bärare,  det tog bara 4½ timme, så var allt på plats,  hela huset är tomt, med garage,  jag är så tacksam och jag vet inte hur jag ska Tacka för den gåva vi fick... J-E N  stort TACK och även för din son PN som ställde upp...

Ett stort TACK till alla ni andra som kom och bar, lådor och möbler,  vilka fantastiska vänner vi har, är evigt tacksam,  l love you forever  !!!

Som C konstaterade efter allt var klart,  jag har aldrig hört ditt namn sägas så ofta som idag mamma !
Och så var det,  och så  ska det vara, det blev så rätt, vi fyllde vindsförrådet, och kläd kammaren,  och tre killar fick i uppgift att skruva ner fågelburen, som sista möbel, och även skruva ihop den som första uppgift, gojjan var inte helt nöjd med att sita i sin lilla transportbur, vilket vi alla hörde..... Pongo - Life is a bitch sometimes.
Och när jag på kvällen lyfte ur allt som stod inställt i duschen,  och inser att min säng stod bäddad och klar, var en gudagåva just där och då ...

Nu har jag haft ledigt från jobbet, för att i lugn och ro packa upp, vilket har varit toppen,  nu är gardiner uppe i alla rum, inga säckar finns kvar, och de kartonger som står kvar är fyllda med sladdar, och teknik  som jag hoppas ska komma till sin rätt snart med lite hjälp.

Jag känner mig lugn här, känner mig trygg,  men saknaden är stor,  var man än befinner sig, även i ett rum fyllt med människor så känner man sig ensam, en märklig känsla.

Parkerings böter och annat

Vet precis vad Lasse hade sagt nu,  efter den gula lappen på bilen...  Du är otrolig,  det finns bara en som lyckats få parkeringsböter på en fri parkering... MEN  nu var det något som heter städ dag, jo tjena vad de städade gatan, och en då så varnade ordförande i bostadsrättsföreningen om att det är parkeringsförbud på onsdagar.... men inte kom jag ihåg det.... 650 kr

Det är många saker jag behöver hjälp med,  saker som alltid Lasse gjorde,  liksom  nu måste jag fixa allt, som spika upp en tavla, eller koppla fönsterbelysningen,  och inte vet jag hur man gör.... jag kan inte det där med koppla ihop sladdar i en lampa, eller vad är ojord eller jordad koppling,  jag lyckas inte ens skruva i skruvarna i befintliga hål, i gardinuppsättningarna... är helt värdelös.
Jag har fixat beställa en ny ashäftig kökslampa, via nätet, till och med betalat den, men självklart så är det inte att trycka i kontakten i taket och vips är lampan på plats, nehej det fanns två kablar och någon kopplingsdosa.... suck Det är tur att jag har sådans fina goa och fantastiska vänner runt mig, som ställer upp och bär, kopplar, borrar, fixar, och allt som änkan på plan 1 inte mäktar med.
Men det ska strula hela tiden,  skulle boka tid i tvättstugan,  vi har en sådan dära bokningsgrej som man låser in sig på vilken tid och dag man vill tvätta... men inte hade jag en sådan nyckel,  så det gick inte,  sen har vi i dagar försökt få igång internet,  trådlösa, efter vi fått en ny box, så fick S igång på hennes sida, men mitt fungerade inte,  efter samtal till HK,  en vän,  så skulle jag åka och köpa en grej,  minns inte vad den ens hette, men man kommer ganska långt med att förklara för en försäljare vad jag behöver,  en grej till datorn, och han visste precis vad jag skulle ha... vet fortfarande inte vad det heter, men det fungerade... tjohoo  I´m Back on track...

Sen behövde jag nya gardinhållar plåtar, som man sätter gardinstången på,  så jag åkte till Bauhaus igen,  jag gick ut med, glödlampor till nya lampan, gardingrejer, kontakter till lampan, det fanns naturligtvis flera olika så jag köpte en av varje,  vill ha upp lampan idag... köpte även, tavelkrokar, och en ask full med pluggar i lika färger,  en förlängnings sladd,  det måste ju vara massor med vuxen poäng om något....  och hur ska jag veta om volt och watt, ojordad eller inte,  jordfelsbrytare, eller inte brytare....

Så imorgon ska det nog komma upp gardiner i Vardagsrummet... om nu jag får upp grejerna att fästa dem i förstås,  och imorgon ska jag till Bauhaus i Bromma, för köpa en hall lampa till, måste ju ha två.... och vet ni,  de har rosa skärm och bling bling i mitten, as snygga lampor,  me like alot !!

Och kanske ska jag ta mig tid, till att öppna manalen till kaffemaskinens service lampa som lyst nu ett halvår minst.... och kanske googla på hur ugnen fungerar,  det är en med ugn och mickro  i samma.... märkligt, annars hade det inte varit något problem.
Vad mer, jo det finns fortfarande lådor som skall packas upp, varav två innehåller en massa sladdar.... tjohoo... eller så gömmer jag dem längst in i klädkammaren.

Men jag trivs med att höra trafiken där borta, höra grannarna, se människor röra sig i området, jag gillar att tanken med att kanske någon kommer se upp mot just mina fönster och se värmen och ombonaden,  och  när jag möter folk i trappan så hejar de på mig,  och de vänder inte bort blicken för att slippa se mig eller möta min sorg, för här vet ingen vem jag är, här är vi på lika villkor.

Jag var hos Lasse också idag, kände att jag måste berätta att jag har flyttat nu, så han kan komma och hälsa på,  så hans ande och själ inte är kvar i huset,  mina ögon fylls med tårar redan när jag kör in genom grinden,  de saker jag lagt vid hans sten, är bortplockade och lagda på ett gemensamt avskilt ställe, den röda ros jag hade med mig, tryckte jag ner i en vas vid hans sten, ger fullständigt fan i att man inte får det,  jag grinar och svamlar om flytten, om att han måste följa med mig nu, så han hittar hem, till mig, till oss, till vår lägenhet.
Jag saknar honom få fruktansvärt mycket.....

Ops !!

Med allt som varit, allt jag ordnat och fixat, lärt mig, tagit hand om, sålt, köpt, planerat, slängt... så har jag totalt glömt en sak.... olja, motorolja till bilen... jag har tvättat den, fyllt på spolarvätska,  och framför allt tankat stup i kvarten....
Jag gör allting nu, och idag, efter ha stoppat i byhåla centrum,  handlat, hämtat ett paket, och på väg hem, det korta biten, så varnar det på panelen att olja är slut !!  Men fatta att det gick upp ett ljus, eller att polletten ramla ner... men skit då, olja, och inte vågade jag vända för åka till macken,   in med varor och posten, ut med rulle papper, upp med huven, och stickan, kollade den fem gånger, och den var lika torr alla gånger, utom en liten dutt längst ner, äh crap !!  så vem skulle jag ringa,  vågade ju inte ta bilen, och tänker inte fan ta bussen till macken, och inte fråga någon av grannarna, det misstaget gör jag inte om igen. gick igenom telefonlistan.... och inser att det inte fanns någon som bodde nära längre... Men tur är så finns det en syster, som åkte hit, och på vägen köpte motorolja....Hallelulia
Se nu bilden,  två blondiner, framför bilen, med motorhuven öppen på vid gavel, och ingen får upp locket, där oljan ska in... en smart blondin har en ljus rosa jacka, och den andra har långa naglar... hm men så kommer det en hundägare som är ute och rastar, och som pratar i telefon, när jag hoppar fram bakom huven och lägger huvudet på sned och frågar om han kan få upp locket... blink blink
Sen gick det som en dans, in med olja, en hel liter,   jag tror den var rätt törstig.
Jag har ju aldrig behövt tänka på bil skötsel och sådant... nu måste jag tänka på allt, göra allt,  och jag gillar det inte....

6 Månader eller 1 halvår

Det gör lika ont fortfarande, sorgen är verkligen bottenlös.... Den är överväldigande ibland..
Ett halvår har gått, ett halvår till en ny årsdag,  en vår, en sommar en höst.
Jag la ner sten på hans plats, med texten Älskar dig !  ett hjärta i vitt, textade jag Vår Lasse och lackade över med ofärgat nagel lack, blommor av tyg, tre små röda rosor,  tryckte ner dem vid sidan av hans sten, hans sista vila, och struntar högaktningsfullt i om man får eller inte.
Stod där i ösregnet, tårar som blandas med vatten,  det är svårt att säga något, fast jag är ensam, orden kommer liksom inte ur mig.  Jag hackar fram hur mycket jag saknar honom, och att jag älskar honom, och att jag är ingenting utan dig.
Det finns inga människor som passerar, inga bilar som irriterar, det är bara jag, regnet och graven... 

Huttrar, känner kläderna som är dyngsura,  sitter i bilen en stund, så ser jag klockan, det har gått över en timme,  en timme som jag stod där...
Jag blundar lyssnar på regnet som smattrar mot taket, på Lasses bil,  precis så som det låter i båten, en sommar natt,  det får mig att tänka på hur vi låg under täcket, tillsammans såg vi någon film, läst en bra bok, tända ljus, lukten av blöta tampar, och hur stilla  och svart vattnet kan vara när det regnar.

Det gör lika ont fortfarande... 

Mycket nu

Men så få lediga timmar det är, skulle behöva det dubbla,  jobbar, åker till lägenheten med kartonger, och minst en kasse med sprit, fattar inte vad  allt kommer i från, plockar, grejar och funderar.
Ett bra beslut var att slipa om parkettgolven, i sovrum och vardagsrum och i S rum, var och lastade av idag, och fan vad fint det kommer att bli.
Sen vidare till en färgaffär, för kolla på färgprover, eftersom tidigare ägare gillade grönt.... nää ÄLSKADE grönt, mossgrönt, mintgrönt, gräsgrönt, och skitgrönt...
Men med allt som händer nu, så ser jag fram mot att få flytta in, samtidigt som jag sörjer att inte Lasse är med, när vi köpte huset, så fanns inte mamma kvar, hon fick aldrig uppleva vårat hus, och nu får inte Lasse uppleva lägenheten.
Och jag är nog lite stolt över mig själv, allt som jag har klarat av, allt jag gjort på egen hand, och all fantastisk hjälp jag fått av kära vänner. Jag hade aldrig klarat det utan dem.
och även S som tur är bor hemma hos mig, trots att vi fräser till varann i mellan åt.... utan hennes sällskap, hade jag någonsin varit tvungen att ta tag, kliva upp, och kämpa på.

Igår fick jag en rundvandring av ordförande i föreningen, han visade samlingslokal, bastu, och grovsoprum, tvättstuga mm.
Och om det kliar i planterings fingrar så kan jag få en egen nyckel till redskapsförrådet....äh never in this life... har haft trädgård/tomt i för många år, och det har absolut inte triggat sinnet för blommor och sånt.
Är helt nöjd med att köpa en bukett med blommor från affären.
Så de kommer spara in på den nyckeln.... tyvärr
Men jag har en god känsla av lägenheten, det kommer bli bra det här,    men det är fortfarande läskigt att sova utan Lasse,  så mycket ljud om natten,  men mest är det ensamheten jag hör.