lördag 30 november 2013

Men va Fan

Två gånger har jag ringt till Vattenfall, för att de ska sätta mitt namn på fakturan, så inget blir fel, och två gånger har de försäkrat mig att det är inga problem, alls vi flyttar över avtalet i ditt namn, bla bla
BULLSHIT,  igår kom ett brev från Vattenfall, där de skriver att eftersom maken avlidit så gäller avtalet till den 30 November, idag, och att de kommer stänga av elen... Hur svårt kan det vara, ta bort L och S sätt dit M och I  två jävla bokstäver, så är allt klart, men nää !!
Lika så med Telia,  fick ett jättefint meddelande här, att det var lätt som pannkaka att ta över gällande avtal, skriv ut en överlåtelse blankett, fyll i och skicka in, det gjorde jag för liksom 4 veckor sedan,
Det tar en sådan fruktansvärt mycket ork och tid att få ordning på alla papper, det är blanketter hit, och avtalsöverlåtande dit, jag mailar, skickar in, ringer, och endå så funkar det inte...

Jag har typ haft ont i huvudet i flera veckor känns det som, varje dag, börjar på natten, tar medicin, släpper för att börja om på eftermiddagen igen, det är väl stressen...
Imorgon är det första advent, tiden går så fort, i vanliga fall, kör jag stora städ och pynt racet, och Lasse gör sitt bästa för att slippa undan, då brukar saker bli gjorda som väntat länge, typ socklar, taklister eller något annat viktigare än just städning..
Men i år, blir det inte som vanligt, jag orkar inte sätta upp julgardinerna, jag kommer inte häller ha gran i år, det var alltid Lasses uppgift, att fixa gran, så de julprydnaderna som jag köpte i New York och Washington får ligga kvar i sin låda,
Men ljus stakar, och dukar och ljus blev det i alla fall, ljusslingan på baksidan, och lyktstolpen fick jag inte i gång,  det får väl vara utan ljus där då,  i morgon ska vi åka och titta på en lägenhet, måste börja med att kolla runt, en stor lottovinst skulle sitta bra nu.
Ikväll var det glöggafton i båthamnen, brukar vara jättetrevligt, att träffa båtkamrater igen, men jag orkade inte, jag ville, men trycket i bröstet och huvudvärken gjorde att jag gick och la mig i stället.
Tänk om man kunde snabbspola fram ett halvår, eller så...

torsdag 28 november 2013

Jobbig dag igen

På jobbet, klockan stormar mot den tid jag måste åka, mot kyrkan, i Enskede, ännu en begravning.
Jag tänker på familjen, känner med dem, de har frågat mig flera gånger, om jag kommer att orka, och att de skulle ha full förståelse för om jag inte gjorde det.
Och jag har känt mig väldigt cool,  tills timmarna innan, hjärtat klappar, en klump i bröstet, jag drar ett djupt andetag, släpper ut luften, sakta... gör det ofta det lugnar lite.
Enskede där jag växte upp, det är som komma hem, går upp mot kyrkan, där väntar många ungdomar, som skall ta farväl av en vän. Det är kallt, blåser och jag står där ensam, gud vad jag saknar Lasse, han hade stått där vid min sida, suttit bredvid i bänken.
Jag grät för Lasse, grät för familjen, det gör mig lugn, jag klarade mig igenom begravningen, den var fin, sorglig som de alltid är.
Sen tog jag bilen till huset där vi bodde, förbi skolan, Memory  Lane , tittar in i husen jag passerar, ser ljusen som glimmar i deras fönster, och det gör mig ledsen, de har allt det som jag inte har längre. Drömmen eller framtids visionen var att flytta tillbaka till Enskede, framtids tron var att vi skulle göra det tillsammans jag och Lasse.
Bilder flimrar förbi, Lasse frisk, när han, vi får beskedet att cancern är tillbaka, jag hör hans sista andetag.
Fan jävla skit, varför blev det så här.
Jag är helt slut, tömd på energi, tömd på känslor, eller så är det fullt med känslor, jag vet inte, vakuum
Nu måste det vara nog med begravningar och elände för många år framöver, kvoten är överfylld.

tisdag 26 november 2013

Mitt i krysset

Ibland när man fattar sammanhanget, lite fortare, lite kvickare än den som frågar, eller påstår, är som att lägga upp bollen på straffpunkten, och skjuta den rakt i krysset... så himla gott !!
För flera år sedan var vi på födelsedags middag hos goda vänner, och med på samma middag fanns en dryg karl som utmärkte sig, på bordet fanns en liten leksaksbil, vi hade ätit gott, det var vin och säkert goda drinkar, då han säger.
- Du som är blondin, om en bil svänger vänster, vilket av däcket/hjulet slits minst ?? Han tar leksaksbilen och kör en vänster sväng på bordet, karln hånflinar mot mig.
jag som inte hört eller fått frågan förr, kläcker den direkt.
- Reservdäcket i bakluckan !!!
Så pratade han inte med mig mer den kvällen, å så synd, verkligen NOT.
Men fy fan vad skönt det var, mitt i krysset  med en pungspark som bonus...

Idag blev jag bjuden på lunch av min kusin, vi hade en väldigt trevliga timmar, hon behövde köpa lite lim på panduro hobby, i kassan låg en korg med stansar, fanns hjärtan, stjärna, eller en liten ängel, att stansa ut och dekorera julkort med tex, hon trycker till och lyfter, men hur då undrar hon, jag tar ett papper som ligger bredvid, för provstansning,
-  Tryck
Ut ramlar en liten vit ängel  Tadaa!!
varpå hon säger lugnt
- Men finns det bara vita änglar ?
Och där igen, några få sekunder före hon i kassan,  mitt i krysset
- Det beror på vilket papper du sätter in !!  i krysset stenhårt !!!  Gott !!!
Så tokigt det kan bli, när munnen är snabbare än tanken... vi skrattade gott, tillsammans.
Tack kusin för du bjuder på dig själv. I love you !!

måndag 25 november 2013

Kylen

Det är helt otroligt, jag har väl aldrig slängt så här mycket mat, någonsin förut, det kändes som det inte alls länge sedan jag gjorde en rensning, nu var det dags igen, det var burkar med mat som jag har lagat, och som någon anledning blivit kvar, Lasse var expert på ta hand om rester, han kunde äta, säkert åtta smårätter på samma tallrik, allt för bli av med det i kylen, rester är också mat...
Nu kan jag nöja mig med en macka, eller en omelett, så åtgången är inte lika stor nu som förr, även här saknas Lasse, fan också  fan fan fan, varför blev det så här....
På Torsdag, ska jag på begravning,  en son, en bror, en kille på 27 år, livet är så fruktansvärt orättvist,  och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, kommer jag orka, ingen aning, jag går för att visa mitt stöd, och medkänsla och kärlek, till familjen.
På Lördag är det glögg afton i sommarhamnen, vill jag gå, ja absolut, men jag vågar inte säker säga ja, för det beror på dagsformen,  men målen varje gång är att säga JA.
Ja är roligare än Nej, men det är inte jag som bestämmer, utan kroppen, men varje dag är en kamp, på ett eller flera sätt.

söndag 24 november 2013

Ännu en helg

Då var det söndag igen, och jag har klarat ännu en helg.  Fredags kvällen var grymt jobbig, då jag inte hade S hemma, och självklart ska hon ut och träffa de sina, men det är svårt att vara ensam, storgrät böjd över köksbordet, jag grät så det tjöt, högt, släppte alla spärrar tror jag,  kanske så behövde jag det, för har varit lugnare sedan dess, det gick inte alls att sova, för det var så mycket ljud i huset, jag var övertygad att det var någon i huset, så jag vågade inte gå upp, somnade efter 04 av utmattning tror jag, aldrig förr har väl sängen varit så kall och stor.
På Lördagen så sålde jag iväg, Lasses motorcykel, så himla skönt, men sorgligt också, men jag tror det gick till en som sköter om den, han försökte pruta på priset, men se det gick inte... han fick till och med betala 100 kronor över priset som var satt, för det är väl upp till köparen att ha jämna pengar, och så fick han flera burkar med motorolja med, och så fick han fordonsregestrerings fakturan ¨på 65 kr också..... fan vad jag kan..
Så idag städade vi ur garaget fyllde bilen och for till tippen, blir fler vändor, men det blir bättre och finare hela tiden.
 Är det ingen av er som läser som vill köpa en mobil barmöbel....den kostade nästan 25 000 pikadoller som ny.....
Ge mig ett bud, så här ser den ut när man har fyllt den....

Idag är det 1 månad kvar till julafton.... det kommer bli en jobbig och väldigt konstig jul.
Nu ska S och jag festa på en entrecote, potatiskroketter och bea...

fredag 22 november 2013

Vad är sorg

Vad är sorg, är det att  ha svårt att andas i mellanåt, känna paniken inom sig, att alla de saker som var självklara innan, är helt plötsligt ouppnåbara.
Är sorg, att man slutar bry sig över banala saker som skitiga fönster, sopa av uppfarten, att möblerna behövs poleras, är sorg att gråta i tid och otid, är sorg att hålla om fotografier, använda hans kläder, dricka upp whiskeyn, att ha ont i själen, så förbannat mycket att blodtrycket går upp.
Är sorg att tro man drunknar, fast man har näsan precis över vattenytan, att sova med öppna ögon, vad är det som river en från insidan.
Är sorg att känna sig ensam i ett rum fullt med människor, att inte möta blicken på dem man möter, smyga ut med soporna i mörkret, rädd för att möta någon, som inte vet.
Är sorg att sitta i mörkret, och en då känna hur det sticks i ögonen, att det tjuter i öronen, att inte ha ork eller vilja till någonting, vad gör man för att överleva, komma tillbaka till något som aldrig blir vad det varit, hur får man ork att skapa någonting nytt, gå vidare, andas, skratta, och njuta.
Varför är sorgen svart, varför inte brun, grå eller orange, den absolut inte rosa, röd eller blå...
Vad är motsatsen till sorg, när du alltid kommer att bära den med dig....

torsdag 21 november 2013

Ensamt

Trots att det finns vänner, arbetskamrater runt mig, ofta, så finns känslan av att vara ensam..
När jag idag jobbat mina timmar,  är trött efter ha fokuserat på annat, vilket jag tror är viktigt, för både kropp och själ, så gick jag en vända i köpcentret som ligger nedför kontoret.
Målet var att köpa frimärken, titta lite i affärerna,  medans jag går där, är jag ensamast i världen, ser en man och kvinna kyssas, barn som håller mormor i handen,  vänner som fikar tillsammans, shoppar, skrattar, och jag syns inte,  jag blir genomskinlig själ som världen passerar.
Lusten att gå i affärer, rinner av mig,  jag skiter i att köpa frimärken, orkar inte, obemärkt och skyggt tar jag rulltrappan upp till bilen, hjärtat slår, skyndar på stegen, jag vet vad som komma skall, fort in i bilen, och där i tryggheten i Lasses bil storgrinar jag böjd över ratten, det tjuter i öronen,  Herregud,  var det alla herrkläderna som triggade igång, eller var det julskyltningen, eller paret som kysstes,  jag tittar ner på min hand, och inser att jag aldrig mer får hålla Lasse i handen, för det gjorde vi ofta, i bilen, ute, i soffan, här och där.
Lasse, jag höll dig i handen, din sista natt,  höll den mot min kind, pussade på den, kramade, smekte
och jag hoppas du kände det, att du aldrig var ensam.

onsdag 20 november 2013

 
 
There You'll Be
when I think back
On these times
And the dreams
We left behind
I'll be glad 'cause
I was blessed to get
To have you in my life
When I look back
On these days
I'll look and see your face
You were right there for me

 In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be

Well you showed me
How it feels
To feel the sky
Within my reach
And I always
Will remember all
The strength you
Gave to me
Your love made me
Make it through
Oh, I owe so much to you
You were right there for me

'Cause I always saw in you
My light, my strength
And I want to thank you
Now for all the ways
You were right there for me
You were right there for me
For always

 In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am

 There you'll be
There you'll be








En massa onödig tid

En hel del tid, som i onödan rullar förbi,  tex, banken ringer och talar om att de minsann måste ha ett dödsfallsintyg, det räcker inte med ett intyg att han är död, nej de måste också veta varför och av vad.
Det tog två dagar att jaga rätt på rätt doktor som kan skriva ut ett sådant, så när jag äntligen fick det i min hand, så faxade jag över pappren till banken pronto !!
Min tanke var att snabbt få iväg det, så fixar sig alla lån, papper och konton i ett nafs, så kan jag även dom bocka av på min mentala lista.
Skrev ett förblad, attention och att de skulle lägga ett mail till mig, så jag med säkerhet visste att de mottagit faxet.
Det här gjorde jag på fredag morgon, på måndagen efter, vid lunch tid, lessnade jag, ringde upp banken, men då var det lunch, och hon jag har att göra med, skulle ringa upp mig.
Det gjorde hon flera timmar senare, med orden, Jag hittade just dina papper i faxen???
Nu, flera dagar och timmar senare, hm okej, vill ju hålla mig sams med banken, liksom så jag sa inte vad jag tyckte,  sen säger hon, å så har jag satt okej på ditt lånelöfte,  Notera att jag var på banken den 4 November, och ville veta, hur mycket jag får låna, då jag ska byta boende...Nu talas vi vid den 18 November...
- Jaha, har jag inte talat om det för dig ???
-Näää, det har du inte.
sen malde hon på om ta lånen med sig från huset, och bla bla
Ärligt talat, så undrar jag om hon verkligen kan sitt jobb, känns inte alls tryggt... men å andra sidan ska jag inte bo kvar i den här kommunen så himla länge till.
Men tiden går, dagar, timmar och allt som måste fixas och ordnas, papper hit, papper dit och allt tar så mycket kraft när det drar ut på tiden.

tisdag 19 november 2013

Tungt igen

Nu är det så här tungt igen, kan inte andas, och tårarna är inte långt borta, Lasse är med i tidningen idag, lokal tidningen, jättejobbigt att se hans namn, fan fan fan, jag fick ett jättefint mail igår från ordförande i damsektionen i båtklubben,  fina ord, om Lasse, begravningen och minnes stunden, när jag orkar ska jag svara, kära CS  hon kallar mig för lilla prinsessan, vet inte varför men det får mig att le, hon är för härlig.
Var och lämnade tillbaka Lasses snark maskin, känns som man sakta suddar ut, allt som är hans,  sak för sak,  jag ser varje plan för varje grej han har sparat på, och det finna många "bra att ha",
Jag väntar fortfarande på den dagen då det kommer kännas lättare, alla säger tiden läker alla sår, det är fan bullshit, kommer aldrig förlåta att de tog Lasse ifrån mig, att flickorna miste sin superhjälte, långt innan det var tänkt.   Försöker sälja mycket på blocket, maskiner, möbler, dels för pengarna, och att jag kan inte bara slänga iväg, saker som är fungerar.
Men ibland, när jag får frågan om jag kan sänka priset, står jag på mig, NEJ satt pris gäller, hårdnackat, rak i ryggen, de skulle bara veta vilken mes det är bakom fasaden... en snäll mes,  men jag märker att jag tål ingenting, har väl aldrig skällt ut så många bilister,  tänk om de hörde mig,  
so what !!  skäller jag inte, så grinar jag,  håller mig stark och morsk på jobbet, eller när jag träffar vänner, när jag igentligen bara vill lägga mig ner, under täcket, gömma mig,  men det går ju inte att andas när man ligger under täcket heller, hopplöst, det enda jag vet är att jag är trött, hela tiden, så trött att jag mår illa, så trött att jag ibland blir yr i huvudet, för trött för att somna.
När man har klivit upp ett steg på den mentala trappan, för att genast halka ner igen,  det finns dåliga dagar, och mindre dåliga dagar...
Men alla dagar är orättvisa....

Hur jävla rättvist är det här !!

måndag 18 november 2013

Whiskey

Lasse gillade whiskey, så pass att vi överraskade honom när han fyllde 40 med en resa till Scottland... det blev en succë, och där någonstans hittade jag min favorit, en dag på systemet valde jag mellan flera flaskor, läste alla lapparna, och minsann det blev bingo direkt,  så "min" favorit whiskey Glenmorengie, singel malt.... min flaska, men det var ett ständigt mysterium hemma, för den dunstade i flaskan, var visst en till som gillade den....
och under åren har Lasse samlat på sig en del flaskor, av olika märken och sort, en del gick åt på minnesstunden, vilket Lasse hade gillat... det är jag övertygad om.
Vi köade tidigt några Lördags morgonar utanför systemet, för att få köpa Mackmyra whiskey, skrämde slag på A-lagarna som kröp in 09.50 för att få köpa sitt Rositavin....
så vi har några som står i våran bokhylla, för vi öppnade ju Lasses flaskor, och sparade mina ex.... :-)
Så igår hittade jag en Mackmyra, med en liten skvätt i, och eftersom jag röjer, kastar och går igenom,  så om jag dricker upp skvätten, så kan jag ju slänga en till grej, flaska till....
Sagt och gjort, hällde upp en stadig whiskey,  den var inte god.... kan jag säga, men man kan inte ju hälla ut dyr whiskey i slasken....
Men nu är det en flaska mindre i hyllan "!

söndag 17 november 2013

Upp och Ner

Ena dagen är läget lite bättre, för sedan rasa ihop totalt andra dagar.  Likaså nätterna, ibland får jag sova två timmar, och en bra natt kanske upp mot hela fyra fem timmar. Men man är trött hela tiden, känns som huvudet är fullt med bomull, kroppen känns seg, finns ingen energi.
Inatt vaknade jag av skräck, världens mardröm, var tvungen att gå  upp, och gå runt... sen var det dags två timmar senare, att jag lyckades somna om var ju ett under, migrän, igen... tack så jävla mycket.
Men vi fick en del gjort, en då idag, vi gav kostymerna till Myrorna, och fyllde bilen med allt som ska kastas, ibland blir jag impad av mig själv, i alla fall lite...


lördag 16 november 2013

Ge lite tillbaka

Att livet är grymt i mellan åt, är inte överraskning, men när gränsen för över jävligt har passerat för länge sedan,  det blev helg igen, och Fredag och Lördag kväll är klart svårast, allt det man förut tog förgivet, är borta, så enkla saker som, äta en god middag, eller öppna en flaska vin, laga mat tillsammans, se en film och så vidare, det smakar liksom inte längre, och inte öppnar jag en flaska vin, när det inte bara är jag.
Så nu när jag har bägge flickorna hemma, så är det nästan som vanligt, långt i från naturligtvis, men maten smakar bättre med sällskap, helt klart.
Vaknade tidigt i morse, igår när jag pratade med SEA, var han på väg till pizzerian igen, jag tycker så fruktansvärt synd om JA, och SEA, och deras barn, att förlora en son, sitt egna barn, är överjävligt,  och mitt i vår sorg, bestämde jag mig tidigt i morse för att ge tillbaka lite av vad vi fått av just dem, det är flera som som tagit god hand om oss, under vår svåra tid, idag gav vi tillbaka.
Handlade, hackade, skalade, stekte, rörde så det blev fyra olika maträtter, fick fasiken en blåsa av kniven,  oproffsigt så det räcker, sen fyllde vi på med bröd, smör, ost, frukt och godis, och toapapper.... det sista man tänker på, och så typiskt att just det tar slut.
Kändes väldigt bra det vi gjorde, för när vi fick mottaga mat, och slippa handla, första veckan var fantastiskt, och all denna sorg, som familjen går igenom, känner igen allt, känslor, ilskan, och hur man smyger för att inte stöta grannar när man går ut med soporna....
För varje liten sak, som påminner om den man så förtvivlat saknar kastar en tillbaka in i sorgen i ett ögonblick, det går på en sekund....

fredag 15 november 2013

Trött Trötter

När ska man kunna sova, när ska paniken lägga sig, som dundrar upp i kroppen, på nätterna...
Igår tog jag en sova tablett, jo jag somnade, för att vakna två timmar senare....hopplöst
Jobbar halvtid, och idag var jag tvungen att vila när jag kom hem.... jag sov inte, bara vilade,  jag är så trött att jag mår illa....
Tänker så på vännerna, som går igenom ett eget helvete, av sorg, känner så med familjen.
Ikväll har jag båda flickorna hemma hos mig, så vi lagar mat, det blir janssons frestelse, köttbullar, köpta, för jag orkar inte rulla egna, ägghalvor, baconrullar, och broccoligratäng, julskinka, och julmust.... det kommer vi leva på hela helgen.
Och jag hoppas vi alla får sova, vila och bara vara,  jag har Tack kort att skriva, kartonger att gå igenom, saker att kasta, men bara om lust och ork finns.
Ibland önskar jag att man kunde gå och lägga sig, och dra täcket över huvudet, och snabbspola ett halvår eller så, men det finns ingen garanti att det kommer kännas bättre om sex månader.
Härom dagen, vinkade jag adjö åt min lilla FOO, min bil, ett bekymmer mindre,  imorgon finns inte, finns bara nu, ett steg i taget, en dag, en natt, jag håller hans fotografi i famnen, och gråter varje kväll,
han  är så fin.
Jag känner mig bara ful och blek, trött och förtvivlad, det gör så himla ont....

onsdag 13 november 2013

När ingen ser

När ingen ser, storgrinar jag, i bilen på väg hem från jobbet, i duschen, i mörkret på natten....  det finns dåliga dagar, och mindre dåliga dagar.
Jag ser hur grannarna, börjar sätta upp sina ljusslingor, hur de pysslar, vi gjorde lika för ett år sedan, planerade, började  med glögg, myste med alla tända ljus....
känns som det var en evighet sedan, förra året, att man hade hela framtiden framför oss.
Nu ska jag vandra vägen ensam, jag vill ha min Lasse tillbaka,  kan inte förstå, jag är mitt i en mardröm, gråten är alltid nära, minsta lilla sak, eller minne, så PANG så ser jag Lasse,  minnesbilder fladdrar förbi näthinnan, levande, frisk, sen nedslagen av  cancer besked, hur han höjer sin hand och gråter hejdlöst,  hur han sitter i soffan hemma, och säger att han skitit i det blå skåpet, hur han ligger där kall och död...... gråten river i mig, stormar av ilska, maktlöshet  och bedrövelse, å Lasse kom tillbaka, hjälp mig....
Jag är trött, så himla trött, kämpar med mig själv varje dag,  hjärtat slår volter ibland, de säger att det är stress, jaha, känner mig inte stressad, bara så jävla ledsen....

tisdag 12 november 2013

Det är som de sjunger om, i The end off the World.

  Why does the sun go on shining
Why does the sea rush to shore
Don't they know it's the end of the world
'Cause you don't love me any more

Why do the birds go on singing
Why do the stars glow above
Don't they know it's the end of the world
It ended when I lost your love

I wake up in the morning and I wonder
Why everything's the same as it was
I can't understand, no, I can't understand
How life goes on the way it does

Why does my heart go on beating
Why do these eyes of mine cry
Don't they know it's the end of the world
It ended when you said goodbye

Why does my heart go on beating
Why do these eyes of mine cry
Don't they know it's the end of the world
It ended when you said goodbye
 do

Precis så är det, varför, varför, varför.....
Någon, har skrivit en bok, Min man dog 1000 gånger... och precis så är det, varje gång jag möter någon vi känner, varje gång jag måste berätta, varje gång jag gör något själv för första gången, allt delas upp i före och efter,  att julen snart är här, är som att Mount Everest berget framför sig, som man måste gå över, hur ska vi kunna önska Gott Nytt År, när allt är första gången, ensam, alla helger, födelsedagar, påsk, våren, alla hjärtans dag, då vi alltid åt, hjärtformade skagentoast tillsammans, midsommar, och hur ska jag kunna ta semester, för jag tänker fan inte sitta på bänken i parken och mata duvor,  varför varför har det här drabbat oss, känns som vi är omringade av cancer, död, och elände, och jag/vi ska försöka att göra det bästa för att stötta våra vänner som också drabbats av stor sorg, jag hoppas jag kan ge tillbaka en del, av vad de gjort för oss.
Vi ska ialla fall försöka....

måndag 11 november 2013

Grymt

Livet är så jävla grymt, och elakt, ikväll fick jag ett dödsbud, nära kära vänner som stöttat mig och flickorna, i vår sorg, som har, är fantastiska, deras värld bröts itu, idag förlorade de  en älskad son, och bonusbarn, en bror, en familjemedlem, hur tar man sig i genom något sådant, fruktansvärt.
Jag känner så med familjen, och man önskar att man kunde ta bort en bit av deras smärta, säga något som lindrar, men det finns igentligen ingenting som jag eller någon annan kan säga, som kommer få dem känna sig bättre, är så ledsen, och var ska det ta slut, är det inte nog nu, hur mycket sorg och elände måste de, vi och alla andra genomlida, kommer vi någonsin att bli glada igen, när ska det lätta, när ska det onda försvinna, och varför i helvete, drabbas inte, de som är onda, pedofiler, mördare, våldtäktsmän, diktatorer...
Hur mycket skall en människa behöva bära, hur mycket ska man orka, i sorg och smärta.... det måste finnas en gräns, eller ett tak, vad som helst, för nu är det fan nog....

Den här texten ligger på båtklubbens hemsida, för de som kan logga in, fin berättelse om Lasse, och  jag har läst den många gånger, och varje gång så storgrinar jag, för jag kan inte tro det är sant, att han fattas oss, saknaden är stor, och ibland övermäktig.
Idag var första dagen tillbaka på jobbet, det gick bra, känns som huvudet är fylld med bomull, är jättetrött, men förhoppningsvis, blir det bättre och lättare.
Jag och S försökte tända ljusslingan på baksidan, och stolpen, men vi lyckades inte, så det får väl vara becksvart då, inte hela världen, men där emot hittade vi vredet som stänger av sommarvattnet, hehe fan vad vi e bra....
Varje timme, är en kamp, att tvinga sig själv, att få saker gjorda, att gå upp på morgonen, gå och lägga sig på kvällen, att för bara en liten liten stund, få finna lite ro...
Lasse, jag älskar dig, igår, idag och imorgon, föralltid
 
 

 


Lasse , en god vän, funktionär och omtyckt båtklubbskamrat har gått ur tiden.
 
Lasse gick bort 8 oktober endast 51 år gammal.
 
Vi som kände Lasse minns honom som en god kamrat som alltid ställde upp och alltid hade nära till ett skratt.
Lasses båtbana började redan på mitten av 80-talet. Dock var det inte helt frivilligt, för oss som kände Lasse redan då vet att man mest såg hans huvud nerdykt under en motorhuv då Lasses stora intresse var bilar. Men som ni alla vet när ett fruntimmer dyker upp i ens liv, blir det inte som man tänkt sig.
Så för Lasses del fick han nu istället mecka med båtmotorer då Mari´s vilja för båtlivet var starkt.
 
Lasse träffade Mari i början av 80-talet, de gifte sig  1988.  Mari och syster T,  , har varit med i Rörstrands Båtklubb sen barnsben, då deras  föräldrar J och G hade båt.
 
Båtlivet började med en mindre Selco Daycruiser för att sen övergå till en Marieholms Catalina för övernattning.
1989 föddes deras första dotter C, och sen föddes S 1992, de fick
båda hänga med i båtlivet några år tills 1995, då båtlivet som så ofta får stryka på foten för ett hus.
Att vara utan båt i 10 år är för en båtnörd som mig ett mysterium, men kan lätt ändras då Lasse och Mari fick följa med i en vacker träbåt ut i Mälaren via Karlbergskanalen, året var 2005. Blicken Lasse fick av Mari under färden talade om att nu kommer du inte undan, det måste bli båt igen, och Lasse hade inget emot det. Har man en gång haft en båt är det svårt att vara utan.
 
Således efter några veckor var paret med båt igen, denna gång en större båt med akterruff så döttrarna och deras pojkvänner kunde följa med.
Lasse kom snabbt in i den klubbandan som fanns, och märkte att här vill vi hjälpa till med stort engagemang. När tjänsten som klubbholmsvärd vart ledig 2010 kom Lasse på tal och han tackade ja, då Mari och Lasse ofta tillbringade tid där och hjälpte till med diverse sysslor.
När man anlände med båt på klubbholmen mötte Lasse alltid upp och hjälpte till med tillägningen, och Lasse var heller aldrig motvillig att ta en öl på T-bryggan och snacka lite skit.
Jag själv minns Lasse som en kille med stort hjärta, familjefar som gjorde allt för familjen och utrustad med stort tålamod, speciellt inför färgen rosa, vilken var frugans favoritfärg.
Det är med tungt hjärta som jag skriver dessa ord, när en god kamrat, make och pappa gått ur tiden alldeles för tidigt.
Våra tankar går till Mari som förlorat en livskamrat och C och S som förlorat en pappa.
 
AT                                            


 


 
 
.

 

 

söndag 10 november 2013

Snart tillbaka

Snart är det Måndag, det är bara timmar kvar, en ny dag, och min första arbetsdag, och jag är rädd.
Rädd för att jag så fort jag stiger in genom dörren, till kontoret så börjar jag att gråta, för att sist jag var där fanns Lasse, rädd för att jag har glömt en massa jobbgrejer, rädd för att jag inte fixar det här, rädd för att vara svag, rädd för att gå förbi restaurangen där vi åt lunch tillsammans, när vi var på semester, rädd för att totalt bryta ihop.
Sista gången jag tittade på klockan i natt så var hon halv fem, innan jag lyckades somna, det är kanske därför det är svårt nu, att blunda, försöka sova, ska ta en insomnings tablett, hoppas det hjälper.
Har varit ganska lugn, i helgen, har haft mycket trevliga besök hela helgen, av kära vänner, som stannat till sent, så jag har inte haft tid att reflektera över ensamheten.
Jag tittar ofta på alla foton som finns på väggar, och i ramar utställda, och jag kan inte låta bli att smeka med fingret över Lasses kind, det är så svårt, och det gör så ont....

Ibland så

Jag och S har varit så duktiga, tre gånger den här veckan, har varit på sopsorteringen och slängt en massa.
Det rensas, sorteras och gås igenom, och så ramlar det in ett mail, från hon som skall göra bouppteckningen, med information om vilka uppgifter och papper som hon behöver, och där står det deklarationenspapper ???
Helvete !!  de har jag rensat ut, rivit isär och kastat bort, vad gör jag nu, syrran ringer, och hon sätter sin sambo på att googla, det måste ju gå att ringa till skattemyndigheten och få kopior, jättebra Mari att du är så himla praktisk, och tanklös....hm dagen efter med posten kommer koden till bensinkortet, memorerar koden och river isär, och alla känsliga papper eldar jag upp i kamin, så jag öppnar luckan och slänger in, då plötsligt händer det, där mitt bland alla sönder rivna papper ligger våra senaste deklarationspapper.... YES YES YES
Och som en smart och händig kvinna som jag nu är ? så fixade jag ihop pappren med teip och tålamod,....
I bland tycker jag om mig själv....

Full Rulle

Det har varit full rulle, både fredag och lördag kväll, jag kör min lilla Loppis, och har blivit av med lite saker, det känns jätteskönt, fick hjälp med att tömma vinden, så nu är det kaos inne igen, hade ingen aning om att det fanns så mycket där uppe, flickornas gamla leksaker, 3 dockhus, spel, och hur många kartonger som helst som det står JUL på, alla mina kära julprydnader och pynt.
Så idag hoppas jag att det kommer lite vänner och får med sig något hem, för billig penning.
Annars så rullar det på, jag kan fortfarande inte sova, och när jag väl har somnat så vaknar jag efter en kort stund med hjärtklappning, det dundrar i kroppen, då måste jag sätta mig upp en stund.
Imorgon ska jag börja jobba, känns både jobbigt och bra, det är fortfarande väldig o ordning i huvudet, jag har svårt att minnas vem jag sagt vad till, och vilken dag jag gjorde vissa saker, när jag tänker tillbaka på begravningen, så minns jag inte vad prästen sa alls, ytterst lite, kommer inte ihåg om jag sagt hej då till alla på minnes stunden, hoppas det blir bättre med tiden.
Det känns så overkligt och ofattbart att Lasse är borta, i fredags fick jag ett brev, om att banken tagit en kredit upplysning på mig, och på raden civilstånd, står det ÄNKA, vad fort det gick, Änka vilket märkligt ord, jag vill inte vara Änka, aldrig nånsin.

fredag 8 november 2013

Ärenden

I går hade jag två ärenden, första var att åka till volvo truck  center i Södertälje, för snälla och goa TS, erbjöd sig att byta däcken  på bilen, på väg dit, så åker man på gamla Södertälje vägen, vi kallar den för spyvägen, för att den är så kurvig, och man mår alltid illa efter en stund, men men, jag hit the road, liksom, TS tvättade, gjorde ren mattorna, och bytte däcken, men så himla snällt, stod där och såg nöjd ut, och log mot alla karlar som tänkte, typiskt fruntimmer som inte kan byta däck ! och jag skäms inte ett smack  !
Tusen Tack TS, l love you !

Det var sen jag virrade till det, jag skulle lösa lånet på Lendo, men de skickade mig till SEB, och jag hade till och med hittat pappren på lånet från SEB, så jag hastar in på banken klockan 14.50  slänger mig ner till en söt tjej, som undrar om hon kan hjälpa mig, så börjar rabbla om lån och maken som gått bort, upp med papper som styrker att jag är den jag är, körkort, hon slår in Lasses personnummer på datorn, och så säger hon,
 - nää han har inget lån här !
- varpå jag svarar joo det har han
Hon börjar bläddra i pappren och så säger hon, lugnt
- äh du är på SWE bank, du ska nog till SEB, så pekar hon på loggan på lånepappret.
Jahapp, så typiskt mig, Lasse har lärt sig under alla år, att prata inte pengar, lån, siffror med mig, för då åker öronpropparna på, jag liksom stänger av, jag vet det, Lasse vet, barnen vet och min syrra vet..
SEB eller SWE same same typ.
Så på telefon, ringer till SEB som ligger i Handen, någon mil bort, rabblar hela historien igen, fort för klockan är snart 15, då stänger ju bankerna, och hon på SEB, kollar, och så säger hon, men varför går du inte till din bank, så fixar de det här till dig, med ett telefonsamtal ??
- Jaha, det gör dom,
på med luren, springer in på "min" bank klockan 14.58 
Men varför talar de inte om det, när hon ringde från banken i går, att kom in, till mig i morgon, så fixar vi det, plätt lätt, så behöver inte jag gå till olika banker, fixa post eller bankväxel, hit och dit....
och framför allt inte härja med någon annan stackare på SWE bank..
Så nu är det klart, bil/båt lånet är borta, vilken tur att Lasses jobb, hade en försäkring, annars hade det skitit sig totalt, och det får en att tänka, att det kanske inte är så dumt att ha en försäkring en då.
så nu är jag "fattig" igen, det var rätt gott att ha en hög med stålar på kontot.

Sen åkte jag hem, för gud så trött jag var, jag bara landade i soffan, och somnade, jag orkar inte alls så mycket som jag brukar, sen om det är att jag inte kan sova, eller sorgen som gör det , vet jag inte.
För varje dag och varje timme är en kamp, som att gå i gröt upp till knäna, vissa dagar, fungerar det att få saker gjorda, och vissa dagar blir jag sittandes i soffan....
Jag saknar dig så Lasse.

onsdag 6 november 2013

Halle fucking lulia

Efter några fruktansvärda dagar, efter måndagens besök på banken, det har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan, och visst det är bara pengar, och jag skulle ge upp allt om bara Lasse fick vara kvar hos oss.
Idag på eftermiddagen, så ringer det, ser på nummret att det är ett lokal samtal, men det klickar inte, det är kvinnan från banken, jag slutar att andas, nu kommer det, nu säger hon att flytta till rinkeby eller något dyligt
Men i stället så säger hon, att vi på banken har beslutat att om du löser Lasses bil/båtlån på Lendo, så får du låneskyddet på hus lånen !!!!  Men FATTA, det är som vända en pannkaka, eller landa på fötterna efter ett fall, eller få en tugga på räkmackan,  så jävla fan underbart, jag skakar i hela mig, fucking hallelulia !!
kommer nog inte ha spänn över, men det får gå,  i natt kanske jag får sova.  Men man undrar varför de på banken, tog beslutet innan mötet i måndags, de hade ju redan alla uppgifter om alla skulder, så hade jag sluppit all ångest och oro... just nu är jag så lättad.

Måste få säga det, men satan i gatan så duktig jag och S är, vi rensar, slänger, går i genom, varje rum, skåp, pannrum, förråd och garage,  Lasse har så många maskiner, det är slipmaskiner, kap maskin, borr, slagborr, sticksåg, så allt sådant kommer jag sälja i väg nu på lördag och söndag, jag hoppas jag får iväg en hel del,  så plockade jag fram Lasses vinter rock, hans tunna fin rock, hans kostymer, och hans smoking, använd 3 gånger, vissa klädesplagg är svårare att släppa en andra, jag minns att jag hade en blus från mamma, i minst femton år, jag  bar den aldrig, men kunde inte slänga den, det tog tid, och jag tror att vissa saker måste få ta tid, till och med många år.... jag kommer aldrig över Lasse, och det vill jag heller inte, sorgen kommer alltid vara stor, det kommer att lätta med tiden, men det kommer alltid alltid vara en djup förlust och stor sorg, över allt vi inte fick, eller han med.... min älskade man, och vår älskade pappa,

tisdag 5 november 2013

Bank och låneskydd

För några veckor sedan, var jag på vår Bank, för att stämma av om div, bankärenden bland annat om vårat låneskydd, om maken skulle avlida, vad händer då ?
Jag fick informationen att vi hade låneskydd på alla våra lån, och att jag särskilt frågade om det var något jag skulle tänka på, nej inte alls, det var bara att komma in så hjälper banken dig.
BULLSHIT BULLSHIT BULLSHIT
Att jag då i måndags får höra att eftersom Lasse tagit ett lån på Lendo, så gäller inte låneskyddet, på Handelsbanken, ???  så inte nog med att  vi förlorat vår Lasse, nu tvingas vi från hus, och hem, för en jävla regel, och visst, det står i pappren vi skrev under 2008,  och inte kollar man sådant, vad som gäller i gamla papper sedan fem år tillbaka, man borde ja, nu gjorde Lasse inte det, och det skulle inte jag heller ha gjort.
Det som retar extra mycket, är att jag var på banken och frågade just om vad som gäller när vi nu har låneskydd, och hon som jag träffade då och var samma som i går, kunde inte svara på någonting, som jag behövde veta, att de har spärrat de konton som Lasse stod för, vid skulder så får maka betala, för att man just är gifta, men jävlar när det gäller konton, då spelar det ingen roll att man är gift..
så med facit i hand, torskade jag ca 700 000 i går, och min plan att köpa mig en lägenhet i det område som jag trivs i, kan jag fetglömma, det kommer bli en etta i Rinkeby för mig och S, känns jävligt deppigt just nu.
även om jag skulle vilja bo kvar i huset, så är det inget alternativ, för jag har inte råd.
Och jag har haft Handelsbanken i hela mitt bankliv, hade hela företaget i Handelsbanken, alla lån, allt sparande, rubbet, och kan ju säga så mycket att vi, jag och flickorna kommer att byta
Fy Fan allt känns skit, men en olycka kommer inte ensam, skulle inte förvåna om jag krockar med bilen....

Loppis/utförsäljning

Då jag måste sälja hus, och flytta, så har jag bestämt mig för ha en Loppis/ utförsäljning av massor med saker och kläder.
Så på Lördag, 9/11 eller söndag 10/11 eller närsom  igentligen, klockan 13, här hemma,  kom och hjälp, mig,  det finns
vinterkappa, dam med pälskrage, Lee jeans, kängor, sandaler, högtalare, laddare, ny rakapparat, glas, porslin, böcker, filmer, dvd, tröjor, skor, väskor, knivar, lyktor och en massa annat.
alla är välkomna, OSA mig, så vet jag hur mycket kaffe, och kaka jag behöver.
Tack för hjälpen.
kram

söndag 3 november 2013

En båtbild

Mitt i allt rensande av lådor, hittade jag en cd skiva, med foton från båtlivet, och  när jag ser den här bilden, är  det inte alls länge sedan, veckor bara, men nu är det som ett helt annat liv, som aldrig kommer tillbaka.... aldrig mer

Lat Lördag

Igår hände inte ett smack, jag orkade inte ens klä på mig, jag gjorde ingenting, dagen liksom bara rullade förbi, och så blev det mörkt igen, S och jag satt i varsin soffhörna och kollade på TV, och precis som varje kväll, kom tiden när det börjar bli dags att man ska gå och lägga sig, det är jobbigt, jag drar mig för att gå och lägga mig i sängen som är så tom, jag ligger länge och stirrar in i väggen, eller i taket, även när jag släcker lampan, hur ska jag finna frid, hur ska jag hitta ro, och hur ska jag förstå...
Det låter och knäpper i huset, om natten, ljud som jag inte brytt mig om när Lasse var här, för jag visste att så länge han inte reagerade så var det inget,  och så kom jag på, i natt, vad i gör jag om det kommer in möss, när det blir kallt, någongång varje vinter brukar vi få rigga fällan, för någon liten mus hittat in, shit jag vågar inte "tömma"  en musfälla, hua  jag får helt enkelt slänga allt, fälla med mus, men tänk om musen lever, det har hänt att den slagit igen, och träffat fel, så när jag kom på i natt att jag slänger in fälla och mus på grannens tomt, och låsas att jag inte har någon som helst aning om vem som gjort något sådant !!!
Jag blir lite nöjd när jag kommer på någon bra lösning på ett för mig problem.  
Min brukliga natt bön, om god hälsa för nära och kära, och evig kärlek, har just nu övergått till att lite snö, i vinter och inga möss i hus,  Gud hör bön,  jo tjena, men man måste få ha tron kvar.
Nu är jag inte super religiös, inte alls, bara en liten liten smula, för jag tycker i så fall att Gud är jävligt elak och orättvis, och just nu även en skitgubbe.

fredag 1 november 2013

Brev till Lasse

Min Älskade Lasse.
Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig, som jag inte hann säga till dig.
Jag skulle ha lagt mig bredvid dig, även när du var inlagd, så jag kunde hålla om dig, precis som hemma.
Jag skulle berätta alla de grejer jag nu måste fixa själv,  vilka beslut jag tar, och varför,  du skulle nog bli irriterad över alla båt tidningar som jag slänger, men kanske lite stolt över att jag faktiskt lyckas betala räkningarna vissa betalar jag två gånger tydligen, eller att jag tar hand om bilarna, om huset.
Jag skulle berätta hur tråkigt det är hemma när du inte är där, fast det vet du redan, har alltid haft svårt att sova när du var bortrest,  hur skit tråkigt det är att inte laga mat till oss, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket,  även när du gjorde mig irriterad, av någon anledning,  jag saknar det också.
Idag kom räkningen från Begravningsbyrån, och listan med alla hälsningar från blommorna, jag skulle berätta för dig om alla fina vänner som vi har, fast det vet du också redan.,
Framför allt skulle jag berätta hur mycket jag älskar dig, för det gjorde jag säkert för sällan, men du ska veta att jag tänkte alltid mycket på dig, och jag kommer sakna dina dagliga samtal när du varje dag ringde mig på jobbet för ibland bara kolla läget.
Älskade Lasse, du kommer alltid ha en stor stor plats i mitt hjärta, igår, idag och i morgon.