Tungt igen

Nu är det så här tungt igen, kan inte andas, och tårarna är inte långt borta, Lasse är med i tidningen idag, lokal tidningen, jättejobbigt att se hans namn, fan fan fan, jag fick ett jättefint mail igår från ordförande i damsektionen i båtklubben,  fina ord, om Lasse, begravningen och minnes stunden, när jag orkar ska jag svara, kära CS  hon kallar mig för lilla prinsessan, vet inte varför men det får mig att le, hon är för härlig.
Var och lämnade tillbaka Lasses snark maskin, känns som man sakta suddar ut, allt som är hans,  sak för sak,  jag ser varje plan för varje grej han har sparat på, och det finna många "bra att ha",
Jag väntar fortfarande på den dagen då det kommer kännas lättare, alla säger tiden läker alla sår, det är fan bullshit, kommer aldrig förlåta att de tog Lasse ifrån mig, att flickorna miste sin superhjälte, långt innan det var tänkt.   Försöker sälja mycket på blocket, maskiner, möbler, dels för pengarna, och att jag kan inte bara slänga iväg, saker som är fungerar.
Men ibland, när jag får frågan om jag kan sänka priset, står jag på mig, NEJ satt pris gäller, hårdnackat, rak i ryggen, de skulle bara veta vilken mes det är bakom fasaden... en snäll mes,  men jag märker att jag tål ingenting, har väl aldrig skällt ut så många bilister,  tänk om de hörde mig,  
so what !!  skäller jag inte, så grinar jag,  håller mig stark och morsk på jobbet, eller när jag träffar vänner, när jag igentligen bara vill lägga mig ner, under täcket, gömma mig,  men det går ju inte att andas när man ligger under täcket heller, hopplöst, det enda jag vet är att jag är trött, hela tiden, så trött att jag mår illa, så trött att jag ibland blir yr i huvudet, för trött för att somna.
När man har klivit upp ett steg på den mentala trappan, för att genast halka ner igen,  det finns dåliga dagar, och mindre dåliga dagar...
Men alla dagar är orättvisa....

Hur jävla rättvist är det här !!