Halle fucking lulia

Efter några fruktansvärda dagar, efter måndagens besök på banken, det har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan, och visst det är bara pengar, och jag skulle ge upp allt om bara Lasse fick vara kvar hos oss.
Idag på eftermiddagen, så ringer det, ser på nummret att det är ett lokal samtal, men det klickar inte, det är kvinnan från banken, jag slutar att andas, nu kommer det, nu säger hon att flytta till rinkeby eller något dyligt
Men i stället så säger hon, att vi på banken har beslutat att om du löser Lasses bil/båtlån på Lendo, så får du låneskyddet på hus lånen !!!!  Men FATTA, det är som vända en pannkaka, eller landa på fötterna efter ett fall, eller få en tugga på räkmackan,  så jävla fan underbart, jag skakar i hela mig, fucking hallelulia !!
kommer nog inte ha spänn över, men det får gå,  i natt kanske jag får sova.  Men man undrar varför de på banken, tog beslutet innan mötet i måndags, de hade ju redan alla uppgifter om alla skulder, så hade jag sluppit all ångest och oro... just nu är jag så lättad.

Måste få säga det, men satan i gatan så duktig jag och S är, vi rensar, slänger, går i genom, varje rum, skåp, pannrum, förråd och garage,  Lasse har så många maskiner, det är slipmaskiner, kap maskin, borr, slagborr, sticksåg, så allt sådant kommer jag sälja i väg nu på lördag och söndag, jag hoppas jag får iväg en hel del,  så plockade jag fram Lasses vinter rock, hans tunna fin rock, hans kostymer, och hans smoking, använd 3 gånger, vissa klädesplagg är svårare att släppa en andra, jag minns att jag hade en blus från mamma, i minst femton år, jag  bar den aldrig, men kunde inte slänga den, det tog tid, och jag tror att vissa saker måste få ta tid, till och med många år.... jag kommer aldrig över Lasse, och det vill jag heller inte, sorgen kommer alltid vara stor, det kommer att lätta med tiden, men det kommer alltid alltid vara en djup förlust och stor sorg, över allt vi inte fick, eller han med.... min älskade man, och vår älskade pappa,