Den här texten ligger på båtklubbens hemsida, för de som kan logga in, fin berättelse om Lasse, och  jag har läst den många gånger, och varje gång så storgrinar jag, för jag kan inte tro det är sant, att han fattas oss, saknaden är stor, och ibland övermäktig.

Idag var första dagen tillbaka på jobbet, det gick bra, känns som huvudet är fylld med bomull, är jättetrött, men förhoppningsvis, blir det bättre och lättare.

Jag och S försökte tända ljusslingan på baksidan, och stolpen, men vi lyckades inte, så det får väl vara becksvart då, inte hela världen, men där emot hittade vi vredet som stänger av sommarvattnet, hehe fan vad vi e bra....

Varje timme, är en kamp, att tvinga sig själv, att få saker gjorda, att gå upp på morgonen, gå och lägga sig på kvällen, att för bara en liten liten stund, få finna lite ro...

Lasse, jag älskar dig, igår, idag och imorgon, föralltid

 

 

 

Lasse , en god vän, funktionär och omtyckt båtklubbskamrat har gått ur tiden.

 

Lasse gick bort 8 oktober endast 51 år gammal.

 

Vi som kände Lasse minns honom som en god kamrat som alltid ställde upp och alltid hade nära till ett skratt.

Lasses båtbana började redan på mitten av 80-talet. Dock var det inte helt frivilligt, för oss som kände Lasse redan då vet att man mest såg hans huvud nerdykt under en motorhuv då Lasses stora intresse var bilar. Men som ni alla vet när ett fruntimmer dyker upp i ens liv, blir det inte som man tänkt sig.

Så för Lasses del fick han nu istället mecka med båtmotorer då Mari´s vilja för båtlivet var starkt.

 

Lasse träffade Mari i början av 80-talet, de gifte sig  1988.  Mari och syster T,  , har varit med i Rörstrands Båtklubb sen barnsben, då deras  föräldrar J och G hade båt.

 

Båtlivet började med en mindre Selco Daycruiser för att sen övergå till en Marieholms Catalina för övernattning.

1989 föddes deras första dotter C, och sen föddes S 1992, de fick

båda hänga med i båtlivet några år tills 1995, då båtlivet som så ofta får stryka på foten för ett hus.

Att vara utan båt i 10 år är för en båtnörd som mig ett mysterium, men kan lätt ändras då Lasse och Mari fick följa med i en vacker träbåt ut i Mälaren via Karlbergskanalen, året var 2005. Blicken Lasse fick av Mari under färden talade om att nu kommer du inte undan, det måste bli båt igen, och Lasse hade inget emot det. Har man en gång haft en båt är det svårt att vara utan.

 

Således efter några veckor var paret med båt igen, denna gång en större båt med akterruff så döttrarna och deras pojkvänner kunde följa med.

Lasse kom snabbt in i den klubbandan som fanns, och märkte att här vill vi hjälpa till med stort engagemang. När tjänsten som klubbholmsvärd vart ledig 2010 kom Lasse på tal och han tackade ja, då Mari och Lasse ofta tillbringade tid där och hjälpte till med diverse sysslor.

När man anlände med båt på klubbholmen mötte Lasse alltid upp och hjälpte till med tillägningen, och Lasse var heller aldrig motvillig att ta en öl på T-bryggan och snacka lite skit.

Jag själv minns Lasse som en kille med stort hjärta, familjefar som gjorde allt för familjen och utrustad med stort tålamod, speciellt inför färgen rosa, vilken var frugans favoritfärg.

Det är med tungt hjärta som jag skriver dessa ord, när en god kamrat, make och pappa gått ur tiden alldeles för tidigt.

Våra tankar går till Mari som förlorat en livskamrat och C och S som förlorat en pappa.

 

AT                                            

 

 

 

.