När ingen ser, storgrinar jag, i bilen på väg hem från jobbet, i duschen, i mörkret på natten.... det finns dåliga dagar, och mindre dåliga dagar.
Jag ser hur grannarna, börjar sätta upp sina ljusslingor, hur de pysslar, vi gjorde lika för ett år sedan, planerade, började med glögg, myste med alla tända ljus....
känns som det var en evighet sedan, förra året, att man hade hela framtiden framför oss.
Nu ska jag vandra vägen ensam, jag vill ha min Lasse tillbaka, kan inte förstå, jag är mitt i en mardröm, gråten är alltid nära, minsta lilla sak, eller minne, så PANG så ser jag Lasse, minnesbilder fladdrar förbi näthinnan, levande, frisk, sen nedslagen av cancer besked, hur han höjer sin hand och gråter hejdlöst, hur han sitter i soffan hemma, och säger att han skitit i det blå skåpet, hur han ligger där kall och död...... gråten river i mig, stormar av ilska, maktlöshet och bedrövelse, å Lasse kom tillbaka, hjälp mig....
Jag är trött, så himla trött, kämpar med mig själv varje dag, hjärtat slår volter ibland, de säger att det är stress, jaha, känner mig inte stressad, bara så jävla ledsen....
Gråt så mycket du behöver , de ska ut ! Igår sjukskrev jag mig , lämnade barnen och gick hem och grät och skrek ! Har inte gråtit så mycket sen mamma gick bort men nu gick det ej att hejda ..... Idag begravs hon och det känns vackert och fruktansvärt jobbigt ! Jag tänker på dig , att förlora sin livskamrat måste vara så jädra ensamt och tomt. Alla traditioner man har tillsammans . Kram på dig Annie
SvaraRaderaHej Annie.
SvaraRaderavilket jävla år, det här är, Tänker på dig idag, och hoppas att begravningen blir ljus och fin, precis som Lasses var, fylld med fin musik.
varma kramar till dig.
Mari
Det blev en fin begravning , ljus ! prästen var underbar ! Musiken vacker. Kram Annie
SvaraRadera