Jag och Lasse sitter i soffan, timme in och timme ut, vi har tysta konversationer vi behöver inte säga så mycket, vi vet en då, jag förklarar när han inte förstår, jag vilar bredvid när han somnar för en stund.
Vi lever i en bubbla, världen utanför fortsätter, men vår har stannat, det är som vi står vid ett fönster och tittar på, men vill jag verkligen nå morgondagen, jag vet inte, jag är rädd, jag vet vad vi är idag, men vad är vi i morgon,
Vi tittar på TV, vi vet allt om Amerikanska Hollywood fruars liv som verkligen har problem, om fiske, hur Engelska kakor bakas, men vi är tillsammans, idag, just nu.....
måndag 30 september 2013
Trötta
Det har varit jobbiga dygn nu, med infektionen, med all denna medicinering, Lasse vaknar på natten av att har ont, mer smärtstillande tabletter, har vi tur så hjälper dem, om inte måste jag ringa in sjuksköterska som kommer med sprutor, det blir ca 4-5 timmars sömn, igår fick jag inte i honom någon middag, han mådde illa, och ont i ryggen av tumörerna, ont i lungorna av infektionen.
Idag är det dag 2 med antibiotika dropp, de säger att det "vänder" i morgon, att han ska må bättre, hur kan de veta det, det var på vippen han skulle bli inlagd på sjukhus igen, eftersom han är så dålig, vi tar en dag i taget, förut nu tar vi 4 timmar i taget, han kan snabbt bli sämre.
Fans jävla skit, han säger att han är så less, så jäkla less på att ha ont, vara sjuk, inte orka, jag önskar jag kunde trolla, eller vad som helst bara han blir av med smärtan, bara han blev frisk...
Han är så smal och tunn, när jag smeker han på ryggen kan jag räkna ryggkotorna, för de sticker liksom ut, benen så tunna att knäskålarna är bredare, man ser revbenen både bak och fram.
Jag trycker i så mycket smör, och vispgrädde där jag kan, allt för att han ska få i sig så mycket kalorier som det bara går.
Lasse har aldrig brytt sig om smärta förr, han är inte rädd eller att han reagerat över sätta kanyler, eller att de sticker honom, tills nu, han skriker när de sticker honom för ta blod, vi håller honom i handen och försöker göra honom stark, han kämpar, vi kämpar....
Idag är det dag 2 med antibiotika dropp, de säger att det "vänder" i morgon, att han ska må bättre, hur kan de veta det, det var på vippen han skulle bli inlagd på sjukhus igen, eftersom han är så dålig, vi tar en dag i taget, förut nu tar vi 4 timmar i taget, han kan snabbt bli sämre.
Fans jävla skit, han säger att han är så less, så jäkla less på att ha ont, vara sjuk, inte orka, jag önskar jag kunde trolla, eller vad som helst bara han blir av med smärtan, bara han blev frisk...
Han är så smal och tunn, när jag smeker han på ryggen kan jag räkna ryggkotorna, för de sticker liksom ut, benen så tunna att knäskålarna är bredare, man ser revbenen både bak och fram.
Jag trycker i så mycket smör, och vispgrädde där jag kan, allt för att han ska få i sig så mycket kalorier som det bara går.
Lasse har aldrig brytt sig om smärta förr, han är inte rädd eller att han reagerat över sätta kanyler, eller att de sticker honom, tills nu, han skriker när de sticker honom för ta blod, vi håller honom i handen och försöker göra honom stark, han kämpar, vi kämpar....
söndag 29 september 2013
Bakslag igen
Ytterligare ett bakslag, Lasse vaknade före 5, att han var andfådd och kände sig dålig, han ville gå på toa, han är så andfådd och slut av de få stegen mellan sängen och toaletten, han klagade på värk i höger sida och att han hade svårt att andas.
Åter igen, så blir så cool lugn, bara hämtar telefonen, och ringer akut teamet, som efter en stund knackar på dörren, jag och S har tagit ett blodsockerprov under tiden, och sett till att Lasse är tillbaka i sängen igen, han är varm och flåsar.
Sköterskan tar prover, han har feber, men andas lugnare, han får en Alvedon och somnar om...
Jag tror att jag dåsar till en stund, och känner på Lasse han är svettig, men andas lugnt fortfarande, vid 10 kommer nästa sjukvårdare, blodproverna visade på en starkt förhöjd infektion, Lasses tidigare blodprov låg på ca 50, lite förhöjt av tumörerna, nu i natt låg samma prov på 250, så det blev dropp direkt med antibiotika, finns det något mer han kan råka ut för nu, ?
Ikväll kommer de ge mer dropp, känns oroande det här, på Tisdag ska vi på möte om och när det blir några cellgifter...
Kämpa nu min älskling !
Åter igen, så blir så cool lugn, bara hämtar telefonen, och ringer akut teamet, som efter en stund knackar på dörren, jag och S har tagit ett blodsockerprov under tiden, och sett till att Lasse är tillbaka i sängen igen, han är varm och flåsar.
Sköterskan tar prover, han har feber, men andas lugnare, han får en Alvedon och somnar om...
Jag tror att jag dåsar till en stund, och känner på Lasse han är svettig, men andas lugnt fortfarande, vid 10 kommer nästa sjukvårdare, blodproverna visade på en starkt förhöjd infektion, Lasses tidigare blodprov låg på ca 50, lite förhöjt av tumörerna, nu i natt låg samma prov på 250, så det blev dropp direkt med antibiotika, finns det något mer han kan råka ut för nu, ?
Ikväll kommer de ge mer dropp, känns oroande det här, på Tisdag ska vi på möte om och när det blir några cellgifter...
Kämpa nu min älskling !
lördag 28 september 2013
Arg
Jag blir arg, då och då, varför ska Lasse drabbas av cancer igen, jag blir arg på läkare, som säger att man har dragit en nitlott i livet, arg på människor, vänner som missköter sin hälsa, av ren slöhet, arg på orättvisa, arg på allt de som krånglar till vår vardag.
Arg på apoteket som måste beställa, just vår medicin, arg på parkeringsapparaten på sös som alltid är ur funktion, minst 2 gånger i veckan, arg arg arg
Jag blir avundsjuk på alla de som har sin mamma kvar, avundsjuk på de som alltid är friska, och ibland på de som verkar glida genom livet på en räkmacka....
Är det för mycket att önska god hälsa, välmående, jobb och att man klarar vardagens ups and downs !!
Jag ser på de lyckliga tu, som går igenom entren på sjukhuset med sitt nyfödda barn, så lyckliga de är, jag ser lyckliga par håller handen på väg någonstans, de kramas, skrattar....
Jag ser oron, och räddslan i ögonen på de som sitter vid sina älskade på avdelningen vi delar, jag möter anhöriga i korridoren, i samförstånd utan ord, ingen ler, vi stöttar våra kära, en kort nick, vi delar kanske samma öde, vi ser ner i golvet, för att det är lättast så....
Jag blir arg på att solen skiner just idag, när mitt hjärta är tungt, blir avundsjuk på att livet går vidare där utanför fönstret, i morgon är en annan dag, kanske..
Arg på apoteket som måste beställa, just vår medicin, arg på parkeringsapparaten på sös som alltid är ur funktion, minst 2 gånger i veckan, arg arg arg
Jag blir avundsjuk på alla de som har sin mamma kvar, avundsjuk på de som alltid är friska, och ibland på de som verkar glida genom livet på en räkmacka....
Är det för mycket att önska god hälsa, välmående, jobb och att man klarar vardagens ups and downs !!
Jag ser på de lyckliga tu, som går igenom entren på sjukhuset med sitt nyfödda barn, så lyckliga de är, jag ser lyckliga par håller handen på väg någonstans, de kramas, skrattar....
Jag ser oron, och räddslan i ögonen på de som sitter vid sina älskade på avdelningen vi delar, jag möter anhöriga i korridoren, i samförstånd utan ord, ingen ler, vi stöttar våra kära, en kort nick, vi delar kanske samma öde, vi ser ner i golvet, för att det är lättast så....
Jag blir arg på att solen skiner just idag, när mitt hjärta är tungt, blir avundsjuk på att livet går vidare där utanför fönstret, i morgon är en annan dag, kanske..
sovmorgon
Vi tog en liten sovmorgon idag, gick inte upp förrän före 9, hann precis ta en dusch innan akut teamet kom, Lasse hade en hel del blod i pink påsen i morse, så i morgon ska de spola igenom urinblåsan.
så efter frukost var Lasse jättetrött, bäddade ner homom i soffan, just nu visar de alla sagan om ringen filmerna på tv, något att slötitta på, och så är det något han känner igen, eftersom han inte kan läsa texten. Hej och Hå, så tog jag tag i dammsugaren, och städade av, med hjälp från S.
Så nu känner jag mig jättetrött, jag borde vara pigg, man gör ju inte av med så mycket energi, fast jag är ju ganska spänd, man tittar till Lasse hela tiden, har han ont, vill han ha något, alla mediciner och så vidare man är livrädd för att göra fel.
Då vi kan ringa akut teamet, dygnet runt, vilket vi har gjort, så känns det nästan som man kan säga, Hej det är jag igen !! Bra att de finns, hon som var här i morse frågade om jag fick någon egen tid, och visst, egen tid i duschen, eller när man går på toa, det är min egen tid.
Vi vill ha så mycket tillsammans tid som går, både natt som dag.
så efter frukost var Lasse jättetrött, bäddade ner homom i soffan, just nu visar de alla sagan om ringen filmerna på tv, något att slötitta på, och så är det något han känner igen, eftersom han inte kan läsa texten. Hej och Hå, så tog jag tag i dammsugaren, och städade av, med hjälp från S.
Så nu känner jag mig jättetrött, jag borde vara pigg, man gör ju inte av med så mycket energi, fast jag är ju ganska spänd, man tittar till Lasse hela tiden, har han ont, vill han ha något, alla mediciner och så vidare man är livrädd för att göra fel.
Då vi kan ringa akut teamet, dygnet runt, vilket vi har gjort, så känns det nästan som man kan säga, Hej det är jag igen !! Bra att de finns, hon som var här i morse frågade om jag fick någon egen tid, och visst, egen tid i duschen, eller när man går på toa, det är min egen tid.
Vi vill ha så mycket tillsammans tid som går, både natt som dag.
fredag 27 september 2013
Ogilla och Gilla
Alltså jag är inge bra på det här att tömma pinkpåse, jag tycker det är lite läbbigt, jag andas genom munnen för vågar inte vill inte känna vad det kan lukta....
Men jag gör det, självklart !!
Jag dosserar medicin, tar blodsocker prover, plåstrar om, ger sprutor, hämtar vatten, tvättar av och fixar... men framför allt så klappar jag om honom, kramar, pussar och håller om på dagen och håller om på natten.
Jag har till och med handlat högrev för att laga kalops som han älskar, och bruna bönor, han får allt som han älskar att äta.
Igår hann jag putsa sovrumsfönstret, medans C bäddade ner Lasse för en tupplur, S överraskade med att putsa fönstren i köket, jag bloggar, sms ar, mailar och pratar i telefon samtidigt som vi lagar mat,
ser på tv och hämtar posten, Men framför allt så sitter vi/jag nära Lasse, vi pratar, äter, och bara är
Det är vi, vi är en familj.....och vi älskar varann !!!
P.S Men vi gillar inte pink påsen...
Men jag gör det, självklart !!
Jag dosserar medicin, tar blodsocker prover, plåstrar om, ger sprutor, hämtar vatten, tvättar av och fixar... men framför allt så klappar jag om honom, kramar, pussar och håller om på dagen och håller om på natten.
Jag har till och med handlat högrev för att laga kalops som han älskar, och bruna bönor, han får allt som han älskar att äta.
Igår hann jag putsa sovrumsfönstret, medans C bäddade ner Lasse för en tupplur, S överraskade med att putsa fönstren i köket, jag bloggar, sms ar, mailar och pratar i telefon samtidigt som vi lagar mat,
ser på tv och hämtar posten, Men framför allt så sitter vi/jag nära Lasse, vi pratar, äter, och bara är
Det är vi, vi är en familj.....och vi älskar varann !!!
P.S Men vi gillar inte pink påsen...
Första Natten Hemma
Lasse somnade vid 21 tiden i går, och sov i nära 12 timmar, han sov oroligt och pratade i sömnen, jag la mig nära, höll om honom, så sov han lugnt hela natten.
ASIH, sjukvårdsteamet som kommer hem, jag blev väl lite fundersam när de bara kommer hem en gång om dagen, det betyder att jag/vi får ta alla blodsocker prover, och ge insulin, så i morse hade han 4.8 ganska lågt, så vi ringde in till teamet som har jour dygnet runt. Så nu fick vi sänka några enheter på insulinet, jag tycker det är jättekrångligt, min önskan var ju att det här teamet skulle fixa det här.... Men jag får väl lära mig, det också.
Efter en dusch och rakning och lunch var Lasse helt slut, vi bäddade ner honom i soffan, men det som oroar mest just nu är att hans stortå där blodproppen sitter, har börjat bli svart, och han har väldigt ont i mellanåt....
Tänk om man kunde tanka över friska celler, ork och energi.....
ASIH, sjukvårdsteamet som kommer hem, jag blev väl lite fundersam när de bara kommer hem en gång om dagen, det betyder att jag/vi får ta alla blodsocker prover, och ge insulin, så i morse hade han 4.8 ganska lågt, så vi ringde in till teamet som har jour dygnet runt. Så nu fick vi sänka några enheter på insulinet, jag tycker det är jättekrångligt, min önskan var ju att det här teamet skulle fixa det här.... Men jag får väl lära mig, det också.
Efter en dusch och rakning och lunch var Lasse helt slut, vi bäddade ner honom i soffan, men det som oroar mest just nu är att hans stortå där blodproppen sitter, har börjat bli svart, och han har väldigt ont i mellanåt....
Tänk om man kunde tanka över friska celler, ork och energi.....
torsdag 26 september 2013
Livsglädje
Det är ofta som livskvalite, eller livsglädje går genom mat och dryck, ikväll första kvällen efter senaste sjukhusvistelsen så vill Lasse ha kött med bearnasie sås, mycket bea... och vem är jag som inte ser till att han får precis det.
Så in i frysen, en Entrecote från Naturkött Urugugay, och pommes, i morgon ska jag nog göra en Janssons Frestelse den har vi pratat om i flera dagar, vet inte varför, men ofta har vi pratat om just mat, på sjukhuset, och då har Södersjukhuset ganska okej mat.
I helgen blir det nog potatisgratäng, för det vill han ha...så nu sitter han i sin egen soffa, och tar faktiskt en liten liten whiskey, Det är livs kvalite !!
Så in i frysen, en Entrecote från Naturkött Urugugay, och pommes, i morgon ska jag nog göra en Janssons Frestelse den har vi pratat om i flera dagar, vet inte varför, men ofta har vi pratat om just mat, på sjukhuset, och då har Södersjukhuset ganska okej mat.
I helgen blir det nog potatisgratäng, för det vill han ha...så nu sitter han i sin egen soffa, och tar faktiskt en liten liten whiskey, Det är livs kvalite !!
Hem kära hem
Bilen parkerade utanför, en rullstol rullades ut, Lasse är hemma, och igen slås jag av hur mycket han förändrats på några få veckor, han ser cancersjuk ut, tunn och grå, ser ut som en liten farbror, älskade make vart tog du vägen, vem är du som sitter i rullstolen.
Lasse gick rakt in i sovrummet, till sin säng, trött så trött, de hade satt tillbaka katetern, han fick inte i gång kisseriet, de gav honom en morfin spruta, för att klara sig resan hem.
Men han är hemma, äntligen, som han har längtat och väntat, sov nu en stund, kära kära make.
Lasse gick rakt in i sovrummet, till sin säng, trött så trött, de hade satt tillbaka katetern, han fick inte i gång kisseriet, de gav honom en morfin spruta, för att klara sig resan hem.
Men han är hemma, äntligen, som han har längtat och väntat, sov nu en stund, kära kära make.
onsdag 25 september 2013
Hemlängtan
Äntligen har det blivit dagen innan Lasse får åka hem, som han har längtat, min lilla gubbe.
så när dagens besök av vänner, var över, middagen avklarad så var det dags att ta ett andetag för att bli av med katetern, en dusch senare var han klar för bäddas ner. Vilka fantastiska sjuksystrar och vårdare det är på avd 21 de gör ett fantastiskt jobb, med våra nära och kära.
Jag köpte med mig 2 burkar med små kakor till syrrorna, det är de väl värda.
så i morgon bitti kommer Lasse hem, med rullstolstaxi, med rullator och extra toa stol, ASIH - akut sjukvård i hemmet, möter upp.
Spelar ingen roll att vi får ställa undan möbler, rulla bort alla mattor, det ska bli skönt att få hem honom, men trycket på mig ökar, hur han mår, vad han behöver, det som är svårt att få svar, har du ont, var har du ont.
Jag blir så ledsen, när Lasse inte förstår tv s fjärrkontroll, hur man startar tvn, larmet ligger på din vänstra sida, då vet han inte vad är vänster, han kan hålla snusdosan i vänster hand, men hittar den inte.... hur en reslig vanlig man, levnadsglad full med planer för framtiden, för bara några veckor sedan, så finns nästan inget kvar, en man som helt plötsligt på några veckor sedan nu ser 20 år äldre ut, som inte längre kan äta med 2 bestik, som inte kan raka sig, inte klä sig, som inte gå långpromenad, köra bil, eller läsa texten på filmen som går på tv.
så banala saker som få upp början på toarullen, sätta på tandkräm, gå efter posten, eller se tv tablån på datorn, ställa in mjölken i kylen.
Vi har alla stannat av, för vi gör allt för Lasse, delar maten, hämtar kaffe i pipmugg, rakar, klipper öronbryn, klär, tvättar, peppar, håller om.....finns inget viktigare nu än Lasse.
Från och med i morgon kan jag ligga nära, lyssna på hans andetag, klappa, och hålla om...
Men livet kommer aldrig bli som förr igen...
så när dagens besök av vänner, var över, middagen avklarad så var det dags att ta ett andetag för att bli av med katetern, en dusch senare var han klar för bäddas ner. Vilka fantastiska sjuksystrar och vårdare det är på avd 21 de gör ett fantastiskt jobb, med våra nära och kära.
Jag köpte med mig 2 burkar med små kakor till syrrorna, det är de väl värda.
så i morgon bitti kommer Lasse hem, med rullstolstaxi, med rullator och extra toa stol, ASIH - akut sjukvård i hemmet, möter upp.
Spelar ingen roll att vi får ställa undan möbler, rulla bort alla mattor, det ska bli skönt att få hem honom, men trycket på mig ökar, hur han mår, vad han behöver, det som är svårt att få svar, har du ont, var har du ont.
Jag blir så ledsen, när Lasse inte förstår tv s fjärrkontroll, hur man startar tvn, larmet ligger på din vänstra sida, då vet han inte vad är vänster, han kan hålla snusdosan i vänster hand, men hittar den inte.... hur en reslig vanlig man, levnadsglad full med planer för framtiden, för bara några veckor sedan, så finns nästan inget kvar, en man som helt plötsligt på några veckor sedan nu ser 20 år äldre ut, som inte längre kan äta med 2 bestik, som inte kan raka sig, inte klä sig, som inte gå långpromenad, köra bil, eller läsa texten på filmen som går på tv.
så banala saker som få upp början på toarullen, sätta på tandkräm, gå efter posten, eller se tv tablån på datorn, ställa in mjölken i kylen.
Vi har alla stannat av, för vi gör allt för Lasse, delar maten, hämtar kaffe i pipmugg, rakar, klipper öronbryn, klär, tvättar, peppar, håller om.....finns inget viktigare nu än Lasse.
Från och med i morgon kan jag ligga nära, lyssna på hans andetag, klappa, och hålla om...
Men livet kommer aldrig bli som förr igen...
tisdag 24 september 2013
Ett mail
Jag fick ett mail, av varvsansvarige i vår båtklubb, jag klarar inte av att ens skriva ett svarsmail om Lasse utan att börja grina.
´Jag fattar inte hur jag ska kunna klara detta, hur ska jag överleva, vi som varit tillsammans sedan jag var 18 år, det är långt över halva mitt liv så här långt.
Hur ska jag fixa det här, kan någon säga vad jag ska göra... jag läste ett inlägg på facebook, inlagt av en av mina barn.
Man gråter inte av man är svag
utan att man har varit stark för länge.
En kamp varje dag, därför är ångesten, och räddslan som starkast och jobbigast på natten.
´Jag fattar inte hur jag ska kunna klara detta, hur ska jag överleva, vi som varit tillsammans sedan jag var 18 år, det är långt över halva mitt liv så här långt.
Hur ska jag fixa det här, kan någon säga vad jag ska göra... jag läste ett inlägg på facebook, inlagt av en av mina barn.
Man gråter inte av man är svag
utan att man har varit stark för länge.
En kamp varje dag, därför är ångesten, och räddslan som starkast och jobbigast på natten.
Tisdag
Dagarna flyter i varann, Lasse ligger en dag före, så när man rättar honom med rätt dag, suckar han, en dag längre till att få åka hem.... jag måste också tänka efter vilken dag, eftersom vardagen vi är vana vid inte finns längre, Jobba, sjukhus hem sova, svårast är att gå och lägga sig, det är ensam i mörkret som tankar, vägrar ge upp, varför varför varför....
Lasse fick byta rum idag, nu måste han dela rum, inge vidare, och på dagen hade han varit uppe och gått med gåstolen, eller gå vagnen, är bra att han rör på sig.
Lasse har alltid ogillat vanilj, så länge jag har känt honom, har han ratat vaniljglass, vaniljsås mm, men kvällens dessert creme brulee gick ner, även fast han grinade illa vid varje tugga, han är desperat behov av att få i sig kalorier, tänk om någon kunde säga det till mig... Mari du måste äta mer sött, och gott !! ingen risk
Lasse väger idag 66 kg han har förlorat 4 kg på en vecka...
Syn nedsättningen, och nedsättningen i vänster sida, gör att han blir arg, frustrerad och det går ut på oss som är närmast, men det är inte vår Lasse utan den förbannade hemska och fruktansvärda cancern som talar.
Hur kommer det att gå när han kommer hem, det ska bli jätteskönt att slippa åka till sjukhuset, genom trängselskatt, parkeringsavgift, och hårda stolar.... men oron finns där, tänk om han får en propp till, tänk om han slutar att andas, ramlar mot fönstret, snubblar på tröskeln.... tänk om !!
Lasse fick byta rum idag, nu måste han dela rum, inge vidare, och på dagen hade han varit uppe och gått med gåstolen, eller gå vagnen, är bra att han rör på sig.
Lasse har alltid ogillat vanilj, så länge jag har känt honom, har han ratat vaniljglass, vaniljsås mm, men kvällens dessert creme brulee gick ner, även fast han grinade illa vid varje tugga, han är desperat behov av att få i sig kalorier, tänk om någon kunde säga det till mig... Mari du måste äta mer sött, och gott !! ingen risk
Lasse väger idag 66 kg han har förlorat 4 kg på en vecka...
Syn nedsättningen, och nedsättningen i vänster sida, gör att han blir arg, frustrerad och det går ut på oss som är närmast, men det är inte vår Lasse utan den förbannade hemska och fruktansvärda cancern som talar.
Hur kommer det att gå när han kommer hem, det ska bli jätteskönt att slippa åka till sjukhuset, genom trängselskatt, parkeringsavgift, och hårda stolar.... men oron finns där, tänk om han får en propp till, tänk om han slutar att andas, ramlar mot fönstret, snubblar på tröskeln.... tänk om !!
måndag 23 september 2013
Status Måndag
Idag var jag hos Lasse nästan hela dagen, dels för att träffa hans läkare, och så har jag sovit så jättedåligt i flera nätter, så urtrött, känns som ögonen är av bly.
Lasse har både morfin tabletter, och morfin på spruta idag, för blodproppen i vänster stortå, värker som fan själv, trotts att han går på maxdos på blodförtunnande så får han nya proppar...
och det skämmer mig, tänk om han får i hjärnan, hjärtat eller i lungorna, det finns ju ingen rättvisa alls, så tycker han har fått mer än vad som är värdigt.
Idag gick han från samlingsrummet, han hängde på mig, och C gick bakom med droppställning och kateterpåse, det är mycket att hålla reda på.
Men han var piggare idag, och han äter jättebra, han tyckte inte om lunchens dessert, äppelmos med mjölk, men saftsoppan, med grädde fick högre poäng.
Men det gör så ont att se honom, jag skulle ge allt för att få tillbaka vardagen igen, men livet kommer aldrig att bli som förr igen.
Och min goa härliga svärmor V gick och ramlade igår och slog ut några tänder, det måste ha gjort riktigt ont.
På Torsdag förmiddag får nog Lasse komma hem igen, då har vi Akut sjukvård i hemmet, som stöd och hjälp. Lasse längtar hem.
Lasse har både morfin tabletter, och morfin på spruta idag, för blodproppen i vänster stortå, värker som fan själv, trotts att han går på maxdos på blodförtunnande så får han nya proppar...
och det skämmer mig, tänk om han får i hjärnan, hjärtat eller i lungorna, det finns ju ingen rättvisa alls, så tycker han har fått mer än vad som är värdigt.
Idag gick han från samlingsrummet, han hängde på mig, och C gick bakom med droppställning och kateterpåse, det är mycket att hålla reda på.
Men han var piggare idag, och han äter jättebra, han tyckte inte om lunchens dessert, äppelmos med mjölk, men saftsoppan, med grädde fick högre poäng.
Men det gör så ont att se honom, jag skulle ge allt för att få tillbaka vardagen igen, men livet kommer aldrig att bli som förr igen.
Och min goa härliga svärmor V gick och ramlade igår och slog ut några tänder, det måste ha gjort riktigt ont.
På Torsdag förmiddag får nog Lasse komma hem igen, då har vi Akut sjukvård i hemmet, som stöd och hjälp. Lasse längtar hem.
söndag 22 september 2013
Orka
Ibland blir jag sittandes på sängkanten, bara sitter där och helt plötsligt har det gått 1 timme, eller så.
På kvällen efter kommit hem från sjukhuset, ser på tv, någon serie eller en film, men jag vet inte vad det har handlat om, tiden liksom bara glider förbi.
Någon sa att det är kroppens taktik att vila, eller ladda, så kan det vara, min syster och mina barn påstår att jag är pedant, kanske men om man en då städar varför inte göra det ordentligt, jag brukar alltid putsa fönstren hemma många gånger på år, jag ser hur smutsiga de är nu, jag har registrerat att fönstren är smutsiga, men bryr mig inte, alla borde, och måste har liksom försvunnit.
Jag kan inse klockan 3 på eftermiddagen, att jag inte ätit någon lunch, och ingen frukost heller, jag som alltid är hungrig pga medicinen jag äter.
Jag försöker inte gråta när jag pratar i telefon, lyckas inte alltid, jag är så ledsen och förtvivlad att se min kärlek, tyna bort, se hur smal han blir för varje dag som passerar.
Vi klappar om honom, smeker han hud, som känns så torr, man känner benen under huden, för det finns inga muskler kvar....Å herregud ge han styrka, ge oss styrka, låt oss förstå varför.
När jag släcker lampan ovan vår säng, kan jag ligga och stirra in i väggen, ibland har det gått flera timmar, jag ber till alla makter och gudar som finns, om nåd, jag vill skrika för full hals din jävel, vad har vi gjort för ont, varför ska du ta allt i från mig.... men något håller mig tillbaka, jag är inte sådan som skriker, väsnas eller ställer till en scen, näää jag är tyst jävla mes, som tassar på tå, fnyser åt mig själv, mes, mes, mes !!
Jag vaknar på natten, och för några få sekunder är allt som vanligt, sen kommer verkligenheten ikapp mig, jag sträcker ut min hand för att känna Lasses tomma säng, så tom, så ensamt, så kallt.
På kvällen efter kommit hem från sjukhuset, ser på tv, någon serie eller en film, men jag vet inte vad det har handlat om, tiden liksom bara glider förbi.
Någon sa att det är kroppens taktik att vila, eller ladda, så kan det vara, min syster och mina barn påstår att jag är pedant, kanske men om man en då städar varför inte göra det ordentligt, jag brukar alltid putsa fönstren hemma många gånger på år, jag ser hur smutsiga de är nu, jag har registrerat att fönstren är smutsiga, men bryr mig inte, alla borde, och måste har liksom försvunnit.
Jag kan inse klockan 3 på eftermiddagen, att jag inte ätit någon lunch, och ingen frukost heller, jag som alltid är hungrig pga medicinen jag äter.
Jag försöker inte gråta när jag pratar i telefon, lyckas inte alltid, jag är så ledsen och förtvivlad att se min kärlek, tyna bort, se hur smal han blir för varje dag som passerar.
Vi klappar om honom, smeker han hud, som känns så torr, man känner benen under huden, för det finns inga muskler kvar....Å herregud ge han styrka, ge oss styrka, låt oss förstå varför.
När jag släcker lampan ovan vår säng, kan jag ligga och stirra in i väggen, ibland har det gått flera timmar, jag ber till alla makter och gudar som finns, om nåd, jag vill skrika för full hals din jävel, vad har vi gjort för ont, varför ska du ta allt i från mig.... men något håller mig tillbaka, jag är inte sådan som skriker, väsnas eller ställer till en scen, näää jag är tyst jävla mes, som tassar på tå, fnyser åt mig själv, mes, mes, mes !!
Jag vaknar på natten, och för några få sekunder är allt som vanligt, sen kommer verkligenheten ikapp mig, jag sträcker ut min hand för att känna Lasses tomma säng, så tom, så ensamt, så kallt.
lördag 21 september 2013
Bakslag
Lasse fick komma hem, 3 sep, jag fick medicin listor, piller, sprutor jag blev sjukskriven för vår av anhörig, skönt, att slippa sjukhus miljön, hemma är bäst, men det finns en baksida också, att ha ansvar för alla mediciner, alla sprutor han måste ta, och värktabletter, eftersom Lasse har ont i ryggen så fick han citadon, var 6 timme, men redan efter 4 dagar hemma, så hjälpte inte citadon längre, han vaknade på natten av att värken slog till, jag kom på att vi hade morfin tabletter hemma, som han fick efter sin operation förra året, frågan var bara hur mycket kunde jag ge, vi satt i sängen mitt i natten jag höll om honom, tills morfinet gav sin verkan, hörde hur han andades lugnt igen.
Vi fick mer morfin utskrivet långverkande och snabb morfin, men han blev sämre, tystare och inbunden.
Måndag 16 sep, vi hade levt i mardrömmen i 2 veckor, Lasse ville inte gå upp ur sängen, inte äta, inte ta sin medicin, han kunde inte kissa, kontaktade cancer avd, och sköterskan vi blivit tilldelade, jo doktorn skulle ringa upp vid 13.50 det var flera timmar dit, när klockan var halv 12 så gick det inte längre, han var svår att få klara besked ifrån, hur ont han hade, det fanns ingen annan råd, 112 det tog 35 minuter innan ambulansen kom, Lasses blodsocker var över 30 vi satt på akuten hela dagen, han blev inlagd igen.
Men nu fick han bästa vård, och de kan ge han morfin så han inte behöver ha ont.
En läkare frågade vem som tagit hand om medicineringen när han var hemma, det är jag, har du inte fått någon hjälp av vårdcentralen, Nää ingen hjälp alls, . så du har dragit hela lasset själv ? ja vem skulle göra det annars.... nu ska vi på akut hemsjukvård, varför fick vi inte det från början..
Vi fick mer morfin utskrivet långverkande och snabb morfin, men han blev sämre, tystare och inbunden.
Måndag 16 sep, vi hade levt i mardrömmen i 2 veckor, Lasse ville inte gå upp ur sängen, inte äta, inte ta sin medicin, han kunde inte kissa, kontaktade cancer avd, och sköterskan vi blivit tilldelade, jo doktorn skulle ringa upp vid 13.50 det var flera timmar dit, när klockan var halv 12 så gick det inte längre, han var svår att få klara besked ifrån, hur ont han hade, det fanns ingen annan råd, 112 det tog 35 minuter innan ambulansen kom, Lasses blodsocker var över 30 vi satt på akuten hela dagen, han blev inlagd igen.
Men nu fick han bästa vård, och de kan ge han morfin så han inte behöver ha ont.
En läkare frågade vem som tagit hand om medicineringen när han var hemma, det är jag, har du inte fått någon hjälp av vårdcentralen, Nää ingen hjälp alls, . så du har dragit hela lasset själv ? ja vem skulle göra det annars.... nu ska vi på akut hemsjukvård, varför fick vi inte det från början..
Att plötsligt bli vuxen
Jag har så länge jag kan minnas, så länge jag och Lasse har varit vi, så har han skött vissa saker, som betala räkningarna, byta däck, laga bilen, klippa gräset, jag har gjort en massa annat.
Nu stod jag där en dag i Augusti och hade ingen aning om hur man gör, banken har försökt inviga mig flera gånger, skickat koder och dosa.
så det var bara att gå till banken, och erkänna, så nu har jag lärt mig om internet konton, e faktura, ocr nr, jag har lärt mig scanna in på vår skrivare hemma, fått igång gräsklipparen, jag körde tills den stannade, har ingen aning vad den går på, någon frågade vad det var för sorts gräsklippare, hur ska jag veta det, den är röd, jag har lämnat in våra bilar för byte av vindruta, besiktigat dem samma, fått hjälp med såga ner gamla ruttna enar och ansat björken ute på vägen, slängt sopor på återvinningen, rensat i skåp.
Pratar massor i telefon, uppdaterar alla som vill veta, alla som bryr sig, det är fantastiskt, men ibland blir det för mycket, en kväll ringde en kvinna som Lasse har känt i många år, hon tyckte att jag minsann inte skulle göra som henne, nää ut och träffa någon ny, man blir stum, varför det, jag är ju gift,
Noterar att saker som tidigare irriterat, som tex bilförare som inte kan hålla hastigheten på motorvägen, köer,
att det regnar, att strykhögen ligger där den ligger, mm allt det där spelar ingen roll längre.
Men jag tycker jag är duktig, kvinnor kan, jag kan.
Fast jag var nere i garaget idag, och glodde på skrället som står precin innan för dörren, snöslungan, den matchen kommer inte bli lätt, det får bli en annan dag.
Nu stod jag där en dag i Augusti och hade ingen aning om hur man gör, banken har försökt inviga mig flera gånger, skickat koder och dosa.
så det var bara att gå till banken, och erkänna, så nu har jag lärt mig om internet konton, e faktura, ocr nr, jag har lärt mig scanna in på vår skrivare hemma, fått igång gräsklipparen, jag körde tills den stannade, har ingen aning vad den går på, någon frågade vad det var för sorts gräsklippare, hur ska jag veta det, den är röd, jag har lämnat in våra bilar för byte av vindruta, besiktigat dem samma, fått hjälp med såga ner gamla ruttna enar och ansat björken ute på vägen, slängt sopor på återvinningen, rensat i skåp.
Pratar massor i telefon, uppdaterar alla som vill veta, alla som bryr sig, det är fantastiskt, men ibland blir det för mycket, en kväll ringde en kvinna som Lasse har känt i många år, hon tyckte att jag minsann inte skulle göra som henne, nää ut och träffa någon ny, man blir stum, varför det, jag är ju gift,
Noterar att saker som tidigare irriterat, som tex bilförare som inte kan hålla hastigheten på motorvägen, köer,
att det regnar, att strykhögen ligger där den ligger, mm allt det där spelar ingen roll längre.
Men jag tycker jag är duktig, kvinnor kan, jag kan.
Fast jag var nere i garaget idag, och glodde på skrället som står precin innan för dörren, snöslungan, den matchen kommer inte bli lätt, det får bli en annan dag.
2 September
Måndag 2 September, jag sitter på jobbet, det är snart lunch, när samtalet kom, Dolt nummer !! Samtal från sjukhus är alltid med dolt nummer.
Det är överläkaren, samma kvinna, hon ber mig att komma upp till sös idag, gärna snart, för vi måste prata...
Jag håller andan, vi har fått svar på proverna, det ser inte bra ut, vi måste prata, vi bestämmer kl 13, eller om det var 14 minns inte, jag börjar gråta hysteriskt jag bryter ihop, känner en hand på min rygg, någon håller om mig,
Jag ringer min syster, som kommer, de vill inte att jag ska köra bil upp till sös, Någon har tagit struptag om mig, något svart hål som växer i bröstet, Nej det kan inte vara sant, det får inte hända, men jag vågar inte säga det högt, men jag vet, cancern är tillbaka, det gör så ont i hela mig.
Jag ringer till våra barn, som är tillsammans, vi måste upp på sös åk nu, vi möts i entren, de håller i en varsin kaffe, mina tankar går till vad kommer Lasse tänka när vi kommer upp, alla 4 då kommer han förstå....
Han tittar upp, ser oss, han ser på mig och säger Vad gör du här, jaha är det skit med mig.........
vi håller god min så gott det går, överläkaren kommer, jag hatar henne redan.
Vi sitter i ett undersöknings rum, det är kallt därinne, jag är så rädd, håller hans hand, Du har cancer igen, Du har många tumörer som sitter på din lever, njurar och på lungorna....
Det blir tyst, ingen säger något, eller så minns jag inte, jag slänger mig om Lasse håller om, hårt, läkaren går ut ur rummet, varför vet jag inte, det går någon minut sen är allt bara kaos, sådant fruktansvärt kaos liksom bryter ut, Lasse gråter, jag håller om så hårt jag kan, tårarna rinner, C kräks i papperskorgen, S hyperventilerar och håller på tuppa av,
jag reser mig upp, håller en hand om C mitt i allt blir jag irriterad på kaffet som de fortfarande håller i handen, jag tror jag säger det högt, jävla kaffe !
Min syster T tröstar våra barn, det finns inget golv att stå på, inget ljus genom fönstret, dimman och den tjocka filten är tillbaka, den kommer inte släppa taget.
vad ska jag göra nu, hur ska jag överleva det här, Lasse får åka hem över natten, och jag kommer inte i håg vad vi gjorde den kvällen hemma, vad vi åt, eller vad vi gjorde, när jag går för att hämta bilen, ringer jag de samtal som jag måste, tårarna tar inte slut, på väg till garaget passerar jag något rum i entren, levande ljus brinner, kors på väggen och ett altare, jag går in, de tar 5 kronor för att tända ett ljus, lite större än ljusen man har på tårtan, i kyrkorna kostar ljusen bara 2 kr, ockrare, jag sätter mig ner, det är bara jag där, tittar på korset som sitter på stav, jag har alltid trott, jag är döpt, konfirmerad och vigd i kyrkan, jag bad till Gud den dagen Lasse skulle firas 50, den 29 april, låt solen lysa och stråla denna dag, det gör inget som det regnar resten av sommaren, vilket nästan slog in. små löjliga böner, jag blir arg, vilken jävla gud, jag går fram till korset kunde skulle jag köra upp korset i häcken på dig, Gud, din jävel, jag lämnar rummet, går till bilen, Gud din jävla skitgubbe.....dra åt helvete.
Det är överläkaren, samma kvinna, hon ber mig att komma upp till sös idag, gärna snart, för vi måste prata...
Jag håller andan, vi har fått svar på proverna, det ser inte bra ut, vi måste prata, vi bestämmer kl 13, eller om det var 14 minns inte, jag börjar gråta hysteriskt jag bryter ihop, känner en hand på min rygg, någon håller om mig,
Jag ringer min syster, som kommer, de vill inte att jag ska köra bil upp till sös, Någon har tagit struptag om mig, något svart hål som växer i bröstet, Nej det kan inte vara sant, det får inte hända, men jag vågar inte säga det högt, men jag vet, cancern är tillbaka, det gör så ont i hela mig.
Jag ringer till våra barn, som är tillsammans, vi måste upp på sös åk nu, vi möts i entren, de håller i en varsin kaffe, mina tankar går till vad kommer Lasse tänka när vi kommer upp, alla 4 då kommer han förstå....
Han tittar upp, ser oss, han ser på mig och säger Vad gör du här, jaha är det skit med mig.........
vi håller god min så gott det går, överläkaren kommer, jag hatar henne redan.
Vi sitter i ett undersöknings rum, det är kallt därinne, jag är så rädd, håller hans hand, Du har cancer igen, Du har många tumörer som sitter på din lever, njurar och på lungorna....
Det blir tyst, ingen säger något, eller så minns jag inte, jag slänger mig om Lasse håller om, hårt, läkaren går ut ur rummet, varför vet jag inte, det går någon minut sen är allt bara kaos, sådant fruktansvärt kaos liksom bryter ut, Lasse gråter, jag håller om så hårt jag kan, tårarna rinner, C kräks i papperskorgen, S hyperventilerar och håller på tuppa av,
jag reser mig upp, håller en hand om C mitt i allt blir jag irriterad på kaffet som de fortfarande håller i handen, jag tror jag säger det högt, jävla kaffe !
Min syster T tröstar våra barn, det finns inget golv att stå på, inget ljus genom fönstret, dimman och den tjocka filten är tillbaka, den kommer inte släppa taget.
vad ska jag göra nu, hur ska jag överleva det här, Lasse får åka hem över natten, och jag kommer inte i håg vad vi gjorde den kvällen hemma, vad vi åt, eller vad vi gjorde, när jag går för att hämta bilen, ringer jag de samtal som jag måste, tårarna tar inte slut, på väg till garaget passerar jag något rum i entren, levande ljus brinner, kors på väggen och ett altare, jag går in, de tar 5 kronor för att tända ett ljus, lite större än ljusen man har på tårtan, i kyrkorna kostar ljusen bara 2 kr, ockrare, jag sätter mig ner, det är bara jag där, tittar på korset som sitter på stav, jag har alltid trott, jag är döpt, konfirmerad och vigd i kyrkan, jag bad till Gud den dagen Lasse skulle firas 50, den 29 april, låt solen lysa och stråla denna dag, det gör inget som det regnar resten av sommaren, vilket nästan slog in. små löjliga böner, jag blir arg, vilken jävla gud, jag går fram till korset kunde skulle jag köra upp korset i häcken på dig, Gud, din jävel, jag lämnar rummet, går till bilen, Gud din jävla skitgubbe.....dra åt helvete.
Timmar
Jag spenderar alla timmar man får vara uppe på sös, hos Lasse, vi pratar om ditt och datt, idag ska vi ha samtal med överläkaren, ska vi få svar på alla dessa prover, jag minns inte vad det är för dag.
Vi blir placerade i ett samtals rum, läkaren en kvinna, med bestämda ögon sätter i gång, hon pratar om blodprover, att de skall ta en rönken i morgon, Lasse frågar om sina ögon, när kommer jag kunna se igen.
Hon blir tyst, det är säkert tyst i 1 hel minut, när hon säger, att synen kommer inte tillbaka, där slutar Lasse att lyssna, jag ser hur han sjunker ihop, han stirrar ner i golvet, de lilla han ser av just golvet. Jag smeker hans hand, han drar sig undan.
När vi blir ensamma, efter besöken har gått hem, jag frågar försiktigt om han vill duscha, han skakar på huvudet. Han hänger med hela kroppen, vi sitter på sängkanten, och han börjar gråta, under alla år så har jag aldrig sett maken gråta så, jag håller om honom så hårt det går, försöker trösta, läkaren sa troligtvis kommer inte synen tillbaka, TROLIGTVIS det finns hopp, vi måste tro.
Jag hjälper honom med dusch och rena kläder, rakning, sätter tandkräm på hans tandborste, han vill vila, han ber mig att gå, besökstiden är slut, jag måste gå.
Jag sätter mig i bilen, jag gråter hysteriskt, samlar mig, jag kör hemåt, jag måste prata med någon, i telefonlistan i telefonen kommer A upp, min barndomskamrat han som står mig nära, trots att han flyttat långt från Stockholm.
Jag förklarar vad som hänt, tårarna rinner, ser i backspegeln att jag är randig i ansiktet av mascara, bryr mig inte, A frågar jag svarar, Lasse svarar ofta fel när han ska svara på någon fråga, han fastnar på vissa ord som ofta kommer, som fokus, svamlig, A - har han någonsin svarat rätt....
Jag blir tyst, håller hårt i ratten, snart passerar jag globen, vad menar han, Har han någonsin svarat rätt !!
Där skulle jag ha bett om ursäkt och lagt på luren, jag blev så ställd, A fortsätter med något om kramar, håller om, ring om du vill prata, men nu är han framme, vi hörs, ring gärna, men han måste avsluta nu, jag minns inte allt, Sen dess har jag inte hört av A, han som stått mig nära, länge Han säger att han är dålig på att höra av sig, skitsnack, då får man ta sig tid, jag är besviken och sårad....Jag skjuter det åt sidan, finns andra som klivit fram som vänner, riktiga vänner som ringer ofta, som bryr sig, jag älskar dem, de är fantastiska vi når varann genom besök, sms, facebook, mm.
Jag orkar inte ta alla samtal, men jag läser alla sms, alla meddelanden, känner all kärlek
Tusen Tack
Vi blir placerade i ett samtals rum, läkaren en kvinna, med bestämda ögon sätter i gång, hon pratar om blodprover, att de skall ta en rönken i morgon, Lasse frågar om sina ögon, när kommer jag kunna se igen.
Hon blir tyst, det är säkert tyst i 1 hel minut, när hon säger, att synen kommer inte tillbaka, där slutar Lasse att lyssna, jag ser hur han sjunker ihop, han stirrar ner i golvet, de lilla han ser av just golvet. Jag smeker hans hand, han drar sig undan.
När vi blir ensamma, efter besöken har gått hem, jag frågar försiktigt om han vill duscha, han skakar på huvudet. Han hänger med hela kroppen, vi sitter på sängkanten, och han börjar gråta, under alla år så har jag aldrig sett maken gråta så, jag håller om honom så hårt det går, försöker trösta, läkaren sa troligtvis kommer inte synen tillbaka, TROLIGTVIS det finns hopp, vi måste tro.
Jag hjälper honom med dusch och rena kläder, rakning, sätter tandkräm på hans tandborste, han vill vila, han ber mig att gå, besökstiden är slut, jag måste gå.
Jag sätter mig i bilen, jag gråter hysteriskt, samlar mig, jag kör hemåt, jag måste prata med någon, i telefonlistan i telefonen kommer A upp, min barndomskamrat han som står mig nära, trots att han flyttat långt från Stockholm.
Jag förklarar vad som hänt, tårarna rinner, ser i backspegeln att jag är randig i ansiktet av mascara, bryr mig inte, A frågar jag svarar, Lasse svarar ofta fel när han ska svara på någon fråga, han fastnar på vissa ord som ofta kommer, som fokus, svamlig, A - har han någonsin svarat rätt....
Jag blir tyst, håller hårt i ratten, snart passerar jag globen, vad menar han, Har han någonsin svarat rätt !!
Där skulle jag ha bett om ursäkt och lagt på luren, jag blev så ställd, A fortsätter med något om kramar, håller om, ring om du vill prata, men nu är han framme, vi hörs, ring gärna, men han måste avsluta nu, jag minns inte allt, Sen dess har jag inte hört av A, han som stått mig nära, länge Han säger att han är dålig på att höra av sig, skitsnack, då får man ta sig tid, jag är besviken och sårad....Jag skjuter det åt sidan, finns andra som klivit fram som vänner, riktiga vänner som ringer ofta, som bryr sig, jag älskar dem, de är fantastiska vi når varann genom besök, sms, facebook, mm.
Jag orkar inte ta alla samtal, men jag läser alla sms, alla meddelanden, känner all kärlek
Tusen Tack
fredag 20 september 2013
20 Augusti En Tisdag
Telefonen ringer, jag ser på displayen att det S som ringer, vår yngsta dotter.
Mamma du måste komma hem, Pappa är jättedålig !!
Jag packar ihop, stänger av dator, halvspringer till bilen, samtidigt som jag ringer tillbaka till S
får jag prata med pappa.
Han säger att han känner sig full, liksom ...
Innan jag kör in i tunneln så har jag 112 i telefon.... de ringer hem och får prata med Lasse, som insisterar att han kan åka till akuten med mig... okej jag har ca 20 minuter kvar tills jag är hemma, jag lovade mig själv att hålla laglig fart i all framtid bara jag kom hem fort utan böter..
Han gick själv till bilen, lite vinglig, men svarade , på frågor... alla in i bilen, lugn och fint Vet var jag får det ifrån, men när något händer, så blir jag så lugn,så praktisk och cool.¨
Till och med S kommenterade, vad du är lugn mamma !!
Vi hinner ut på stora vägen, när Lasse säger att han har domningar i vänster arm...
Helvete, vänster arm, nära hjärtat, klappar han på kinden och tar lugnt upp telefon 112, De möter upp oss vid centrum, minuter som känns som timmar, vi hör sirenen, vi ser ambulansen.
Du kör inte bakom oss, Du hänger inte med oss nu, Du kör lagligt och lugnt nu, för vi kommer stå på...
-S mamma är 139 typ laglig fart ?
Jaa typ idag !!
Vi kommer in på akuten, jag frågar i kassan var maken som kom in med ambulans är ?
Vi blir genast placerade i ett rum för anhöriga, skylten på dörren sticks Anhörig rum, Då och där blev jag rädd, Helvetes Helvete, tog S i handen, lugn och fin...
Det kommer en läkare med 1000 frågor, innan vi får komma in i akut rummet där Lasse ligger på en bår...
Jag tar hans hand, den är kall, lite slapp han tittar på mig, han svamlar, vimsar, han känner inte igen mig...¨
Jag frågar vet du vem jag är, han nickar, vet du vad jag heter ? Han svarar jaaa du Lars-Evert nää det är du säger jag, och håller i honom hårt. S klarar inte att vara kvar i rummet, där läkare och sjuksyrror rör sig runt om, kommenderar honom att lyfta ben och armar, han är förvirrad, mitt hjärta blöder...
De tar massor med prover, han blir inlagd direkt, jag minns inte hur länge vi var där, jag ringer till vår stora dotter C som befinner sig i Finland, jobbar på ett kryssningsfartyg, och jag vet, att så fort hon hör att det är jag i telefon så fattar hon direkt att något har hänt, för jag ringer inte för att bara snacka när hon är i Finland, och jag vet att hon försöker sova när hon är ledig.
Och precis så blir det, jag hinner bara säga pappa, sjukhus förvirrad.... mattan under våra fötter har ryckts bort, ännu en gång, igen eller
Dagen efter vaknar jag med migrän, vilket inte var oväntat, jag åker till sös vid lunch, läkaren kommer kl 13
Blodpropp i hjärnan, på syncentrat, en ytterligare blodpropp de ser ärrbildningen på rönkenbilderna.
Lasse är nästan blind, han ser begränsat på höger öga, och ännu mindre eller inget alls på vänster....
Han kan inte äta själv, C som är tillbaka i Stockholm några timmar innan båten vänder sig mot östersjön igen, är uppe vid Lasses sida, C matar honom, hon gråter, jag gråter..... vi har en tuff tid framför oss.
Dag efter dag så blir han bättre, han börjar se mer, han äter själv, visst jag får klä honom, hjälpa till med dusch, rakning och alla små ting som måste fungera.
Lasse får besök ofta, många vill träffa, stötta och peppa.... Han ska klara det här, bita ihop, kämpa inget stoppar oss nu !!!
Vardagen börjar bli som vanligt igen, jag jobbar, åker upp till sös, börjar tömma båten, tills jag inser att Lasse är den som alltid är den som betalar räkningarna, klipper gräset, fixar med bilarna.....och han är den som RENSAR AVLOPP !!
Men shit, jag är ju den som har en skosamling på väggen, är med i fluffbabes, älskar glitter, bling och rosa...
Jag vaknar upp en Söndag morgon och inser att det är stopp i avloppet i köket, tvärstopp, nada bling, jag börjar storgråta, det är stopp i avloppet,
När jag lugnat mig, härjar jag upp S kom igen nu, vi ska rensa avlopp, före frukost !!
Och tillsammans skruvar vi bort någon mojäng, det droppar lite i hinken under, upp med en skruvmejsel och
grottar runt, och något ramlar ner, jag har en klänypa på näsan, vägrar känna lukten... vi skruvar, torkar och fixar, vattnet rinner igenom som ingenting någonsin varit i vägen....
jag hoppas att det är mitt sista avlopp någonsin !!!
Mamma du måste komma hem, Pappa är jättedålig !!
Jag packar ihop, stänger av dator, halvspringer till bilen, samtidigt som jag ringer tillbaka till S
får jag prata med pappa.
Han säger att han känner sig full, liksom ...
Innan jag kör in i tunneln så har jag 112 i telefon.... de ringer hem och får prata med Lasse, som insisterar att han kan åka till akuten med mig... okej jag har ca 20 minuter kvar tills jag är hemma, jag lovade mig själv att hålla laglig fart i all framtid bara jag kom hem fort utan böter..
Han gick själv till bilen, lite vinglig, men svarade , på frågor... alla in i bilen, lugn och fint Vet var jag får det ifrån, men när något händer, så blir jag så lugn,så praktisk och cool.¨
Till och med S kommenterade, vad du är lugn mamma !!
Vi hinner ut på stora vägen, när Lasse säger att han har domningar i vänster arm...
Helvete, vänster arm, nära hjärtat, klappar han på kinden och tar lugnt upp telefon 112, De möter upp oss vid centrum, minuter som känns som timmar, vi hör sirenen, vi ser ambulansen.
Du kör inte bakom oss, Du hänger inte med oss nu, Du kör lagligt och lugnt nu, för vi kommer stå på...
-S mamma är 139 typ laglig fart ?
Jaa typ idag !!
Vi kommer in på akuten, jag frågar i kassan var maken som kom in med ambulans är ?
Vi blir genast placerade i ett rum för anhöriga, skylten på dörren sticks Anhörig rum, Då och där blev jag rädd, Helvetes Helvete, tog S i handen, lugn och fin...
Det kommer en läkare med 1000 frågor, innan vi får komma in i akut rummet där Lasse ligger på en bår...
Jag tar hans hand, den är kall, lite slapp han tittar på mig, han svamlar, vimsar, han känner inte igen mig...¨
Jag frågar vet du vem jag är, han nickar, vet du vad jag heter ? Han svarar jaaa du Lars-Evert nää det är du säger jag, och håller i honom hårt. S klarar inte att vara kvar i rummet, där läkare och sjuksyrror rör sig runt om, kommenderar honom att lyfta ben och armar, han är förvirrad, mitt hjärta blöder...
De tar massor med prover, han blir inlagd direkt, jag minns inte hur länge vi var där, jag ringer till vår stora dotter C som befinner sig i Finland, jobbar på ett kryssningsfartyg, och jag vet, att så fort hon hör att det är jag i telefon så fattar hon direkt att något har hänt, för jag ringer inte för att bara snacka när hon är i Finland, och jag vet att hon försöker sova när hon är ledig.
Och precis så blir det, jag hinner bara säga pappa, sjukhus förvirrad.... mattan under våra fötter har ryckts bort, ännu en gång, igen eller
Dagen efter vaknar jag med migrän, vilket inte var oväntat, jag åker till sös vid lunch, läkaren kommer kl 13
Blodpropp i hjärnan, på syncentrat, en ytterligare blodpropp de ser ärrbildningen på rönkenbilderna.
Lasse är nästan blind, han ser begränsat på höger öga, och ännu mindre eller inget alls på vänster....
Han kan inte äta själv, C som är tillbaka i Stockholm några timmar innan båten vänder sig mot östersjön igen, är uppe vid Lasses sida, C matar honom, hon gråter, jag gråter..... vi har en tuff tid framför oss.
Dag efter dag så blir han bättre, han börjar se mer, han äter själv, visst jag får klä honom, hjälpa till med dusch, rakning och alla små ting som måste fungera.
Lasse får besök ofta, många vill träffa, stötta och peppa.... Han ska klara det här, bita ihop, kämpa inget stoppar oss nu !!!
Vardagen börjar bli som vanligt igen, jag jobbar, åker upp till sös, börjar tömma båten, tills jag inser att Lasse är den som alltid är den som betalar räkningarna, klipper gräset, fixar med bilarna.....och han är den som RENSAR AVLOPP !!
Men shit, jag är ju den som har en skosamling på väggen, är med i fluffbabes, älskar glitter, bling och rosa...
Jag vaknar upp en Söndag morgon och inser att det är stopp i avloppet i köket, tvärstopp, nada bling, jag börjar storgråta, det är stopp i avloppet,
När jag lugnat mig, härjar jag upp S kom igen nu, vi ska rensa avlopp, före frukost !!
Och tillsammans skruvar vi bort någon mojäng, det droppar lite i hinken under, upp med en skruvmejsel och
grottar runt, och något ramlar ner, jag har en klänypa på näsan, vägrar känna lukten... vi skruvar, torkar och fixar, vattnet rinner igenom som ingenting någonsin varit i vägen....
jag hoppas att det är mitt sista avlopp någonsin !!!
Sommaren 2013
Hösten kom Lasse började jobba full tid den 12 september, vi klarade det, Lasse klarade det, jag klarade det, och mitt i allt så byter jag jobb, det har jag inte ångrat en minut.
Cellgifter i 6 månader en gång i veckan i 3 veckor, 1 vilo vecka, så började det om, hela hösten, hela vintern, tills det blev sista Februari 2013 sista cellgiftsdosen var beställd.
Så skönt, nu kör vi !! Vi var tillbaka i vardagen, våren var sen, skit samma, solen lyste hos oss, snart sommar, vi skulle ta igen det vi missade förra sommaren, framför allt skulle vi fira SilverBröllop !!
Men fatta, SILVER BRÖLLOP det är 25 hela år som gifta, gängade wow !! Vi hade sparat i säkert 7 år för den här dagen, 18 juni, Resan gick till Washington D.C där jag har kusiner, vi bokade den sista Februari. GOTT !!
Planet skulle lyfta från Arlanda 14 juni till Paris Frankrike, för byte till D.C, den 18 juni tog vi tåget till
The Big Apple, New York !!
som en dröm, vi planerade, drömde, vilken resa vi skulle ha !!
Med facit i hand, vilken fantastisk resa vi hade, vi var så omhändertagna av kusinerna mina, vi såg och gjorde massor, vi besökte Lincon Memorial, Monomentet, vuta huset, Capitolium, Jefferson Memorial, mm
New York, staden som aldrig sover, aldrig är tyst, vi besökte Ground Zero, Frihetsstayn, central park, vi såg peter Jöback på Broadway in Phantom of the opera, fla t iron huset, Grand central station, time square och mycket mer, livet var underbart.
Vi pratade redan om att få återkomma till N.Y snart vi vill ha mer !!
Juli åter hade vi semester, båtliv, skärgård mys mys mys
Redan dag 2 klagade Lasse på ont i vänster ben, och värre blev det, vi fick vända hem efter 4 dagar, via vårdcentralen, till södersjukhusets akut, Blodpropp !!
Blodförtunnande sprutor, citadon stödstrumpa så avtog värken så småningom, i samma skede som benet blev bättre, ökade värken i ryggen, vi provade med värme, massage, sprikmatta....
Semestern tog slut, vardagen var här igen, Lasse gick till vårdcentralen igen, han åt dubbla citadon var 6 timme dygnet runt för ryggen, han blev hemskickad med ta en voltaren tablett morgon och kväll och vila några dagar.... det var Måndagen den 19 Augusti 2013
Några timmar senare skulle livet inte bli som förr igen....
Cellgifter i 6 månader en gång i veckan i 3 veckor, 1 vilo vecka, så började det om, hela hösten, hela vintern, tills det blev sista Februari 2013 sista cellgiftsdosen var beställd.
Så skönt, nu kör vi !! Vi var tillbaka i vardagen, våren var sen, skit samma, solen lyste hos oss, snart sommar, vi skulle ta igen det vi missade förra sommaren, framför allt skulle vi fira SilverBröllop !!
Men fatta, SILVER BRÖLLOP det är 25 hela år som gifta, gängade wow !! Vi hade sparat i säkert 7 år för den här dagen, 18 juni, Resan gick till Washington D.C där jag har kusiner, vi bokade den sista Februari. GOTT !!
Planet skulle lyfta från Arlanda 14 juni till Paris Frankrike, för byte till D.C, den 18 juni tog vi tåget till
The Big Apple, New York !!
som en dröm, vi planerade, drömde, vilken resa vi skulle ha !!
Med facit i hand, vilken fantastisk resa vi hade, vi var så omhändertagna av kusinerna mina, vi såg och gjorde massor, vi besökte Lincon Memorial, Monomentet, vuta huset, Capitolium, Jefferson Memorial, mm
New York, staden som aldrig sover, aldrig är tyst, vi besökte Ground Zero, Frihetsstayn, central park, vi såg peter Jöback på Broadway in Phantom of the opera, fla t iron huset, Grand central station, time square och mycket mer, livet var underbart.
Vi pratade redan om att få återkomma till N.Y snart vi vill ha mer !!
Juli åter hade vi semester, båtliv, skärgård mys mys mys
Redan dag 2 klagade Lasse på ont i vänster ben, och värre blev det, vi fick vända hem efter 4 dagar, via vårdcentralen, till södersjukhusets akut, Blodpropp !!
Blodförtunnande sprutor, citadon stödstrumpa så avtog värken så småningom, i samma skede som benet blev bättre, ökade värken i ryggen, vi provade med värme, massage, sprikmatta....
Semestern tog slut, vardagen var här igen, Lasse gick till vårdcentralen igen, han åt dubbla citadon var 6 timme dygnet runt för ryggen, han blev hemskickad med ta en voltaren tablett morgon och kväll och vila några dagar.... det var Måndagen den 19 Augusti 2013
Några timmar senare skulle livet inte bli som förr igen....
Världen stannade
Jag tror det var en onsdag, vår bröllopsdag 2012 nummer 24 i ordningen, om några dagar var den Midsommar. Maken Lasse hade varit dålig i en vecka med ont i magen, diarre, vårdcentralen gav rådet om någon receptfri medicin, som inte hjälpte, och när han blev gul, i hyn och gul i ögonvitorna fick han en remiss till sös akuten.
Det var en onsdag, de skulle köra ner en kamera genom halsen, när de ute slutat att det inte var gulsot, det måste vara gallsten, i 4 dagar låg han med dropp och väntade på den där undersökningen, när det blev Söndag sista dagen i Midsommar helgens tecken, var det slutligen dags.
Nej inte gallsten, å som jag önskar att det var gallsten eller gulsot, eller vad fan som helst, Tumör i buken, världen stannade, dimman var tillbaka i ett nafs, som en mörk filt som lindade in oss.
Remiss till Huddinge sjukhus, de försäkrade att den fula dumma tumören var godartad och långsam, operation skulle råda bot minsann.
De satte ett litet rör i gallan som började fungera igen, medans vi väntade på operation, vi blev kallade till Huddinge sjukhus, vi fick möta, läkare, kirurg, dietist, sjukgymnast narkosläkare, NEJ NEJ tumören är inte godartad, den är elak, dum och ful !! Vaa !! då slutade vi lyssna, jag hörde inget mer, jag som skulle vara med som stöd för min make, det här var ju inget att oroa sig för sa de, såg hur läpparna rörde sig på överläkarn som satt mitt emot, Cancer Cancer Cancer, förbannade jävla skit ....
Operationensdagen kom, gick hur bra som helst Lasse ringde till och med hem samma kväll....
Efter 14 dagar fick han komma hem, vi var så glada över alla vänner som ställt upp så fantastiskt ....hälsat på, skickat blommor, hälsningar
Vi satt i soffan på kvällen, och då och där, lovade jag att jag aldrig skulle överraska mina nära kära med födelsdags fest igen... Mamma skulle fylla 50 , vi planerade fixade smusslade och överraskningen och festen var en succe, alla kom, vänner släkt och nära kära, nästa gång vi samlades alla, var på mammas begravning.
6 veckor innan vår bröllopsdag, 29 April överraskade vi Lasse med en 50 års fest, alla kom !!!
Det var en onsdag, de skulle köra ner en kamera genom halsen, när de ute slutat att det inte var gulsot, det måste vara gallsten, i 4 dagar låg han med dropp och väntade på den där undersökningen, när det blev Söndag sista dagen i Midsommar helgens tecken, var det slutligen dags.
Nej inte gallsten, å som jag önskar att det var gallsten eller gulsot, eller vad fan som helst, Tumör i buken, världen stannade, dimman var tillbaka i ett nafs, som en mörk filt som lindade in oss.
Remiss till Huddinge sjukhus, de försäkrade att den fula dumma tumören var godartad och långsam, operation skulle råda bot minsann.
De satte ett litet rör i gallan som började fungera igen, medans vi väntade på operation, vi blev kallade till Huddinge sjukhus, vi fick möta, läkare, kirurg, dietist, sjukgymnast narkosläkare, NEJ NEJ tumören är inte godartad, den är elak, dum och ful !! Vaa !! då slutade vi lyssna, jag hörde inget mer, jag som skulle vara med som stöd för min make, det här var ju inget att oroa sig för sa de, såg hur läpparna rörde sig på överläkarn som satt mitt emot, Cancer Cancer Cancer, förbannade jävla skit ....
Operationensdagen kom, gick hur bra som helst Lasse ringde till och med hem samma kväll....
Efter 14 dagar fick han komma hem, vi var så glada över alla vänner som ställt upp så fantastiskt ....hälsat på, skickat blommor, hälsningar
Vi satt i soffan på kvällen, och då och där, lovade jag att jag aldrig skulle överraska mina nära kära med födelsdags fest igen... Mamma skulle fylla 50 , vi planerade fixade smusslade och överraskningen och festen var en succe, alla kom, vänner släkt och nära kära, nästa gång vi samlades alla, var på mammas begravning.
6 veckor innan vår bröllopsdag, 29 April överraskade vi Lasse med en 50 års fest, alla kom !!!
Välkommen hit
Mitt namn är Mari, och den här bloggen kommer att handla mycket om sorg, för det är där jag är just nu.
Igentligen började min sorg, redan för 18 år sedan, då mamma fick cancer, en sommardag i augusti, slog mardrömmen till ordet Cancer så, fruktansvärt laddat ord, mamma snygg som fan, skulle ta igen allt det där roliga, som lagts åt sidan, sex månader senare den 4 Februari 1996 var det över. Vi som delade företag, vardag och mina barn, hennes barnbarn, sorgen var bottenlös, när flickorna var så små, lärde jag mig att de inte har sorg som vuxna, och sedan den dagen, har jag burit min stora sorg, och även mina barns sorg över mormor, som var fantastisk, hon finns i mina tankar varje dag.
Morfar och min pappa, gick även han bort tidigt i livet, Cancer den 4 Februari 1998 samma dag, annat år.'
jag hatar cancer, ja jag vet, vem gör inte det, det är som en tjock seg dimma som sänker sig över en, och den lättar inte förrän man gått i genom alla årstider, alla traditioner, alla minnen.
Dagarna gick, åren likaså, barnen växte upp, livet förändrades som sig bör, jag trodde jag var färdig med cancer, its that left the building, så fruktansvärt fel jag hade...
Igentligen började min sorg, redan för 18 år sedan, då mamma fick cancer, en sommardag i augusti, slog mardrömmen till ordet Cancer så, fruktansvärt laddat ord, mamma snygg som fan, skulle ta igen allt det där roliga, som lagts åt sidan, sex månader senare den 4 Februari 1996 var det över. Vi som delade företag, vardag och mina barn, hennes barnbarn, sorgen var bottenlös, när flickorna var så små, lärde jag mig att de inte har sorg som vuxna, och sedan den dagen, har jag burit min stora sorg, och även mina barns sorg över mormor, som var fantastisk, hon finns i mina tankar varje dag.
Morfar och min pappa, gick även han bort tidigt i livet, Cancer den 4 Februari 1998 samma dag, annat år.'
jag hatar cancer, ja jag vet, vem gör inte det, det är som en tjock seg dimma som sänker sig över en, och den lättar inte förrän man gått i genom alla årstider, alla traditioner, alla minnen.
Dagarna gick, åren likaså, barnen växte upp, livet förändrades som sig bör, jag trodde jag var färdig med cancer, its that left the building, så fruktansvärt fel jag hade...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)