Bilen parkerade utanför, en rullstol rullades ut, Lasse är hemma, och igen slås jag av hur mycket han förändrats på några få veckor, han ser cancersjuk ut, tunn och grå, ser ut som en liten farbror, älskade make vart tog du vägen, vem är du som sitter i rullstolen.
Lasse gick rakt in i sovrummet, till sin säng, trött så trött, de hade satt tillbaka katetern, han fick inte i gång kisseriet, de gav honom en morfin spruta, för att klara sig resan hem.
Men han är hemma, äntligen, som han har längtat och väntat, sov nu en stund, kära kära make.
Vad skönt att han är hemma! Hoppas att det går bra nu.
SvaraRaderaKram!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVet inte om det var jag som lyckades radera, skriv igen...
Raderakram
Åh...det gör så ont i mitt hjärta för dig vännen....och för din älskade make <3 Hoppas ni i alla fall får njuta lite tillsammans nu!
SvaraRadera