2 September

Måndag 2 September, jag sitter på jobbet, det är snart lunch, när samtalet kom, Dolt nummer !!   Samtal från sjukhus är alltid med dolt nummer.
Det är överläkaren, samma kvinna, hon ber mig att komma upp till sös idag, gärna snart, för vi måste prata...
Jag håller andan, vi har fått svar på proverna, det ser inte bra ut, vi måste prata, vi bestämmer kl 13, eller om det var 14 minns inte, jag börjar gråta hysteriskt jag bryter ihop, känner en hand på min rygg, någon håller om mig,
Jag ringer min syster, som kommer, de vill inte att jag ska köra bil upp till sös, Någon har tagit struptag om mig, något svart hål som växer i bröstet, Nej det kan inte vara sant, det får inte hända, men jag vågar inte säga det högt, men jag vet, cancern är tillbaka, det gör så ont i hela mig.
Jag ringer till våra barn, som är tillsammans, vi måste upp på sös åk nu, vi möts i entren, de håller i en varsin kaffe, mina tankar går till vad kommer Lasse tänka när vi kommer upp, alla 4 då kommer han förstå....
Han tittar upp, ser oss, han ser på mig och säger Vad gör du här, jaha är det skit med mig.........
vi håller god min så gott det går, överläkaren kommer, jag hatar henne redan.
Vi sitter i ett undersöknings rum, det är kallt därinne, jag är så rädd, håller hans hand, Du har cancer igen,  Du har många tumörer som sitter på din lever, njurar och på lungorna....

Det blir tyst, ingen säger något, eller så minns jag inte, jag slänger mig om Lasse håller om, hårt, läkaren går ut ur rummet, varför vet jag inte, det går någon minut sen är allt bara kaos, sådant fruktansvärt kaos liksom bryter ut, Lasse gråter, jag håller om så hårt jag kan, tårarna rinner, C kräks i papperskorgen, S hyperventilerar och håller på tuppa av,
jag reser mig upp, håller en hand om C mitt i allt blir jag irriterad på kaffet som de fortfarande håller i handen, jag tror jag säger det högt, jävla kaffe !
Min syster T tröstar våra barn, det finns inget golv att stå på, inget ljus genom fönstret, dimman och den tjocka filten är tillbaka, den kommer inte släppa taget.
vad ska jag göra nu, hur ska jag överleva det här, Lasse får åka hem över natten, och jag kommer inte i håg vad vi gjorde den kvällen hemma, vad vi åt, eller vad vi gjorde, när jag går för att hämta bilen, ringer jag de samtal som jag måste, tårarna tar inte slut, på väg till garaget passerar jag något rum i entren, levande ljus brinner, kors på väggen och ett altare, jag går in, de tar 5 kronor för att tända ett ljus, lite större än ljusen man har på tårtan, i kyrkorna kostar ljusen bara 2 kr, ockrare, jag sätter mig ner, det är bara jag där, tittar på korset som sitter på stav,  jag har alltid trott, jag är döpt, konfirmerad och vigd i kyrkan, jag bad till Gud den dagen Lasse skulle firas 50, den 29 april, låt solen lysa och stråla denna dag, det gör inget som det regnar resten av sommaren, vilket nästan slog in. små löjliga böner, jag blir arg, vilken jävla gud, jag går fram till korset kunde skulle jag köra upp korset i häcken på dig, Gud,  din jävel, jag lämnar rummet, går till bilen, Gud din jävla skitgubbe.....dra åt helvete.