Lasse fick komma hem, 3 sep, jag fick medicin listor, piller, sprutor jag blev sjukskriven för vår av anhörig, skönt, att slippa sjukhus miljön, hemma är bäst, men det finns en baksida också, att ha ansvar för alla mediciner, alla sprutor han måste ta, och värktabletter, eftersom Lasse har ont i ryggen så fick han citadon, var 6 timme, men redan efter 4 dagar hemma, så hjälpte inte citadon längre, han vaknade på natten av att värken slog till, jag kom på att vi hade morfin tabletter hemma, som han fick efter sin operation förra året, frågan var bara hur mycket kunde jag ge, vi satt i sängen mitt i natten jag höll om honom, tills morfinet gav sin verkan, hörde hur han andades lugnt igen.
Vi fick mer morfin utskrivet långverkande och snabb morfin, men han blev sämre, tystare och inbunden.
Måndag 16 sep, vi hade levt i mardrömmen i 2 veckor, Lasse ville inte gå upp ur sängen, inte äta, inte ta sin medicin, han kunde inte kissa, kontaktade cancer avd, och sköterskan vi blivit tilldelade, jo doktorn skulle ringa upp vid 13.50 det var flera timmar dit, när klockan var halv 12 så gick det inte längre, han var svår att få klara besked ifrån, hur ont han hade, det fanns ingen annan råd, 112 det tog 35 minuter innan ambulansen kom, Lasses blodsocker var över 30 vi satt på akuten hela dagen, han blev inlagd igen.
Men nu fick han bästa vård, och de kan ge han morfin så han inte behöver ha ont.
En läkare frågade vem som tagit hand om medicineringen när han var hemma, det är jag, har du inte fått någon hjälp av vårdcentralen, Nää ingen hjälp alls, . så du har dragit hela lasset själv ? ja vem skulle göra det annars.... nu ska vi på akut hemsjukvård, varför fick vi inte det från början..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar