20 Augusti En Tisdag

Telefonen ringer, jag ser på displayen att det S som ringer, vår yngsta dotter.
Mamma du måste komma hem, Pappa är jättedålig !!
Jag packar ihop, stänger av dator, halvspringer till bilen, samtidigt som jag ringer tillbaka till S
får jag prata med pappa.
Han säger att han känner sig full, liksom ...
Innan jag kör in i tunneln så har jag 112 i telefon.... de ringer hem och får prata med Lasse, som insisterar att han kan åka till akuten med mig... okej  jag har ca 20 minuter kvar tills jag är hemma, jag lovade mig själv att hålla laglig fart i all framtid bara jag kom hem fort utan böter..
Han gick själv till bilen, lite vinglig, men svarade , på frågor... alla in i bilen, lugn och fint  Vet var jag får det ifrån, men när något händer, så blir jag så lugn,så praktisk och cool.¨
Till och med S kommenterade, vad du är lugn mamma !!
Vi hinner ut på stora vägen, när Lasse säger att han har domningar i vänster arm...
Helvete, vänster arm, nära hjärtat, klappar han på kinden och tar lugnt upp telefon 112,  De möter upp oss vid centrum, minuter som känns som timmar, vi hör sirenen, vi ser ambulansen.
Du kör inte bakom oss, Du hänger inte med oss nu, Du kör lagligt och lugnt nu, för vi kommer stå på...
-S  mamma är 139 typ laglig fart ?
Jaa typ idag !!
Vi kommer in på akuten, jag frågar i kassan var maken som kom in med ambulans är ?
Vi blir genast placerade i ett rum för anhöriga, skylten på dörren sticks Anhörig rum,  Då och där blev jag rädd, Helvetes Helvete, tog S i handen, lugn och fin...
Det kommer en läkare med 1000 frågor, innan vi får komma in i akut rummet där Lasse ligger på en bår...
Jag tar hans hand, den är kall, lite slapp han tittar på mig, han svamlar,  vimsar, han känner inte igen mig...¨
Jag frågar vet du vem jag är, han nickar, vet du vad jag heter ?  Han svarar  jaaa  du Lars-Evert  nää det är du säger jag, och håller i honom hårt. S klarar inte att vara kvar i rummet, där läkare och sjuksyrror rör sig runt om, kommenderar honom att lyfta ben och armar, han är förvirrad, mitt hjärta blöder...
De tar massor med prover,  han blir inlagd direkt, jag minns inte hur länge vi var där, jag ringer till vår stora dotter C som befinner sig i Finland, jobbar på ett kryssningsfartyg, och jag vet, att så fort hon hör att det är jag i telefon så fattar hon direkt att något har hänt, för jag ringer inte för att bara snacka när hon är i Finland, och jag vet att hon försöker sova när hon är ledig.
Och precis så blir det, jag hinner bara säga pappa, sjukhus förvirrad.... mattan under våra fötter har ryckts bort, ännu en gång, igen eller
Dagen efter vaknar jag med migrän, vilket inte var oväntat, jag åker till sös vid lunch, läkaren kommer kl 13
Blodpropp i hjärnan, på syncentrat, en ytterligare blodpropp de ser ärrbildningen på rönkenbilderna.
Lasse är nästan blind, han ser begränsat på höger öga, och ännu mindre eller inget alls på vänster....
Han kan inte äta själv, C som är tillbaka i Stockholm några timmar innan båten vänder sig mot östersjön igen, är uppe vid Lasses sida, C matar honom,  hon gråter, jag gråter..... vi har en tuff tid framför oss.
Dag efter dag så blir han bättre, han börjar se mer, han äter själv, visst jag får klä honom, hjälpa till med dusch, rakning och alla små ting som måste fungera.
Lasse får besök ofta, många vill träffa, stötta och peppa.... Han ska klara det här, bita ihop, kämpa inget stoppar oss nu !!!
Vardagen börjar bli som vanligt igen, jag jobbar, åker upp till sös, börjar tömma båten, tills jag inser att Lasse är den som alltid är den som betalar räkningarna, klipper gräset, fixar med bilarna.....och han är den som RENSAR AVLOPP !!
Men shit, jag är ju den som har en skosamling på väggen, är med i fluffbabes, älskar glitter, bling och rosa...
Jag vaknar upp en Söndag morgon och inser att det är stopp i avloppet i köket, tvärstopp, nada bling, jag börjar storgråta, det är stopp i avloppet,
När jag lugnat mig, härjar jag upp S kom igen nu, vi ska rensa avlopp, före frukost !!
Och tillsammans skruvar vi bort någon mojäng, det droppar lite i hinken under, upp med en skruvmejsel och
grottar runt, och något ramlar ner, jag har en klänypa på näsan, vägrar känna lukten... vi skruvar, torkar och fixar, vattnet rinner igenom som ingenting någonsin varit i vägen....
jag hoppas att det är mitt sista avlopp någonsin !!!