Dagarna flyter i varann, Lasse ligger en dag före, så när man rättar honom med rätt dag, suckar han, en dag längre till att få åka hem.... jag måste också tänka efter vilken dag, eftersom vardagen vi är vana vid inte finns längre, Jobba, sjukhus hem sova, svårast är att gå och lägga sig, det är ensam i mörkret som tankar, vägrar ge upp, varför varför varför....
Lasse fick byta rum idag, nu måste han dela rum, inge vidare, och på dagen hade han varit uppe och gått med gåstolen, eller gå vagnen, är bra att han rör på sig.
Lasse har alltid ogillat vanilj, så länge jag har känt honom, har han ratat vaniljglass, vaniljsås mm, men kvällens dessert creme brulee gick ner, även fast han grinade illa vid varje tugga, han är desperat behov av att få i sig kalorier, tänk om någon kunde säga det till mig... Mari du måste äta mer sött, och gott !! ingen risk
Lasse väger idag 66 kg han har förlorat 4 kg på en vecka...
Syn nedsättningen, och nedsättningen i vänster sida, gör att han blir arg, frustrerad och det går ut på oss som är närmast, men det är inte vår Lasse utan den förbannade hemska och fruktansvärda cancern som talar.
Hur kommer det att gå när han kommer hem, det ska bli jätteskönt att slippa åka till sjukhuset, genom trängselskatt, parkeringsavgift, och hårda stolar.... men oron finns där, tänk om han får en propp till, tänk om han slutar att andas, ramlar mot fönstret, snubblar på tröskeln.... tänk om !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar