Timmar

Jag spenderar alla timmar man får vara uppe på sös, hos Lasse, vi pratar om ditt och datt, idag ska vi ha samtal med överläkaren, ska vi få svar på alla dessa prover, jag minns inte vad det är för dag.
Vi blir placerade i ett samtals rum, läkaren en kvinna, med bestämda ögon sätter i gång, hon pratar om blodprover, att de skall ta en rönken i morgon, Lasse frågar om sina ögon, när kommer jag kunna se igen.
Hon blir tyst, det är säkert tyst i 1 hel minut, när hon säger, att synen kommer inte tillbaka, där slutar Lasse att lyssna, jag ser hur han sjunker ihop, han stirrar ner i golvet, de lilla han ser av just golvet. Jag smeker hans hand, han drar sig undan.
När vi blir ensamma, efter besöken har gått hem, jag frågar försiktigt om han vill duscha, han skakar på huvudet. Han hänger med  hela kroppen, vi sitter på sängkanten, och han börjar gråta, under alla år så har jag aldrig sett maken gråta så, jag håller om honom så hårt det går, försöker trösta, läkaren sa troligtvis kommer inte synen tillbaka, TROLIGTVIS det finns hopp, vi måste tro.
Jag hjälper honom med dusch och rena kläder, rakning, sätter tandkräm på hans tandborste, han vill vila, han ber mig att gå, besökstiden är slut, jag måste gå.
Jag sätter mig i bilen, jag gråter hysteriskt, samlar mig, jag kör hemåt, jag måste prata med någon, i telefonlistan i telefonen kommer A upp, min barndomskamrat han som står mig nära, trots att han flyttat långt från Stockholm.
Jag förklarar vad som hänt, tårarna rinner, ser i backspegeln att jag är randig i ansiktet av mascara, bryr mig inte,  A frågar jag svarar, Lasse svarar ofta fel när han ska svara på någon fråga, han fastnar på vissa ord som ofta kommer, som fokus, svamlig,  A - har han någonsin svarat rätt....
Jag blir tyst, håller hårt i ratten, snart passerar jag globen, vad menar han,  Har han någonsin svarat rätt !!
Där skulle jag ha bett om ursäkt och lagt på luren, jag blev så ställd,  A fortsätter med  något om kramar, håller om, ring om du vill prata, men nu är han framme, vi hörs, ring gärna, men han måste avsluta nu, jag minns inte allt, Sen dess har jag inte hört av A, han som stått mig nära, länge  Han säger att han är dålig på att höra av sig, skitsnack, då får man ta sig tid, jag är besviken och sårad....Jag skjuter det åt sidan, finns andra som klivit fram som vänner, riktiga vänner som ringer ofta, som bryr sig, jag älskar dem, de är fantastiska vi når varann genom besök, sms, facebook, mm.
Jag orkar inte ta alla samtal, men jag läser alla sms, alla meddelanden, känner all kärlek
Tusen Tack