Lasse, min

Det har bara gått 2 månader, 6 dagar och 9 timmar sedan du lämnade jordelivet, lämnade oss, lämnade mig.
Det känns som det är en evighet sedan, jag bor i förtvivlan, och ibland i bedrövelsen....
Varje rum finns du, i varje vrå av mig, du finns i tystnaden, i dina kläder som finns kvar, som jag bär.
Jag ser dina saker varje dag, klappar dig på foton som finns överallt,  bäddar din säng, sitter på din sida i soffan, använder dina läsglasögon, bär din ring, kör din bil, bär ditt körkort vid mitt, jag kan inte förstå att du är borta, jag vill inte, kan inte...
Jag vandrar genom husets alla rum, söker, längtar, kämpar att andas, varför blev jag kvar med allt, varför är jag här, varför är jag ensam, varför är du borta.
Allt har tystnat... allt är mörkt ... allt är överdjävligt...