söndag 29 december 2013

Andar och Ting

Jag har tron, på att våra nära kära finns nära oss, inte alltid, men då och då, stenhårt och jag har sett och känt någons närvaro, nu vet jag att många inte alls tror på andar och väsen, det är helt okej.
För många år sedan, efter mammas bortgång, mötte jag något som svepte förbi mig, när jag var på väg in den stora matsalen, på lunchrestaurangen vi då hade, och jag kände vind draget så tydligt, och såg skepnaden av en människa, och det var så starkt att jag vände mig om, men ingen var där.
Sen har jag mött och sett, en man och en kvinna hemma i huset, mannen stod i dörröppningen till sovrummet och såg ut som han vaktade, kvinnan satt i en av våra fåtöljer framför kamin, och jag kunde beskriva hur de såg ut, hur det var klädda, Lasse och många med honom viftade bort det, med orden att det är inbildning... Men jag har tron, och är övertygad av att det är väsen som vakar över oss ibland.
När Lasse gick bort den dagen 8 oktober, så hände två saker, hos vänner till oss, en såg ett sken som steg upp mot skyn, trots att det var molnigt, en vaknade med ett ryck, och tänkte på Lasse direkt, och båda tittade på klockan, som visade 8,15 då hade Lasse somnat in....

I Fredags, när jag och S var på väg hem, från stan, jag hade fått en gasballong för att jag fyllde år, på restaurangen vi var på, och firade min dag.
Tanken var att mötte jag ett barn på vägen hem, så skulle jag ge bort den, men icke, så den fick hänga med, när vi steg av bussen i byhåla, satt den fastknuten i handväskan, S tog en annan stig genom skogen, men jag trotsade den längre stigen, och de som känner mig, vet att jag skog inte går ihop, snubblar alltid på något, så jag gick där i mörkret och lös med mobiltelefonen för se var jag satte fötterna, då pratade jag högt med Lasse, att jag saknar dig, så fruktansvärt mycket, att hjärtat mitt blöder, och att jag sänder dig en vit ballong upp mot himlen, när jag kommit hem.
Då slet sig ballongen ur snöret, och steg mot stjärnhimlen, och jag stod där och såg den försvinna, och visst är jag övertygad att det var ett tecken, en hälsning från andra sidan....

Jag tror !!

3 kommentarer:

  1. Ryser..det där har hänt mig många gånger...jag tror definitivt inte det e inbildning utan det är ett tecken..jag tror stenhårt på det...det där var en hälsning från Lasse. Och tänk på att dessa stunder kommer att ge dig att styrka att klara av sorgen...Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag har också varit med om flera märkliga oförklarliga saker, så visst vakar dom över oss våra nära och kära på andra sidan :)

    SvaraRadera
  3. Tack, jag tror och jag vet, även om jag inte känner igen, de jag ser, så blir jag inte rädd.

    SvaraRadera