Dagarna snurrar på, vardag som helg, fort går de timmar som är ljusa, saker att fixa, det är papper hit och dit, det går att sysselsätta sig under dagen, men det är kvällen kommer, och det spelar ingen roll, att man är med vänner, till sent, timmarna innan man äntligen somnar är lika hemska fortfarande, det försvinner inte, det är fruktansvärt jobbigt, man vet att alla man känner, deras liv är som vanligt, vardag som helg, och så är det, men det är fan så jobbigt att min egen står still.
Igår var jag och flickorna på julbord på Tyrol, det bokades redan i Augusti, och Lasse tyckte det var en jättebra ide, för det julbordet är kanon, mycket vilt och många olika rätter, som ingen annan har.
Så med Lasse med oss i våra hjärtan, hade vi en trevlig kväll, som slutade sent, firade Lasses mamma som också fyllde år.
Men det var svårt att sova, fanns bara en jag saknade och det var Lasse. jag saknar honom så fruktansvärt mycket, och det gör ont hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar