Sorgen gör en ful

Jag känner mig ful, så pass att jag lipar åt mig själv i spegeln.....
Blek, glåmig, håret är risigt, jävligt risigt, ögonen är trötta, känns som en målad tavla gjord med vattenfärg som glömts ute i regnet, där all färg har runnit av.
Ja nu har jag ju aldrig varit en målad fin tavla, men det känns som all kraft, lust och energi lämnat mig, runnit av,  så igår i väntan på en kär vän, till middagen, så strosade jag i köpcentret, och se där en hårsalong, kanske det är dags att ge mig själv lite vård på utsidan,  så en hårinpackning, fick det bli, ut kommer jag med en fin burk, för 396 kronor, Gulp oj shit, jahaja jävlar om den inte är bra, för det priset borde man kunna spegla sig i håret.....
Sen var det Apoteket, behövde fylla på min medicin, å se där, på en hylla stod det mer grejer för håret.... hm Tackar det kalaset gick på 634 kronor, så på en dryg 20 minuter lyckades jag bränna 1000 spänn...
Hade det varit en väska eller skor hade jag säkert inte ens tänkt 2 gånger.... ska bli intressant och se om håret blir som de lovar....
Men jag känner mig ful, i alla fall, men det är väl viktigare att vara vacker på insidan,  måste ha varit en ful som kom på det...
En vän sa
-  Jag älskar min fru väldigt mycket, men om jag var så sjuk som Lasse är, så skulle jag vilja att du tog hand om mig.
Det kommer jag aldrig att glömma, och det värmer mig, att jag gjorde rätt, visst det finns saker och tillfällen då jag skulle vilja ha gjort annorlunda, men just där, just då, var det enda rätta att göra.
Så igentligen spelar det ingen roll om man är vacker på utsidan, när besluten och sina egna handlingar kommer från insidan.
Medicinen jag måste äta varje dag, för migränen gör att jag går upp i vikt, och jag hatar det, att se ut så här, men vad är alternativet, att jag har ont i huvudet ca 15 gånger i månaden, med medicin,  alternativet är att sluta, bli smalare, men att ha mer migrän anfall i månaden, Nej tack....
Men livet är skört, så skört ,....
Något som växt fram sedan Lasses bortgång, är rädsla, tänk om det händer mig något, en bilolycka, sjukdom, tänk om det händer mig något, så flickorna blir ensamma, eller om de måste ta hand om mig,
gå igenom detta igen, Gud förbjude.
Sorgen är svart, sorgen är ful, sorgen är fruktansvärt tung att bära, och vi kommer alltid att få bära sorgen, alla dagar, alla nätter, den kommer i mindre doser, i mindre svep, men den kommer alltid vara där...