Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget, hur kan man förmedla förtvivlan som tagit ett grepp om mig.
Klarade julen ganska bra, men nu nyår, där känslorna väller över, jag är så fruktansvärt ledsen, sweet lord, hur ska jag överleva, ensam.
Tog en promenad, så fort jag öppnar dörren känner jag doften av alla marchaller som brinner, blandas med matos, jag ser människor i husen, de äter ett gott slut och dricker in det nya, överallt brinner ljus, hör skratten, jag borde vara där, vi borde vara där, jag och Lasse,  öppnat sista flaskan av Dom Perignon som vi sparade,  våra grannar har fest, många bilar på gatan, de ställer sig framför vårat hus, ser hur gästerna kommer från grannhusen, också, tydligen storfest de har blommor och champagne med sig,  och jag orkar inte ens tända ljusstakarna i fönstren.
Luften biter lite i kinderna, tårarna rinner, och jag skiter fullständigt om någon ser mig, i mina pyamasbyxor vita, med nallebjörnar på, couldn´t care less.
Jag får nyårshälsningar på telefon, om att jag ska ha ett gott slut och ett gott nytt år, men hur kan jag ha det, finns inget gott med 2013 längre, och hur kan jag se fram mot ett nytt år, när jag inte kan dela det med Lasse.
Facebook, väller över med lycka, bilder på dukade bord, champagneglas, människor som bokat en resa, människor som är på resa, hälsningar om en god framtid.
Och självklart så ska det vara, lycka och glädje över livet, kärlek liv och lust.
Vi var där vi också, alla borde vara där alltid.
Snart är nyår över....