onsdag 1 januari 2014

Nyår

Kan med lätt konstatera att detta nyår var den absolut värsta i mitt liv, och jag hade det på känn, redan dagen innan, gråter i omgångar.
Gatan fylldes med grannar och deras gäster vid midnatt, de skålades, kramades tjooades...raketer och fyrverkerier i massor.
Nu är det över, och jag undrar fortfarande hur det här året som kommer, hur kan det vara gott ?
Det blev inget gott till middag, oxfilen, och osten ligger kvar i kylen, blev en näve chips och dumlekola till middag, och cola light.

Det blev äggmacka till frukost, det är vad jag lever på när jag är ensam, ägg, stekt, kokt, går fort, lite disk, just nu spelar jag en av mina listor på spotify, klassisk,  högt högt, det är en fördel med att bo i hus, kan spela hur högt jag vill, när jag vill.
Beethoven, blandas med Chopin, Vivaldi  och Tchaikovsky och Mozart, och varje gång slås jag av hur de kunde skapa något så vackert, höra alla nyanser, varje instument, varje ton...
Om de visste vad vi vet idag, skulle de hyllas som kungar eller något ännu mäktigare, precis som deras musik, mäktigt  har alltid gillat klassiskt, det gjorde inte Lasse, så jag fick alltid spela när han inte var hemma, eller i bilen, när vi för några år sedan bilade i Europa på semestern, så var vi i Salzburg, vilken fantastisk stad, särskilt den gamla delen, som vår gamla stan, fast större och finare.
Där föddes Wolfgang Amadeus Mozart, 1756 idag är det museum, när man stod på vad vi nu kallar loftgång, och tittade ner, mot innergården, var det som man nästan kunde höra hästars hovar mot stenarna och hur man kunde föreställa sig kvinnor som släpade vatten och tvätt över den lilla gården, det var magiskt....
Där fanns hans mästerverk, i noter och rum spelades hans fantastiska musik....

För några månader sedan gick en serie på TV om Operan i Stockholm, där man fick följa, musiker, dansare, sömmerskor, och alla som jobbar bakom en uppsättning, om hur balett dansare, slet och övade varje dag, vare sig det var föreställning på kvällen eller inte,  och hur utmattade de var efter en soloframträdande.  Hur kläder måste sprättas i sär, för att tvättas, alla kulisser, som måste få plats. Operan har över 800 rum, Stockholms slott som är större byggnad  har 600 rum, en fantastisk serie.
Och vänner till mig, som har som yrke att spela, fiol, övar och tränar varje dag, det är mycket man inte vet, men jag är full av beundran av vad de kan skapa, varje liten och stor ton...varje nyans i ett instument .

Och vad vore vi utan musik, annars älskar jag pop, och schlager, rock, där i mot, hoppar jag gärna över, jazz, rapp och hip hopp, säger som Lasse sa, l´m to old for this shit.



2 kommentarer:

  1. Kära Mari! Du befinner dig i den värsta delen av din sorgebearbetning...högtider som är så tättinpå Lasses bortgång..jul och nyår! :-( Det e så smärtsamt som det e och dessa högtider gör det inte lättare för er..Usch jag blir så ledsen när jag känner din enorma sorg....berabetning av sorg är oerhörd tungt...speciellt med alla dessa jobbiga högtider specialdagar födelsedagar..men du gör dig själv en tjänst ..om du bara stänger av alla dessa känslor och inte tillåter dig den här smärtan kommer det att komma fram för eller senare i livet .....nästa år kommer du fortfarande känna sorg men inte så smärtsamt som nu. Det kommer alltid att komma stunder med smärta och saknad men du kommer att börja blicka frammåt. Och det kommer att kännas ett steg fram 2 steg tillbaka från och till..men du kommer att klara det. Fortsätt skriv din sorg det hjälper dig och oss andra och förstå. Med det jag läser så börjar du komma upp på ytan och det glädjer mig när du kan njuta av musiken reflektera över historien kring musiken. Skulle kunna ge dig en stor kram nu!!! God fortsättning hur svårt det än känns nu så kommer det bli ljusare...

    SvaraRadera
  2. Kära Selma.
    det är fruktansvärt tungt.
    Stort Tack för din omtanke, ska bli roligt att komma över till er.
    stor kram Mari

    SvaraRadera