Begravning

Jag är helt slut, så trött, den tyngsta dagen i mitt liv, begravningen blev jättefin, och precis så som vi ville ha den, många kom, familj, många kära vänner, arbetskamrater.
Så mycket blommor, ljust och värdigt.
Flickorna klarade det bra, vi tog en lugnande tablett, och det var nog bra, jag började gråta, så fort jag såg kistan, och att veta att Lasse ligger där, undrar hur han ser ut,  om alla saker vi la ner, hur de ligger runt om honom, vi la egna saker på kistan, ett foto, en liten whiskey med hans eget graverade glas, nyckelringen till hans bil, en smurf, ( en historia jag berättar om någon annan gång ) ett hjärta med röda och vita rosor, sverige s flagga, kepsen från Vita Huset, i washington D.C, som han fick av min kusin Charles, och som symbol, för hur bra och glad han mådde när vi firade silverbröllop i USA, den Amerikanska flaggan, som jag fick som gåva, av min kusin Gail, s sambo, som har suttit på Capetolium i D.C.
Prästen var lättsam  och när han berättar att Lasse var våra barns superhjälte, storgrät vi alla.
Att gå fram till kistan för att säga sitt farväl, är tungt, så väldigt tungt, flera neg, bockade och klappade på kistan, sådant värmer, så mycket kärlek....flera gånger fick de lyfta bort alla handblommor, för alla fick inte plats,  jag gav tre röda rosor, det har jag och Lasse alltid gett varann, tre rosor = jag älskar dig
vi kramade om alla och en var, flera som vi inte träffat på flera år, flera hade åkt långt, men alla tog sig tid, att komma för Lasses skull, för vår skull, för deras skull.
JA sjöng, Himlen är oskyldigt blå, så jättefint, hon klarade det galant, vi spelade  Living next door to Alice för det var alltid Lasses favvo låt,  och  min låt There you ´ll be med Faith Hill,  vi spelade Brusa högre lilla å, Moon river, och sailing, allt med tema vatten.
Jag är nöjd, vi är nöjda, det blev som vi ville ha det.