Idag tog jag tag i att rensa ut och gå igenom, måste ju börja någonstans, och att titta igenom gamla fotografier som alltid annars ger skratt, både pinsamma och fina, men att se Lasse var skitjobbigt, så fin, så ung och så jävla snygg, jag gråter, om vartannat, hur ska jag orka att han inte är här längre, jag förstår inte, hur kan jag gå vidare, varför tog inte den där jävla cancern mig i stället....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar