Gömd

Idag har jag legat lågt, minst sagt, jag tror tröttheten kom i kapp, det är svårt att somna, när man inte kan stänga ögonlocken, jag kan stirra rakt ut i mörkret, hur länge som helst, sover en stund, ofta står jag vid något fönster, och tittar ut, imorse blev jag förvånad att det var så mörkt trots klockan  visade halv sju.
Låg kvar i sängen tills klockan blev lunch, för att gå upp en stund, för att gå och lägga mig vid två igen,  tog inga samtal  idag, orkade inte, ville bara vara för mig själv idag, S tog samtalen  så alla kunde vara lugna,  har tänkt på mina arbetskamrater idag som stoppade korv, det var säkert jätteroligt, jag vågade inte gå, för Lasse pratade varje jul om att göra egen korv, att få prova, jag hittade kameran som vi hade med oss till USA,  vi  har inte ens tittat på bilderna, vi har inte sett videofilmen, Lasse ser så glad och frisk ut på korten, vi var lyckliga, att äntligen kommit i väg till Washington D.C och till New York, silverbröllop. Men Lasses dagar var räknade, det har gått nio dagar, tunga jättejobbiga dagar och nätter, allt delas upp i före eller efter, första eller sista, med Lasse eller utan.
Imorgon ska jag kanske klä på mig,  jag borde åka och handla, för maten börjar sina,  och jag måste åka och tanka bilen, vanliga sysslor har blivit stora och nästan oövervinnliga ibland, känns det som.