Begravningsbyrå

Då var det över, första besöket, men så dyrt allt är, hutlöst, ändå har vi valt bort en del, och valt det billigaste alternativet, blev irriterad över kvinnan vi bokat tid hos, hon var tvungen att gå ifrån för att svara i telefon,  och pratade om andra som gått bort, vilket jag fullständigt skiter i.
Men orkar man byta byrå, ta alla nya beslut ? Flickorna får bestämma, att ha kaffe och tilltugg i församlingshemmet, kostar mer än vad vi har råd med, så det lutar att de som vill och orkar får följa med hem för kaffe och något tuggbart.
Köpte en svart kjol idag, passar inte i kjol som går över knä, inte med mina korta ben, ser bara konstigt ut,  men jag orkar inte bry mig just nu, kommer säkerligen få panik över klädseln på begravningsdagen i alla fall...eller att något annat strular, och så är det svårt, vad ville Lasse ha, troligen, en brassestol, på en brygga, med ett fiskespö och en öl i sin hand.
Vi får också lägga ner brev, blommor och minnes saker hos honom i kistan, det känns bra, och känner jag våra flickor, så blir det nog en hel del..
så var när blir det då jo

Brännkyrka Kyrka  Onsdagen 30/10  klockan 14.00  

Och det är fortfarande omöjligt att förstå, att han aldrig kommer tillbaka, det går bara inte...
Kan någon förklara varför det blev så här, för 10 veckor sedan var han frisk och kry, från allt till inget på 10 veckor,  för 4 månader var vi i USA,  och allt var perfekt, livet var gott, sommar,  semester i augusti med båten väntade, vi åkte ut första lördagen, hem 4 dagar senare, Lasse hade ont, väldigt ont i vänster ben, det var den första blodproppen, och helvetet var igång.
70 ynka dagar...
Vi har fått veta, nu att 80% av de som får cancer i bukspottsköteln får den tillbaka den inom ett år, varför talar de inte om det, om vi fått veta, hade vi levt annorlunda, gjort helt andra beslut, vad hade vi valt att göra.
Men vi hade fått välja, vi hade fått bestämma hur och vad, nu hann vi inte,  någon tog tiden i från oss.