Fina Fina Lasse

Idag höll jag på att börja gråta flera gånger i bilen, det här blir bara värre och värre,  när jag lyckas somna på kvällen, vaknar jag flera gånger av hjärtklappning, läkaren sa att det stress och panik,
 No shit Sherlock !! 
Var ute en sväng idag, för att handla,  på väg hem, låg jag bakom en som inte vågade byta fil, och hur svårt kan det vara, påfarts sträcka, det är bara gasa, så jag hängde mig över biltutan,  kan man inte köra där det är 110 så låt då bli.... sabla mes.
Jag blir arg, jag med, jag är orolig för flickorna, som är arg mer än jag, men jag förstår dem, man är på livet, på orättvisan, på läkare, cancer, på sniglar bakom ratten, på reklamen på tv, på allt....
det går upp och ner, jag måste fråga någon om hjälp att byta toalettstolen, vi har en ny, som aldrig han bytas, och jag har ingen aning om hur,  och jag hoppas och ber om lite snö i år, för det står ett monster i garaget, som heter snöslunga, den kommer äta upp mig levande..... jag minns första gången av två totalt, jag gav mig på gräsklipparen, det slutade att den åkte ner för slänten över muren, och jag efter på rumpan....
Men jag vågar i alla fall, eller mer att jag inte har något val just nu,  jag skulle med lätthet dra täcket över huvudet och inte gå upp förrän det är Mars typ.
Idag pratade jag med Lasses chef,  och minns när vi var över till hans jobb i Augusti, han var så orolig för sitt jobb, om sin plats, och han minsann skulle kämpa och han skulle bli frisk, och så lugn han var efter besöket, hans plats stod kvar och väntade på honom, han visste inte att framtiden var hopplöst borta, hopplöst mörk av sorg.