Idag var jag nere i garaget, för första gången sedan dagen D, i vanliga fall så är det bara ett garage, fullt med ting till huset, en del nyttiga grejer, med framför allt så är Lasses alla saker, hans motorcykel, hans verktyg, hans maskiner, helt plötsligt är det inte ett garage, utan ett rum fyllt med Lasse.
Det är som jag ser det för första gången, jag kan se honom stå vid bänken längst in stå och meka med något, hans verktyg hänger på tavlan på väggen, de ligger här och där, han är hopplös på hålla ordning.
Det är lördagkväll vi ser en film på dvd, och så ser jag hans hela system, förstärkare, blue ray, högtalare.... hur han fixade, bytte högtalare ett otal gånger innan han var nöjd med ljudet, jag ser hans morgonrockar bakom sovrumsdörren, alla hans whiskeyflaskor, alla båt tidningar som ligger på hög vid hans sida av sängen, Min blick sveper över bokhyllan, på alla fotografierna så många som är borta, mormor, mamma, make
kommer jag någonsin bli glad igen.
Kan inte ens i min vildaste fantasi förstå vad det är du går igenom just nu....men på något sätt så kommer du att klara dig igenom detta det är jag övertygad om! Du verkar ha hittat en himla bra "kanal" här genom att skriva av dig...sånt här som man kanske bara tänker annars....Men du får mig i alla fall att förstå genom dina tankar att försöka vara rädd om livet och alla älsade vi har runt omkring oss och leva i nuet!! Masssor med kramar till dig Mari!!!!
SvaraRaderaTack vännen. kram kram
SvaraRadera