Det finns ett ut tryck, 
 Gud ger dig inte mer än vad du klarar av !
Då kan jag meddela att vi har fått mer än vad vi klarar av nu,  det räcker nu.
Varför måste vi gå genom detta.
Livet är en dans på rosor, men då och då trampar man på en tagg !
Hur många gånger har man inte klagat på vädret, eller att det är måndag igen,  eller att det är kö på motorvägen,  på rödlyset, räkningar, alla vardagliga måsten.
Jag skulle ge allt jag äger för att få tillbaka vardagen, utan att klaga.
På Lasses avdelning möter man människor i dagrummet, i korridoren, alla nickar, säger hej,  familjer spelar spel tillsammans, det står extra sängar i rummen, där anhöriga får sova över i
Det finns en gästbok att sätta sin hälsning i, ljus som brinner, inga höga ljud hörs, det är tyst och lugnt.
Vi sitter vid Lasses sida, när han är vaken, när han sover, vi matar, hjälper till, lyfter upp, fluffar kuddar, kliar på ryggen.
Kommer han någonsin hem igen....