Kvällen före

Flickorna är dämpade, så också jag, känner mig så trött, men det gör jag ju varje kväll, men en då svårt att sova,  det jag är rädd för, att jag liksom går på rutin, vet vad som skall göras, och jag gör det, alla papper, hit och dit, planering, mail, telefonsamtal,  men någonstans så har jag känslan att så fort begravningen är över, så spricker bubblan jag befinner mig i, att jag då kommer rasa ihop, eller att jag tappar orken, för att gå vidare ? Det klart jag gör det, går vidare  men hur, kan fortfarande inte förstå att han är borta, jag tänker det flera gånger om dagen.
Och imorgon är sista gången vi säger farväl, undrar hur han ser ut, vi har avböjt att se honom, jag tror inte det har något gott med sig, det  räcker med den bild som sitter klistrad på näthinnan, från      dagen D,  fy fan, ibland vill jag bara skrika, skriva, helvetes jävla fans skit, mitt värsta ord är balle.
Balle Balle Balle !!!
Vi hoppas på extra krafter och styrka, imorgon, Älskade Lasse, Älskade Make och Pappa, vi saknar dig så grymt mycket, ge oss styrka och kraft, imorgon och alla andra dagar som följer....