Varje kväll, vandrar min blick upp på tavlan ovanför TVn på bröllopskortet, Det är så fint, Lasse är så stilig och fin, ska jag vara tacksam för alla de år vi fick, men självklart, vi var verkligen jing och jang, med varann, vi bråkade sällan, visst blev vi sura på varann, men det satt aldrig i särskilt länge, kanske för att jag glömde bort, att jag var sur på honom, och vi har fått kämpa, vi har varit illa ute, men vi hittade tillbaka, det är så lätt att ta varann för given, när vardagen blir bara vardag, och tystnaden blir större än konversationen.
Men Lasse är min stora kärlek, det kommer han alltid att vara, alltid, alltid.
När jag släcker lampan, så pratar jag med honom, tyst, håller om fotografiet och storgrinar, jag tror hjärtat mitt är trasigt, för jag är så ledsen, och hur kan livet vara så grymt, varför min Lasse...
Begravningen börjar ta form, det kommer bli en fruktansvärt jobbig dag, och jag är lite rädd för, att alla de vänner vi har, jag och Lasse, att de försvinner, att de liksom glömmer bort mig, när begravningen är över, jag har alltid varit rädd för att bli ensam, nu mer än någonsin...
Lilla hjärtat, jag kan LOVA dig att jag och Swempa inte kommer glömma bort varken dig eller tjejerna. Inte Lasse heller för den delen! Nu vill jag bara krama om dig och pussa dig på pannan ! /Jeanette
SvaraRaderaDu blir inte ensam!
SvaraRaderaKRAM!
Du blir inte ensam Mari! Vi är många som förstår hur du känner och tänker och vi finns där! Och du har två fina döttrar - tillsammans är ni aldrig ensamma! Jag hade en lillebror för många år sedan. Han föddes när jag var 7 och dog när jag var 10. Han föddes mycket sjuk och blev knappt 4 år. Jättejobbigt för hela familjen så klart. Kommer ihåg allt och hur det kändes för oss alla, mig som syskon, min mamma, pappa, omvärlden som förstod, och de som inte förstod.... Rädslan att bli lämnad ensam finns där, kanske starkare hos de som förlorat någon nära. Men är man öppen med att man vill ha människor runt omkring sig, så finns dom där - i massor! Och de älskar dig! Kram
SvaraRaderaFina Mari jag förstår exakt hur du känner när det gäller rädslan att bli lämnad ensam...men Maria Lanner säger en klockren sak är man öppen med att ha människor runtomkring å vågar lita på de som verkligen vill väl så kommer de att finnas där. Och vi kommer att finnas här även efter begravningen! Så med oss blir du inte av med bara så där...Och du har kommer att vara omgiven av många fina vänner så som du är! Många kramar!!! Selma
SvaraRaderaKära vänner, jag blir varm i hjärtat av era fina ord, jag grubblar mycket, om mycket, Å Maria, så tragiskt om din bror, det är inte meningen att barn går bort före sina föräldrar, Varma kramar till er alla,...
SvaraRadera