Älskad

Kan inte hjälpa det, men jag känner avund,  från människor som har någon som älskar en,  när mamma dog, var flickorna små,  men Lasse fanns där, som plockade upp mig när sorgen tog över.
Jag älskar min barn över allt,  mina fåglar,  några vänner,  men kärlek mellan man och kvinna.
Vem älskar mig ?
Det finns någon som fortfarande några som orkar ringa och höra hur jag mår - jo det är okej eller - jo det är bra,  när igentligen  det är lika mycket skitdag som den i går.  Jag är arg på de som var vänner som vände mig ryggen,  ibland känner jag att jag vill säga rakt i ansiktet till dem, att dra åt helvete. få sista ordet. 
Min kropp brinner av saknaden av närhet, ibland,  av smekningar,  hårda kramar,  av att inte få älska,  eller att luta huvudet mot.   I många månader har jag haft massor att sysselsätta mig med,  med hur, bil, leta lägenhet,  flytta  m.m
Kände mig upprymd i Fredags att ha roligt,  umgås, dansa prata, sjunga och leva,  när jag inser att jag varje fredag parkerar bilen i garaget,  stänger dörren om mig,  och  går inte ut förrän på måndag morgon igen,  till jobbet, låter helgen passera,  helg efter helg.  kanske är det därför det är så tungt nu, när allt är över,  allt är klart.
Jag ser kärlek varje dag,  av främlingar på gatan,  ser deras åtrå och kärlek, full av förväntan till varann. 
Men jag då...  Vem älskar mig ...  ingen,  det finns ingen kvar, 
Vem ska plocka upp mig från sorgens botten,  vem öppnar dörren till livet,  för utan kärlek är vi ingenting,  inte jag,  jag är ingenting.
Jag har så mycket kärlek att ge,  vem älskar mig.