Bebis

Å så kom han då....  den lilla guldklimpen.
På dagen,  och med akut snitt,  min stackars lilla flicka som fick bli mamma med värsta tänkbara sätt.
En liten kille,  3140g och 49 cm lång, med mörkt hår.... å så himla liten.
Tänk vad man glömmer
Jag fick äran att åka till BB andra dagen i hans liv...  känna hans otroligt lena hud och sniffa lite bebis.
Fantastiskt,  jag kan inte sluta titta på honom.
C har det kämpigt med kroppen efter operation,  och den infektion hon fick,  ömma, bröst,   å jag vet hur det var,  hur jäfla ont det gjorde,  gillade inte att amma alls,  och så hade jag ingen mjölk heller...
Å den här underbara lilla gosiga fina gossen,  lever rövare hela nätterna.
Å jag ser hur trötta de är,  lilla mamman å pappan... men det går över om typ några år...
längtar tills jag får hålla honom igen, lilla knytet,  som satt i system att pinka ner sina föräldrar när det är blöjbyte dags.... kör redan nu helekoptern.
I söndags var vi på utflykt till en stor butik som hade öppnat sin julavdelning,  fick mormor bära knyttet,  innan det blev matdags.
Han e så söt, å dom små fötterna....


Å äntligen händer något som är fantastiskt roligt, det här behövde vi,  efter alla bedrövelser
och förluster.


Tänk om bara Lasse och  min mamma hade varit kvar.