Så här blev resultatet.
Båtglada Mari städade och gjorde det mysigt på båten, Lasse hade koll på båtmotorn och hur man lägger till. Men när Lasse plötsligt dog förändrades allt. För att inte förlora båtlivet tvingades Mari lära sig om båtmotorer, kylsystem och hur man lägger till.
Båtentusiasterna Mari och Lasse Malmström hade nyligen firat sin 25:e bröllopsdag i USA. Då fick Lasse en blodpropp i benet, och kort därefter, en i huvudet. En vecka senare kom beskedet. Hela Lasses njurar, lungor och lever var fulla med tumörer. Lasse dör månaden efter.
I dag har det gått två år sedan händelsen och vi sitter ombord på Cinderlilla, motorbåten Mari köpte ihop med Lasse 2005. Hon bjuder på läsk och vi tittar ut över Karlbergskanalen. Båten är förtöjd vid Rörstrands båtklubb.
– Jag växte upp i den här båtklubben. Mina vänner här har betytt enormt mycket för mig under den här sorgetiden. Jag trodde inte att jag skulle överleva, säger Mari Malmström.
Trots att det var Mari som drog in Lasse i båtlivet, så blev det ändå han som skötte motorn eftersom han var bilmekaniker. Mari sydde gardiner, la in mattor och pysslade.
När Lasse gick bort fick Mari snabbt en massa att stå i.
– Jag fick ta tag i allt det där jag inte lärt mig. Jag fick gå till banken och säga jag är 47 år och att jag inte kan betala en räkning. Det var likadant med båten. Jag fick lära mig om motorer, kylsystem, batterier och hur man lägger till, säger Mari Malmström.
En familj vinkar när de paddlar förbi Cinderlilla. Mari berättar om beslutet att sälja båten. Att den fortfarande väcker minnen som gör för ont. Hon berättar om spekulanter som kommer och tittar.
– En man kunde inte förstå varför jag var där och skulle sälja båten, och inte min man. Eftersom jag inte verkade kunna så mycket om båtar. Då fick jag förklara att han inte finns längre.
Maris råd till andra kvinnor i liknande situationer är att lära sig båten.
– Att lägga till, köra, konservera motorn. Allt det nödvändiga för att få det att funka. Det är så lätt att man har sina roller och uppgifter. Jag kastade ankare och hoppade i land, Lasse skötte det här med att styra. Det hade ju lika gärna jag kunnat göra!
Framöver hoppas Mari på att kunna köpa en mindre båt som hon kan ta ut med sina två döttrar. Hon älskar valmöjligheterna som båtlivet ger. Att åka ut till klubbholmen i skärgården: prata, bada, sola och lösa Melodikrysset.
– Men sorgen kommer alltid finnas där oavsett vilken båt man skaffar sig.
Sofia White: text & foto
Båtentusiasterna Mari och Lasse Malmström hade nyligen firat sin 25:e bröllopsdag i USA. Då fick Lasse en blodpropp i benet, och kort därefter, en i huvudet. En vecka senare kom beskedet. Hela Lasses njurar, lungor och lever var fulla med tumörer. Lasse dör månaden efter.
I dag har det gått två år sedan händelsen och vi sitter ombord på Cinderlilla, motorbåten Mari köpte ihop med Lasse 2005. Hon bjuder på läsk och vi tittar ut över Karlbergskanalen. Båten är förtöjd vid Rörstrands båtklubb.
– Jag växte upp i den här båtklubben. Mina vänner här har betytt enormt mycket för mig under den här sorgetiden. Jag trodde inte att jag skulle överleva, säger Mari Malmström.
Trots att det var Mari som drog in Lasse i båtlivet, så blev det ändå han som skötte motorn eftersom han var bilmekaniker. Mari sydde gardiner, la in mattor och pysslade.
När Lasse gick bort fick Mari snabbt en massa att stå i.
– Jag fick ta tag i allt det där jag inte lärt mig. Jag fick gå till banken och säga jag är 47 år och att jag inte kan betala en räkning. Det var likadant med båten. Jag fick lära mig om motorer, kylsystem, batterier och hur man lägger till, säger Mari Malmström.
En familj vinkar när de paddlar förbi Cinderlilla. Mari berättar om beslutet att sälja båten. Att den fortfarande väcker minnen som gör för ont. Hon berättar om spekulanter som kommer och tittar.
– En man kunde inte förstå varför jag var där och skulle sälja båten, och inte min man. Eftersom jag inte verkade kunna så mycket om båtar. Då fick jag förklara att han inte finns längre.
Maris råd till andra kvinnor i liknande situationer är att lära sig båten.
– Att lägga till, köra, konservera motorn. Allt det nödvändiga för att få det att funka. Det är så lätt att man har sina roller och uppgifter. Jag kastade ankare och hoppade i land, Lasse skötte det här med att styra. Det hade ju lika gärna jag kunnat göra!
Framöver hoppas Mari på att kunna köpa en mindre båt som hon kan ta ut med sina två döttrar. Hon älskar valmöjligheterna som båtlivet ger. Att åka ut till klubbholmen i skärgården: prata, bada, sola och lösa Melodikrysset.
– Men sorgen kommer alltid finnas där oavsett vilken båt man skaffar sig.
Sofia White: text & foto
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar