Älskade båten Cinderlilla

Å så var hon borta,  vår båt Cinderlilla
Hon som gav oss så många fina minnen,  och även några mindre roliga.
Det tog sin tid,  och kanske var jag inte redo att släppa henne,  kanske därför jag fick hålla på.
Men med facit i hand.
Så vet jag inte om jag verkligen gjorde rätt,  men gjort är gjort.
Å uppriktigt ledsen när jag hörde hur andra kritiserade på det jobb som Lasse hade gjort,  att han slarvat,  eller hur tänkte han här.. bla bla utan en tanke på att jag kunde höra dem.
Eller så var det meningen,  vad vet jag.
Och ärligt talat,  kom inte och tala om vad du tyckte illa om Lasse,  eller hur dåligt han sköte båten...
för jag blir bara ledsen,  och för mig finns det ingen mening att få höra det.
Jag vet att Lasse inte brydde sig om att hålla bästa ordning,  eller täta rutorna på ett snyggt sätt, 
det var inte hans bästa sida,  men inte många slog honom på fingrarna när det gällde mekaniska, motorer och dyl.
När expantions kärlet sprack i båten,  (tror det heter så)  så lagade han det med mitt nagel lack,  han har fixat,  fläktremmar  med nylonstrumpor,  ett lager på baksaxeln  på bilen, med en colaburk.
När motorn skar ihop på volvon, så satte han in en ny motor med turbo,  böt växel lådan till en manuell,  och byggde en bränslepump.
Jag var mäkta stolt över hans kunnighet, många kom och frågade honom om råd och tips.
Han var där emot usel,  på att steka pannkakor,  städa och hålla ordning.


Hur som så med båtens sorti så var det den sista linan från det förflutna som gick i väg.
Jag grät när gubbjäveln körde i väg,  gillade hon inte alls,  jag såg insidan av hans bil, och visste att minsann inte skulle ta hand om Cinderlilla på bästa sett.
Han erbjöd sig att om jag ville lämna inredningen ombord så gick det bra,  tex glas, porslin, mm
Det kunde han ju tro,  jag tog till och med toarullen med mig.... skitgubbe,  tyckte verkligen illa om honom,  enda in i märgen.
Och ännu mer när någon vecka senare hittar Cinderlilla till salu på en marina,  för ett antal tusenlappar mer än vad jag fick.
Kan inte rå över det,  men jag önskar honom en plågsam död,  alla fall litegrann.


Jag gjorde mitt bästa med båten,  så gott jag kunde,  med nya mattor,  vaxade och polerade,  städade,  gnodde och slet med  tätade rutor, målade targabågen,  stolsbenen, gned som en gnu på motorblocket,  slipade badbryggan ....  Jag gjorde så gott jag kunde... punkt.


Jag lovade att jag skulle inte ha båt ännu,  kanske någongång i framtiden,  nu var det läge för andhämtning och stillsamhet.
Men båt livet sitter i blodet....  Det tog fem veckor så är jag med båt igen... fem hela veckor.


Å om jag ska ragga upp någon ny karl så bör han vara elektriker,  mekaniker, styrman, snickare....  eller rik och generös som fan :-)