Hela våren, och en del av sommaren, riktigt låg och deppig.
Det som tog hårdast var att vara arbetslös, visst jätteskönt att kunna ta morgonkaffet i soffan framför morgon tv.
Och man har all tid i världen att shoppa, men inga pengar att shoppa för.... och jag kan inte förstå de som tycker om att vara arbetslösa, så jävla tråkigt, för alla vänner jobbar ju, så ingen är ju hemma.
Det tog hårt på mig, känna sig så misslyckad, och oönskvärd.
Jag förlorade jobbet, för min tjänst togs bort, å jag är arg, på företaget, på gubbväldet, men inte jag kan göra något åt.... det är ju som det är.
Starta om, starta om, igen och igen.
Även väldigt känslomässigt har det varit med svek, förvirring, osäkerhet, längtan efter samhörighet.
Vilket jag idag och så är arg och besviken över, jag öppnade dörren lite grann, till mitt inre.
Och det skulle jag aldrig ha gjort, och lessamt nog, så gjorde jag det flera gånger, som någon sabla svängdörr.
Jag har aldrig bett någon fara åt helvete, men det finns absolut kandidater.
Men ensamheten är övermäktig och överjävlig i mellanåt, kommer jag någonsin vänja mig ?
Är det så här det ska vara nu ?
Så jag startade om.... fick ett nytt jobb, och det är nästan som att komma hem, innesäljare av restaurang utrustning, kontoret ligger huset bredvid där jag och familjen drev lunchrestaurang en gång i tiden.
Nu har cirkeln slutits, är det här min sista arbetsplats ? Ja kanske det !
Det har lyft mig, full fokus på jobbet, ingenting annat.
Ett händelserikt företag och arbete, redan efter några månader har vi haft ett mega strömavbrott, och hela två brandalarm... Å nää jag var inte inblandad eller orskade detta.
(lyckades starta brandalarmet på mitt förra arbete och tömde ett helt kontors hus )
Jag är på väg tillbaka till mig själv.
Men kommer vara försiktig med vem jag öppnar min inre dörr för, om det överhuvudtaget kommer ens dit.
Men vill gärna tro att
AMOR VINCIT OMNIA
Jag vet att det finns !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar